Penicillin G är ett bredspektrum-antibiotikum som tillhör gruppen penicillerin och är aktivt mot grampositiva och anaeroba bakterier samt vissa gramnegativa bakterier. Det är ett naturligt förekommande antibiotikum som produceras av svampen Penicillium chrysogenum. Penicillin G är vanligen given intravenöst på grund av dess låg oral absorption och kort halveringstid. Preparatet används för behandling av en rad infektioner, däribland sepsis, endokardit, meningit och cellulit.
Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande genom att inhibitera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en av de mest använda antibiotika sedan sin upptäckt på 1920-talet. Penicillin är verksamt mot grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier och används för behandling av en rad infektioner, till exempel halsfluss, lunginflammation och hudinfektioner.
Penicillin G Procaine är ett antibiotikum som består av en kombination av penicillin G och procain. Det används främst för behandling av milda till moderata infektioner orsakade av penicillin-känsliga bakterier, då det ger en långsam och varaktig frisättning av penicillinet i kroppen. Penicillin G är ett bredspektrumantibiotikum som verkar genom att stoppa bakteriers förmåga att bygga väggar runt sig, medan procain fungerar som en lokalbedövningsmedel och förlänger därmed den tid penicillinet finns i blodomloppet.
Penicillinamidas är en grupp beta-laktamantibiotika som karakteriseras av en modifierad sidekedja vid penicillinmolekylets tionylgrupp (-SO2NH2), vilket gör dem relativt resistenta mot dehydropeptidaser och därmed förlänger deras halveringstid i kroppen. Denna modifikation ger också upphov till en högre proteinbindningsfrekvens, vilket kan påverka deras farmakokinetiska och farmakodynamiska egenskaper jämfört med andra penicilliner. Penicillinamidas används ofta för behandling av olika infektioner orsakade av gram-positiva bakterier, men deras användning kan vara begränsad på grund av möjliga biverkningar och utvecklingen av resistens hos vissa bakteriestammar.
Penicillin G Benzathine är ett antibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel streptokock- och stafylokockinfektioner. Det är en långverkande form av penicillin som ges som intramuskulär injektion. Penicillin G Benzathine fungerar genom att störa bildningen av bakteriens cellvägg, vilket orsakar dess död.
Penicillin V är ett antibiotikum som tillhör gruppen penicillerin och är verksamt mot grampositiva bakterier. Det används främst för behandling av infektioner i mun, svalg, öron och luftvägar. Penicillin V intas vanligen per oral (genom munnen) och är tillgängligt som tabletter eller vätska.
Penicillinresistens är ett tillstånd hos bakterier som har utvecklat förmågan att motstå verkan av penicillin, ett antibiotikum som vanligen används för att behandla infektioner orsakade av sådana mikroorganismer. Detta uppstår på grund av genetiska mutationer eller horisontell generöverföring av resistensgener, vilket leder till produktionen av enzym som bryter ned penicillinet eller förändringar i cellväggen som förhindrar penetration av antibiotikumet. Penicillinresistens är ett allvarligt offentligt hälsohot eftersom det komplicerar behandlingen av infektioner och kan leda till spridning av resistanta bakteriestammar.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Penicillin-binding proteiner (PBPs) är en grupp protein som förekommer naturligt i bakterier och är involverade i uppbyggandet av bakteriens cellvägg. Dessa protein har en speciell struktur som gör att de kan binda penicillin och andra betalaktamantibiotika, vilket stör deras funktion och orsakar bakteriens död. PBPs är därför viktiga mål för behandling med betalaktamantibiotika.
Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande eller bakteriestatisk genom att inhibera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en grundläggande behandling för en mängd olika bakterieinfektioner sedan det upptäcktes på 1920-talet. Penicilliner är aktiva mot grampositiva bakterier, men vissa preparat har även verkan mot gramnegativa bakterier. Deras användning kan vara begränsad av resistensutveckling hos bakterier.
