I en enkel medicinsk definition, refererar "Poly A" till en sekvens av adenin (A) baser som förekommer vid 3'-slutet av eukaryota messenger RNA (mRNA) strängar. Denna sekvens kallas även för poly(A)-svansen och är vanligtvis mellan 50 och 250 nukleotider lång. Poly(A)-svansen hjälper till att stabilisera mRNA, underlätta transporten av mRNA från nucleus till cytoplasma och bidra till translationsinitieringen.

NAD+ ADP-ribosyltransferase är ett enzym som katalyserar överföringen av en ADP-ribosgrupp från molekylen NAD+ till ett proteinmottagare, vilket resulterar i modifiering och påverkan av proteinets funktion.

I en enskild medicinsk betydelse refererar "Poly C" till en speciell typ av RNA-sträng som innehåller ett repetitivt segment med flera cytosinbaser (C) i rad. Detta fenomen är vanligtvis förknippat med vissa sjukdomstillstånd, såsom spinocerebellär ataxi och myasteni gravis. Poly C-RNA:er kan också spela en roll i regleringen av proteinsyntes genom att interagera med ribosomer och andra translationella faktorer.

I en enkel medicinsk kontext, kan 'Poly U' referera till en specifik sekvens av nukleotider (en polyuridintrack) som förekommer i vissa typer av RNA-molekyler, såsom messenger RNA (mRNA). Poly U-sekvenser spelar en viktig roll i celldifferentiering och proteinsyntes. Det är också ett potentialt terapeutiskt mål för att behandla vissa virusinfektioner, eftersom vissa virus använder sig av poly U-sekvenser för att replikera sin egen RNA.

Poly I-C är ett syntetiskt dubbelsträngat RNA-analog av viralt RNA som används som immun adjuvans och antiviralt medel inom forskning. Det stimulerar immunsystemet genom att aktivera toll-like receptor 3 (TLR3) och melanom differentiation associated gene 5 (MDA5), vilket leder till produktion av typer I och III interferoner och andra cytokiner, vilket i sin tur ger ett starkt immunologiskt svar. Poly I-C används ofta som modellsubstans för att studera antiviral respons och autoimmuna sjukdomar.

I en genetisk kontext, kan "Poly A-U" referera till en sekvens av flera adenin (A) och uracil (U) baser i RNA. "Poly" betyder "många", så "Poly A-U" innebär att det finns en lång sekvens med endast A och U baser följande varandra i rad.

I en enkel mening kan 'Poly dA-dT' definieras som en artificiell, repeaterande DNA-sekvens där en sträng bestående av adenin (A) baser parar sig med en komplementär sträng bestående av thymin (T) baser. "Poly" refererar till den repetitiva naturen av sekvensen. Denna typ av konstrukt används ofta i molekylärbiologi för att exempelvis kappa (skära upp) DNA-molekyler eller skapa plasmidkonstruktioner.

Poly(A)denosine diphosphate-ribose (PAR) är ett posttranskriptionellt modifieringsförening som bildas på proteiner, främst histoner, av enzymkomplexet poly(ADP-ribose)polymeraser (PARP). PAR består av flera ADP-riboseenheter som är kovalent bundna till varandra och till målproteinet. Denna modifikation spelar roll i regleringen av cellytiska processer, såsom DNA-skador och reparation, transkription och apoptos.

I en genetisk kontext, refererer "Poly G" til en repetitiv sekvens af guanin (G) baser i DNA eller RNA. Poly G betegner en gentagelse af tre nukleotider, "GGC", der koder for glycin aminosyre. Hvis denne sekvens gentages flere gange, kan det resultere i en expanderet repeatsekvens, der kan have patogene konsekvenser for cellen og er associeret med bestemte neurodegenerative lidelser, når det sker i cerebral cortex.

I en enkel medicinsk definition är 'Poly I' ett syntetiskt dubbelsträngat RNA-molekyl (dsRNA) som används som immunmodulator och stimulerar det adaptiva och innata immunsvaret. Det är känt för att aktivera cellulär immuniteten genom att binda till toll-like receptor 3 (TLR3) och cytoplasmatiska RNA-sensorer som retar upp signaltransduktionen av interferon och andra cytokiner, vilket resulterar i en antiviral respons. Poly I används också som adjuvant för att öka effektiviteten hos vaccin och kan ha potential inom cancerbehandling genom att stimulera immunsystemet att attackera tumörceller.

I en enskild medicinsk betydelse kan "Poly T" stå för en polymeraser med specificitet för DNA-basen thymin (T) under PCR (polymeraskchainreaktion). Denna typ av polymeras kallas även Taq-polymeras och är vanligen hämtad från thermofila bakterier, såsom *Thermus aquaticus*. Poly T-polymeras används ofta i molekylärbiologiska tekniker för att amplifiera (kopiera) specifika DNA-sekvenser in vitro.

Polydeoxyribonucleotides are long, synthetic chains of deoxyribonucleotides that are often used in research and medical settings as a component of nucleic acid-based therapies or for the study of DNA structure and function. They can be chemically synthesized with specific sequences to target and manipulate specific genes or genetic elements.

En medicinsk kontext definieras 'Polynukleotidadylesteras' som ett enzym som katalyserar den nukleofila attacken av 5'-fosfatgruppen på en polynukleotidkedja till 3'-hydroxylgruppen på en annan polynukleotidkedja, vilket resulterar i en fosfoestersyrabindning mellan dem. Detta enzym är involverat i olika biologiska processer, inklusive DNA-reparation och RNA-syntes.

Polyribonucleotides are long, unbranched chains of ribonucleotide monomers, which are the building blocks of RNA (Ribonucleic Acid). Each ribonucleotide monomer consists of a ribose sugar, a phosphate group, and one of four nitrogenous bases: adenine, uracil, guanine, or cytosine. In polyribonucleotides, these monomers are linked together through phosphodiester bonds between the sugar of one monomer and the phosphate group of another, creating a linear structure. These molecules play crucial roles in various biological processes, such as protein synthesis, gene regulation, and cell signaling.

I en enkel medicinsk definition, är ett polyester ett syntetiskt material som består av flera esterbindningar i sin kemiska struktur. Det används ofta inom tillverkningen av medicinska produkter och förpackningar på grund av dess egenskaper som att vara lättformbar, hållbar och resistent mot fukt och bakterier.

I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.

