Bildande av lymfocyter och plasmaceller från de lymfoida stamceller som utvecklas ur de pluripotenta hematopoetiska stamcellerna i benmärgen. De lymfoida stamcellerna differentierar till T-lymfocyter, B-lymfocyter, plasmaceller eller NK-celler (naturliga mördarceller), beroende på vilka organ eller vävnader de vandrar till.

Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.

Hematopoetisk tillväxtfaktor som främjar utveckling av förelöpare till B-celler och har mitogen samverkan med Interleukin-2 vid aktivering av T-celler. Den produceras av benmärgens stromaceller.

B-lymfoid prekursorceller (BPC) är omoden, stamcellsliknande celler som har potentialen att differensiera och utvecklas till fullt funktionella B-lymfozyter, en typ av vita blodkroppar som är involverade i immunförsvaret.

Utveckling av vita blodceller (leukocyter) från pluripotenta hematopoetiska stamceller i benmärgen. Det finns två väsentliga vägar för utveckling av olika typer av leukocyter: myelopoes, då leukocyter i blodet kommer från myeloida stamceller, och lymfopoes, då leukocyter i lymfsystemet (lymfocyter) alstras ur lymfoida stamceller.

Utveckling och bildande av olika typer av blodceller. Blodbildningen (hematopoesen) kan ske i benmärgen (medullär) eller utanför benmärgen (extramedullär).

Ursprungscellerna för alla typer av blodceller.

Lymphoid progenitor cells are a type of hematopoietic stem cell that gives rise to lymphocytes, which are a critical component of the immune system. These progenitor cells have the ability to differentiate into B cells, T cells, and natural killer (NK) cells, all of which play important roles in protecting the body against infection and disease. Lymphoid progenitor cells are found in the bone marrow and are produced from hematopoietic stem cells through a series of intermediate progenitors. They express specific surface markers that allow them to be identified and studied, and their function is critical for the development of adaptive immunity.

B-cell-specific activator protein, ofta förkortat till BSAP eller auchény-Stimulatorprotein (ASP), är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll i aktiveringen av gener specifika för B-celler, en typ av vita blodkroppar involverade i immunförsvaret. Proteinet binder till DNA och hjälper till att reglera uttrycket av gener som är nödvändiga för B-cellernas differentiering, proliferation och antibakteriella respons.

Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.

I medicinsk kontext, refererar "bräss" till det övre fronteriala området på bröstkorgen, ovanför revbenen och under nyckelbenen. Det innehåller strukturer som överhornstarmen, lymfknutgrupper och blodkärl. Brässet är också känt som den fronteriala mediastinum och skiljs från bakre mediastinum av det bröstben som bildar ryggen på bröstkorgen.

Cellers utvecklingshistoria som den kan följas från den första delnningen av embryots ursprungliga cell eller celler.

Myelopoiesis är den process där stamceller i benmärgen differencieras och maturerar till olika typer av blodceller, inklusive granulocyter (neutrofiler, eosinofiler och basofiler), monocyter/makrofager, erthyrocyter (röda blodkroppar) och trombocyter (blodplättar). Det är en typ av blodbildning som sker kontinuerligt i vuxna individer för att underhålla ett normalt cellulärt jämvikt i cirkulationssystemet.

Receptorer på T-celler och B-cellsförelöpare, men inte på mogna B-celler. Receptorn är ett starkt glykosylerat protein på 76 kD.

Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.

Klassificering av B-lymfocyter baserad på strukturella eller funktionella skillnader mellan cellpopulationer (undergrupper).

Den mjuka vävnaden i skelettbenens håligheter. Det finns två typer: gul och röd. Den gula finns i de stora benen och består huvudsakligen av fettceller och ett fåtal primitiva blodceller. Den röda är blodbildande vävnad som producerar erytrocyter och leukocyter. Benmärgen byggs upp av ett fackverk av bindeväv med förgrenade fibrer, där märgcellerna fyller facken.

