I en enskild mening kan muskarin definieras som en typ av kolinerg receptor, som är aktiverad av det endogena signalsubstansen acetylkolin samt exogena agonister som muskarin. Muskarinreceptorer finns i centrala och perifera nervsystemet hos djur och spelar en viktig roll inom flera fysiologiska processer, till exempel regleringen av hjärtat, lungorna, urinvägarna och ögat. Muskarinreceptorerna är G-proteinkopplade receptorer och delas upp i tre huvudklasser: M1, M2 och M3. Varje klass har olika underklasser och specifika funktioner i kroppen.

Parasympatomimetika är en grupp av läkemedel som imiterar eller förstärker den parasympatiska nervsystemets aktivitet, vilket leder till minskad hjärtrytm, ökat slamperi i bronkiolerna och ökat peristaltik i tarmarna. Dessa mediciner används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive glaukom, gastrointestinala störningar och kardiovaskulära tillstånd.

Muskarinreceptorer är en typ av receptor som aktiveras av signalsubstansen acetylkolin och agonister till muskarinreceptorer, såsom muscarin. Det finns fem huvudsakliga subtyper av muskarinreceptorer (M1-M5), vilka alla är G-proteinkopplade receptorer som utövar sin effekt genom att påverka andra proteiner i cellen. Muskarinreceptorer spelar en viktig roll inom flera fysiologiska processer, såsom regleringen av hjärt- och andningsfunktioner, samt kognitiva funktioner som minne och lära. De är också viktiga mål för läkemedel, särskilt inom områdena neurologi och psykiatri.

Preparat som binds till och aktiverar kolinerga receptorer (muskarinreceptorer). Muskarinstimulerare används mest för att öka spänningen i den glatta muskulaturen, särskilt i mag-tarmkanalen, urinblåsan och ögat. De kan även användas för att sänka hjärtfrekvensen.

Psilocybin är ett psykoaktivt alkaloid som naturligt förekommer i vissa svampar, kända som "magiska svampar". Det är en substans som påverkar centralnervsystemet och kan orsaka hallucinationer, förändrade perceptioner och andra psykiska effekter när den intas. Psilocybin omvandlas i kroppen till psilocin, som är den aktiva psykoaktiva substansen.

Pempidin är ett lokalanestetiskt medel som används för att orsaka smärtstillande, uppdämpande och antiinflammatoriska effekter. Det är en kombination av två substanser, lidokain och diphenhydramin, som verkar synergistiskt för att reducera smärta och irritation. Pempidin används ofta i form av halsspray eller sårsalva för att lindra obehag i struphuvudet och sår i munhålan.

Nervknutor i det sympatiska nervsystemet, omfattande de paravertebrala (vid sidan av ryggraden) och prevertebrala (belägna framför ryggraden) ganglierna. Bland dessa finns de sympatiska kedjeganglierna, den övre, mellersta och nedre halsnervknutan, njuraortaknutan, bukganglierna och ganglion stellatum (halsens stjärnnervknuta).

Preparat som binds till, men inte aktiverar, kolinerga muskarinreceptorer, och därmed blockerar verkan av endogent acetylkolin eller exogena stimulanter. Muskarinantagonister har utbredd verkan, bl a på iris och ögats ciliarmuskel, hjärta och blodkärl, andningsvägarnas sekretion, spottkörtlarna, mag-tarmsystemet, tarmrörligheten, urinblåsespänningen och det centrala nervsystemet. Antagonister med förmåga att särskilja mellan olika muskarinreceptortyper och tillåta bättre kontroll av perifera och centrala verkningar håller på att utvecklas.

"Fruktkroppar hos svamp, även kallade konidiefrukter, är de reproduktiva strukturerna hos många slags svampar där sporer bildas och sprids."

Pirenzepin är ett läkemedel som används för behandling av funktionella mag-tarmsjukdomar, såsom nonulcerös dyspepsi och irritabel tarm. Pirenzepin är en antimuskarinerg agent, vilket betyder att den blockerar muscarinreceptorerna, som finns i mag-tarmkanalen och andra organ.

En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.

'Rana ridibunda' är ett vetenskapligt latinskt namn på en grodart, även känd som den vanliga sköldpaddsgrodan. Denna art hör till familjen äkta grodor (Ranidae) och förekommer i Europa och norra Asien. Sköldpaddsgrodan är en medelstor groda med en längd på upp till 10 cm, känd för sin karakteristiska grymtande läte som hörs under parningstiden.

En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.

