Kronisk, fortskridande nedbrytning av en leds belastade del, med besynnerliga hypertrofiska förändringar av angränsande delar. Degenereringen är förmodligen en komplikation till en rad neurologiska st örningar, isynnerhet tabes dorsalis (ryggmärgsförtvining) med känselbortfall, vilket leder till avslappning av ledstödet och därmed instabilitet i leden.

Ledsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar leden och omgivande vävnader, vilket kan orsaka smärta, stelhet, svullnad och nedsatt rörlighet.

Blödning i lederna. Sådan blödning kan orsakas av fysiska skador eller uppkomma spontant hos personer med blödarsjuka.

Närvaro av kalciumsalter, särskilt kalciumpyrofosfat, i broskstruktererna i en eller flera leder. När förkalkningen åtföljs av giktliknande symtom kallas tillståndet pseudogikt.

Inflammation i lederna som kännetecknas av värk, svullnad, rodnad och ökad temperatur runt leden. Syn. artrit.

Okronos, eller okklusion av koronarartärer, är ett tillstånd där blodflödet till hjärtmuskulaturen blockeras delvis eller helt, ofta orsakat av aterosklerotiska plackbildningar eller blodproppar. Det kan leda till angina (smärta i bröstet) eller ett myocardieinfarkt (hjärtattack).

Kalciumsalt av difosforsyra. Ett oorganiskt pyrofosfat som påverkar kalciummetabolismen hos däggdjur. Störningar i omsättningen förekommer vid vissa sjukdomar hos människa, särskilt hypofosfatasi och pseudogikt.

Syfilitisk ryggmärgsförtvining, även känd som Tabes dorsalis, är en sen neurosyfilitisk komplikation orsakad av ett obehandlat tidigt stadium av syfilis, som leder till demyelinisering och degeneration av ryggmärgens bakre kolumner, med symtom som så kallad rombergs tecken, ataxi, areflexi, blåsproblem och smärtor.

Ledinflammation orsakad av bakterier, virus, rickettsier, mykoplasma, svampar eller parasiter. Bakteriell artrit orskas ofta av Streptococcus pneumoniae, Haemophilus influenzae, Staphylococcus aureus eller Neisseria gonorrhoeae. Virusartrit är mindre vanlig och kan vara en yttring av påssjuka, röda hund, hepatit osv.

Missbildningar av handen eller del av handen, vilka uppkommit efter födseln pga skada eller sjukdom.

Den klassiska hemofilin som beror på brist på faktor VIII. Det är en ärftlig blodlevringssjukdom, vars kännetecken är benägenhet för ständig blödning.

En medfödd rubbning av aminosyrametabolismen orsakad av en defekt i enzymet homogentisat-1,2-dioxygenas, vilken leder till ansamling av homogentisinsyra i urinen. Okronos (mörkfärgning) av olika vävna der och artrit är typiska för tillståndet.

"Skulderledet, eller articulationis humeri, är den synoviala led som förenar överarmsbenets (humerus) huvud med skulderbladet (scapula) via ledkapsel och ledhuvud."

"Gång med hjälpmedel" refererar till en persons förmåga att förflytta sig genom att använda sig av en speciell utrustning, såsom exempelvis en rullator, kryckor eller ett protesbelagt ben, för att kompensera för en funktionsnedsättning eller skada i det egna stödjande systemet.

Leden mellan ett mellanhandsben och ett falangben.

Orörlighet eller stelhet i en led.

'Secondary hypertrophic osteoarthropathy' is a medical condition characterized by abnormal growth and changes in the bones and joints, which occurs as a secondary response to an underlying disease process, often involving chronic hypoxia or inflammation, such as lung diseases, cancer, or certain types of heart disease.

Fullständigt eller partiellt utbyte av en led.

Ospecificerade skador på foten.