Polynukleotider är långa kedjor av nukleotider, som är de grundläggande byggstenarna i nucleinsyror såsom DNA och RNA. Varje nukleotid består av en sockerhaltig bas (purin eller pyrimidin), en fosfatgrupp och en pentos-socker (ribose eller deoxyribose). I polynukleotider är dessa nukleotider kedjebundna med varandra genom fosfatbrückor mellan sockerna i varje nukleotid, vilket resulterar i en lång, slingrande kedja. DNA-molekyler består av två komplementära polynukleotidkedjor som är sammanbundna med varandra genom basparning (A-T och G-C), medan RNA oftast består av en enda polynukleotidkedja. Polynukleotider spelar därför en central roll i arvsförutsättningarna, genuttryck och cellulär reglering

Polyglykolsyra, eller polyethylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ioniskt surfaktant och polymersubstans som består av en lång kedja av etoxi (-O-CH2-CH2-) grupper som är kovalent bundna till varandra. Det används i en mängd olika medicinska tillämpningar, inklusive som excipient i läkemedel för att förbättra deras löslighet och biodistribution, samt som aktiv ingrediens i laxermedel och koloniseringshämmare vid koloskopiering. Polyglykolsyra är också en viktig komponent i många medicinska produkter som hydrogel och andra hud- och slemhinnsbundenheter på grund av dess förmåga att bilda viskösa, semipermeabla filmer.

Nukleosiddifosfatsocker, även känt som nucleoside diphosphate sugars (NDPs), är en typ av organisk molekyl som består av en sockerdel (sugar) som är kovalent bundet till två fosfatgrupper och en nukleosid. Nukleosiden är i sin tur en basen (en kvävebas) som är kovalent bunden till en pentos, en fem carbongruppig sockertyp, ofta ribos eller deoxyribos.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Polyadenylering är ett posttranskriptionellt modifieringssteg i eukaryota celler, där en poly(A)-svans bestående av en lång kedja av adenin (A)-nukleotider tillfogas 3'-slutet av mRNA-molekyler. Denna process underlättar stabiliteten och translationsprocessen av mRNA, samt hjälper till att exportera det från nucleus till cytoplasma.

Polyethylene glycols (PEG) are a group of synthetic, water-soluble polymers with a wide range of molecular weights and applications. They are commonly used as excipients in pharmaceutical, cosmetic, and food industries due to their ability to improve the solubility, bioavailability, and stability of drugs, as well as to reduce irritation and immune response. In medicine, PEGs are also used in bowel cleansing preparations, as a component of laxatives, and as a vehicle for drug delivery, such as in PEGylated proteins and nanoparticles.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

Medel som sätter igång produktion och frisättning av interferoner. Hit hör mitogener, lipopolysackarider och de syntetiska polymererna Poly A-U och Poly I-C.

Proteinbiosyntese refererer til den proces, hvor celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to etaper: transkription og translation. Under transkriptionen konverteres DNA-sekvensen til en komplementær mRNA-sekvens, der derefter transporteres ud af cellkernen. I den efterfølgende translation skaber ribosomerne forbindelsen mellem aminosyrerne i overensstemmelse med sekvensen af nukleotider i mRNA-molekylet, hvilket resulterer i dannelse af et protein. Proteinbiosyntesen er en essentiel livsfunktion for alle levende organismer.

Polylysin är ett syntetiskt peptid som består av flera lysinaminosyror som är kedjat together. Det används främst inom forskning för att studera cellytorers interaktioner och för att skapa konstgjorda proteiner med specifika funktioner. Polylysin har också potentialen att användas som en del av medicinska tillämpningar, såsom läkemedelsleverans och celldelning, men det är fortfarande under utveckling och inte godkänt för kliniskt bruk hos människor.

RNA, eller Ribonukleinsyra, är ett biologiskt molekyll som består av en lång kedja av nukleotider. Det spelar en central roll i cellens proteinsyntes genom att transkribera DNA:t till mRNA (messenger RNA), som sedan kan översättas till protein av ribosomer. RNA förekommer också i andra funktioner, såsom reglering av genuttryck och katabolism av signalsubstanser.

I en enkel mening kan "nukleinsyrakonfiguration" referera till den specifika rymden eller position som en nukleotid eller ett baspar tar upp i en nukleinsyra, såsom DNA eller RNA. Detta inkluderar vilken sida av strängen varje nukleotid befinner sig på, och i vilket läge de är rotade. I DNA utgörs konfigurationen ofta av en dubbelhelix med antiparallella strängar, där varje baspar består av en adenin (A) som parar sig med en timin (T), och en guanin (G) som parar sig med en cytosin (C). I RNA är konfigurationen ofta en enkelsträngad helix, där uracil (U) ersätter timin (T) som basparningspartner till adenin (A).

Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

RNA-binding proteins (RBPs) are a type of protein that selectively interact with RNA molecules, playing crucial roles in post-transcriptional regulation of gene expression. They can bind to various structural elements within RNA, such as double-stranded RNA, single-stranded RNA, hairpins, and other secondary structures, influencing RNA processing, stability, localization, and translation. The specificity of RNA-protein interactions is determined by the recognition of distinct RNA sequences and/or structural motifs through the modular domains present in RBPs.

Toll-like receptor 3 (TLR3) is a type of protein known as a pattern recognition receptor, which plays a crucial role in the innate immune system's response to pathogens. TLR3 is expressed on the surface of various cells, including immune cells such as dendritic cells and macrophages. It recognizes double-stranded RNA (dsRNA), a genetic material found in some viruses, and activates signaling pathways that lead to the production of inflammatory cytokines and interferons, which help to coordinate an immune response against the virus. TLR3 also plays a role in the development of adaptive immunity by promoting the maturation and activation of dendritic cells, which present viral antigens to T-cells.

En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.

Polyglactin 910 är ett biolösligt syntetiskt absorbabelt suturmaterial, som används inom kirurgi. Det består av två polymerer, glykolsyra och laktid, som bildar en kopolymer med en andel av 90% laktid. När polyglactin 910 sutures absorberas i kroppen genom hydrolys, vilket innebär att den splittras upp i mindre molekyler, som sedan metaboliseras och elimineras naturligt från kroppen. Denna process tar vanligtvis mellan 56 till 70 dagar. Polyglactin 910 används ofta efter operationer där det behövs en stark sutur, som exempelvis vid bukhåleoperationer och hudreparationer.

Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.

Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.

Polyribonucleotidyltransferase är ett enzym som katalyserar överföringen av en polyribonukleotidsekvens från en RNA-donator till en RNA-acceptor, vilket resulterar i produktionen av två separata RNA-molekyler.