'Streptococcus pneumoniae' är en gram-positiv, kapslad, beta-hemolytisk bakterie som förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, framförallt hos barn, äldre och immunsupprimierade individer. Den är vanligast känd som orsak till lunginflammation (pneumoni), men kan även leda till öroninfektioner, sinusit, meningit och blodförgiftning (sepsis). Vissa stammar av Streptococcus pneumoniae är också ansvariga för pneumokockfeber.
6-((aminofenylacetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt derivat av penicillin som oralt har antibiotisk bredspektrumverkan.
En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.
Muramoylpentapeptidkarboxypeptidase är ett enzym som bryter ned peptidoglykan, ett viktigt beståndsdel i batteriers cellväggar, genom att klyva av muramoylpenatpeptiden från den nona kolatomen i peptidkedjan.
Streptococcus-infektioner är infektioner orsakade av bakterier ur streptokocker-gruppen, som kan kolonisera olika slags vävnader och leda till en rad olika sjukdomar, såsom halsfluss, öroninflammation, lunghoit, hudinfektioner och allvarliga systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis) och reumatisk feber.
En medicinsk definition av 'Peptidyltransferas' är ett enzym som katalyserar den kemiska reaktionen där en aminosyra adderas till ett växande peptidkedja under processen av proteintranslering i cellen. Detta inträffar i ribosomen, en struktur inom celldelningen, där mRNA-molekyler läses och translateras till proteiner. Peptidyltransferas är en central del i denna process och katalyserar formationen av peptidbindningar mellan aminosyror genom att överföra peptidylgruppen från en aminosyrat-tRNA till en annan aminosyras tRNA.
Enzymer som katalyserar överföringen av hexosgrupper. EC 2.4.1.-.
Neisseria gonorrhoeae är en gramnegativ, aerob bakterie som orsakar den sexuellt överförbara infektionen gonorré, även känd som "tvingosjuka". Bakterien kan kolonisera slemhinnor i könsorganen, urinröret, rectum, svalg och ögon. Infektioner hos kvinnor kan leda till komplikationer såsom fallopiskramp och infertilitet om de inte behandlas. Gonorré är en alltmer multireistent bakterie, vilket gör att det blir svårare att behandla infektionerna med antibiotika.
Akut infektionssjukdom med de urogenitala organen som primärt invasionsställe. Den orsakande organismen, Neisseria gonorrhoeae, isolerades av Neisser år 1879.
Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.
Ett bakteriostatiskt, antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces erythreus. Erytromycin A anses vara den beståndsdel som har störst verkan. Hos känsliga organismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.
Spetinomycin är ett antibiotikum som tillhör gruppen aminoglykosider, och används främst för behandling av infektioner orsakade av grampositiva bakterier. Det är specifikt aktivt mot stafylokocker och streptokocker. Spektinomycin verkar genom att hämma proteinsyntesen i bakterien, vilket leder till celldöd.
Ett halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin.
Betalaktamer är en grupp av antibiotika som har förmågan att binde till och inaktivera penicillin-bindande protein (PBP) hos bakterier, vilket resulterar i att deras cellvägg inte kan bildas korrekt och ledar till celldöd. Exempel på betalaktamantibiotika inkluderar peniciller, cefalosporiner, karbapenemer och monobaktamer.
Fenylacetater är ett organisk förening som består av en fenylgrupp (C6H5) och en acetatgrupp (CH3COO-) som är bundna till varandra genom en karboxilsyra-esterbindning. Det kan också betraktas som estern av fenylgruppen och ättiksyran. Fenylacetater har en varierad användning, inklusive som smakämnen i livsmedel och som intermediat i kemisk syntes.
Halvsyntetiskt antibiotikum bestående av ett klorerat derivat av oxacillin.