Ordnad omfördelning av B-lymfocyters variabla genregioner, som kodar för immunglobulinkedjorna och därmed bidrar till antikroppsmångfald. Omlagringen sker under den omogna B-lymfocytens differentieringsfas.

Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.

T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Stroma cells are supportive cells found in various tissues and organs, including the bone marrow, where they play a crucial role in maintaining the microenvironment for hematopoietic stem cells (HSCs) and other immune cells. They contribute to the regulation of HSCs' survival, proliferation, and differentiation through secreting cytokines, chemokines, and growth factors. Stroma cells also form a physical barrier that helps to maintain the integrity and function of the bone marrow niche. Additionally, stroma cells are involved in inflammatory responses, tissue repair, and fibrosis.

En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.

Ett växtsläkte (våreld) av familjen Crassulaceae (fetbladsväxter). Växterna innehåller bryofylliner (bryotoxiner), bufanolider med insektsdödande verkan.

Thymocytes är ung differentierade vita blodceller, eller T-lymfocyter, som mognar och differencieras inom thymusdrüsen. Thymocyterna utvecklas från hematopoetiska stamceller som migrerar till thymusdrüsen från benmärgen. Under deras vistelse i thymus drüsen undergår thymocyterna en serie av differentieringssteg och negativ selektion för att utvecklas till funktionella T-lymfocyter som kan deltaga i cellmedierad immunitet.

Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.

"Immunoglobulin Light Chains, Surrogate" refers to the surrogate light chain proteins found in developing B cells during the early stages of immune system development. These surrogate light chains are temporary components of immunoglobulins and are eventually replaced by functional light chains. They play a crucial role in the process of V(D)J recombination, which is necessary for generating a diverse repertoire of antibodies in response to various pathogens. Surrogate light chains consist of two proteins called VpreB and λ5, which together form a structure similar to the variable domain of a functional light chain.

Ikaros-proteinet är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll inom den adaptiva immunsystemet hos ryggradsdjur, där det bidrar till regleringen av lymfocyternas utveckling och differensiering. Ikaros-proteinet är specifikt involverat i processer som kontrollerar generna relaterade till antigenreceptorer på B- och T-celler, och har också visat sig vara viktigt för att underhålla den normala strukturen och funktionen av den thymusvävnad där T-celler utvecklas. Genom att hjälpa till att kontrollera dessa processer, bidrar Ikaros-proteinet till en korrekt immunrespons och skyddar mot sjukdomar.

Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.

Pre-B cell receptors (pre-BCRs) are immature, transmembrane receptor complexes found on the surface of developing B cells in the bone marrow during a stage known as the "pre-B cell" stage. They play a crucial role in the early stages of B cell development and maturation.

T-lymfocytens prekursorceller (eller T-lymfoblastceller) är tidiga stamceller i den immunologiska systemet som har potentialen att differenciera sig och utvecklas till olika typer av T-lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att skydda kroppen från infektioner och cancer. Dessa prekursorceller mognar och differencieras i thymusvävnaden, där de utsätts för en process som kallas positiv och negativ selektion, vilket gör att de endast överlever om de kan binda till MHC-molekyler på thymusepitelceller och inte reagerar starkt mot självantigener. Efter detta differencieringssteget migrerar T-lymfocytprekursorcellerna till benmärgen där de fortsätter att differenciera sig till olika undergrupper av T-lymfocyter, såsom CD4+ helper T-celler och

'Receptorer, antigen, B-celler' är tre relaterade begrepp inom immunologin som tillsammans utgör en viktig del av den adaptiva immunresponsen.

Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.

Differentieringsantigener uttryckta på B-lymfocyter och B-cellförelöpare. De ingår i regleringen av B-cellproliferationen.

Minskat antal lymfocyter.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Den ofödda avkomman hos däggdjur som föder levande ungar. Fostertiden sträcker sig från embryonalstadiet, då de huvudsakliga organen tagit form, till födseln. Hos människan motsvaras det av tiden från och med den 9 graviditetsveckan. Foster skall särskiljas från embryo.

Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin M, med en molekylvikt av ca 72 kD. De har ungefär 57 aminosyrarester ordnade i fem domäner och fler oligosackaridgrenar och högre kolhydratinnehåll än de tunga kedjorna på IgG.

Transcription Factor 7-Like 1 Protein (TCF7L1) is a protein that functions as a transcription factor, playing a crucial role in the Wnt signaling pathway, which is essential for proper embryonic development and tissue homeostasis in adults. TCF7L1 regulates gene expression by binding to specific DNA sequences and collaborating with β-catenin to control the transcription of target genes involved in various cellular processes, including cell proliferation, differentiation, and survival.

Ett immunglobulin som svarar för mindre än 1% av Ig-mängden i plasma. Det finns på cellmembranet på många cirkulerande B-lymfocyter.

"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."

Möss med muterade gener som uttrycks som phenotyper hos djuren.

Bildande och utveckling av blodceller utanför benmärgen, som t ex i mjälten, levern eller lymfknutorna.

Klassificering av immunsystemets celler utifrån strukturella och funktionella skillnader. Denna bestämning används allmänt för analys och sortering av olika underklasser av T-lymfocyter, baserad på CD-antigen och med hjälp av flödescytometri.

CXCL12, även känt som stromal cell-derived factor 1 (SDF-1), är ett chemokin, det vill säga ett protein som fungerar som kemisk signalmolekyl involverad i cellyttorientering, migration och aktivering av immunceller. CXCL12 binder till sin receptor, CXCR4, och spelar en viktig roll inom hematopoiesen (blodbildningen), immunförsvaret, neurogenesen och angiogenesen (kärlväxt). Det är också involverat i cancerutveckling och metastasering.

Gammakatenin är ett protein som utgör en del av den strukturella komponenten i mellanfilament i cellens cytoskelett, och spelar därför en viktig roll i att ge cellen stabilitet och form. Det är ett så kallat intermediärt filamentprotein och förekommer i flera olika typer av celler, framför allt epitelceller. Gammakatenin kan även ingå i andra proteinkomplex, till exempel desmosomer, som är ansvariga för celldelning och kontakt mellan celler.

En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, ofta från en donator, för att ersätta den skadade eller funktionshindrade benmärgen. Detta processen hjälper till att återställa normalt blodcellsfunktion och stärka immunförsvaret.

Ett icke-mönsterbundet DNA-polymeras som normalt förekommer i tymus och benmärg hos ryggradsdjur. Det katalyserar förlängningen av oligo- eller polydeoxinukleotidkedjor och har utbredd användning som hjälpmedel för differentialdiagnos av akuta leukemier hos människan. EC 2.7.7.31.

De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.

Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.

Antalet lymfocyter per volymenhet blod.

Onormalt omfattande bildning av tät, trabekulär benvävnad, vilken leder till patologiska frakturer, osteit, förstorad mjälte med infarkt, anemi och blodbildning utanför benmärgen.

En cells förökning genom delning.

Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.

En av de lätta kedjorna hos immunglobuliner, med en molekylvikt av ungefär 22 kD. De utgör ca 40% av alla lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.

En grupp kemokiner med cysteinpar åtskilda av en annan aminosyra. CXC-kemokiner är kemoattrahenter för neutrofiler, men inte monocyter.

TCF (T-cell factor) transcription factors are a group of proteins that play crucial roles in regulating gene expression, particularly during embryonic development and tissue maintenance. They function as downstream effectors of the Wnt signaling pathway, binding to specific DNA sequences in the promoter regions of target genes and modulating their transcription. TCF transcription factors can either activate or repress gene transcription depending on the cellular context and interacting proteins, including β-catenin. Dysregulation of TCF-transcription factors has been implicated in various diseases, such as cancer, developmental disorders, and neurodegenerative conditions.

Myeloid cells are a type of immune cell that originate from the myeloid lineage in the bone marrow. They include several different types of cells, such as monocytes, macrophages, granulocytes (including neutrophils, eosinophils, and basophils), and dendritic cells. These cells play important roles in the body's immune response, including defending against infection, modulating inflammation, and presenting antigens to other immune cells. Myeloid cells can also differentiate into other types of cells, such as osteoclasts, which are involved in bone remodeling.

