Onkostatin M, även känt som OSM, är ett cytokin proteinsignalmolekyl som produceras av aktiverade T-celler och makrofager. Det fungerar som en multifunktionell proinflammatorisk mediator i cellulär kommunikation och har roller i regleringen av celldelning, celldifferentiering, apoptos (programmerad celldöd) och angiogenes (kärlväxt). Onkostatin M binder till sin specifika receptor, onkostatin M-receptorn, och aktiverar en intracellulär signalkaskad som leder till dess biologiska effekter. Det har visat sig spela en viktig roll i patofysiologiska processer som inflammation, immunförsvar, fibros (vanligtvis sjuklig bindvävsväxt) och cancer.
Oncostatin M-receptor (OSM-R) är ett protein som fungerar som en cellreceptor för cytokinen oncostatin M. När oncostatin M binder till receptorn aktiveras den och sätter igång en signaltransduktionsväg inne i cellen, vilket leder till att cellens genuttryck ändras. Detta kan påverka cellens beteende och funktion, exempelvis kan det leda till celldelning eller celldöd. OSM-R finns uttryckt på en mängd olika celltyper, bland annat på tumörceller, och har visats ha en roll i cancerutveckling och inflammation.
The Oncostatin M Receptor beta Subunit (OSMRβ) is a protein that forms part of the receptor complex for the cytokine Oncostatin M (OM). It is involved in intracellular signaling pathways that regulate various cellular processes, including inflammation, immunity, and tissue remodeling. OSMRβ is expressed in a variety of cells, including immune cells, epithelial cells, and fibroblasts, and has been implicated in the development and progression of several diseases, such as cancer, autoimmune disorders, and fibrotic conditions.
OSM-LIF-receptorer refererar till receptorproteiner som binder till och aktiveras av cytokinerna Oncostatin M (OSM) och Leukemia Inhibitory Factor (LIF). Dessa receptorer tillhör tyrosinkinasreceptorfamiljen och är involverade i cellsignalering relaterad till celldifferentiering, cellyttsurva och inflammation. Exempel på OSM-LIF-receptorer inkluderar OSMR, LIFR och GP130.
En receptorunderenhet som i förening med cytokinreceptor gp130 bildar en dubbelreceptor, för leukemihämmande faktor och onkostattin M. Underenheten utgör även en del av den ciliära neurotrofiska faktorns receptor. Såväl membranbundna som avgivna isoformer av receptorunderenheten finns, pga alternativ mRNA-splitsning. Den utsöndrade isoformen tros verka som en hämmande receptor, medan den membranbundna är en signalerande receptor.
Ett cytokin besläktat med interleukin-6 som uppvisar pleiotrofa effekter på många fysiologiska system engagerade i celltillväxt, differentiering och överlevnad. Den leukemihämmande faktorn binder till och har sin verkan genom LIF-receptorn.
Endogena eller exogena ämnen som hämmar normal tillväxt hos människo- eller djurceller eller mikroorganismer. Dessa skall särskiljas från ämnen som påverkar tillväxt hos växter (växthormoner).
SGPL130, eller solubilt glykoprotein 130, är ett protein som fungerar som en signalproteinkomponent i interleukin-6 (IL-6) signalingvägen inom immunsystemet hos däggdjur. Det binder till den membranbundna receptorn gp130 och aktiverar en intracellulär signalslinga som reglerar celldelning, differentiering och inflammation.
Cellyteproteiner som binder cytokiner och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende.
"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."
En faktor som stimulerar tillväxt och differentiering av mänskliga B-celler och som även verkar som tillväxtfaktor för hybridom och plasmacytom. Interleukin-6 produceras av många olika celler, som t ex T-celler, monocyter och fibroblaster.
Receptorer som finns på T-celler, mitogenaktiverade B-celler, perifera monocyter och några tumörceller av makrofag- eller B-cellursprung. Receptorn är ett starkt glykosylerat protein på 80 kD och med en längd av 468 aminosyror.
Oncostatin M (OSM) Type II receptor refererar till en typ av cellmembranreceptor som binder till cytokinen Oncostatin M. Detta är en tyrosinkinasreceptor, även känd som gp130-liknande receptor A (LSR eller CD130a), och bildar en heterodimer med glycoprotein 130 (gp130) när den binder till sin ligand.
Lösliga proteinfaktorer som bildas av aktiverade lymfocyter och påverkar andra celler, främst sådana som ingår i det cellulära immunsvaret.
