Den intagna födans förflyttning (även i fråga om testmåltid) genom mag-tarmkanalen, mätt i minuter eller timmar. Passagehastigheten genom tarmarna är ett mått på tunntarmsfunktionen.

Tömning av föda från magsäcken till tolvfingertarmen.

Mag-tarmkanalens rörelser.

Tarmstopp beroende på utebliven tarmrörelse utan mekaniskt hinder. Denna störning i tarmflödet leder ofta till förstoppning. Ileus kan indelas i postoperativ, inflammatorisk, metabolisk, neurogen eller läkemedelsframkallad.

Den normala processen för eliminering av avföring via ändtarman.

Seg olja som erhålls från buskväxten Croton tiglium, tillhörande familjen Euphorbiaceae (törelväxter), och som framkallar illamående. Den är blåsbildande och hudirriterande och används som farmakologisk standard för hudinflammationer och allergi, och den kan orsaka hudcancer. Oljan användes förr som kräk- och laxérmedel, med betydande dödlighet.

Olja framställd ur fröna från Ricinus communis. Den används som laxermedel och som mjukgörare i farmaceutiska preparat, och har använts mjukgörande hudmedel vid vissa dermatoser. Syn. oleum ricini.

Funktionerna i matsmältningssystemet i dess helhet eller i någon av dess delar.

Zanthoxylum är ett släkte med buskar och träd inom familjen ruteväxter (Rutaceae), som innehåller över 250 arter. De flesta av arterna förekommer i varmare klimat, främst i Asien och Amerika. Flera arter har medicinsk användning, exempelvis Zanthoxylum americanum (gul hartsplanta) och Zanthoxylum bungeanum (sichuanpeppar), som innehåller aktiva ämnen såsom alkaloider, flavonoider och terpener. Dessa ämnen har potential till medicinsk användning, exempelvis som smärtstillande, antiinflammatoriska och antibakteriella medel.

Läkekonst som bygger på traditionella, orientaliska föreställningar och praxis.

Ett långtidsverkande, syntetiskt medel mot diarré. Det tas inte upp från tarmen i större omfattning och har ingen verkan på det adrenerga systemet eller det centrala nervsystemet, men kan motverka histamin och störa lokal acetylkolinfrisättning.

Oregelbunden eller trög tarmtömning.

Nalbufin är ett syntetiskt opioid-analgetikum som används för att behandla moderat till stark smärta och kan också användas för att behandla beroende av opiater genom att motverka effekterna av opiatförgiftning. Det är ett kemiskt derivat av thebain, en naturlig förening som finns i opium, och har en unik egenskap att fungera som både agonist och antagonist vid olika opioidreceptorer i centralnervsystemet. Detta ger nalbufin potentialen att behandla smärta effektivt samtidigt som det reducerar risken för missbruk och beroende jämfört med traditionella opioider.

Olika medel för symtomatisk behandling av diarre. De har ingen effekt på de diarreframkallande organismerna, men lindrar genom t ex inverkan på tarmens muskulatur.

Läkemedel med verkan på mag-tarmsystemet och som används för att reglera magsyran, systemets rörelser och vätskeflöde, och för att underlätta matsmältningen.

Syn. explosioner.

En agonist för adrenerga alfa-2-receptorer som används inom veterinärmedicin för sina smärtstillande och lugnande egenskaper. Den är en racemat av dexmedetomidin.

Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.

5-HT4-serotoninreceptorer är en typ av receptor som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) och aktiverar en signaltransduktionsväg som leder till excitation av celler i det centrala nervösa systemet samt i det enteriska nervsystemet i tarmen. Dessa receptorer är involverade i regleringen av bland annat gastrointestinala funktioner, kognition och humör.

Ett växtsläkte inom familjen Verbenaceae. Växterna innehåller lantaden och andra triterpener.

Den del av mag-tarmkanalen som sträcker sig mellan nedre magmunnen och ileocekalklaffen mot tjocktarmen. Den kan delas in i tre delar: tolvfingertarmen, jejunum och ileum.

Vanligtvis avses matsmältningssystemet från munnen till ändtarmsöppningen, men inte de anslutna körtelorganen (lever, gallvägar, bukspottkörtel).