Pneumokockinfektioner är infektioner orsakade av bacterien Streptococcus pneumoniae, även känd som pneumokocker. Infektionerna kan variera från öroninflammation och lunginflammation till blodförgiftning (sepsis) och meningit (hjärnhinnesacksinflammation). Symptomen varierar beroende på vilken typ av infektion det rör sig om, men kan inkludera hosta, feber, trötthet, bröstsmärta vid andning och försämrad andningsförmåga. Vissa riskgrupper, som barn under 2 år, äldre vuxna över 65 år, och personer med nedsatt immunförsvar, är särskilt utsatta för allvarliga sjukdomsförlopp.
Probenecid är ett läkemedel som används för att behandla gikt (hyperurikemi) och förebygga njursten. Probenecid fungerar genom att minska nivåerna av urat i kroppen genom att hämma dess återupptag i urinvägarna, vilket underlättar dess utsöndring via urinen. Det används också ibland som en del av behandlingen för vissa infektionssjukdomar, då det kan öka koncentrationerna av vissa antibiotika i blodet genom att hämma deras utsöndring.
Peptidoglykan definieras som en polymer av sockerderivat och peptider som utgör en viktig komponent i cellväggen hos bakterier, inklusive såväl gram-positiva som gram-negativa. Det ger mekanisk stöd till cellväggen och är involverat i celldelning. Peptidoglykan består av två sockerderivat, N-acetylglukosamindel och N-acetyll Murrayaminic acid, som är kopplade till varandra via peptidband. Denna struktur ger bakterier deras speciella egenskaper och skyddar dem från osmotisk tryck.
Neurosyfilis är en infektionssjukdom som orsakas av bacterien Treponema pallidum och drabbar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Det är en komplikation till den sexuellt överförbara sjukdomen syfilis, som inte behandlats korrekt eller i tid. Neurosyfilis kan orsaka en rad symtom, såsom demens, huvudvärk, förlamningar, humörsvängningar och svårigheter att koordinera rörelserna.
Ett antibiotikum av cefalosporintyp.
"Viridans streptococci" är en grupp grampositiva kocker som normalt förekommer i munhålan hos människor. De är vanligtvis icke-patogena, men kan under vissa omständigheter orsaka infektioner, särskilt efter dentala eller ORL-förfaranden (öron-, näs- och halsregionen). Viridans streptococci kan också spela en roll i endokardit (hjärtklaffsinflammation) hos människor med strukturella hjärtsjukdomar eller förhöjd risk.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Ett halvsyntetiskt bredspektrumpenicillinderivat för parenteralt b ruk. Det är känsligt för magsaft och penicillinas, och kan ha skadlig inverkan på blodplättarnas funktion.
'Streptococcus' är ett släkte av grampositiva, kokkalformade bakterier som ofta förekommer naturligt i människans och djurens övre luftvägar samt hud. Vissa arter av Streptococcus kan orsaka infektionssjukdomar hos människor, till exempel streptokockangin, strupledvärksinflammation och reumatisk feber. Dessa bakterier är vanligen lättläkta med antibiotika, men kan i vissa fall leda till komplikationer om de inte behandlas korrekt eller i tid.
Tetracyklin är ett broad-spectrum antibiotikum som verkar genom att hämja bakteriens protein syntes. Det används för behandling av en rad infektioner orsakade av både grampositiva och gramnegativa bakterier, såväl som vissa parasiter. Tetracyklin är också känt för att ha effekt mot akne. Som alla antibiotika bör tetracyklin användas med försiktighet och under läkares övervakning för att undvika potentiala biverkningar och för att reducera risken för resistensutveckling hos bakterier.
Ett antibiotikum av cefalosporintyp.
Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.
Syfilis är en sexuellt överförbar infektion (SVI) orsakad av bacterien Treponema pallidum. Den har fyra olika stadier: primärt, sekundärt, latent och terciärt stadium, vilka alla har unika symptom. I det primära stadiet bildas ofta en smärt- och känseloslänt ulcus (hål) på huden eller slemhinnan där bakterien trängde in. Det kan vara lätt att missa eftersom det kan vara små och smärtlöst. I det sekundära stadiet sprider sig infektionen till hela kroppen, vilket orsakar en rad symptom som hudutslag, feber, huvudvärk och inflammation i lymfkörtlarna. Det latenta stadiet är den asymptomatiska fasen där inga symptom visar sig, men personen kan fortfarande vara smittsam. I det terciära stadiet kan syfilisen orsaka all
Cykliska amider som bildas ur aminokarboxylsyror genom förlust av vatten. Laktimer är enolformer av laktamer.