Svavelisotoper är varianter av grundämnet svavel, som har olika antal neutroner i kärnan och därmed också olika atommassor. Svavels atomnummer är 16, vilket betyder att alla svavelisotoper har 16 protoner i kärnan. De flesta naturligt förekommande svavelatomer har 18 neutroner, vilket ger upphov till den vanligaste svavelisotopen med en atommassa på 32 (S-32). Andra svavelisotoper som förekommer naturligt är S-33, S-34 och S-36, men de är betydligt mindre vanliga. Det finns också ett stort antal instabila, syntetiska svavelisotoper som saknar naturlig förekomst.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

En strålningschimär är en genetisk mutation som uppstår som ett resultat av exponering för joniserande strålning, där två eller fler distinkta celllinjer med olika gener inkorporeras i samma organism eller del av en organism.

Möss som är homozygota för den muterade autosomalt recessiva "scid"-genen, som är belägen på centromeränden av kromosom 16. Dessa möss saknar mogna, funktionella lymfocyter och är därför synnerligen mottagliga för dödliga opportunistiska infektioner om de inte får ständig antibiotikabehandling. Bristen på B- och T-cellsimmunitet liknar det svåra immundefektsyndromet SCID (severe combined immunodeficiency) hos barn. SCID-möss är användbara som djurmodeller, då de genom att vara mottagliga för implantat från mänskliga immunsystem kan producera hematochimära möss med humant SCID-syndrom (SCID-hu).

Reguljär omfördelning av de variabla genregioner hos T-celler som kodar för antigenreceptorerna.

Neprilysin är ett enzym som bryter ner peptider, inklusive signalsubstanser som har betydelse för blodtrycket och hjärtats funktion, till exempel angiotensin II och bradykinin.

Specialiserade vävnader som utgör delar av det lymfatiska systemet. De är belägna på bestämda platser i kroppen där en rad olika lymfocyter kan bildas, mogna och mångfaldigas. Lymfvävnaderna är förbundna med ett nätverk av lymfkärl.

En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.

Odling av normala celler eller vävnader i samma kultur som infekterade celler eller vävnader av samma typ.

En embryohinna bildad av endoderm och mesoderm. Hos kräldjur och fåglar innesluter den gulan i tarmkanalen för näringtillförsel till embryot. Hos däggdjur med moderkaka har den rudimentär funktion. Den utgör dock källa för merparten av tarmslemhinnan och för könscellerna. Den benämns ibland vitellinsäcken, som inte får förväxlas med äggulehinnan hos ägg.

Notch-receptorer är en typ av transmembranproteiner som spelar en viktig roll i cellytans cellkommunikation och signaltransduktion under utvecklingen hos flera olika djur, inklusive människor. De består av ett extracellulärt domäner som interagerar med ligander på grannceller, följt av en transmembrandomäne och ett intracellulärt domäne som aktiveras när receptorn är aktiverad. När aktiverade, leda Notch-receptorerna till en kaskad av händelser inom cellen som kan påverka celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). Genmutationer i Notch-signalvägen har visats vara associerade med flera olika ärftliga sjukdomar, inklusive cancer.

Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.

Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.

Klassificering av undergrupper av lymfocyter baserad på strukturellt och funktionellt olika cellpopulationer.

En individ som har cellpopulationer från olika zygoter.

Den Notch1-receptorn är en transmembranprotein som spelar en viktig roll i cellulär signalering och differentiering under embryonal utveckling och i vuxna djur. Den aktiveras genom interaktion med ligander från Jagged- eller Delta-familjerna, vilket leder till att Notch-receptorn kl Ivanes och en intracellulär domän transloceras till nucleus där den fungerar som en transkriptionsfaktor. Detta komplext signalsystem är involverat i reguleringen av celldelning, differentiering, apoptos och angiogenes. Genetiska mutationer i Notch1-receptorn har visats vara associerade med olika sjukdomar, inklusive cancer.