Endogena peptider som är närvarande i de flesta kroppsvätskor. Vissa enzymer omvandlar dem till kininer, vilka är inblandade i inflammation, blodlevring, komplementreaktioner osv. Kininogener tillhör cystatin-superfamiljen. De är cysteinproteinashämmare. Högmolekylärt kininogen spjälkas av plasmakallikrein till att ge bradykinin. Lågmolekylärt kininogen spjälkas av vävnadskallikrein till kallidin.
En generisk benämning på en i naturen utbredd grupp polypeptider med likartade kemiska strukturer och farmakologiska egenskaper. Dessa peptider är autakoider som verkar lokalt med att ge smärta, kärlvidgning, ökad kärlväggspermeabilitet och prostaglandinsyntes. De utgör sålunda en undergrupp till det stora antal mediatorer som medverkar i den inflammatoriska reaktionen.
Proteolytiska enzymer i serinendopeptidasfamiljen som finns i normalt blod och urin. Kallikreiner har specifikt kraftfull kärlvidgande och blodtryckssänkande effekt, och de ökar kärlgenomsläppligheten och påverkar glatt muskulatur. Hos män är de fruktsamhetshämmande. Det finns tre kända former: plasmakallikrein (EC 3.4.21.34), vävnadskallikrein (EC 3.4.21.35) och prostataspecifikt antigen (EC 3.4.21.77).
Plasmasemial kallikrein (ofta bara kallad plasmakallikrein) är ett enzym som bildas i levern och finns fritt cirkulerande i plasma. Det är en serinprotease som aktiverar flera olika substanser inklusive faktor XII (Hagemanfaktorn), prekalikrein och high molecular weight kininogen (HMWK) i det coagulationskaskadsystemet och komplement systemet. När plasmakallikrein aktiveras bildas det ettzymkomplex kallat kalleikininogen-kallikreinkomplexet, som spjälkar kininogen till kininer såsom bradykinin, vilket orsakar inflammation och smärta. Plasmakallikreinet har också en roll i nedbrytningen av fibrin i tromboser och kan vara involverat i patofysiologiska processer såsom cancer, autoimmuna sjukdomar och neurodegenerativa tillstånd.
Ett protein med molekylvikt 50 kD som förekommer i olika, normala kroppsvävnader. Efter klyvning med kallikreiner bildar det kallidin. Detta, i sin tur, omvandlas till bradykinin.
Ett metaboliskt samverkanssystem för ämnen som produceras i distala njurnefronet. Till dessa hör kallikrein, kininer, kininas I och II och enkefalinas. Systemet deltar i njurfunktionskontrollen. Det samverkar med renin-angiotensin-aldosteronsystemet i regleringen av blodtrycket, bildande av prostaglandiner, frisättande av vasopressiner, och vatten-elektrolytbalansen.
Prekallikrein är ett zymogen, det vill säga ett inaktivt enzym, som när det aktiveras blir kallikreinet, ett enzym involverat i koagulationskaskaden och inflammatoriska processer. Prekallikreinet finns främst i levern och cirkulerar i blodet. När det aktiveras bildas kallas dettävlare kininogenaktivator, som spjälkar upp kininogen till kininer som orsakar vasodilation och ökar blodgenomströmningen. Prekallikreinet är också en del av fibrinolysen, där det aktiveras till kallikreinet som i sin tur kan spjälka upp plasminogen till plasmin, vilket bryter ner fibrin i blodet.
Papain är ett enzym som utvinns från olika papayaarter och används inom medicinen som ett proteolytiskt enzym, vilket betyder att det bryter ned proteiner till mindre peptider och enskilda aminosyror. Papain har antiinflammatoriska, antioxidativa och cicatrizerande egenskaper och används därför för behandling av sår, mag-tarmsjukdomar, muskelsmärtor och inflammationer. Det kan också användas som ett koagulant vid blödningar efter operationer.
Ett plasmaprotein med molekylvikt 110 kD som normalt förekommer i plasma i komplex med prekallikrein i förhållandet 1:1. Proteinet spjälkas av plasmakallikrein till att ge bradykinin. Komplexet verkar som kofaktor vid aktivering av koagulationsfaktor XII. Produkten av denna reaktion, faktor XIIa, aktiverar i sin tur omvandlingen av prekallikrein till kallikreiner.
Den medicinska definitieon av "Bradykinin B2-receptor" är ett G-proteinkopplat receptor som aktiveras av peptidhormonet bradykinin och inducerar smärta, inflammation och vasodilation som en del av immunförsvaret och smärtsignaleringen.
'Vävnadskallikreiner' är en grupp enzymer som produceras naturligt i kroppen och hjälper till att reglera blodtrycket genom att påverka små blodkärlens permeabilitet och diameter. De utgör en del av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS).
En nonapeptidsignalsubstans som genom enzymverkan bildas från kallidin i blodet, där den verkar utvidgande på kapillärkärl och ökar deras genomtränglighet, med blodtrycksfall som följd. Bradykinin fri släpps också från mastceller vid astmaanfall, från tarmväggarna, som smärtsignal från skadad vävnad, och den kan vara en neurotransmittor.
Chloramin är ett samlingsnamn för klorbaserade föreningar som innehåller kväve, vilka används som desinfektionsmedel och rengöringsmedel. En vanlig representant är chloramin-T, som är ett starkt oxiderande ämne och används som desinfektionsmedel i vattenrening och i laboratorier.
Cathepsin L är ett enzym som tillhör gruppen cysteinproteas, vilka är proteaser (enzimer som bryter ner protein) som använder sig av en cysteinrest i sin aktiva sida för att katalysera nedbrytningen av andra proteiner. Cathepsin L är specifikt ett endopeptidasc, vilket betyder att det klipper sönder peptidbindningar inuti proteinens primära struktur. Detta enzym är främst beläget i lysosomer och aktiveras vid lägre pH-värden, vilket gör att det spelar en viktig roll i intracellulär proteinsönderfall och nedbrytning av exogena ämnen som tagits upp av cellen. Dessutom har cathepsin L visat sig ha en roll i flera patologiska tillstånd, såsom cancersjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.
Endopeptidaser som vid katalys använder cystein. Denna enzymgrupp inaktiveras av sulfhydrylreagentia. EC 3.4.22.
Exogena eller endogena föreningar som hämmar cysteinendopeptidaser.
En grupp lysomala proteinaser eller endopeptidaser som finns i vattenbaserade extrakt i en rad djurvävnader. De har bäst verkan vid surt pH.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.