Betalaktamasresistent bredspektrumcefalosporin. Det har rekommenderats för bruk mot gramnegativa och grampositiva organismer, gonorré och haemophilusinfektioner.
Ett komplex av tre olika, men närbesläktade aminoglykosidsulfater, gentamicin C1, C2 och C1(subA), som erhålls från Micromonospora purpurea och närstående arter. De är bredspektrumantibiotika, men kan ge hörsel- och njurskador. De verkar genom att hämma proteinsyntes.
Immunologiskt betingade biverkningsreaktioner på medicinska preparat, lagliga eller olagliga.
Ett antibakteriellt medel, som utgörs av en halvsyntetisk analag till linkomycin.
Enzymer som verkar på polypeptiders fria C-ände genom att frigöra en enkel aminosyrarest. Beroende på sin katalytiska mekanism delas de vidare in i karboxipeptidaser av serintyp (EC 3.4.16), metalloka rboxipeptidaser (EC 3.4.17) och karboxipeptidaser av cysteintyp (EC 3.4.18). EC 3.4.-.
Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob diplokockbakterie som normalt koloniserar de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Den kan dock orsaka allvarliga infektioner som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning), särskilt hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling. Vissa serotyper av Neisseria meningitidis kan orsaka epidemiska utbrott.
Proteus är ett släkte av gramnegativa, encapsulerade, aeroba stavformiga bakterier som normalt förekommer i miljöer som jord, vatten och däggdjursmatrislor. Proteus spp. är kända för sin förmåga att bilda ugnar (svullnader) på agarplattor och producera enzymet ureas, vilket gör dem användbara i mikrobiologiska identifieringsprotokoll. Proteus inkluderar ett antal patogena arter som kan orsaka infektioner hos djur och människor, särskilt urinvägsinfektioner och blodförgiftning.
Ett penicillin som är resistent mot penicillinas.
Ett växtsläkte inom familjen Apiaceae innehållande fräna oljor och hartsämnen. Växterna används för att smaksätta curry, mot väderspänningar och som hund- och kattavskräckande medel. Ur rötter och stjälkar av vissa arter utvanns förr "dyvelsträck".
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
*Penicillium chrysogenum* är ett filamentöst svamparorganismer som tillhör den flercelliga djurrikets stam (Fungi). Det är välkänt för sin förmåga att producera penicillin, ett betydelsefullt β-laktamantibiotikum. Svampen förekommer naturligt i mark och luft och kan kolonisera en mångfald av substrat, inklusive livsmedel och foder. I industriell skala odlas *P. chrysogenum* ofta för penicillinproduktion som används i medicinska tillämpningar för behandling av bakteriella infektioner.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
En amidohydrolase är ett enzym som katalyserar hydrolysreaktioner av amider och tiolater till deras korresponderande karboxylsyror och aminer eller tioler. Dessa enzymer spelar en viktig roll i olika metaboliska processer, såsom nedbrytning av toxiska ämnen och biosyntes av essentiella komponenter i celler.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Bakteriell Endokardit är en infektion som orsakas av bakterier som penetrerar hjärtklaffarnas och/eller hjärtkammarens endokardium, det inre skiktet av hjärtats muskulatur. Den kan leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtsvikt, stroke eller död om den inte behandlas adekvat med antibiotika och i vissa fall kirurgi.
