Celler i främre hypofysen som producerar prolaktin.

Adenohypophysis, även känt som framloben eller anteriorhypofysen, är den anteriora (främre) delen av hypofysen, en endokrin glandula belägen i basen av hypotalamus i hjärnan. Adenohypofysen producerar och sekreterar sex olika typer av hormoner: tillväxthormon (GH), prolaktin (PRL), adrenokortikotrop hormon (ACTH), thyreoideastimulerande hormon (TSH), folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner reglerar en rad fysiologiska processer i kroppen, inklusive tillväxt och utveckling, metabolism, immunförsvar och reproduktion.

Prolaktin är ett hormon som produceras och secreteras av främre delen av hypofysen, en liten körtel som ligger i hjärnan. Det primary funktionen är att stimulera produktionen av bröstmjölk under amningsperioden hos kvinnor. Men prolaktinet har också andra funktioner i både kvinnors och mäns kroppar, såsom påverkan på immunsystemet, benstoffskiftet och beteende.

Somatotrof är en typ av hormonproducerande cell i hypofysens framlob (adenohypofysen) som producerar och sekreterar growth hormone (tillväxthormon) i kroppen.

Tyreotropinfrisättande hormon (TSH) är ett hormon som produceras och secreteras av hypofysens framlob (adenohypofysen) och styr produktionen och sekretionen av tyroida hormoner (T3 och T4) från sköldkörteln.

Tyreotrop (eller thyreotropinfrisättande) hormon (TTH) är ett hormon som produceras och secreteras av hypofysens framlob (adenohypofysen). Det stimulerar tillväxten och funktionen hos sköldkörteln (tyreoidea) genom att påverka produktionen och frisättningen av tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3), två viktiga tyreoida hormoner. TTH kontrolleras i sin tur av hypothalamus via releasing-hormonet thyreoliberin (TRH).

En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.

Förhöjda nivåer av prolaktin i blodet, vilket kan vara associerat med amenorré och galaktorré. Vanliga orsaker kan vara prolaktinom, medicineringseffekter, njursvikt, granulomatösa tillstånd i hypofysen, samt störningar som motverkar hypotalamus blockering av prolaktinfrisättning.

Transkriptionsfaktor Pit-1, också känd som POU1F1, är en specifik typ av transkriptionsfaktor som spelar en viktig roll i regleringen av genuttrycket inom hypofysen och hjärnan. Han är involverad i kontrollen av produktionen av flera hormoner, inklusive prolaktin, growth hormone (tillväxthormon) och thyroid-stimulating hormone (sköldkörtelstimulerande hormon). Pit-1 binder till specifika DNA-sekvenser i promotorregionerna av målgenen och aktiverar eller stänger av deras transkription.

En polypeptid som utsöndras av adenohypofysen (främre hypofysloben). Tillväxthormon, eller somatotropin, stimulerar till mitos, celldifferentiering och celltillväxt. Artspecifika tillväxthormoner har framställts på syntetisk väg.

"Ruggning" refererer til en gentagen, ufrivillig muskelbevægelse, der oftest ses som en sideløbende effekt af visse neurologiske forstyrrelser eller lidelser, såsom cerebral pares eller multipl sklerose. Disse bevægelser kan være smallere, mere udtalte eller involvere flere muskelgrupper alt efter den underliggende årsag. Ruggning kan også forstærres under stress, angst, opmærksomhed eller fysisk aktivitet.

Sulpirid är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel, som primärt används för behandling av psykoser och andra svåra psykiatriska störningar, såsom schizofreni. Sulpirid fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att reducera positiva (ex. hallucinationer och paranoia) och negativa (ex. socialt tillbakadragande och avflackning) symtom hos patienter med psykoser.

En klass dopaminreceptorer som kan identifieras genom sitt speciella sätt att binda syntetiska ligander, sin molekylärbiologi och, möjligen, sin verkningsmekanism.

Ett kadmiumsalt i form av färglösa kristaller, lösliga i vatten, metanol och etanol. Det används inom fotografin, som färgämne, för kattuntryck och i lösning för fällning av sulfider.

En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.

Utsöndring av cellulär materia från intracellulära, höljeförsedda blåsor genom sammansmälting av blåsorna med cellmembranet.

Den period av cykliska, fysiologiska och beteendemässiga förändringar som ses hos honor av icke-primatdäggdjur med östrus.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Radioimmunanalys (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att bestämma koncentrationen av ett specifikt protein eller substans i en biologisk provbildning. Detta görs genom att blanda tillsammans provet med en känd mängd av den radioaktivt märkta substansen och en antikropp som binder till samma proteinet eller substansen. Genom att mäta hur mycket av den radioaktiva substansen som binds kan man bestämma koncentrationen av det ursprungliga proteinets eller substansens koncentration i provet. RIA används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka och mäta små mängder av specifika molekyler i blod, urin och andra biologiska vätskor.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Cellyteglykoproteiner som uppvisar selektiv genomsläpplighet för kaliumjoner. Det finns åtminstone åtta större grupper av K-kanaler, med dussintals olika underenheter.

Det mest verksamma av de östrogena hormonerna hos däggdjur. Det produceras i äggstockarna, moderkakan, tetiklarna och möjligen i bunjurebarken.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Prolactin receptors are cell surface proteins that bind to the hormone prolactin and trigger a range of physiological responses within the cell, primarily in tissues such as the mammary glands, pituitary gland, and the uterus. They play crucial roles in lactation, reproductive processes, and parental behaviors.

NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.

Utsöndring av mjölk från moderns mjölkkörtlar efter en förlossning. Tillväxten av mjölkkörtelvävnad, mjölkbildning och mjölkutsöndring regleras genom samverkan mellan ett flertal hormoner, så som östradiol, progesteron, prolaktin och oxytocin.