Oxotremorine hydrochloride är ett läkemedel som verkar som en agonist på muscarinacetylkolinreceptorerna, specifikt M1, M2 och M3-receptorerna. Det används i forskning för att studera kolesterolmetabolismen och muskarinreceptornas funktion. Oxotremorine kan orsaka ökad slemproduktion, ökat salivflöde, pupillkonstriktion och potential till ökad hjärtfrekvens. Det bör hanteras med omsorg på grund av dess potential att orsaka obehagliga biverkningar och ska endast användas under övervakning av en kvalificerad forskare.

Som du har spurt efter en medicinsk definition af "Muskarin M3-receptor", så vil jeg gerne give dig en kort og præcis forklaring:

'Rana catesbeiana' är den vetenskapliga beteckningen för den nordamerikanska groda som på svenska kallas för den amerikanska lämmeln eller den stora tudelade grodan. Den hör till familjen äkta grodor (Ranidae) och är en av de största grodorna i Nordamerika, med en längd på upp till 15 centimeter. Den är mycket välkänd för sin distinkta läte som kan höras över långa avstånd.

En kolinesterashämmare som snabbt tas upp genom membran. Den kan användas lokalt på bindhinnan.

De celler i kroppen som färgas av kromsalter. De finns längs de sympatiska nerverna, i binjurarna och vissa andra organ.

Muscarin M2-receptorn är en typ av muskarinreceptor, som är en sorts proteiner i cellmembranet som binder till signalsubstanser såsom acetylkolin. När acetylkolin binds till Muscarin M2-receptorn öppnas kaliumkanaler och potasiumjoner flyter ut från cellen, vilket leder till en hyperpolarisering av cellmembranet. Detta minskar sannolikheten för att aktionspotentialer ska genereras, vilket i sin tur påverkar funktionen hos den cell Muscarin M2-receptorn befinner sig i. Muscarin M2-receptorer finns bland annat i hjärtat och blodkärlen och är involverade i regleringen av hjärtats frekvens och blodtrycket.

Ett syntetiskt, icke-polariserande blockerande medel. Verkningsmekanismerna liknar dem hos tubokurarin, men gallamintrietiodid blockerar hjärtvagusnerven och kan ge sinustakykardi och ibland högt blodtryck och ökad pumpvolym. Det bör ges med försiktighet till patienter med risk för hög hjärtfrekvens, men kan med fördel ges till patienter med bradykardi.

Den inre delen av binjuren; den syntetiserar, lagrar och släpper ut katekolaminer.

Medel som binder till och aktiverar kolinerga receptorer. Syn. kolinerga agonister.

Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.

Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).

En grupp föreningar som är derivat av beta-metylacetylkolin (metakolin).

En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.

Betankolföreningar, även kända som hepatiska steatoosi, är ett tillstånd där det abnormt ansamlas fett (triglycerider) i leverceller (hepatocyter), vilket orsakar cellskador och leverinflammation.

"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."

En utbredd ordning av basidiomycetsvampar vars fruktkroppar allmäntkallas champinjoner.

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Nikotin är ett stimulerande, starkt beroendeframkallande centralstimulans som naturligt förekommer i tobaksväxter, särskilt i bladet av den vanliga tobaken (Nicotiana tabacum). Det är en alkaloid och agerar som en stark parasympatomimetisk agonist som binder till nikotinacetylkolinreceptorerna i nervsystemet. Nikotin kan orsaka ökad hjärtfrekvens, blodtryck och andningsfrekvens samt påverka humöret och kognitiva funktioner. Det är huvudansvarigt för den beroendeframkallande effekten av tobaksrökning och kan orsaka fysisisk beroende, tolerans och abstinensbesvär. Långvarig exponering för nikotin kan också öka risken för flera allvarliga hälsoproblem, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, lungcancer och lungsjukdomar.

Den pariga , bakre delen av framhjärnan (prosencefalon), till vilken hör talamus, hypotalamus, epitalamus och subtalamus.

En parasympatikusblockerare är ett läkemedel som blockerar verkan hos den parasympatiska nervan, vilket leder till minskad aktivitet i det parasympatiska nervsystemet och ökat aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta orsakar effekter som t.ex. ökat hjärtrytm, ökat syrgasbehov, pupillvidgning och minskad salivproduktion. Användningsområden för parasympatikusblockerare innefattar behandling av bradykardi (långsam hjärtrytm), hypotension (lågt blodtryck) och tillförsel av läkemedel under operationer.

En allmän klass ortodihydroxifenylalkylaminer härstammande från tyrosin.

Den övre halsnervknutan, den största och översta av de paravertebrala sympatiska ganglierna.