I en medicinsk kontext, kan 'led' definieras som ett sammansatt ledvävnadsstruktur som möjliggör rörelse och stöd mellan två eller flera skelettben. Leden består av en gles yta på varje ben, övervikad av en glänsande vit vätska (sinovialvätska) fylld kapsel som hjälper till att reducera friktionen mellan de två benen. Leden kan även innehålla inre ledstrukturer såsom menisken i knäleden och läderskivan i handleden, vilka hjälper till att fördela trycket och ge extra stöd under rörelse.

Inflammation i en ledhinna. Tillståndet är oftast smärtsamt, i synnerhet vid rörelse, och kännetecknas av skiftande svullnad pga utgjutningar i en slemsäck.

Artralgi. Svår smärta i någon led, vanligen utan inflammatorisk orsak.

'Gikt' är ett äldre, numera föråldrat medicinskt begrepp som syftar på höga nivåer av kolesterol och andra blodfetter i blodet, vilket kan leda till atherosklerotiska hjärt-kärlsjukdomar. I modern medicinsk terminologi används istället termer som "dyslipidemi" eller "hyperlipidemi".

Sår i huden på foten, ofta åtföljt av inflammation. Såret kan infekteras eller leda till nekros och förknippas ofta med diabetes eller spetälska.

Proteser avsedda att delvis eller helt ersätta leder hos människor eller djur.

Fotsår som komplikation till diabetes. Diabetesfot, ofta med infektion, är en vanlig och allvarlig komplikation till diabetes och kan kräva sjukhusvård och kirurgiska ingrepp. Såren uppstår sannolikt som en följd av neuropatier och kärlproblem.

"Fingerled" är ett medicinskt begrepp som refererar till en skada eller en fraktur på den distala falangefalangen, vilket är den yttersta fingertoppen, inklusive nageln. Detta kan inträffa till följd av olyckor, sportskador eller andra mekaniska trauma.

Brist på blodkoaguleringsfaktor IX, ett ärftligt sjukdomstillstånd knutet till X-kromosomen (även kallat Christmas sjukdom, efter den förste patienten, inte juldagen). De kliniska särdragen påminner om dem i klassisk blödarsjuka, men symtomen är färre. Vid förekomst inom samma familj är blödningsgraden den samma hos medlemmarna. Många patienter förblir utan symtom ända tills det hemostatiska systemet utsätts för stress, vid t ex kirurgiska ingrepp eller skada. Behandlingen är den samma som vid hemofili A (blödarsjuka).

'Artrit' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar som drabbar lederna, medan 'artros' (också stavat 'osteoartrit') är den vanligaste formen av artrit. Artros karaktäriseras av en nedbrytning och förslitning av det broskartade lagret mellan de två benbenen i en led, vilket leder till smärta, stelhet och sämre rörlighet över tiden.

I en enkel mening kan rotatorkuffen definieras som en grupp muskler och senor i skulderleden som hjälper till att stabilisera leden, underlätta rörelser och skydda den från skada. Rotatorkuffsen består av fyra muskler: subskapularis, supraspinatus, infraspinatus och teres minor. Dessa muskler har sina ursprungspunkter på skulderbladet och fäster på överarmsbenets (humerus) huvud. Deras funktion är att stabilisera leden under rörelser, rotera överarmsbenet och dra det bakåt eller framåt beroende på vilken muskel som kontraheras.

Leden mellan lårben och skenben.

Leden mellan ytorna på det nedre och det övre ledutskottet hos angränsande kotor.

Sakroiliakaled (SA) är ett tillstånd där det förekommer inflammation i lederna mellan kotpelaren (sakrum) och höftbenet (ilia), även känd som sakroiliaca lederna. Sakroiliaka lederna förbinder bäckenet med ryggraden och är mekaniskt ansvariga för att dämpa stötar och absorbera chock vid rörelser, såsom gång.

Smittsam infektion orsakad av humant B19 Parvovirus som oftast uppträder hos skolbarn och kännetecknas av feber, huvudvärk och utslag i ansiktet, på kroppen och på armar och ben. Sjukdomen förväxlas ofta med röda hund.