En ribonukleas (RNas) är ett enzym som bryter ned RNA-molekyler i mindre segment genom att hydrolysavspjälka fosfodiesterbindningarna mellan dess nucleotider. Det finns olika typer av ribonukleaser, inklusive RNas A, RNas B och RNas C, som är specifika för att klyva specifika sekvenser i RNA-molekyler. Dessa enzymer spelar viktiga roller i cellulär regulering, såsom proteinsyntes, RNA-modifiering och immunförsvar.

Post-transcriptional RNA processing refers to the modifications and regulations that occur to RNA molecules after they have been transcribed from DNA. These processes include capping, splicing, and tailing, which are essential for stabilizing and enabling the mature RNA to perform its functions in protein synthesis or gene regulation. Additionally, post-transcriptional RNA processing can also involve various forms of editing, such as base modifications and insertion/deletion of nucleotides, that further diversify and refine the information encoded in the RNA.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

En familj enzymer som katalyserar exonukleolytisk spaltning av RNA. Den omfattar EC 3.1.13.-, EC 3.1.14.-, EC 3.1.15.- och EC 3.1.16.-.

I en enkel medicinsk kontext kan 'polyvinyler' referera till klasser av syntetiska, plastikliknande material som används inom medicinsk teknik och produktdesign. Polyvinyler är polymerer av vinylklorid eller andra vinylestrar, och de är kända för sin termoplastiska egenskap, som gör dem lätta att forma och formas om under värmebehandling.

En polyribosom är en struktur bestående av flera ribosomer som sitter på ett stycke RNA, ofta messenger-RNA (mRNA). Varje ribosom i en polyribosom översätter mRNA:t till en polypeptidkedja genom att koppla aminosyror efter varandra. På det sättet kan flera ribosomer översätta samma mRNA-molekyl samtidigt, vilket leder till en effektiv produktion av proteiner i cellen.

Vattenbemängda, fasta, tredimensionella nätverksstrukturer (fasta kolloider) av korslänkade hydrofila makromolekyler, med 20-95% vatten. De används i målarfärg, tryckfärger, livsmedel, läkemedel och kosmetika.

Nukleinsyredegeneration (eller nukleinsyrenaturation) refererer til den proces, hvor dobbeltstrenget DNA eller RNA bliver omdannet til en enkeltstrenget molekyle som følge af ophevelse af de hydrogenbindinger, der holder strengene sammen. Denne proces kan forekomme under høje temperaturer eller pH-værdier, og den kan også være medvirkende til genetisk materiales skade under cellestress eller sygdomme.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.

Nukleinsyrahybridisering är en laboratorieteknik där två komplementära enheter av DNA eller RNA kombineras genom att deras komplementära baspar bildar vätebindningar med varandra, vilket resulterar i en dubbelhelix. Denna metod används ofta för att identifiera och undersöka specifika sekvenser av nukleinsyror, såsom genetisk material från organismer, virus eller muterade gener.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

I en enkel mening kan nanopartiklar definieras som mycket små partiklar med minst en dimension i storleksordningen nano, det vill säga mellan 1 och 100 nanometer (nm). En nanometer är en miljarddels meter.

Salter och estrar av hydroxismörsyra.

Polyhydroxyethylmethacrylate (PHEMA) är ett syntetiskt hydrofilt polymer som består av monomeren metakrylat som har flera hydroxyletilgrupper bundna till kolatomerna i sidokedjan. Detta ger upphov till en polymerslang med hydrofila egenskaper, vilket gör att materialet är vattenabsorberande och formbart under våtförhållanden. PHEMA används ofta inom medicinsk teknik som kontaktlinsmaterial, hudproteser och i tillverkning av hydrogel-baserade medicinska produkter på grund av sin goda biokompatibilitet och förmåga att ta upp vatten.

En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.

Faktorer som medverkar i reglering av klyvningen och polyadenyleringen av budbärar-RNA intill platsen för RNA 3'-polyadenyleringssignalerna.

NAD+ nukleosid, även känt som nicotinamidadenindinucleotid, är en viktig molekyl i celler som involverad i energimetabolism och cellulär signalering. Det består av två delar: en vitaminliknande förening vid namn nicotinamid och en ribos (en sockerart) som är kovalent bundna tillsammans. NAD+ kan agera som en elektronacceptor i reaktioner som genererar energi, eller som en kofaktor för enzymer som reglerar olika cellulära processer, inklusive åldrande och celldöd. NAD+ nivåer minskar med åldrande och i samband med vissa sjukdomstillstånd, så att återförande av NAD+ har visat sig ha potential som en terapeutisk strategi för att behandla olika hälsoproblem.

Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.

En dendrimers är en typ av syntetisk polymer med en väldefinierad, regelbunden struktur och en hög densitet av funktionella grupper på ytan. Dendrimers består av ett centralt kärnpartikel, en repeating-enhet som bildar grenarna och en yta beklädd med funktionella grupper. Deras väldefinierade struktur och monodispersitet gör dendrimers användbara inom områden såsom läkemedelsleverans, diagnostik och nanoteknik.

Salter och estrar av den med 10 kol försedda monokarboxylsyra-dekanosyran.

"Partikelstorlek" refererar till den fysiska storleken på en partikel, ofta uttryckt i måttenhet av enheten för diameter, som nanometer (nm) eller micrometer (µm). Denna egenskap är viktig att känna till inom flera medicinska områden, såsom läkemedelsformuleringar och diagnostiska tester, där små partiklar kan ha unterschiedliga effekter och förmågor beroende på deras storlek.

En övergång från plan till elliptisk polarisering när en ursprungligen i ett plan polariserad ljusvåg passerar ett optiskt aktivt medium.

Tankyraser är en typ av enzym som tillhör poly(ADP-ribos)polymerasfamiljen (PARPs) och specifikt katalyserar additionen av ADP-riboser enheter till proteiner, ett process som kallas poly(ADP-ribosyl)ering. Tankyraser är unika inom denna familj eftersom de kan addera långa poly(ADP-ribosyl)kedjor till sina substrat. De är involverade i en rad cellulära processer, inklusive cellytiska signaltransduktionsvägar, DNA-skador och cancerutveckling.

Sekvensen vid 3´-änden av budbärar-RNA som inte kodar för något. Detta område innehåller transkriptions- och translationsreglerande sekvenser.

