Nitrofurazon är ett antibiotikum som används för att behandla urinvägsinfektioner orsakade av sårbart blåbakterium och stafylokocker. Det verkar genom att stoppa tillväxten och multiplikationen av bakterier i urin tractus. Nitrofurazon är endast verksamt mot bakterier som finns i urinvägarna och inte effektivt mot systemiska infektioner. Det ges vanligtvis som orala tablettform, men kan också ges som en topisk behandling för vissa sorters sår och hudinfektioner.

Nitrofuraner är en grupp av syntetiska antibiotika som är aktiva mot flera olika bakteriestammar, framförallt sådana som orsakar urinvägsinfektioner. De fungerar genom att störa bakteriens förmåga att reproducera sig och kan användas för behandling av obeskvrätningsbakterier i urinblåsan och urinen. Nitrofuraner är inte aktiva mot bakterier som har spritt sig till andra delar av kroppen, såsom njurarna eller blodet. Exempel på nitrofuraner inkluderar nitrofurantoin och furazidin.

Nitroreduktasen är ett enzym som katalyserar reduktionen av nitrogruppen (-NO2) till aminogruppen (-NH2) i nitroföreningar.

Nitrofurantoin är ett antibiotikum som används för att behandla obestyrda urinvägsinfektioner, orsakade av känsliga bakteriestammar. Det verkar genom att störa bakteriens DNA-syntes och på så sätt stoppa deras tillväxt och multiplikation. Nitrofurantoin är effektivt mot de flesta gram-negativa och grampositiva bakterier som vanligtvis orsakar urinvägsinfektioner, inklusive Escherichia coli och Staphylococcus saprophyticus. Preparatet tas vanligen per oral (per mun) i form av tabletter eller kapslar, ofta två till fyra gånger dagligen under en behandlingsperiod på fem till sju dagar.

Preparat som används på människor och djur för att inaktivera skadliga mikroorganismer. De skall särskiljas från desinfektionsmedel, som används på icke-levande ytor och föremål.

"Urinvägskateterisering" refererar till en medicinsk procedur där en tunn, flextibel tub känn som en kateter placeras in i urinblåsan genom urinröret (uretra) för att dränera urinen. Det används ofta när en patient har svårigheter med att urinera på egen hand, till exempel på grund av operationer, sjukdomar som multipel skleros eller stroke, eller efter en olycka som resulterat i skada på ryggraden. Kateteriseringen kan vara tillfällig eller permanent beroende på patientens behov och hälsotillstånd.