Lymfohematopoetiskt cytokin med förmåga att modulera antigen-specifika antikroppssvar, potentiera megakaryocyter och reglera adipogenes i benmärgen.
"STAT3 (Signal Transducer and Activator of Transcription 3) är ett transkriptionellt faktorprotein som aktiveras av cytokiner och tillväxtfaktorer, vilket leder till nukleär translokation och reglering av genuttryck relaterat till cellproliferation, överlevnad och immunrespons."
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Januskinase 1 (JAK1) är ett intracellulärt enzym som spelar en viktig roll i signaleringen för cytokiner och tillväxtfaktorer genom att fosforylera andrasignalproteiner inne i cellen. Detta leder till aktivering av signalkaskader, särskilt JAK-STAT-signalvägen, vilket resulterar i genuttryck och cellulära respons såsom celldelning, differentiering och apoptos. JAK1 är involverat i immunresponsen, hematopoesis, inflammation och embryonal utveckling. Mutationer i JAK1 kan leda till autoimmuna sjukdomar och cancer.
En neurotrofisk faktor som främjar överlevnadsförmågan för olika typer av nervceller och som kan spela en viktig roll för nervsystemets reaktion på skador.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Ciliary neurotrophic factor (CNTF) receptor refers to a complex protein assembly found on the surface of certain cells in the body, which plays a crucial role in the survival, development, and function of nerve cells (neurons). CNTF is a type of neurotrophic factor, a signaling protein that promotes the growth, maintenance, and protection of neurons. The CNTF receptor is formed by the association of four subunits: CNTFRα, gp130, LIFRβ, and Jak2. This complex transmits signals from the extracellular CNTF protein to intracellular signaling pathways that ultimately determine the cellular response. CNTF receptors are widely expressed in the nervous system, particularly in the retina and the spinal cord, where they help regulate neuroinflammation, neuronal survival, and neuroplasticity.
Cellyteproteiner som binder interleukiner och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.
Peptidbiosyntese refererer til den proces, hvor flere aminosyrer kombineres for at danne et peptidbindingsmønster under dannelse af en peptidkæde eller et protein. Denne proces foregår normalt i ribosomerne under kontrol af genetisk information fra mRNA-molekyler og kræver energiforbrugt i form af GTP (guanosintrifosfat). Peptidbiosyntesen involverer også en række andre molekyler, herunder tRNA (transfer RNA), aminosyratransportører og enzymer.
STAT (Signal Transducers and Activators of Transcription) transkriptionsfaktorer är en familj av transkriptionsfaktorer som spelnar en viktig roll i överföringen och tolkningen av signalsubstanser i cellen. De aktiveras genom att fosforyleras i respons på olika signalmolekyler, vilket leder till att de dimeriserar och transloeras in i cellkärnan där de binder till specifika DNA-sekvenser och regulerar transkriptionen av målgener. STAT-transkriptionsfaktorer är involverade i en rad cellulära processer, inklusive celldelning, differentiering, apoptos och immunrespons.
Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Interleukin-11 (IL-11) receptorer är proteiner på cellytan som binder till IL-11 cytokin, vilket leder till aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar och en rad biologiska responsar, inklusive cellproliferation, differentiering och anti-apoptotiska effekter. Dessa receptorer spelar en viktig roll i hematopoiesen, benremodelering och skydd mot gastrisk skada.
TIMP-3, eller Tissue Inhibitor of Metalloproteinases-3, är ett protein som reglerar nedbrytningen av extracellulär matrix (ECM) i kroppen genom att hämma metallproteinaser. Det är unikt bland TIMP-proteinerna eftersom det primärt binder till och inaktiverar membranbundna metalloproteinaser, såsom MT1-MMP, vilket gör att det spelar en viktig roll i kontrollen av cellytanens omvandling och cellernas rörelser. TIMP-3 har också visat sig ha anti-angiogenisk verkan och kan på så sätt hämma nybildning av blodkärl, vilket är viktigt för att förhindra tumörers tillväxt och spridning.
"STAT5 (Signal Transducer and Activator of Transcription 5) är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en central roll i cellsignalering och regulering av genuttryck, särskilt vid cytokin- och tillväxtfaktorsignalering. När aktiverat, dimeriseras STAT5 och transloceras till cellkärnan där det binder till specifika DNA-sekvenser och regulerar transkriptionen av målgenområdena."