En stafylokock är en typ av grampositiv, sfärisk bakterie som tillhör släktet Staphylococcus och kan orsaka en rad olika infektioner hos människor, från milda hudinfektioner till allvarliga livshotande sjukdomar som blodförgiftning, endokardit (hjärtsacksinflammation) och nekros (död vävnad). Den mest vanliga patogena stafylokocken är Staphylococcus aureus, men det finns också andra kliniskt betydelsefulla arter som S. epidermidis och S. saprophyticus.
Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska genom en ihålig nål direkt in i muskelvävnaden.
*Alcaligenes faecalis* är en gramnegativ, aerob bakterie som förekommer naturligt i miljöer såsom vatten, jord och djurspillning. Den är en opportunistisk patogen hos människor, vilket betyder att den kan orsaka infektioner, särskilt hos immunsupprimerade individer. Infektioner som orsakas av *A. faecalis* innefattar urinvägsinfektioner, blodförgiftning och hud- och webbinfektioner. Den kan vara svår att behandla på grund av dess resistens mot flera antibiotika.
Oxacillin är ett antibiotikum som tillhör penicillinfamiljen och är aktivt mot grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker som är resistenta mot meticillin (MRSA). Oxacillin ges vanligen intravenöst för behandling av allvarliga infektioner.
Syror, salter och derivat av klavulansyra (C8H9O5N). De utgörs av sådana betalaktampreparat som skiljer sig från penicilliner genom att en syreatom ersätter svavel i tiazolidinringen. Deras antibakteriella verkan är begränsad, men de blockerar bakteriellt betalaktamas irreversibelt, så att liknande antibiotika inte bryts ned av de bakteriella enzymerna, utan kan utöva sin antibakteriella verkan.
'Streptococcus agalactiae', ofta kallat grupp B-streptokocker, är en grampositiv bakterie som normalt koloniserar huden och slemhinnor hos många vuxna, särskilt i slidan, urinblåsan och tarmen. Vid födseln kan den överföras från mor till barn, vilket kan orsaka allvarliga infektioner hos spädbarn, som sepsis, pneumoni och meningit. Äldre vuxna med nedsatt immunförsvar kan också drabbas av infektioner orsakade av 'Streptococcus agalactiae'.
Streptococcaceae är en familj av grampositiva, kokoida bakterier inom ordningen Lactobacillales. Bakterier inom denna familj förekommer vanligen i par eller kedjor och kan orsaka en rad olika infektioner hos människor, däribland streptokockinfektioner som halsfluss, lunghoit, skinninfektioner och blodförgiftning. Vissa arter av Streptococcaceae kan även orsaka sjukdomar hos djur.
En grupp makrocykliska föreningar som bildas genom kedjeförlängning av flera propionater och cykliseras till en stor, (vanligen 12-, 14-, 16-) ledad laktonmolekyl. De är ofta glykosylerade. Många av dem är antibiotiska.
En kombination av amoxicillintrihydrat, aminopenicillin och betalaktamashämmaren kaliumklavulanat i ett bestämt förhållande, som används vid behandling av ett brett spektrum av bakteriella infektioner , särskilt sådana orsakade av resistenta stammar.
Staphylococcus aureus är en grampositiv, sfärisk (koagulasnegativ) bakterie som förekommer hos många däggdjur, inklusive människor. Den kan kolonisera olika kroppsregioner, särskilt hud och slemhukar, utan att orsaka sjukdom. Men S. aureus kan även vara patogen och orsaka en rad infektionssjukdomar, från lokala infektioner som impetigo, abscesser och celullit till systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis), endokardit, lunginflammation (pneumonia) och osteomyelit. Vissa S. aureus-stammar är multiresistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.
Ett halvsyntetiskt antibiotikum av cefalosporintyp med antimikrobiell verkan liknande den hos cefaloridin eller cefalotin, men med något sämre effekt. Det är verksamt mot såväl grampositiva som gramne gativa bakterier.
Ett tredje generationens cefalosporin som motstår betalaktamasers hydrolytiska verkan.
En penicillinart som är resistent mot penicillinas men känslig för penicillinbindande protein. Meticillin inaktiveras av magsyra och injiceras därför.