Polyvinylalkohol (PVA) är ett syntetiskt polymer som består av vinylalkohol-monomeren, som repeated blir kemiskt sammanlänkad till långa kedjor. Det är ett vattenlösligt, färglöst, klart och visköst vätska eller fast substance, beroende på molekylvikten. PVA används inom en mängd olika industrier, inklusive medicinsk teknik, till exempel som ett excipient i tablettformuleringar och som ett filmbildande material i ögonlak.

Polyglykolsyra, eller polyethylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ioniskt surfaktant och polymersubstans som består av en lång kedja av etoxi (-O-CH2-CH2-) grupper som är kovalent bundna till varandra. Det används i en mängd olika medicinska tillämpningar, inklusive som excipient i läkemedel för att förbättra deras löslighet och biodistribution, samt som aktiv ingrediens i laxermedel och koloniseringshämmare vid koloskopiering. Polyglykolsyra är också en viktig komponent i många medicinska produkter som hydrogel och andra hud- och slemhinnsbundenheter på grund av dess förmåga att bilda viskösa, semipermeabla filmer.

"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.

In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.

RNA 3' polyadenylation signals are sequences in messenger RNA (mRNA) that signal the addition of a string of adenine nucleotides, called a poly(A) tail, to the 3' end of the mRNA molecule during processing. This process is essential for the stability, export, and translation of mRNAs in eukaryotic cells. The canonical polyadenylation signal consists of the conserved hexamer sequence AAUAAA, typically located about 10-30 nucleotides upstream of the poly(A) site. Other less conserved sequences, such as U/GU-rich elements, can also contribute to the recognition and binding of the polyadenylation machinery.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

Ultraviolettspektrofotometri (UV-spektrofotometri) är en laboratorieteknik som används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i en lösning genom att mäta absorptionen av ultraviolett ljus. Detta görs genom att lysa upp lösningen med UV-ljus och mäta den absorbierade strålningen vid specifika våglängder. Resultaten presenteras i form av ett spektrum, som visar absorptionen som en funktion av våglängden. Metoden är vanlig inom områden som kemi, biokemi och miljöanalys för att bestämma koncentrationer av olika organiska och oorganiska ämnen, till exempel aminosyror, vitaminer, pigment och vissa typer av föroreningar.

Makromolekylära "formar" för syntes av komplementära makromolekyler, som vid DNA-replikation, transkription av DNA till RNA och translation av RNA till polypeptider.

"RNA caps" refer to the modified structures found at the 5' end of RNA molecules, including both messenger RNA (mRNA) and certain types of non-coding RNAs. These caps consist of a methylated guanosine triphosphate (GTP) molecule that is linked to the first nucleotide of the RNA chain through a 5'-5' triphosphate bridge. The RNA cap plays a crucial role in protecting the RNA from degradation, promoting its stability, and facilitating its translation into protein. Additionally, the RNA cap can also serve as a binding site for various proteins involved in RNA processing, transport, and regulation.

Adeninnukleotider är molekyler som består av ribose (en sockerart) och adenin (en näringsrikt aromatisk bas). De två mest förekommande formerna av adeninnukleotider är adenosindifosfat (ADP) och adenosintrifosfat (ATP), som båda spelar viktiga roller i cellens energiproduktion och energiöverföring. ATP, den energirikaste formen av adeninnukleotid, fungerar som en direkt källa till energibehov i celler genom att släppa ifrån sig ett fosfatgrupp (i en reaktion katalyserad av ATPas) och omvandlas till ADP. Energin frigjord i denna process används för att driva andra celulära processer som kräver energi, såsom muskelkontraktioner, transport över cellmembran och syntes av andra molekyler. ADP kan sedan regenereras tillbaka till ATP

Carboxymethylcellulose natrium (CMC-Na) är ett artificiellt, vattenlösligt och icke-joniserat polymer som används som en thickener, stabilisator och binder i olika medicinska formuleringar. Det är en derivat av cellulosa där carboxymethylgruppen (-CH2-COOH) är kemiskt fogad till hydroxylgrupperna (-OH) på cellulosamolekylen med hjälp av natriumionsväteutbytning. CMC-Na har goda vattenskapsförmågor, pseudoplastisk viskositet och förmår att hålla sin konsistens över ett brett temperaturintervall. Det är vanligtvis tillgängligt som ett vitt till gulaktigt pulver eller en vätska med låg viskositet och används ofta i läkemedel för att förbättra deras doseringsform, palatabilitet och stabilitet.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

Färglösa, luktfria kristaller som används i stor utsträckning inom forskning för tillverkning av polyakrylamidgeler för elektrofores m m. En del polymerer används för vatten- och jordbehandling.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

I medicinsk kontext, refererar "berbiner" till en grupp alkaloider som härstammar från växten Berberis (som även kallas barberry). Dessa alkaloider har en gulorange färg och är kända för sina medicinska egenskaper, inklusive deras förmåga att döda bakterier, virus och svampar. Berbiner används i vissa mediciner för att behandla infektioner och andra hälsoproblem. Det är också värt att notera att några berbiner kan ha en negativ inverkan på den mänskliga kroppen, särskilt när de används i höga doser eller under lång tid.

"Tissue scaffolds" refer to artificial or naturally derived three-dimensional structures that are used as a template for the growth and regeneration of new tissue in medical treatments and therapies. These scaffolds provide a support system for cells to attach, grow, and differentiate, while also allowing for the transport of nutrients and waste products. They can be made from a variety of materials, including polymers, ceramics, and decellularized tissue, and are designed to degrade over time as the new tissue forms. The ultimate goal of using tissue scaffolds is to restore the function and structure of damaged or diseased tissues and organs.

Silikonpolymerer bestående av kiselatomer med substitutioner av metylgrupper och länkade med syreatomer. De ingår i en serie biokompatibla material i form av vätskor (silikonoljor; lågmolekylära), geler eller fasta ämnen (silikongummi, silikonplast; högmolekylära): som film för konstgjorda membran, geléer för implantat, vätskor för läkemedelstransport, och som skumdämpande medel.

En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.

Används t ex som bindemedel i lacker.

RNA-stabilitet refererar till hur länge ett RNA-molekyl kan bibehålla sin struktur och funktion inne i en cell, innan det bryts ned eller avlägsnas. Faktorer som påverkar RNA-stabilitet inkluderar sekvensspecifika interaktioner, modifieringar av RNA-baser, och aktiviteter hos enzymer som kan bryta ned RNA. Hög RNA-stabilitet är viktig för att säkerställa att tillräckligt med funktionellt RNA finns tillgängligt för att utföra sina cellulära uppgifter, medan låg stabilitet kan leda till nedsatt proteinuttryck och cellulär dysfunktion.

