En syntetisk disackarid som används för behandling av förstoppning och hepatisk encefalopati. Den har även använts för diagnos av störningar i mag-tarmkanalen.

Oligosackarider bestående av två monosackaridenheter, länkade genom en glykosidbindning.

I medicinen refererer 'ramnos' til et sukker som findes i visse glycoproteiner og glycolipider i kroppen. Det er et hexose-sukker, der består af seks carbonatomer, og det kan have en vigtig rolle for cellernes funktioner, herunder celleadhæsion og signaltransduktion. Ramnos er også et substrat i nogle biokemiske reaktionsveje, såsom syntesen af glycosaminoglykaner.

Läkemedel med verkan på mag-tarmsystemet och som används för att reglera magsyran, systemets rörelser och vätskeflöde, och för att underlätta matsmältningen.

Ett urindrivande medel och ett hjälpmedel för njurfunktionsdiagnos som är besläktat med sorbitol. Det har lågt energivärde, då det elimineras från kroppen innan det hunnit metaboliseras. Det kan användas för behandling av oliguri i samband med njursvikt eller andra fall av otillräcklig njurfunktion, och har använts för bestämning av glomerulär filtrationshastighet. Mannitol används även ofta som verktyg i cellbiologiska studier, för att reglera osmolaritet.

Den intagna födans förflyttning (även i fråga om testmåltid) genom mag-tarmkanalen, mätt i minuter eller timmar. Passagehastigheten genom tarmarna är ett mått på tunntarmsfunktionen.

Upptag av ämnen genom tarmhinnan.

Ett syndrom som kännetecknas av svikt i det centrala nervsystemet i förening med leversvikt, inklusive portasystemshuntar. Kliniska tecken är trötthet och förvirring (som ofta leder till koma), asterixis (flaxande rörelser), nystagmus, livliga okulovestibularreflexer, dekortikerad och decerebrerad kroppshållning, muskelryckningar och bilaterala babinskireflexer. EEG kan visa trefasvågor.

Varje prov utfört på utandningsluft.

Medel som främjar eller underlättar avföringsprocessen genom att påskynda fecespassagen i tjocktarmen, genom att påverka konsistensen och mängden av innehåll, och åstadkomma tömning av ändtarmen. Term erna laxermedel och katarsismedel återspeglar verkningsintensitet och varaktighet. Ett katartiskt medel ger vanligen en snabb, lättflytande tömning, medan laxermedlet ger mjuk avföring över en längre tidsperiod. Ett och samma preparat kan ge olika effekter beroende på dosstorlek och individuell känslighet.

Det första grundämnet i det periodiska systemet. Väte har kemiskt tecken H (Hydrogen), atomnummer 1 och atomvikt 1. Det förekommer normalt i form av en färglös, luktfri och smaklös gas, vätgas, med formeln H2. Vätejoner är protoner. Förutom den vanliga isotopen H1 finns den stabila isotopen deuterium (D) och den instabila radioisotopen tritium (T).

Sockeralkoholer, även kända som sugeralkoholer eller polyoler, är en grupp sockerartade substanser som används som sötningsmedel och texturbildare inom livsmedelsindustrin. De är strukturellt relaterade till sockret (sackaros), men har en annorlunda kemisk struktur som ger upphov till lägre kaloriinnehåll och långsammare sötningskurva än sockret.

Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.

"Senna extrakt är ett laxativt preparat som utvinns från bladen och barken av Senna plantan (Cassia senna eller Cassia angustifolia), innehållande komponenter som stulpen och sennosider, vilka underlättar avföringen genom att stimulera tarmens peristaltik."

Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.

Levande bakteriers förflyttning från mag-tarmkanalen till organ utanför tarmarna, som t ex mesenterialkörtlar, lever, mjälte, njurar och blodkärl. Faktorer som kan leda till translokering är koloniser ing av gramnegativa enterobaciller, nedsatt immunförsvar eller skador på tarmslemhinnan som ökar permeabiliteten i tarmväggen. Dessa mekanismer kan också samverka till systemisk spridning av den lokal a normalflorans bakterier och därmed ge upphov till dödlig blodförgiftning.

Oregelbunden eller trög tarmtömning.

Allmän benämning för en grupp näringsbristsyndrom, orsakade av bristande förmåga till normalt näringsupptag i tarmarna.

Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.

Den normala processen för eliminering av avföring via ändtarman.