En perifer hämmare av dopa-dekarboxylas. Det används vid parkinsons sjukdom tillsammans med levodopa för att hindra omvandlingen av levodopa till dopamin perifert, varvid perifera biverkningar minskas och mängden levodopa som når det centrala nervsystemet ökar. Därmed kan dosstorleken reduceras. Medlet har i sig ingen antiparkinsonismeffekt.

Den naturligt förekommande formen av dihydroxifenylalanin och det närmaste förstadiet till dopamin. Till skillnad från dopamin kan levodopa tas genom munnen och passerar blod-hjärnbarriären. Det tas snabbt upp av dopaminerga nervceller och omvandlas till dopamin.

Preparat för behandling av Parkinsons sjukdom. De vanligaste medlen verkar på det dopaminerga systemet i striatum eller de basala ganglierna, eller består av centralt verkande muskarinantagonister.

Ett betahydroxilerat derivat av fenylalanin. D-formen av dihydroxifenylalanin har svagare fysiologisk verkan än L-formen och används vanligen experimentellt för att bestämma om de farmakologiska effekterna av Levodopa är stereospecifika. Syn. dopa.

Ett extraadrenalt paragangliom är en självrörlig tumör som utvecklas från paraganglionceller, som är en del av det sympatiska nervsystemet utanför binjuremärgen. Dessa tumörer kan vara fungerande, vilket innebär att de producerar catekolaminer som noradrenalin och adrenalin, eller icke-fungerande, där de inte producerar några hormoner alls. Symptomen på en fungerande tumör kan vara höjd puls, svettningar, yrsel, huvudvärk och ångest, som kan utlösas av fysisk eller psykisk stress. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling beroende på tumörstorlek, placering och funktion.

Ett aromatiskt L-aminosyradekarboxylas, som är ansvarigt för omvandlingen av dopa till dopamin. Det har klinisk betydelse vid behandling av Parkinsons sjukdom. EC 4.1.1.28.

En dopa-karboxylashämmare som inte går in i central nervsystemet. Det ges ofta i kombination med levodopa vid behandling av parkinsonism för att hindra omvandling av levodopa till dopamin perifert, va rvid en större mängd når centrala nervsystemet. Medlet har i sig ingen antiparkinsoneffekt.

Föreningar med bensofenon (syn. difenylmetanon; difenylketon).

En autosomal sjukdom i det perifera och autonoma nervsystemet, begränsad till individer av judisk Ashkenazehärkomst. Kliniska yttringar ses redan vid födseln och omfattar minskat tårflöde, defekt kroppstemperaturreglering, lågt ortostatiskt blodtryck, fasta pupiller, onormalt kraftig svettning, avsaknad av smärt- och temperaturkänslighet, samt avsaknad av reflexer. Patologiska särdrag är bl a minskat antal smala, perifera nervtrådar och autonoma ganglienervceller.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder characterized by the loss of dopamine-producing neurons in the substantia nigra region of the brain, leading to motor symptoms such as tremors, rigidity, bradykinesia, and postural instability.

En grupp enzymer med bred specificitet. Enzymerna dekarboxylerar en rad aromatiska aminosyror, inklusive dopa (dopadekarboxylas), tryptofan och hydroxitryptofan. EC 4.1.1.28.

Trihexyphenidyl är ett antikolinergt läkemedel som används för att behandla symptomen på Parkinson's sjukdom, såsom rystelser, stelhet och muskelkramper. Det fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i hjärnan, vilket hjälper att minska spasticiteten och förbättra muskelkoordinationen.

En grupp 1,2-bensendioler omfattande den generella formeln R-C6H5O2.

Alla läkemedel som används för sin verkan på dopaminreceptorer, på dopaminets livscykel eller på de dopaminerga nervcellernas överlevnad.