En lövfällande växt som är rik på eteriska oljor. Den används som krydda eller smakämne och har flera användningsområden såväl internt som lokalt.

Pentazocin är ett syntetiskt smärtstillande preparat som tillhör opioidgruppen. Det används främst för att behandla moderat till stark smärta och har både agonist- och antagonistiska egenskaper, vilket betyder att det kan både verka stimulerande och blockerande på opioidreceptorer i centrala nervsystemet. Pentazocin är inte lika potent som morfin eller fentanyl, men kan ändå vara effektivt för smärtlindring vid rätt dosering. Preparatet kan orsaka biverkningar såsom yrsel, svimningskänslor, illamående och andningsdepression.

Peristaltik är en koordinerad, vågrät muskelkontraktion och relaxering som propagerar genom hollowa organ, såsom tarmar och artärer, för att framskjuta innehållet i en riktning. Detta fenomen transporterar maten genom matspjälkningssystemet och bortförtar avfallsprodukter från kroppen.

Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.

En substituerad benzamid, som används för sina rörelsepådrivande egenskaper. Den används vid behandling av refluxesofagit, funktionell dyspepsi och andra störningar som hänger samman med nedsatt rörli ghet i mag/tarmsystemet.

En dopamin D2-antagonist som används mot kräkningar.

Upptag av ämnen genom tarmhinnan.

Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.

Yohimbin är ett centralstimulerande alkaloid som utvinns från barken på trädet Yohimbe (Pausinystalia johimbe), som växer naturligt i Västafrika. Det är känt för sin verkan som en α2-adrenoreceptorantagonist, vilket innebär att det blockerar de adrenoreceptorer som normalt reglerar blodkärlens vasokonstriktion och hjärtats frekvens.

Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.

En alfa-2-adrenerg agonist som passerar blod-hjärnbarriären. Klonidinets huvudsakliga verkan består i att reducera den sympatiska spänningen, vilket leder till minskat diastoliskt och systoliskt tryck och lägre puls. Det har också perifer verkan, vilken kan vara orsaken till den övergående blodtrycksstegring som kan ses vid snabb, intravenös tillförsel.

Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.

De rester av växtcellers väggar som motstår den enzymatiska spjälkningen i människans matsmältningssystem. De består av olika polysaccharider och ligniner.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

En grupp av organ som sträcker sig från munnen till ändtarmen och vars uppgift är att bryta ned föda, ta upp näringsämnen och eliminera avfallsprodukter. Hos människor omfattar matsmältningssystemet mag-tarmkanalen och tillhörande körtlar (lever, gallvägar, bukspottkörtel).

Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.

Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.

Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.

Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.

Probiotika är levande mikroorganismer, som vanligtvis tillhör gruppen bakterier, som tas in i kroppen med syfte att förbättra och balansera den normalt förekommande mikrofloran i tarmen. Dessa mikroorganismer bidrar ofta till en förbättrad digestion, stärker immunförsvaret och kan hjälpa till att förhindra eller behandla vissa sjukdomstillstånd, som till exempel diarré orsakad av antibiotika. Probiotika finns vanligtvis i fermenterade livsmedel som yoghurt och ost, men de kan också tas som kosttillskott i form av tabletter, kapslar eller droppar.

Omfattningen av den biologiska effekten av den verksamma andelen av en substans, t ex läkemedel, vid avsedd plats eller i ett biologiskt medium som motsvarar det avsedda verkningsstället. Syn. biotill gänglighet.

Läkemedel som binder selektivt till och aktiverar alfaadrenerga receptorer.

Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.

Studier som jämför två eller flera behandlingar, där försökspersonerna eller patienterna efter en avslutad första behandlingsomgång överförs till en annan behandlingsregim. Vid jämförelse mellan två behandlingsformer, A och B, väljs halva försöksgruppen slumpmässigt att få behandlingarna i ordningen A, B, andra halvan att få B, A. Kritik har riktats mot denna modell, då effekterna av den första behandlingen kan dröja kvar efter det att den andra behandlingsperioden inletts.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.

Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.