Ribonukleoproteiner (RNPs) är komplexe av RNA (ribonukleinsyra) och protein som spelar viktiga roller inom cellens biologiska processer, såsom RNA-syntes, transport, lagrande och nedbrytning. Exempel på olika typer av RNPs inkluderar ribosomer, splicesosomer, snRNPs (små jämna nucleära ribonukleoproteiner) och mRNPs (messenger RNA-ribonukleoproteiner).

Nukleotidyltransferaser är en grupp enzymer som katalyserar överföringen av nukleotider från nucleosidtriphosphat till en acceptor, ofta en annan nukleotid eller en nukleinsyra. Detta process involverar att enzymet hydrolyserar en fosfatbindning i det donerade nukleosidtriphosphatet och etablerar en ny bindning mellan den frigjorda fosfatgruppen och acceptorn, vilket resulterar i en längre polymer. Nukleotidyltransferaser spelar därför en viktig roll i syntesen av nukleinsyror, såsom DNA och RNA.

NAD (Nicotinamid Adenin Dinukleotid) är ett viktigt koenzym som deltar i flertalet biokemiska reaktioner inom kroppen, särskilt vid cellandningen där det hjälper till att konvertera energireserver i form av kolhydrater, fetter och protein till ATP (Adenosintrifosfat), som används som direkt energikälla i cellerna. NAD förekommer i två former: NAD+ (oxiderad form) och NADH (reducerad form). Vid cellandningen oxideras NADH tillbaka till NAD+, vilket genererar elektroner som driver den elektrontransportkedja som producerar ATP. Därutöver är NAD också inblandat i andra processer såsom DNA-reparation och cellulär signalering.

Proteiner som utsöndras av celler hos ryggradsdjur som svar på en rad olika stimulerande ämnen. De förmedlar resistens mot många olika virusarter, hämmar förökning av normala och maligna celler, hämmar förökning av intracellulära parasiter, förstärker fagocytos genom makrofager och granulocyter, förstärker NK-cellers verkan och uppvisar ett flertal immunmodulerande funktioner.

"Double-stranded RNA (dsRNA) is a type of Ribonucleic acid molecule where two complementary strands of RNA are aligned in an antiparallel manner, forming a double helix structure, often involved in genetic regulation and defense mechanisms against viral infections."

Oligoribonukleotider (ORNs) är korta en- eller flerfaldigt polymeriserade molekyler av ribonukleotider, som utgör byggstenarna i RNA. ORNs kan variera i längd från några få upp till hundratals nukleotider och har en rad olika funktioner inom cellen, till exempel som delar i regleringen av genuttryck och proteinsyntes. De kan även ha en roll i celldefens och sjukdomsprocesser, såsom virusinfektioner och neurologiska störningar.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Polymethylmethacrylate (PMMA) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom olika områden inom medicinen, såsom ortopedisk kirurgi och tandvård. I en mening kan PMMA definieras som:

En samlingsterm för alla material med egenskaper som hos naturliga eller syntetiska gummiarter, dvs att kunna sträckas under starkt sträckmotstånd och att snabbt dra ihop sig och till fullo återta sin ursprungliga form.

I en enkel medicinsk definition kan man säga att "polyamer" är en grupp neurotransmittorer ( signalsubstanser) i centrala nervsystemet som har en betydande roll i reguleringen av ett flertal kroppsliga funktioner, inklusive sömn-vakenhetscykler, humör, smärta, och kognitiv funktion. De viktigaste polyaminerna är serotonin, norepinefrin (noradrenalin), och dopamin. Dessa ämnen produceras i hjärnan och agerar genom att binda till specifika receptorer på nervcellerna för att påverka deras elektriska aktivitet och kommunikation med varandra.

"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."

Ett medel mot trypanosomer och eventuellt virus med utbredd användning inom experimentell cellbiologi och biokemi. Etidium har ett flertal experimentellt användbara egenskaper, som t ex förmåga att binda till nukleinsyror, icke-kompetitiv blockering av nikotinacetylkolinreceptorer, och fluorescens. Det används vanligen i bromidform.

En familj ribonukleoproteiner som ursprungligen påvisades bundna till påbörjade RNA-transkript som ribonukleoproteinpartiklar.

"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

Ett ribosom är en komplex struktur i cellen som syntetiserar proteiner genom att translatera information från RNA till aminosyror, vilket resulterar i bildandet av en peptidkedja. Ribosomen består av två subenheter, en större och en mindre, som innehåller ribosomalt RNA (rRNA) och proteiner. De två subenheterna interagerar med varandra samt med mRNA (budbärar-RNA) och tRNA (transfer-RNA), för att bygga upp en proteinmolekyl korrekt enligt genetisk information. Ribosomer finns i både cytoplasma och mitokondrier, och spelar därför en central roll i cellens proteinsyntes.

Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.

I en enkel medicinsk kontext kan polystyren definieras som ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom medicinsk teknik och för tillverkning av läkemedelspackeringsmaterial. Det är transparent, hållbar och har låg värmeledningsförmåga. I vissa fall kan polystyren-baserade produkter innehålla kemikalier som kan vara skadliga om de inte hanteras korrekt under tillverkningsprocessen.

Den del av cellen som innehåller cytosolen och andra strukturer än cellkärnan, mitokondrierna och större vakuoler.

Fraktionerat cellextrakt med bibehållen biologisk funktion. Först sedan en subcellulär fraktion isolerats genom ultracentrifugering eller annan separationsteknik kan ett förlopp utan inverkan av alla komplexa reaktioner i en cell studeras. Cellfria system har utbredd användning inom cellbiologin.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

Enzymer som hydrolyserar O- and S-glykosylföreningar. EC 3.2.1.

Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.

"Vävnadsteknik" refererar till den vetenskapliga disciplinen som studerar och utvecklar metoder för att konstruera, regenerera eller reparera biologisk vävnad, ofta med hjälp av artificiella material eller tekniker. Det kan inkludera användning av celler, proteiner, polymers och andra biokompatibla material för att skapa konstruktioner som efterliknar naturlig vävnad, med syfte att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos skadad eller sjuk vävnad inom den medicinska behandlingen.