En akut, varbildande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalrummet, orsakad av Streptococcus pneumoniae och vanligast hos barn och vuxna över 60 år. Infektionen kan vara förknippad med öroninflammation, mastoidit, bihåleinflammation, luftvägsinfektioner, sicklecellanemi, skallfrakturer eller andra tillstånd. De kliniska symtomen omfattar feber, huvudvärk, nackstelhet, sömnlöshet, och krampanfall, lokal nervsvikt (t ex hörselförlust) och koma.
(2S-(2-alfa,5-alfa,6-beta(S*)))-6-((amino(4-hydroxyfenyl)acetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt bredspektrumantibiotikum liknande ampicillin , men med beständighet mot magsyra, vilket tillåter högre serumhalter om det ges oralt.
Ett släkte mitosporsvampar med många ascomycetteleomorfer. Cefalosporiner kommer från detta släkte.
Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.
Reumatoidfaktorn (RF, Reumafaktor) är ett antikroppstypprotein som produceras av vissa individer och kan vara förhöjt i blodet. Det förekommer ofta hos personer med reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom som orsakar smärta, inflammation och skada i lederna. Reumatoidfaktorn bidrar till den inflammatoriska processen i reumatoid artrit, men det är inte alla som har höga nivåer av RF som utvecklar sjukdomen. Dessutom kan RF förekomma hos friska individer eller hos personer med andra sjukdomar än reumatoid artrit.
Ett enzym som katalyserar hydrolys av cefalosporiner. Det produceras av vissa gramnegativa bakterier. Syn. penicillinas, betalaktamas. EC 3.5.2.6.
Vancomycin är ett starkt antibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, särskilt sådana som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Det är vanligtvis administrerat intravenöst och agerar genom att inhibera bildningen av bakteriens cellvägg. Vancomycin används ofta för behandling av infektioner orsakade av methicillin-resistenta Staphylococcus aureus (MRSA) och vancomycin-resistanta enterokocker (VRE).
'Providencia' är ett släkte av gramnegativa bakterier som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och djurslemhinnor. I medicinsk kontext refererar 'Providencia' ofta till Providencia stuartii, en art av dessa bakterier som kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar eller som har varit inlagda på sjukhus. Infektioner orsakade av Providencia stuartii kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika. Typiska infektioner orsakade av Providencia stuartii inkluderar urinvägsinfektioner, blodförgiftning och luftvägsinfektioner.
Tetracykliner är en grupp av brett verksamma antibiotika som hämmar bakteriens proteinproduktion genom att binda till dess ribosomer. De används vanligen för behandling av olika infektioner orsakade av bakterier, såsom hudinfektioner, lunginflammation och körtelinflammationer. Tetracykliner har också visat sig vara verksamma mot vissa parasitiska infektioner. Liksom med alla antibiotika bör de användas enligt riktlinjerna för att undvika resistensutveckling hos bakterier.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Föreningar baserade på erytromycin, med keton istället för 3-kladinos. De binder till 23S-delen av 70S-bakterieribosomer.
(2R-(2R*,3S*,4R*,5R*,8R*,10R*,11R*,12S*,13S*,14R*))-13-((2,6-dideoxi-3-C-metyl-3-O-metyl-alfa-L-ribo-hexopyranosyl)oxi)-2-etyl-3,4,10-trihydroxi-3,5,6,8,10,12,14-heptametyl-11-((3,4,6-trideoxi-3-(dime tylamino)-beta-D-xylo-hexopyranosyl)oxi)-1-oxa-6-azacyklopentadekan-15-on. Ett halvsyntetiskt makrolidantibiotikum, strukturellt besläktat med erytromycin, som använts vid Mycobacterium avium intracel lulareinfektioner, toxoplasmos och kryptosporidios.
Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen och är verksamt mot flera gramnegativa och grampositiva bakterier, inklusive tuberkulosbakterien. Det fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes, vilket leder till död av bakterien. Streptomycin används vanligen i kombination med andra antibiotika för att behandla allvarliga infektioner och tuberkulos.
Läkemedel och deras nedbrytningsprodukter som återfinns i animalisk föda och mjölk från djur som fått medicinering. Begreppet omfattar även förekomst av läkemedelsmetaboliter i fettvävnad hos människor efter läkemedelsbehandling.
En febersjukdom orsakad av Streptococcus pneumoniae. Tillståndet kännetecknas av inflammation i en eller fler lunglober, och till symtomen hör frossa, feber, snabb andhämtning och hosta.
Ett antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces lincolnensis. Det har används för behandling av stafylokock-, streptokock- och Bacteroides fragilis-infektioner.
Enzymer som fixerats på eller i någon form av vattenlöslig eller vattenfast matris, med obetydlig eller ingen förlust av sin katalytiska förmåga. Eftersom immobiliserade enzymer kan återanvändas fortlöpande, har de fått utbredd användning inom industri, medicin och forskning.
Enzymer av isomersklass som katalyserar överföringen av acyl-, fosfo-, amin- eller andra grupper från en position inom en molekyl till en annan. EC 5.4.
Svalginflammation, även kallat svalglödnad eller glossit, är en medicinsk term som refererar till inflammation i svalget (glottis). Det kan orsakas av olika faktorer, såsom bakteriella eller virala infektioner, allergier, refluxsjukdom, skada, torrhet i mun och svalg, eller autoimmuna sjukdomar. Symptomen på svalginflammation kan inkludera svullnad, rödning, smärta, irriterad hals, heshet, eller besvär vid sväljning.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
En grupp kinoloner med åtminstone en fluoratom och en piperazinylgrupp i molekylen.
Ett släkte grampositiva, runda bakterier som förekommer i jord och sötvatten, och ofta på huden hos människor och djur.
I en enda mening kan L-form beteckna en speciell typ av bakteriecell som saknar cellvägg, även kallad L-form bacteria eller L-phase organism. Dessa organismer är ofta resistanta mot antibiotika som vanligtvis verkar genom att attackera bakteriens cellvägg, eftersom de saknar just denna struktur. L-former kan uppstå naturligt hos vissa bakteriestammar eller induceras i laboratoriemiljöer, men deras roll och betydelse inom medicinen är fortfarande under forskning.
Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.
En grupp föreningar som utgör derivat av fenylpyrodruvsyra, med den generella formeln C6H5CH2COCOOH, en metabolit av fenylalanin.
Klavulansyra (C8H9O5N) och dess salter och estrar. Syran är en självmordsblockerare av bakteriella betalaktamasenzymer från Streptomyces clavuligerus. När den ges för sig har den endast svag antibakteriell verkan, men i kombination med betalaktamantibiotika hindrar den mikrobiellt laktamas att inaktivera antibiotikaeffekten.
Ett släkte gramnegativa, anaeroba och stavformade bakterier. Dess medlemmar finns normalt i munhålan, luftvägarna, tarmarna och det urogenitala systemet hos människor, djur och insekter. Vissa arter k an vara patogena.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Penicillium är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De är vanligen flervägsformade med en filamentös växtsätt, vilket betyder att de bildar ett nätverk av trådliknande strukturer som kallas mycel. Många arter av Penicillium producerar ämnen som är användbara inom medicinen, till exempel penicillin, ett antibiotikum som har haft en stor betydelse för behandlingen av bakteriella infektioner.
Behandling med antibiotika före, under eller efter en diagnos, en terapeutisk eller kirurgisk åtgärd i syfte att förebygga infektioner.
Virginiamycin är ett antibiotiskt medel som tillhör gruppen av streptograminer. Det består av två komponenter, virginiamycin M och virginiamycin S, som tillsammans verkar bakteriedödande eller bakteriestatiska på grampositiva bakterier. Virginiamycin används främst inom veterinärmedicinen för att behandla infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar hos djur, till exempel mastitis hos kor och lunginflammation hos grisar. Det är inte vanligt förekommande inom humanmedicinen på grund av begränsad användning hos människor och möjliga biverkningar som allergiska reaktioner och störningar i leverfunktionen.