Den klara, sega vätska som utsöndras av synovialhinnan. Den innehåller mucin, albumin, fett och mineralsalter och har till uppgift att smörja lederna.

Ledkapselns innermembran som omger den fritt rörliga leden. Den är löst förenad med den yttre fiberkapseln och utsöndrar ledvätska.

Syndrom med psoriasisassocierad ledinflammation, ofta i de yttre interfalangeallederna. Vanligen saknas reumatoidfaktor i sera hos drabbade personer.

Röntgenundersökning av en led, oftast med hjälp av antingen positivt eller negativt kontrastmedel.

En kronisk, systemisk ledgångssjukdom som kännetecknas av inflammatoriska förändringar i ledhinnor och ledstrukturer, omfattande nedbrytning av kollagen bindväv och försvagning av benvävnad. Sjukdomen har okänd etiologi, men det finns antydan om autoimmuna mekanismer.

Essentiell osteolys är ett sällsynt tillstånd där benvävnaden bryts ned utan en känd orsak. Detta leder till svaghet och skörhet av benen, som kan öka risken för frakturer (brott i benen). Tillståndet kan drabba människor av alla åldrar, men det är vanligast hos äldre kvinnor. Symptomen på essentiell osteolys kan vara subtila och lätta att förbise, men de kan inkludera smärta, svullnad eller sårbarhet i benen, speciellt i händer och fötter. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av röntgenundersökningar, ben densitometri och blodtester. Behandlingen kan innebära läkemedel som hjälper till att bromsa bennedbrytningen och bygga upp benvävnaden igen. Fysisk aktivitet och en hä

Oorganiska salter av fosforsyra med två fosfatgrupper.

Leden mellan foten och nedre delen av benet, bestående av facies articularis inferior och malleolaris tibiae, facies articularis malleolaris fibulae, malleolus medialis (inre fotknölen), malleolus lat eralis (yttre fotknölen) och trochlea tali (språngbenets övre ledyta).

Homogentisinsyra är en aromatisk karboxylsyra som förekommer naturligt i vissa kroppsvätskor, såsom urin, hos människor och djur. Det bildas som en biprodukt under nedbrytningen av aminosyran tyrosin genom en metabolisk process som kallas fenylalanin-tyrosin-metabolism. I normala fall bryts homogentisinsyra ner ytterligare till mindre molekyler i levern, men vid vissa genetiska störningar, såsom alkaptonuri, kan den inte brytas ned korrekt och kan leda till akumulering av homogentisinsyra i kroppen, vilket kan orsaka allvarliga hälsoeffekter som led- och giktliknande symptom samt förtärande av brosk och ledkartilagin.

"Psoriasis är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som karaktäriseras av överdriven celldelning och abnorm accelererad differentiering av keratinocyterna, vilket leder till skalformade plackar med tjock, röd, öm hud och silvervit fjällande skorpor."

Ankylosing spondylitis (AS) is a type of inflammatory arthritis that primarily affects the spine and sacroiliac joints, which connect the spine to the pelvis. The hallmark feature of AS is chronic inflammation leading to progressive stiffness and pain in the spine, often resulting in fusion of the spinal vertebrae and a hunched-forward posture over time. This condition typically affects young adults, more commonly men than women, and has been associated with a genetic marker called HLA-B27.

Förvrängning eller missbildning av foten eller någon del av den till följd av olyckshändelse eller sjukdom efter födseln.

Homogentisat-1,2-dioxygenase är ett enzym involverat i aminosyra metabolism, specifikt i nedbrytningen av aminosyran tyrosin. Det katalyserar oxidativ klövning av homogentisat till maleylacetat som en del av fenylalanin-tyrosin-metabolismens senare steg, även kallad katekolvägsmetabolismen. Defekter i genen för detta enzym kan leda till sjukdomen alkaptonuri.

En spottkörtelinflammation, även känd som sialadentis, är en inflammation av en eller flera av kroppens spottkörtlar, vilket kan orsaka symptom som smärta, ömhet, svullnad och ökat salivflöde.