RNA (Ribonucleic acid) är ett nukleinsyremedel som spelar en central roll i den genetiska informationens flöde och proteinsyntes inom celler hos levande organismer, inklusive svampar. RNA består av en lång kedja av nukleotider som innehåller fyra olika baser: adenin (A), uracil (U), cytosin (C) och guanin (G). I svampar, liksom i andra eukaryota organismer, finns det tre huvudsakliga typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa olika RNA-typer har specifika funktioner i cellen, exempelvis att transportera genetisk information från DNA till ribosomen där proteinsyntesen sker eller att utgöra en del av ribosomerna där proteiner syntetiseras.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

Implantat av material som är gjorda för att absorberas av kroppen utan att framkalla ett immunsvar. Vanligtvis består de av plastmaterial och används ofta inom ortopedi och ortodonti.

Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.

En familj intracellulära cysteinproteinaser. De har en nyckelroll vid inflammationer och apoptos hos däggdjur, och är specifika för asparaginsyra vid position P1. De indelas i två klasser, utifrån län gden på N-terminalprodomänerna. Kaspas-1, -2, -4, -5, -8 och -10 har långa prodomäner, medan kaspas-3, -6, -7 och -9 har korta. EC 3.4.22.-.

RNA-prekursorer är initialt transkriberade RNA-molekyler som ännu inte har blivit fullständigt processade och kan innehålla intronsekvenser som ska tas bort innan det resulterande, mognare RNA-molekylen kan användas i proteintranslering eller regulering av genuttryck.

I en enkel medicinsk kontext kan 'kemi' definieras som studiet och användandet av kemiska substance och deras reaktioner för att förstå, behandla eller förebygga sjukdomar. Detta inkluderar bland annat utvecklingen av läkemedel, toxikologi och farmakokinetik. Kemi är en grundläggande vetenskap som är intimt förknippad med många aspekter av medicinen.

En beståndsdel av eIF-4F som deltar i ett flertal proteinreaktioner vid translationsinitieringsstället. Sålunda kan den medverka till att samla olika initieringsfaktorer vid det ställe där tolkningen påbörjas.

"Oligonukleotider" refererar till korta, syntetiska eller naturliga sekvenser av nukleotider, som är byggstenarna i DNA och RNA. Oligonukleotider kan vara upp till 20-25 nukleotider långa och används ofta inom molekylärbiologi för att undersöka specifika gener eller funktioner på genetisk nivå. De kan också användas som medicinska terapeutika, till exempel i form av antisense-oligonukleotider eller RNA-interferens, för att störta specifika proteiner som är involverade i sjukdomsprocesser.

En halogen med kemiskt tecken Br, atomnummer 36 och atomvikt 79,904. Det är en flyktig rödbrun vätska med kväljande dunster. Den är frätande för huden och kan orsaka svår gastroenterit vid förtäring.

"Kemiska fenomen" refererar till de observationer och händelser som sker när materia bestående av atomer och molekyler interagerar på ett sätt som resulterar i förändringar orsakade av kemiska reaktioner, inklusive bildning och brytande av kemiska bindningar, förskjutningar i elektronfördelning och energiflyt.

Kaspas-3 är ett enzym som tillhör en grupp av proteaser, kallas kaspaser, och spelar en central roll i apoptos, det programmerade cellsdöendet. Det aktiveras under olika stress- eller skadeprocesser och bryter ned strukturella proteiner i cellen, vilket leder till att cellen fragmenteras och avlägsnas på ett kontrollerat sätt.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

I en enkel medicinsk definition kan fenantrener definieras som en grupp organiska föreningar som innehåller ett fenantrenskelett, vilket består av två benzeningar fused tillsammans i en vinkel av 90 grader. Fenantrener är strukturella byggstenar i vissa typer av läkemedel och kan ha både farmakologiska och toxikologiska effekter. Det är också värt att notera att vissa fenantrener är kända för att vara cancerogena.

Amider av bensoesyra.

I en enkel medicinsk definition, refererer 'porositet' til den relative mængde af små huller (porer) i et væv eller et materiale, der tillader passage af væske, gas eller andre substance. Denne egenskab er særligt relevant for forståelse af funktionen og effektiviteten af diverse biologiske barrierede, herunder bl.a. kapillærvævet i lunger, nyrene og huden, samt membraner i forbindelse med dialyse og andre behandlingsformer. Porositeten kan have indvirkning på absorption, diffusion, filtration og andre proceser, der involverer udveksling af stoffer gennem cellevæggene eller mellem forskellige vævsdele.

'Saccharomyces cerevisiae' är en art av jästsvamp som tillhör kungariket svampar, och är vanligt förekommande i naturen på frukt, grönsaker och jord. Den är en enkelcellig eukaryot organism med en diameter på omkring 5-10 Mikrometer.

En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.

Partiklar bestående av molekylaggregat som hålls löst samman av sekundära bindningar. Ytan på miceller består vanligen av amfifatiska föreningar, så orienterade att de minimerar energiutbytet mellan micellen och dess omgivning. Vätskor som innehåller stora mängder suspenderade miceller kallas emulsioner.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.

Polymerer eller oligomerer framställda från någon akrylsyraester, vilka används i ett flertal kemitekniska produkter.

Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.

"Uracilnukleotider" är en typ av nukleotider som innehåller den nucleobasen uracil. De förekommer naturligt i RNA, men inte i DNA där thymin används istället. Uracilnukleotider bygger upp strukturen hos enskilda nukleotider i en RNA-molekyl, tillsammans med en pentos (ribos) sockerstruktur och en fosfatgrupp.

Typarten av Cardiovirus som ger upphov till encefalomyelit och hjärtmuskelinflammation hos gnagare, grisar och apor. Hos människor har infektion med CNS-påverkan, men utan myokardit, rapporterats.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

Akrylsyror eller akrylater som ersatts med en metylgrupp i postionen C-2.

Läkemedels- eller strålningsframkallade skador på DNA som medför avvikelser från den normala dubbelspiralkonformationen. Till dessa hör strukturella förvrängningar som stör replikation och transkription, samt punktmutationer som splittrar baspar och ger skadliga effekter på efterföljande generationer genom ändringar i DNA-sekvensen. Om skadan är av mindre omfattning kan den repareras (DNA-reparation), men stor skada kan leda till apoptos (celldöd).

Polyethylenimine (PEI) är ett syntetiskt polymer med en repetitiv struktur av etylendiamin och karbonater, vanligtvis som en lineär eller kvasilinear kedja. PEI är känt för sin förmåga att bilda komplex med DNA genom elektrostatiska interaktioner, vilket gör det användbart som ett transfektionsmedel inom gentekniken för att leverera DNA till celler. PEI-komplexen kan sedan tas upp av cellmembranet och frigöra DNA:t inuti cellen, där det kan integreras i genomet eller översättas till protein. PEI finns också i olika molekylvikter och ärier, vilket påverkar dess transfektionseffektivitet och cytotoxicitet.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.