En art av grampositiva, kockoida bakterier som ofta ses vid klinisk provtagning och i tarmkanalen hos människor. De flesta stammar är icke-hemolytiska.
Streptomyces är ett släkte av grampositiva, strikt aeroba bakterier som tillhör ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att producera en rad olika antibiotika och andra bioaktiva metaboliter, vilket gör dem viktiga inom biomedicinsk forskning. Streptomyces-arterna har en komplex livscykel som inkluderar sporbildande hyfer och vegetativa mycel. De förekommer naturligt i en rad olika miljöer, till exempel jord, vatten och på levande växter.
En komplex förening med antibiotisk verkan som produceras av Streptomyces kitasatoensis. Föreningen består av åtminstone åtta biologiskt aktiva komponenter, A1 och A3 till A9. Leukomyciner är verksamma både mot bakterier och mykoplasma.
'Nasturtium' är ett medicinskt term som vanligtvis refererar till arten *Eutaquelia suaveolens*, också känd som gul nasturtium eller kaplöksblomma. Denna växt är ursprunglig i Nord- och Sydamerika och har traditionellt använts inom medicinen för att behandla infektioner, särskilt urinvägsinfektioner, på grund av dess antibakteriella egenskaper. Extrakt från växtens blad och stjälkar kan appliceras topisk eller tas som ett tekniskt preparat för att utvinna dess aktiva ämnen, främst allylsenepaler. Det är viktigt att notera att denna artikel inte bör användas som en substitut till professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling.
Gramnegativ bakterie i den lägre tarmkanalen hos människa och djur. Den är den vanligast förekommande anaeroba bakterien vid mjukdelsinfektioner hos människor.
Inflammation i halsmandlarna, ofta orsakad av bakterieinfektion. Den kan vara akut, kronisk eller återkommande.
Ett släkte gramnegativa, anaeroba, stavformade bakterier som finns i kroppshålor hos människor och andra djur. De bildar inte endosporer. Vissa arter är patogena och kan ge variga eller nekrotiska infektioner.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Bakterier som kan överleva utan närvaro av syre.
En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.
"Treponema pallidum" är en spiralformad, gramnegativ bakterie som orsakar syfilis hos människor och kan överföras genom sexuell kontakt eller från mor till foster under graviditet.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.
Ett släkte gramnegativa, aeroba, rörliga bakterier som förekommer i vatten och jord. Några arter ingår i tarmfloran hos ryggradsdjur. Ibland kan dessa bakterier orsaka opportunistiska infektioner hos människa.
Den genetiska massan hos bakterier.
En familj bakterier som omfattar allt från fritt levande och saprofytiska organismer till parasitära och sjukdomsalstrande.
Penicillansyra är ett antibiotiskt svampacid som produceras av många arter av Penicillium-svampar, inklusive den välkända Penicillium chrysogenum. Det var det första antibiotikumet att upptäckas och användas kliniskt, och har sedan dess räddat otaliga liv genom sin förmåga att inhibera tillväxten och döda många olika bakterier. Penicillansyran fungerar genom att störa bakteriens förmåga att bygga upp sin cellvägg, vilket leder till celldöd hos känsliga bakteriestammar.
'Streptococcus suis' är en gram-positiv, beta-hemolytisk bakterie som förekommer hos grisar och kan orsaka infektioner såsom meningit, artrit, pneumoni och sepsis hos både grisar och människor. Den är en zoonotisk patogen, vilket betyder att den kan överföras från djur till människa, ofta genom direkt kontakt med infekterade grisar eller deras produkter. Infektioner hos människor är ovanliga men kan vara allvarliga och livshotande, särskilt för personer som arbetar med grisar eller slakterier.
Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.