Kirurgisk återuppbyggnad av en led i syfte att lindra smärta eller återskapa rörlighet.

"Sensknølen inflammation (tendinitis) er en inflammasjon som forekommer i senen, den flexible struktur som knyter muskler til benene og armerne. Den oppstår oftest som følge av overbelastning eller skade på senen."

Ett sjukdomstillstånd beroende på lagring av hemosiderin i parenkymcellerna, vilket orsakar vävnadsskada och funktionsstörningar i lever, bukspottkörtel, hjärta och hypofys. Hos kvinnor begränsas full utveckling av tillståndet av menstruation, graviditet och lägre järnupptag via födan. Förvärvad hemokromatos (bronsdiabetes) kan bero på blodtransfusioner, för järnrik föda eller komma som en följd av annan sjukdom. Idiopatisk eller ärftlig hemokromatos är en autosomalt recessiv ämnesomsättningssjukdom förknippad med en gen som är starkt knuten till HLA-komplexets A-lokus på kromosom 6.

Spondylartropathier är en grupp rheumatiska sjukdomar som primärt påverkar kotpelare (axial skelett) och lederna mellan ryggkotorna (intervertebral led). De karaktäriseras av inflammation i dessa områden, vilket kan leda till smärta, stelhet och i vissa fall också förändringar i kotpelarnas form och funktion. Exempel på sjukdomar som inkluderas i denna grupp är ankyloserande spondylit, reaktiv artrit och psoriasisartrit.

Syringomyeli är en sjukdom där ett utvidgat hålrum (syrinx) bildas inne i ryggraden, vanligtvis i bakhalsen (hjäss- och halspartiet) av ryggmärgen. Denna utvidgning kan orsaka skada på ryggmärgens nervfibrer, vilket kan leda till neurologiska symtom som svaga armar och händer, känselbortfall, smärta, muskelsvaghet och ibland skolios. Syrinx kan vara förknippad med andra bakgrundsförhållanden, såsom ryggmärgscystor eller trauma.

Parvovirusinfectioner är infektioner orsakade av virus appartenande till familjen Parvoviridae, som är små, DNA-baserade virus. De kan infectera både djur och människor, och de flesta typer av parvovirus är värdbound, vilket betyder att de endast kan infektera en viss art eller grupp av arter.

Ett antal tillstånd av varierande orsaker som kännetecknas av ansamling av olösliga fiberliknande proteiner (amyloid) i olika organ och vävnader så att livsviktiga funktioner äventyras.

Kirurgisk fixering av en led på ett sätt som leder till sammanväxning av ledytorna.

Den yttersta delen av de nedre extremiteterna (benen) hos ryggradsdjur, bestående av tarsus (ankeln), metatarsus (mellanfoten), falangerna (tåbenen) och mjukvävnaderna kring dessa.

"Ryggradssjukdomar" refererar till en grupp med medicinska tillstånd som drabbar ryggraden och den kringliggande muskulaturen, nervsystemet och lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara relaterade till strukturella, degenerativa, inflammatoriska, infektionsrelaterade eller cancerartade orsaker. Exempel på ryggradssjukdomar inkluderar skleros, diskbråck, rytmisk celiakis, osteoporos, reumatoid artrit och cancer i ryggraden.

Leden mellan över- och underarmen.

Reumatoid faktorn (RF) är ett antikroppsprotein som kan förekomma hos personer med reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom där kroppen angriper sina egna ledvävnader. RF kan också förekomma hos personer utan reumatoid artrit, men i lägre frekvens. Det är inte specifikt för reumatoid artrit och kan påträffas vid andra sjukdomar också. RF-testet används som ett hjälpmedel för att stödja en diagnos av reumatoid artrit, men det är inte definitivt för att ställa diagnosen.

En icke-bakteriell form av artrit som följer på infektion på annan plats i kroppen än den drabbade leden. De bakterier som ger upphov till infektionen kan inte påvisas i odling från ledvätskan, men an tigener har däremot kunnat påvisas. Ofta är det Yersiniainfektion som orsakar denna form av artrit.

