Polyomavirusinfectioner är infektioner orsakade av polyomavirus, ett släkte av DNA-viruset som kan infektera människor och djur. Vuxna tenderar att ha immunitet mot de flesta typer av polyomavirus, men barn kan bli smittade via nära personlig kontakt eller genom kontaminerad miljö. De flesta polyomavirusinfektionerna är asymptomatiska eller orsakar milda symptom hos barn, men vid infektion hos vuxna med nedsatt immunförsvar kan de leda till allvarliga komplikationer som exempelvis interstitiell nefrit, hemorragisk cystit och tumörer. Preventiva åtgärder inkluderar handhygien och att undvika direkt kontakt med infektiösa sekretioner.

Polyomavirus är ett släkte av små, icke-veloppade DNA-virus som infekterar däggdjur, inklusive människor. De orsakar oftast asymptomatiska infektioner hos vuxna, men kan leda till allvarliga sjukdomar hos immunosuppicerade individer. Mänskliga polyomavirus innefattar JC-virus och BK-virus, som kan orsaka progressiv multifokala leukoencefalopati (PML) respektive nefropati.

Syn. Polyomavirus hominis 1.

Merkel cell polyomavirus (MCV) is a type of virus that can cause Merkel cell carcinoma, a rare and aggressive form of skin cancer. MCV is a DNA virus that was first identified in 2008 and is believed to be responsible for the majority of Merkel cell carcinomas. It is thought to be transmitted through close personal contact, but the exact mode of transmission is not yet fully understood. MCV can integrate its genetic material into the host's cells, leading to the development of cancer in some individuals, particularly those who are immunocompromised.

Ett karcinom som uppkommer i Merkels celler i epidermis basalskikt och som vanligtvis yttrar sig som en primär neuroendokrin hudcancer. Merkels celler är neuroektodermala känselceller med histologiskt påvisbara neurosekretoriska granuler. Merkelcellskarcinom förekommer vanligtvis i huden på huvud och hals, och företrädesvis hos äldre patienter.

En tumörvirusinfektion är en infektion med ett virus som kan orsaka onormal celltillväxt och bildning av tumörer eller cancer i värden. Tumörvirusen integrerar sitt genetiska material i värdcellens DNA, vilket kan leda till oreglerad celldelning och slutligen cancer. Exempel på sådana tumörvirus inkluderar humant papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och Epstein-Barr virus (EBV).

En art av Polyomavirus, som ursprungligen isolerades från hjärnan hos en patient med progressiv multifokal leukoencefalopati (PML). Patientens initialer J.C. gav namn åt viruset. Infektion åtföljs inte av något uppenbart sjukdomstillstånd, men svårartad myelinnedbrytande sjukdom kan inträffa i ett senare skede, förmodligen till följd av reaktivering av latent virus.

Antigener från polyomavirus som orsakar infektion och celltransformation. Det stora T-antigenet behövs för initiering av DNA-syntesen, för att undertrycka transkription av den tidiga regionen, och är tillsammans med mellan-T-antigenet ansvarigt för omvandlingen av primära celler. Det lilla T-antigenet är nödvändigt för fullföljande av infektionscykeln.

Proteiner som bildar viruskapsider.

Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.

Proteiner som känns igen av antikroppar från serum hos djur som har virusinducerade tumörer. Dessa proteiner antas härröra från samma virus som orsakade canceromvandlingen.

Modifierade epidermceller i stratum basale (överhudens bottenskikt). De finns främst i särskilt beröringskänsliga områden, som t ex fingertopparna. Merkelceller är nära förbundna med en knopp vid slutet av en afferent, myelinkapslad nervtråd. Merkelceller får inte förväxlas med Merkels korpuskel, som är en kombination av nervcell och epidermcell.