Godartade, ekkrina porom som uppträder som talrika, ovala, bruna-svarta plack, huvudsakligen på bröst och rygg. Sjukdomstillståndet debuterar vanligtvis i 30- till 40-årsåldern.

En kronisk, inflammatorisk hudsjukdom med okänd etiologi. Den kännetecknas av måttlig rodnad, torr, fuktig eller fet fjällning, och gulaktiga krustor på olika områden, särskilt i hårbotten. I hårbotten börjar eksemet som små fläckar av fjäll, för att gradvis utvidga sig till att omfatta hela skalpen, med avlossning av stora mängder torra fjäll (mjäll).

Alla typer av hornartad hudvävnad, som t ex vårtor eller valkar.

"Keratos, aktinisk" refererar till abnormt ökat vävnadsutveckling (keratosis) på huden som orsakas av exponering för ultraviolett strålning från solen eller solbränna. Detta kan leda till rödaktiga, skrynkliga, grova knölar eller plack på huden som kan vara förhöjda och grova i texturen. Aktinisk keratos är vanligt förekommande hos äldre vuxna med ljus hy och hos dem som har arbetat utomhus under många år.

Ett släkte mitosporsvampar som ger upphov till en rad olika hudåtkommor. Malassezia furfur (Pityrosporum orbiculare) orsakar tinea versicolor.

Hudsjukdomar i ansiktet.

Hårbottenssjukdomar, även kända som analsjukdomar, är en grupp medicinska tillstånd som primärt påverkar området runt anus och rectum, inklusive hud, slemhinna och analt muskulatur.

En långsamt framskridande autosomalt dominant keratiniseringssjukdom, kännetecknad av rosa-beige blemmor som växer samman och bildar fläckar. Förändringarna mörknar med tiden och smälter ofta samman, varvid bildas knottriga och vårtiga, illaluktande utväxter.

En medicinsk definition av 'skin cream' (hudkräm) är ett topiskt preparat som appliceras på huden för att behandla, lindra eller förebygga olika hudtillstånd såsom torrhet, iritation, eksem, akne eller åldersfläckar. Skin cream kan innehålla en mängd olika aktiva ingredienser som verkar genom att hydrera, läka, avslacka, avfetta eller dämpa inflammation i huden. Exempel på sådana ingredienser är ceramider, humektanter, emollienter, retinoider, kortikosteroider och salicylsyra.

Ytliga infektioner i huden och tillhörande vävnader, orsakade av någon form av svamp. Syn. dermatomykoser.

Cancer i huden.

I en enkel medicinsk definition är talg ett naturligt fett som produceras av kroppens talgkörtlar (sebaceous glands) och har till uppgift att hålla huden och hår shaft fuktig samt skydda dem från skador. Talg består huvudsakligen av triglycerider, fria fettsyror, vaxester, squalen och kolesterol. Överproduktion av talg kan leda till hudproblem som akne.

Medel som mjukar upp, separerar och avskiljer förhårdnat epitel eller hornlager i huden. De används för att påvisa infekterande svampmycel eller för behandling av liktornar, vårtor och vissa andra hudåkommer.

En icke-invasiv diagnosteknik som tillåter en erfaren kliniker att göra direktmikroskopiundersökning av yta och struktur på skador på färgad hud. De fyra huvudkriterierna är ABCD: asymmetri (A), kanter (borders; B), färger (colors; C) och olika strukturella komponenter (different; D), vilka ger en semikvantitativ poängskala för varje skada.

Hårvårds- och hårrengöringsprodukter eller andra produkter avsedda för applicering i håret, vanligtvis på människor. Hit hör hårsprejer, blekningsmedel, förbättringsmedel, rengöringsmedel, schamponeringsmedel, näringslotioner osv.

I en enda mening kan parakeratos definieras som "en hudsjukdom where the top layer of the skin (the stratum corneum) contains immature skin cells that haven't fully developed and flake off in an abnormal way, leading to rough, scaly patches on the skin." Parakeratos kan förekomma på olika ställen på kroppen och kan vara ett tecken på olika hudsjukdomar som exempelvis psoriasis eller atopisk dermatit.

Bindvävssjukdomar (Connective Tissue Diseases) är en grupp sjukdomar som påverkar bindväven, ett stödjevävsystem som hjälper till att ge form och struktur åt kroppen. Dessa sjukdomar kan påverka olika typer av bindväv, inklusive ben, senor, muskler, hud och organ. Symptomen varierar beroende på vilken typ av bindvävsvävnad som är drabbad, men kan inkludera smärta, svullnad, rörelsebegränsningar och skador på huden eller andra vävnader. Exempel på bindvävssjukdomar är reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE), scleroderma och dermatomiositis.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess anhangseler, inklusive naglar, hår och slemhinnor i nära anslutning till huden. Dessa sjukdomar kan vara orsakade av olika faktorer som infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, allergier eller miljöfaktorer. Hudsjukdomar kan variera från milda till livshotande och kan påverka individens utseende, funktion och kvalitet på livet. Exempel på hudsjukdomar inkluderar eksem, psoriasis, acne, svampinfektioner och hudcancer.