En självbegränsande bakterieinfektion i regionala lymfkörtlar orsakad av Afipia felis, en gramnegativ bakterie, och Bartonella henselae. Den uppkommer som regel en eller flera veckor efter det att den drabbade blivit klöst av en katt. Det främsta symtomet är inflammaerade knutor vid klösmärket eller -märkena.

Anatomiska eller funktionella avvikelser i foten.

Ledbrosk definieras som en skada på ledbanden, de tåliga band som hjälper till att stabilisera och stödja en led. Denna skada kan orsaka smärta, svullnad och instabilitet i leden. Ledbrosk kan vara ett tecken på en överansträngning, en skada eller en sjukdom som artrit. Behandlingen kan innefatta vila, isbehandling, smärtstillande mediciner, fysioterapi och i vissa fall operation.

En art gramnegativa bakterier som orsakar bacillär angiomatos. Hos patienter med immunbrist kan denna bakterie även ge upphov till kattklössjuka.

"Rörelseomfång i led (ROM) refererar till den totala rörelsen, uttryckt i grader, som en led kan utföra inom sitt normale funktionella intervall, från full extension till maximal flexion, samt eventuell rotation och lateral flexion, beroende på ledens anatomiska och funktionella beskaffenhet."

En skulderdislokation är ett tillstånd där huvudet (caput) av överarmsbenet (humerus) förflyttas utanför ledpannan (glenoidkaviteten) i skulderbladet (scapula), vilket orsakar en interruption av den normalt existerande ledarticulationen.

Brosksjukdomar är sjukdomar som drabbar brosk, det elastiska, kushformade vävnadsmaterialet som hjälper att dämpa stötar och ge rörelsefrihet i lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan påverka broskets struktur, funktion och hälsa. Exempel på brosksjukdomar inkluderar artros (ledförslitning), broskinflammation (synovit), och osteokondrit, en sjukdom där blodleveran till brosket är störd.

Brist på stadga i en led eller ledprotes. Bidragande faktorer är ledsjukdom och skicket hos ledens omgivande strukturer, som ledkapsel, ledband och muskler.

Skuldersmärta är smärta lokaliserad till skulderbladet eller området omedelbart runt det, som kan bero på olika orsaker såsom muskuloskelettala skador, artros, nervinflammation eller hjärtsjukdom.

En ledinjektiон är en medicinsk procedur där en läkare injicerar mediciner direkt in i en led, det vill säga den glesa vätskefyllda kapseln som omger rörliga ledben (t.ex. knä-, axel- eller fingerslagens led). Ledinjektioner används vanligtvis för att lindra smärta, inflammation och/eller svullnad i en led, orsakade av olika tillstånd som artrit, bursit, tendinit eller trauma. De innehåller ofta kortikosteroider, lokalbedövningsmedel och/eller smärtstillande medel.

"Höftledet, eller acetabulum, är en kulformig led som sammanbinder höftbenets (os coxae) huvud med bäckenet (pelvis), och tillåter rörelser som flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion."

En medicinsk bristning definieras som en plötslig, ofrivillig och kraftfull kontraktion av musklerna i livmodern, vilket orsakar smärta och kan leda till förtida födsel.

I anatomisk terminologi refererer "fingrar" til de små, slanke lemmer på hænderne hos mennesker og visse dyr, der normalt er fem på hver hand. De består af tre knogler, kaldet falanger, samt en mindre knogle i hver fingerspids, kaldet den terminal phalanx. Fingrene har en række muskler og senevner, der gør det muligt for dem at bøje, strække og foretage fine motorbevægelser.