Kondensering av gas, vätskor eller lösta substanser på fasta ytor. Hit hör också adsorptionsegenskaper hos bakterier och virus, liksom hos vävnader, behandlade med exogena läkemedel eller kemiska subs tanser.

Polyvinylchlorid (PVC) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom en mängd olika industrier, däribland medicinsk utrustning. PVC består av polymeriserade molekyler av vinylklorid (C2H3Cl) och är känt för sin låga kostnad, lättformbarhet och goda elektriska egenskaper. I en medicinsk kontext kan PVC användas till bl a slangar för infusion, katetrar och andra former av medicinsk utrustning på grund av dess bakteriedödande egenskaper och förmåga att stå emot kemiska påfrestningar. Emellertid kan det vara omdiskuterat huruvida PVC är ett säkert material för användning inom medicinen på grund av möjliga hälsorisker relaterade till utsöndringar av klorider och andra ämnen under uppvärmning eller nedbrytning.

I en enkel medicinsk definition kan nanofibrer beskrivas som mycket små, syntetiska eller naturliga fiberstrukturer med minst en dimension i nanometerskalan (1-100 nm). De har ofta en hög yta till volymförhållande och porositet, vilket gör dem användbara inom områden som medicinsk teknik, läkemedelsdesign och biomaterialvetenskap. Exempel på användningsområden är vävnadskräftbildning, läkemedelsdelevering och skyddsmasker mot luftburna partiklar.

Retikulocyter är ett ungt, icke-helt moget rödt blodkroppar (erytrocyt) som fortfarande innehåller rester av det membran som omger ribosomen under dess tillverkningsprocess i benmärgen. Retikulocyterna är en normal del av blodet och utgör ungefär 1-2% av alla röda blodkroppar hos friska vuxna. Deras andel kan dock variera beroende på olika faktorer, såsom ålder, sjukdomstillstånd och blodtransfusioner. Retikulocyterna mognar till fullt utvecklade röda blodkroppar inom ett dygn efter att de har släppts ut från benmärgen in i blodet.

Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Ett fackverk av korslänkade hydrofila makromolekyler med bl a biomedicinska tillämpningar.

En "RNA-directed DNA polymerase" är ett enzym som katalyserar syntesen av DNA med hjälp av RNA som matris. Detta enzym spelar en central roll i den reversa transkriptionen, en process där informationen från RNA omvandlas tillbaka till DNA. Detta är viktigt för vissa virus, som HIV, att kunna infektera och reproducera sig inne i värdceller.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP till en rad (2´-5´)-bundna oligoadenylater och pyrofosfat i närvaro av dubbelsträngat RNA. Dessa oligonukleotider aktiverar endoribonukleas (RNas L) som k lyver enkelsträngat RNA. Interferon kan inducera dessa reaktioner. EC 2.7.7.-.

Rekonstruktion av en sammanhängande, dubbelsträngad DNA-molekyl utan felparning utifrån en molekyl med skadade områden. De viktigaste typerna av reparationsmekanismer är: excisionsreparation, där defekta områden i en sträng tas ut och återsyntetiseras med hjälp av den information som de komplementära basparen i den hela strängen innehåller; ljusåteraktiveringsreparation, som innebär att de nedbrytande och mutagena effekterna av UV-strålning elimineras; samt postreplikationsreparation, där de primära skadorna inte repareras, men där gapen i en dotterdubbelsträng fylls med delar av den andra, oskadade duplexdottern. Excisionsreparation och postreplikationsreparation kallas ibland för "mörk reparation", eftersom de inte kräver ljus.

RNA-nukleotidyltransferaser är en grupp enzymer som katalyserar additionen av nukleotider till 3'-slutet av en RNA-molekyl. Denna process kallas nukleotidylering och är en viktig biokemisk reaktion i biosyntesen av olika typer av RNA, inklusive messenger-RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer-RNA (tRNA). Dessa enzymer spelar därför en central roll i regleringen av cellens proteinsyntes och genuttryck.

"Oligodeoxiribonukleotider (ODNs) är korta syntetiska enkelsträngade DNA-molekyler, som består av mellan några få upp till hundratals nukleotider."

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Separation av partiklar efter täthet genom gradientsortering. Vid jämvikt avsätts varje partikel vid gradienten motsvarande dess densitet.

Polymetakrylsyror är syntetiska polymerer som består av metakrylatmonomerenheter. De används vanligtvis inom medicinsk kontext som hud- och slemhinneskydd, där de bildar en transparent, vattenavvisande film som skyddar mot fukt, smuts och mekanisk skada. Polymetakrylsyror är också vanliga i kontaktlinser, där de bidrar till att hålla linserna fuktiga och komfortabla att bära.

"Heterogenet nukleärt RNA (hnRNA) refererar till en typ av RNA-molekyler som primärt produceras inom cellkärnan och som är involverade i den eukaryota transkriptionsprocessen. hnRNA består av olika slags RNA-transkript, inklusive pre-mRNA (precursor-messenger RNA) som kommer att klipas och bearbetas till sitt slutliga messenger RNA (mRNA), samt en mängd icke-kodande RNA-sekvenser, såsom snRNA (small nuclear RNA), snoRNA (small nucleolar RNA) och andra långa icke-kodande RNA. Namnet 'heterogen' återspeglar den varierande strukturen och funktionen hos dessa olika RNA-molekyler."

Ett nitrosoguanidinderivat med kraftigt mutagena och karcinogena egenskaper.

Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.

Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

I en enkel medicinsk kontext kan 'nanokompositer' definieras som sammansatta material med minst en komponent på nanoskalan, vanligtvis med dimensioner mellan 1-100 nanometer. Dessa kompositer designas ofta för att utnyttja unika egenskaper hos nanomaterialet, såsom stor yta till volymförhållande och katalytisk aktivitet, för att förbättra materialets fysiska, kemiska eller biologiska prestanda. Exempel på medicinska tillämpningar av nanokompositer inkluderar nanoskaliga hälso- och sjukvårdsprodukter som diagnostiska verktyg, läkemedelsleveranssystem och tandmaterial.

Proteindelarna i hemoglobin. Termen används för proteiner bundna till järn-porfyrinmolekyler, så som hemoglobin- och myoglobinproteiner.