Ihållande, tilltagande och icke-upphöjd röd fjällighet eller skorpbildning orsakad av ett intradermalt karcinom, som kan vara ett malignt tillstånd. Atypiska skivepitelceller växer till genom hela epi dermis. Utslagen kan uppträda var som helst på hud eller slemhinnor. Den vanligaste orsaken är arsenik(III)-föreningar. Effektiva behandlingsmetoder kan vara frysning, bränning eller elektrokoagulerin g (diatermi).

En grupp av mest ärftliga tillstånd, kännetecknade av förtjocknad hud i handflator och på fotsulor till följd av onormalt omfattande keratinbildning, vilken leder till hypertrofi i hudens hornlager (hyperkeratos).

Tinea versicolor är en superficiell svampinfektion av huden orsakad av jästsvampen Malassezia furfur. Den karakteriseras av oregelbundna fläckar med varierande färg på huden, ofta förekommande på torra områden som rygg, bröst, axlar och överarmar. Fläckarna kan vara vitaktiga, bruna eller rosaa och blir tydligare vid solexponering. Tinea versicolor är vanligare hos unga vuxna och är inte smittsam mellan personer. Behandlingen består av topiska medel som antimykotika eller, i allvarliga fall, orala läkemedel.

En godartad, icke neoplastisk och oftast självbegränsande epitelvävnadsförändring, som kliniskt och histopatologiskt mycket liknar skivepitelkarcinom. Den uppträder enskilt, multipelt, eller i uppblossande form. De solitära och multipla formerna uppträder på solljusexponerade kroppsytor och är histologiskt identiska. Främst vita män drabbas. Den eruptiva formen drabbar båda könen och visar sig som ett utbrett uppblossande av blåsor.

Onormala reaktioner på solljus eller konstljus pga extrem reaktivitet hos ljusabsorberande molekyler i kroppsvävnaderna. Det är nästan uteslutande ljusöverkänslighet i huden som avses, inklusive solbränna, reaktioner till följd av upprepad exponering utan närvaro av fotosensibiliserande faktorer, och reaktioner som kräver fotosensibiliserande faktorer som ljussensibiliserande medel och vissa sjukdomar. Med begränsning till överkänslighet hos huden, omfattar begreppet inte ögats överkänslighet för ljus, som t ex fotofobi eller ljusframkallad epilepsi.

Den hårklädda bågen på ögonhålans överkant.

"Vårtor är små, hårda knölar som bildas under huden när deadfet (död hudceller, fett och protein) ansamlas i speciella säckar kända som hårfolikeln."

"Hårbotten, även känd som hårsäcken eller folliculus pili, är den del av hårtet som innehåller de celler och strukturer som ansvarar för hårets tillväxt och nystan."

Syn. blefarit.

En elakartad hudtumör som sällan bildar metastaser, men som kan vara invasiv och destruktiv. Kliniskt indelas den i typer: nodulär, ärrliknande, fläckig och erytematös (rodnande). Mer än 95 % av denna cancerform förekommer hos patienter över 40 år. Den uppträder på hårig hud och oftast på hud utsatt för solljus. Ungefär 85 % finns på huvud och hals, resterande 15 % på bål, armar och ben. Syn. basa liom; basalcellskarcinom.

Tillstånd där det förekommer vävnadsskada i undre epidermis tillsammans med inflammatoriska infiltrat i papillärhuden, vilket stör kontakten mellan epidermis och dermis. Lichen planus är prototypen för alla lichenliknande utslag.

En avgränsad, stabil förändring i huden eller, ibland, i munslemhinnan, som inte beror på yttre orsaker och därför anses vara av ärftligt ursprung.

En inflammatorisk, kliande sjukdom i hud och slemhinnor som kan uppträda lokalt eller utbrett. Tillståndet kännetecknas av distinkta, lilafärgade, flata blämmor på företrädesvis bål och böjytor. Utslagen kan vara isolerade eller flyta samman till plack. Histologiskt ses en sågtandsmönstrad epidermal hyperplasi och vakuolförändringar i epidermis basalskikt, tillsammans med ett kraftigt inflammatoriskt infiltrat av huvudsakligen T-celler i överhuden.

Fibroblast Growth Factor Receptor 3 (FGFR3) är ett typ av receptorprotein som binder till specifika signalsubstanser kända som fibroblast växtfaktorer (FGF). FGFR3 spelar en viktig roll i celldelning, celltillväxt och cell Differentiering under embryonal utveckling och även i vuxen ålder.

Ett undersökningsverktyp baserat på ultraljud, vilket används inte bara för att titta på mikrostrukturer i metaller, utan även i levande vävnad. I biomedicinska tillämpningar kan ljudhastigheten i normala och onormala vävnader kvantifieras så att deras elasticitet och andra egenskaper kan särskiljas.

Andra beståndsdelar i cytoplasman än cytosolen.

Talgkörtlar, även kända som sebaceous glands, är glanduler som producerar och utsöndrar en oljig substans kallad sebum, vilket hjälper till att fuktföra och skydda huden och det yttre av håret.