I en enstaka medicinsk mening kan 'Längdkotor' (eller "Longitudinal ligaments" på engelska) definieras som en typ av bindvävsband som löper parallellt med ryggkotornas längdaxel i ryggraden. Dessa ligament är viktiga för att stödja och stabilisera ryggraden genom att hålla ryggkotorna på plats och begränsa deras rörelse. Det finns två huvudtyper av längdkotor i ryggraden: anterior (främre) och posterior (bakre) längdkotor. De anteriora längdkotorna hjälper till att stabilisera intervertebrala skivor, medan de posteriora längdkotorna stödjer baksidan av varje ryggkota.

En underordnad musstam som är genetiskt predisponerad för ett systemiskt lupus erytematosus-syndrom, kliniskt likt sjukdomen hos människa. Det har konstaterats att dessa möss har en mutation i fas-genen. Möss av denna stam är också värdefulla modeller för undersökning av beteende- och kognitiva defekter vid autoimmuna sjukdomar, samt effekter av immundämpande medel.

"Sensknader" är ett medicinskt begrepp som refererar till skador på de sensoriska nervcellerna eller deras signalöverföring, vilket kan leda till förändrade känselkänslor eller sällsynt total förlust av känsel i en del av kroppen.

En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är ett medicinskt ingrepp där en tunn nål införs i ryggmärgens ledningssystem (subarachnoidalrummet) i ländryggan för att insamla cerebrospinalvätska (CSF) eller för att införa läkemedel.

Antifosfolipidantikroppar som påträffas i samband med systemisk lupus erythematosus, antifosfolipidsyndromet och ett flertal andra sjukdomar, men även hos friska individer. Antikropparna påvisas i imm untest med kardiolipin.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Juvenile arthritis (JA) is a general term used to describe a group of autoimmune and inflammatory disorders that develop in children under the age of 16. These conditions can cause joint pain, swelling, stiffness, and loss of function. Some types of JA may also affect other organs, such as the skin, eyes, and gastrointestinal system. The most common type of JA is juvenile idiopathic arthritis (JIA), which includes several subtypes that are classified based on symptoms and laboratory test results. Early diagnosis and treatment of JA can help improve long-term outcomes and prevent joint damage.

Ett trådigt kollagen som förekommer främst i brosk och glaskroppens vätska. Det består av tre identiska alfa1(II)-kedjor.

"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.

Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.

Ett järnhaltigt proteinkomplex som utgörs av en förening av trevärt järn och proteinet apoferritin.

En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.

Beta 2-mikroglobulin (β2M) är ett litet protein som förekommer naturligt i kroppen och är en komponent i MHC klasse I-molekyler, vilka spelar en viktig roll i immunförsvaret. Det uttrycks också av tumörceller och kan på så sätt användas som markör för aktiv tumörväxt. Höga nivåer av β2M kan hittas vid monoklonala gammopatier, såsom multipel myelom och B-cells lymfom.

En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.

Benämning på flera, sinsemellan strukturellt likartade och extracellulärt ansamlade proteiner i form av 7-10 nm långa fibriller. De återfinns i olika vävnader och färgas av kongorött och tioflavin.

Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.

En kronisk, återkommande, inflammatorisk och ofta febrig bindvävssjukdom som omfattar flera organsystem, huvudsakligen huden, lederna, njurarna och serösa hinnor. Orsaken är okänd, men man misstänker en brist i regleringen av det autoimmuna systemet. Sjukdomen kännetecknas av en rad systemiska funktionsbrister, förhöjd sänka och bildande av LE-celler i blod eller benmärg.

En stam T-cell lymfotropt virus typ I hos primater som har isolerats från mogna T4-celler från patienter med T-lymfocytcancer. Viruset ger upphov till T-cellsleukemi, T-cellslymfom, och är förknippat med mycosis fungoides, Sezarys syndrom och tropisk spastisk parapares.

Stat i Mellanöstern, belägen mellan Medelhavet, Egypten och Libanon. Ytan är 20 770 km2, och folkmängden uppgår till knappt 6,3 miljoner invånare (2005). Huvudstad är Jerusalem.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Den ålder eller period i livet då en sjukdom eller en sjukdoms första symtom eller manifestationer först ger sig till känna.

Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.