Ett av de två, oftast osymmetriska, hålrummen mellan inre och yttre pannbensskikten.

Inflammation i pannhålorna. Oftast är orsaken infektion med Streptococcus pneumoniae eller Haemophilus influenzae. Tillståndet kan vara akut eller kroniskt.

Bihålesjukdomar är sjukdomar som drabbar de två körtelarna bredvid näshålan, käkhålan och ögonen, kallade kända som kroppens bihålekörtlar (d.v.s. tårkörtlarna, spottkörtlarna och slemhinnsekretionskörtlarna).

Sekretfyllt hålrum i spottkörteln, tårsäcken, näshålorna, blindtarmen eller gallblåsan.

Bihåletumörer är abnorma vävnadsformationer som utvecklas i eller nära körtlarna runt munnen och näsan, och kan vara both benigne (godartad) eller maligna (ontartad) såsom papiller, adenom, karzinom, med flera.

I medicinen, refererar "frontalben" till den främre delen av hjärnbalken (corpus callosum), som är en del av hjärnan som innehåller nervfibrerna som förbinder högra och vänstra hemisfären av storhjärnan. Frontalbenet är involverat i högre kognitiva funktioner, såsom planering, arbetshågkomst, impulskontroll och socialt beteende. Skador på frontalbenet kan orsaka förändringar i personligheten och kognition.

Pneumocefalus är ett medicinskt tillstånd där gas eller luft har accumulerat inom hårda skallens kompartment, vanligtvis som ett resultat av trauma, operation eller sjukdom. Den kan orsaka symptom som huvudvärk, yrsel och förvirring, men i mildare fall kan den vara asymptomatisk. I allvarliga fall kan pneumocefalus leda till andningssvårigheter och försämrad medvetandenivå. Behandlingen beror på svårighetsgraden av tillståndet, men i allvarliga fall kan ytterligare behandling vara nödvändig, såsom återväxande luftuttag eller kirurgiskt ingrepp.

Den främre delen av hjärnhalvan.

I medicinsk terminologi refererer "bihålor" til to små kirtler, der ligger ved øjets yderkant, hvor øjenlåg og kinden mødes. De producerer en væske, der hjælper med at holde øjet fugtigt og beskyttet. Bihålernes medicinske navn er lacrimalkirtlerne.

Medfödda, onormala strukturer eller missbildningar i överkäken och ansiktet eller ansiktsskelettet.

Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara av varying storlek. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga smärtor eller andra symtom, men om de växer tillräckligt stora kan de leda till funktionshinder eller kännetecken som en utbuktning under huden. Osteomer är oftast asymptomatiska och upptäcks ofta av slump genom röntgenundersökningar som görs av andra anledningar. Behandlingen för osteom innebär vanligtvis observation eller kirurgiskt avlägsnande om tumören orsakar symtom eller är estetiskt störande.

Inflammation i etmoidalsinus. Den kan vara av akut typ (förknippad med virusrinit) eller kronisk (förknippad med allergi eller hyperplasi). Syn. etmoidit.

Ett platt, horisontellt ben (os ethmoidale) försett med ett flertal hål, beläget bakom näsroten.

Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.

Talrika, små luftfyllda rum eller celler i silbenet, där de bildar en labyrint.

Trepanation är ett medicinskt ingrepp där en hål boring, skärande eller stickande skapas i ett kranium för att lindra intrakraniell press, behandla infektioner eller för att få tillgång till intrakraniala strukturer. Detta är en av världens äldsta kända medicinska procedurer och har dokumenterats sedan neolitisk tid. I modern medicin används trepanation sällan, men tekniken kan fortfarande användas inom neurokirurgi under speciella omständigheter, till exempel för att behandla subdurala hematomer eller andra former av intrakraniala patologier. Även om detta är en invasiv procedur, kan den vara livräddande och förbättra patientens kvalitet på liv under vissa omständigheter.

Osteoblastom är en sällsynt, godartad ben tumör som utgår från osteoblasterna, de celler som producerar och bygger upp benvävnaden. Tumören växer långsamt och orsakar ofta smärta eller svullnad i det drabbade området. I allmänhet är osteoblastom relativt harmlöst, men i sällsynta fall kan den bli malign och övergå till en ondartad ben tumör. Behandlingen består vanligen av kirurgisk excision med målet att fullständigt avlägsna tumören och förhindra återfallsrisk.

En icke-neoplastisk keratiniserande massa av skiktat skivepitel, som ofta förekommer i hjärnhinnorna, centrala nervsystemet, skallbenet och allra oftast i mellanörat och mastoideumområdet.

Orbital diseases refer to a group of conditions that affect the orbit, which is the bony cavity in the skull that contains the eye, muscles, nerves, fat, and blood vessels. These diseases can cause various symptoms such as protrusion or displacement of the eyeball, double vision, pain, swelling, or decreased vision. Some examples of orbital diseases include thyroid-associated orbitopathy, Graves' disease, tumors (both benign and malignant), inflammation, infections, and trauma. Proper diagnosis and management of orbital diseases require a multidisciplinary approach involving ophthalmologists, neurologists, radiologists, and other specialists as needed.

Otorhinolaryngologic surgical procedures, also known as ENT (ear, nose, and throat) surgery, refer to a range of surgical operations that are performed on the structures and tissues of the head and neck. These procedures are typically carried out by specialists called otorhinolaryngologists or ENT surgeons who have received extensive training in the medical and surgical management of conditions affecting the ears, nose, throat, and related structures.

Stora, endotelklädda venkanaler mellan den hårda hjärnhinnans två skikt; de innehåller inga klaffar.

The Superior Sagittal Sinus is a large venous channel located in the midline of the brain, running along the upper surface of the falx cerebri (a fold of dura mater that separates the two hemispheres of the brain). It receives blood from the cerebral veins and drains into the confluence of sinuses, which later joins the internal jugular vein and returns the blood to the heart.

En av ett ett par hålrum i överkäken, belägna under och i förbindelse med näshålans mittgång.

En skallfraktur är ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns en brytning eller spricka i ett eller flera ben i skallbenen, ofta orsakat av trauma eller olyckshändelser.

I medicinen refererar 'orbit' till den bägge hålorna i skallbenet där ögonen är placerade. Orbitten innehåller även fett, muskler, kärl och nerver som är nödvändiga för att ögat ska fungera korrekt.

Läckage av cerebrospinalvätska (likvor) genom näsan. Vanliga orsaker är trauman, tumörer eller tidigare genomförda kirurgiska ingrepp. Tillståndet kan också uppkomma spontant.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

Ett oregelbundet, venöst hålrum i den hårda hjärnhinnan (dura mater) på båda sidor av kilbenet.

"Sinus aortae" är en medicinsk term som refererar till den utbuktning (sinus) på ascendenta aortan, den initiala delen av aortan som löper uppifrån och ut från vänster kammare i hjärtat. Denna sinus innehåller pacemakerceller som kan bidra till hjärtats elektriska aktivitet.

Utvidgningen på den gemensamma halsartären vid förgreningen till den yttre och inre halsartären. Den innehåller baroreceptorer, som vid stimulering ger sänkt puls, kärlvidgning och blodtrycksfall.

Fibriga skarvar mellan skallbenen.