Pityriasis är ett samlingsbegrepp för olika hudsjukdomar som kännetecknas av fjällande hudskal. Det kan exempelvis avse sjukdomarna pityriasis capitis (torr skalle), pityriasis rosea (rosenfjäll) och pityriasis versicolor (svampfjäll).

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

En medicinsk definition av 'Salvbaser' är ett preparat eller ett medel som används för att tvätta och rena sår, ulcerationer eller hudskador, ofta med antiseptiska eller desinficerande egenskaper för att förebygga infektioner. Salvbaser kan också innehålla ingredienser som främjar värdesättning och läkning av sårvävnaden.

Läkemedelstillförsel, lokal, betecknar metoder för att tillföra läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, vanligtvis med syfte att behandla en lokal sjukdom eller skada, istället för att ge systemiska effekter genom att distribuera substansen i blodomloppet.

Vit, fläckformig förändring i en slemhinna som inte kan skrapas bort. Leukoplaki betraktas allmänt som ett förstadium till cancer, men företeelsen kan även vara resultatet av en rad olika ärftliga sjukdomar.

Ett karcinom som uppkommer i skivigt, fjällbildande epitel. Det kan också uppträda på platser där det finns körtel- eller pelarepitel.

I en enda mening kan "solljus" definieras som den elektromagnetiska strålningen från solen som innefattar ultraviolett, synligt och infrarött ljus. Dessa olika våglängder av ljus har olika effekter på levande vävnad och kan orsaka skador eller skyddas beroende på styrka och exponeringstid. Solljus är en naturlig källa till vit men också UV-strålning, som har visat sig ha negativa hälsoeffekter vid överexponering, såsom solbränna och ökat risktagande för hudcancer. Samtidigt är solljus en viktig källa till viktiga näringsämnen såsom vitamin D.

Petrolatum, även känt som petroleumjelly eller Vaseline, är ett halvfetthaltigt substance som utvinns från raffinerad råolja. Det används vanligtvis inom medicinen som en skyddande och smidig salva för huden. Petrolatum skapar en barriär på huden som hjälper till att bevara fukt och mildra torrhet, irritation och inflammation. Det är relativt billigt, har lång hållbarhet och används också inom kosmetika och i vardagslivet för en rad ändamål.

Vit fläck på munslemhinnan. Den anses vara ett cancerförstadium och är ofta utlöst av tobak. Om förekomst av Epstein-Barrvirus kan påvisas kallas tillståndet hårig leukoplaki.

Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.

Pulstherapie mit Medikamenten bezieht sich auf die Verabreichung von Medikamenten durch eine nicht-invasive Methode, bei der Medikamente mithilfe von Druckwellen in den Blutkreislauf gepumpt werden. Dies wird normalerweise über ein Armband erreicht, das um den Oberarm gewickelt und aufgepumpt wird, um die Blutgefäße vorübergehend zu schließen, bevor der Druck schnell wieder abfällt und die Medikamente in die Blutbahn freigesetzt werden. Diese Methode wird manchmal als ein alternativer Weg zur Injektion oder Infusion von Medikamenten verwendet und kann besonders vorteilhaft für Menschen sein, die eine Angst vor Nadeln haben oder schwer zu injizierende Medikamente erhalten.

Störningar, som kan få dödlig utgång, förenade med akut eller kronisk exponering för arsenikföreningar. Akut förgiftning ger gastrointestinala symtom och encefalopati, som kan yttra sig som krampanfal l, mentala förändringar och koma. Kronisk exponering är förenad med retningar i slemhinnorna, deskvamativa utslag, muskelsmärta, perifera nervåkommer och vita linjer i naglarna.

En oral retinoid verksam vid behandling av psoriasis. Den är den huvudsakliga metaboliten av etretinat, men är genom kortare halveringstid fördelaktigare än etretinat.

Genetic skin disorders refer to conditions that result from inherited genetic mutations or variations that affect the structure and function of the skin.

Den vanligaste formen av iktyos, kännetecknad av omfattande fjällning på utsidan av armar och ben. Den är en autosomalt dominant ärftlig sjukdom.

Kraftig färgning av huden, oftast till följd av ökad melaninpigmentering i överhud och hud (hypermelanos). Hyperpigmenteringen kan uppträda lokalt eller vara utbredd. Tillståndet kan bero på exponering för ljus, kemikalier eller andra ämnen, eller på en primär ämnesomsättningsrubbning.

Ett mellanled i syntesen av hem, som fås från succinyl-CoA och glycin.

"Tiofener" är en organisk kemisk förening som består av en bensenring (en cyklisk kolväte med sex kolatomer) där tre av kolatomerna har blivit ersatta med svavelatomer. Detta ger upphov till en sulfongrupp (-SO2H) och två svavel-svavel dubbelbindningar i molekylen. Tiofen är en aromatisk förening, vilket innebär att den har speciella elektroniska egenskaper som ger upphov till en stabil ringstruktur. Tiofener och deriverade föreningar används inom organisk syntes och i läkemedelsindustrin.