I en enkel mening kan nanostrukturer definieras som strukturer med minst en dimension som mäter mellan 1 och 100 nanometer (nm). Detta korresponderar ungefärligen till storleken på ett atom eller en molekyl. Nanostrukturer kan vara artificiella, designade och skapade av människor, eller naturligt förekommande i naturen. De kan ha olika form och ge upphov till unika egenskaper som inte finns hos de grundläggande materialen, vilket gör dem intressanta för användning inom flera teknikområden, inklusive medicin, elektronik och miljöteknik.

Små kromosomproteiner (ca 12-20 kD) med öppen, oveckad struktur och kopplade till cellkärnors DNA med jonbindning. Klassificeringen i olika typer (histon I, histon II osv) är baserad på mängdförhållandet mellan arginin och lysin i var och en av typerna.

En grupp enzymer som katalyserar DNA-mallstyrd förlängning av 3'-änden av en RNA-sträng med en nukleotid åt gången. De kan initiera en helt ny sträng. Hos eukaryoter har tre former av enzymet kunnat särskiljas utifrån känslighet för alfa-amanitin och den typ av RNA som syntetiseras. EC 2.7.7.6.

"Läkemedelshållbarhet" refererar till den tid under vilken ett läkemedel behåller sin kvalitet, effektivitet och säkerhet under lagring i lämpliga förhållanden, såsom rätt temperatur, fuktighet och ljusförhållanden, enligt tillverkarens rekommendationer.

Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.

Biokompatibla material som vanligtvis används som tand- eller benimplantat och som främjar den biologiska fixeringen, varvid förbindelsen mellan materialet och benvävnaden stärks, och minimerar risken för biologiska effekter av implantatet i sig.

"Apoptosis-inducing factor (AIF) is a protein that, when released from the mitochondria, plays a role in programmed cell death, or apoptosis. AIF contributes to the DNA fragmentation and chromatin condensation that are characteristic of apoptotic cells."

Adenosin-5´-(trivätedifosfat),5´-5-ester med D-ribos. En ester som bildas mellan aldehydkolet i ribos och det terminala fosfatet i adenosindifosfat. Verkar som ribosbärare.

Specifika sekvenser av nukleotider längs en DNA-molekyl (RNA-molekyl hos vissa virus), vilka utgör funktionella enheter för ärftlighet. De flesta eukaryota gener innehåller kodande områden (kodoner) som är åtskilda av icke-kodande områden (introner) och kallas därför uppdelade gener.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

"Nanotechnology" kan definieras som användning och manipulation av materiella objekt med dimensioner på nanoskalan, vanligtvis mellan 1-100 nanometer (en miljarddels meter), för att skapa nytt material eller produkter med unika egenskaper och funktioner. Detta kan innebära användning av tekniker som self-assembly, molecular engineering och controlled manipulation av individuella atomer och molekyler. Nanoteknologi har potentialen att revolutionera flera områden, inklusive elektronik, medicin, energi och miljö.

Netropsin är ett polypeptidantibiotikum som binder till DNA med palindromsekvenser, vilket kan inhibera transkription och replikation av DNA.

Tyminnukleotider, eller tidigare kända som deoxyribothymidinmonofosfat (dTMP), är en typ av nukleotid som primärt förekommer i DNA-molekyler. Varje tyminnukleotid består av en sockermolekyl, en fosfatgrupp och en bas, i detta fall thymin. Thymin bildar specifika par med adenin genom komplementär basparning, vilket är en viktig del av DNA-replikation och transkription.

Nucleocytoplasmic transport proteins, also known as nuclear pore complex proteins, are a group of specialized proteins that regulate the movement of molecules between the nucleus and the cytoplasm of a eukaryotic cell. These proteins form large, multimeric structures called nuclear pore complexes (NPCs), which act as selective gates or channels in the nuclear envelope.

Peptidil-dipeptid A og B, eller PDP-A og PDP-B, også kjent som "peptidiniseringsfaktorer", er enklere enzymer som spiller en viktig rolle i reguleringen av blodtrykket og andre fysiologiske funksjoner. De aktiverer angiotensin II, som stimulerer vasokonstriksjon og øker aldosteronsekretionen fra bindevæv i nyrene for å regulere vann- og elektrolytbalansen i kroppen. Peptidiniseringsfaktorer er et mål for behandling av hypertensjon og hjerteforebygging.

Ribosomalt RNA (rRNA) är den typ av RNA som utgör en viktig komponent i ribosomer, de cellulära organeller där proteinsyntesen sker i levande celler. rRNA-molekyler fungerar som strukturella stommar och katalytiska center för ribosomen, underlättar bindningen av aminosyror och bildandet av peptidbindningar under proteinsyntesen.

Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.

Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.

Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.

"RNA 3' End Processing" refererer til den biokjemiske proces, hvor der foretages modifikationer og klipning af det tresidede ende (3'-ende) af et RNA-molekyle (ribonukleinsyre). Denne proces omfatter typisk tilføjelse af en specifik gruppe af nukleotider, såsom adeniner (A-hale), eller andre modifikationer som hydroxyl-, methyl- eller andre funktionelle grupper. Disse ændringer kan have indvirkning på RNA-molekylets stabilitet, transport, traduction og/eller interaktion med andre molekyler.

Påvisande av RNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon.

Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.

Interkalatorer är molekyler som kan insmyga sig mellan basparen i DNA-stapeln, vilket orsakar en separation av dess två strängar och en expanderad struktur. Dessa molekyler används ofta inom forskning för att studera DNA-strukturen och dess funktion, samt inom medicinen för att störa DNA-replikationen och transkriptionen vid behandling av vissa typer av cancer.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).

Konstgjorda ersättningar för kroppsdelar och material som sätts in i organismer vid experimentella studier.

Sammansättning, blandning och tillverkning av ett läkemedel.

Ett antibiotikum med anticancereffekt från Streptomyces parvullus. Det binder till DNA och hämmar RNA-syntes (transkription), där förlängning av kedjan är känsligare än början, slut eller frisläppande. Till följd av nedsatt mRNA-produktion avtar också proteinsyntesen efter dactinomycinbehandling.

Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.

"Ultraviolett strålning (UV-strålning) är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus och längre våglängd än rent röntgenstrålning, vilket gör den osynlig för människan. UV-strålning delas in i tre typer: UVA, UVB och UVC, beroende på deras relativa våglängder och energier. Denna strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt genom artificiella källor. Överexponering av UV-strålning kan leda till skador på huden, ögonen och immunförsvaret, samt öka risken för hudcancer."