Pseudoefedrin
Pseudoefedrin är ett denervatoriskt medel, som används som symtomatiskt behandlingsmedel vid förkylning, allergier och andra tillstånd som orsakas av ökat slemproduktion och obstruktion i näsan. Det fungerar genom att kontrahera blodkärlen i näsa och hals, vilket hjälper till att minska svullnaden och underlätta andningen. Pseudoefedrin är en syntetisk förening som är relaterad till efedrin, men har starkare decongestiva egenskaper. Det bör användas under vårdprovinnans övervakning på grund av möjliga kardiovaskulära och neurologiska biverkningar.
Efedrin
En alfa- och betaadrenerg agonist som även ökar utsöndringen av norepinefrin. Medlet har används för behandling av ett flertal sjukdomstillstånd, inklusive astma, hjärtsvikt, rinit och urininkontinens, samt för narkolepsi och depression, pga sina centralstimulerande effekter. Användningen har minskat i takt med att mer selektiva agonister tillkommit.
Näsdroppar
Näsdroppar är en form av läkemedel som appliceras intranasalt, det vill säga in i näsan, för att lindra symptom relaterade till förstoppning eller ont i näsan, allergier, influensa och andra former av förkylning.
Ephedra
Ett växtsläkte inom ordningen Ephedrales och divisionen Gnetophyta. Arten E. sinica (E. sinensis) innehåller den enkla alkaloiden efedrin.
Fenylpropanolamin
Triprolidin
Loratadin
En histamin H1-receptorantagonist av andra generationen som används för behandling av allergisk snuva och allergiska nässelutslag. Till skillnad från klassiska antihistaminer saknar loratadin dämpande cns-effekter, som t ex dåsighet.
Nysning
Cetirizin
Läkemedelskontroll
Kontroll av läkemedelsanvändning genom internationella avtal eller genom nationella kontrollmyndigheter, vilka godkänner läkemedel för bruk och reglerar tillverkning, marknadsföring och försäljning av läkemedel. Den centrala läkemedelskontrollmyndigheten i Europa heter EMEA och den federala i USA heter FDA. I Sverige är det Läkemedelsverket som är tillsynsmyndighet.
Förkylning
Metamfetamin
Tabletter
I medicinsk kontext, är en tablett en form av läkemedel som är formad till en compact, solid dosageform som kan sväljas hel. Tabletterna kan innehålla en aktiv ingrediens, som är den substans som verkar terapeutiskt, och olika hjälpmedel, även kallade bindemedel, som håller tabletten samman och kontrollerar dess release-egenskaper. Tabletter är vanliga eftersom de är lätta att tillverka, transportera och använda, och de kan vara formulerade på så sätt att de ger en förutsägbar och kontrollerad läkemedelsdos.
Klorfeniramin
Läkemedelslagstiftning
Histamin H1-blockerare, icke-sederande
En klass av icke-sederande läkemedel som binder till, men inte aktiverar histaminreceptorer, varvid verkan av histamin eller histaminstimulerare blockeras. Dessa antihistaminer utgör en heterogen grupp av föreningar med varierande kemiska strukturer, biverkningar, fördelning i kroppen och metabolism. Jämfört med första generationens antihistaminer har dessa icke-sederande större receptorspecificitet, lägre förmåga till penetration av blod-hjärnbarriären, och ger mindre risk för trötthet och nedsatt psykomotorisk aktivitet.
Oktanoler
I en enkel medicinsk definition, är oktanol (2-etylhexanol) ett alifatisk alkohol som används som ett standardmedium för att mäta den relativa oljepumpningseffekten eller relativa otillgängligheten hos läkemedel i hjärnan, känt som dess blodhjärnbarriär-permeabilitet. Det används också som en komponent i vissa preparat av lokalbedövningsmedel och som en referensstandard för att jämföra lipofilin (fettlösligheten) hos andra kemikalier.
Guaifenesin
Encyklopedier, principer
Dextrometorfan
D-isomeren av kodeinanalogen till levorfanol. Dextrometorfan har hög bindningsaffinitet i vissa delar av hjärnan, inklusive hostcentrum i förlängda märgen. Föreningen är en NMDA-receptorantagonist (N-metyl-D-aspartatreceptorer) och verkar som icke-kompetitiv kanalblockerare.