Förekomst av tarmlymfa i bukhinnehålan, med eller utan infektion.
Ascites. Ansamling av vätska i peritonealhålan (bukhinnehålan).
Förekomst av tarmlymfa i brösthålan.
En peritonealvenös shunt är ett medico-tekniskt hjälpmedel som används för att behandla ödem och högt tryck i bukhålan (ascites) orsakat av exempelvis levercirros. Shunten består av en slang som leder överflödig vätska från bukhålan via en venös kateter till blodomloppet, där överskottet av vätska kan elimineras via njurarna. Detta minskar på det sättet belastningen på bukhålan och förbättrar patientens välbefinnande. Placerandet av en peritonealvenös shunt är en invasiv procedure som vanligtvis utförs under kortsalongsbedövning eller narkos.
Parenteral näring, total (PN) är en form av medicinsk behandling som innebär att all näringsbehov tas om hand genom att direkt tillföra näringsämnen i blodomloppet, vanligtvis genom en intravenös kateter. Detta används när patienten inte kan få tillräcklig mängd näring via mag-tarmkanalen, till exempel på grund av obstruktion, enterit eller efter en bukomläggning. Total parenteral näring innefattar alla essentiella näringsämnen som kolhydrater, fetter, proteiner, vatten, mineraler och vitaminer.
Perikardektomi är ett medicinskt ingrepp där man delvis eller helt tar bort det tunna, membranartade lagret (perikard) som omger och skyddar hjärtat. Orsaken till ett sådant ingrepp kan vara olika, exempelvis för att behandla problem relaterade till perikardit (inflammation av perikardet), perikardskleros (förtjockning och förhårdnad av perikardet) eller kronisk irriterande perikardit. Efter en perikardektomi kan patienten behöva vårdas på sjukhus under en tid, och rehabilitering kan vara nödvändig för att återhämta sig fullt ut efter operationen.
Ett tumörliknande tillstånd som kännetecknas av växt av glatt muskelvävnad och endotelvävnad i lymfkärl och lymfknutor i mediastinum och retroperitonealrummet, och även i lungorna. Det kan visa sig som vätska i lungsäck och bukhåla.
Utvidgning av lymfsystemet i tarmarna, oftast till följd av obstruktion i tarmväggen. Tillståndet kan vara medfött eller förvärvas, och kännetecknas av diarré, hypoproteinemi, perifera ödem och/eller buködem och proteinförlorande tarmsjukdomar.
Kirurgiskt anlagd öppning genom bukväggen till jejunum (tunntarmens övre del), vanligen för enteral näringstillförsel.
Hjärtsäcksinflammation (perikardit) med förkalkning i perikardvätskan.
Medfödd cystisk utvidgning av den gemensamma gallgången. Tillståndet kan vara asymtomatiskt eller orsaka kräkning, feber, gulsot eller smärta i den övre, högra kvadranten.
Kliniskt syndrom med svår buksmärta förenad med andra symtom och tecken, vanligtvis akut bukhinneinflammation, som kan ha orsakats av brustna inälvor eller liknande allvarliga buktillbud som kräver akuta kirurgiska ingrepp.
Systematisk tömning av vätska eller var från sår, böld eller hålighet.
Struma ovarii är en sällsynt typ av ovariell tumör som består av vävnad som liknar sköldkörteln (tyreoideavävnad). Trots att tumören består av tyreoideavävnad producerar den inte alltid tyreoideahormoner. Om tumören dock blir canceroös kan den sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive lungorna, och orsaka symptom som hosta, andningssvårigheter eller annan typ av obehag. Struma ovarii upptäcks ofta vid slumpmälla operationer eller rutinundersökningar och behandlas vanligtvis genom kirurgi för att avlägsna tumören.
Ett syndrom som beror på svår proteinbrist, kännetecknat av hämmad kroppstillväxt, förändrad hud- och hårpigmentering, ödem och sjukliga leverförändringar, omfattande fettinfiltration, nekros och fibros. Benämningen är av lokalt språkligt ursprung i Guldkusten, Afrika, och betyder "undanträngt barn". Kwashiorkor förekommer dock i tropiska och subtropiska områden i hela världen. Sjukdomen anses vara besläktad med marasm.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Immunologiskt betingade biverkningsreaktioner på medicinska preparat, lagliga eller olagliga.
Onormalt blodflödesmotstånd i leverns portasystem, vilket ofta förekommer vid skrumplever och portvensobstruktion.