Islet amyloid polypeptide (IAPP), även känt som amylin, är ett hormon som produceras och sekreteras tillsammans med insulin från de betaceller som finns i de Langerhansiska öarna i bukspottkörteln. IAPP har en viktig roll i regleringen av blodsockernivåer genom att hämma glukagonsekretion, fördröja matsmältningsprocessen och ge en känsla av syra. Vid typ 2 diabetes kan IAPP aggregera och bilda amyloider, vilket kan leda till cellskador och insulinförmåga.

Benämning på flera, sinsemellan strukturellt likartade och extracellulärt ansamlade proteiner i form av 7-10 nm långa fibriller. De återfinns i olika vävnader och färgas av kongorött och tioflavin.

Oregelbundna mikroskopiska bildningar av strängar av endokrina celler, spridda i hela bukspottkörteln bland de exokrina kärnorna. Varje cellö är omgiven av bindvävsfibrer och genomsatt av ett nätverk av kapillärkärl. Det finns fyra huvudtyper av celler. De talrikaste betacellerna (50-80%) utsöndrar insulin. Alfaceller (5-20%) utsöndrar glukagon. PP-celler (10-35%) utsöndrar pankreaspolypeptid. Deltaceller (ca 5%) utsöndrar somatostatin.

Islet amyloid polypeptide receptors, även kända som IAPP-receptorer, är proteiner på cellytan som binder till liganden islet amyloid polypeptid (IAPP), också känt som amylin. IAPP är ett peptidhormon som produceras i bukspottkörteln och hjälper till att reglera blodsockernivåer genom att undertrycka aptiten och minska insulinutsöndringen efter en måltid. Vid överproduktion eller felaktig aggregation av IAPP kan det bildas amyloidfibriller som ansamlas i bukspottkörteln och bidrar till sjukdomen typ 2-diabetes. Det finns två typer av IAPP-receptorer, RAGE (Receptor for Advanced Glycation Endproducts) och calcitonin receptor (CTR), som binder till IAPP och aktiverar olika signaltransduktionsvägar inne i cellen.

Somatostatinproducerande celler är celler som producerar och secreterar hormonet somatostatin, som har en inhibiterande effekt på flera endokrina funktioner, bland annat insulin- och glukagonsekretion i bukspottkörteln. Dessa celler finns främst i hypofysen (hypotalamus), tarmarna och underlivet.

En mestadels elakartad glukagonutsöndrande tumör som utvecklas ur bukspottkörtelns alfaceller. Dess typiska symtom är en distinkt, vandrande hudrodnad (erythema migrans), viktminskning, inflammerad munslemhinna (stomatit), tunginflammation (glossit), diabetes mellitus, aminosyrabrist (hypoaminoacidemi) och normokrom anemi.

Insulinproducerande celler, också kända som beta-celler, är celler som finns i de klusterformade grupperingar som kallas Langerhanska öarna i bukspottkörteln. Dessa celler har en viktig funktion i kroppen genom att producera, lagra och sekreterar insulin, ett hormon som hjälper till att reglera blodsockernivåerna. När blodsockernivåerna stiger efter en måltid, svarar beta-cellerna genom att släppa ut insulin i blodomloppet, vilket i sin tur signalerar till celler i kroppen att ta upp och använda glukos som energikälla. Dessa celler är därför av central betydelse för att upprätthålla homeostas i kroppens glukosnivåer och för att förhindra hyperglykemi, ett tillstånd som kan leda till diabetes om det inte behandlas.

Färgämne för påvisande av saltsyra i maginnehåll. Det används även histologiskt för påvisande av amyloidos.

En godartad tumör i bukspottkörtelns betaceller. Insulinom utsöndrar ett överflöd av insulin, vilket leder till hypoglykemi.

Glucagonproducerande celler, också kända som α-celler, är en typ av celler som finns i insulinföreningen (isläkten) i bukspottkörteln. Deras främsta funktion är att producera och sekretera glucagon, ett hormon som hjälper till att reglera blodsockernivåerna i kroppen. När blodsockernivåerna sjunker aktiveras α-cellerna och släpper ut glucagon, som i sin tur stimulerar levern att frisätta glukos i blodet för att höja dess nivåer.

En form av diabetes som kännetecknas av förmåga att fortleva utan ketoacidos med utebliven insulinbehandling. Debuten kommer långsamt, och patienterna visar ofta en tendens till fetma. Syn. typ 2 diabetes.

I en genetisk betydelse, refererar hemizygositet till ett individuellt kromosompar där en enda kopia av ett gener hittas istället för de vanliga två kopior. Detta kan inträffa när en individ saknar en kopia av ett kromosom på grund av en genetisk avvikelse, till exempel när en persons karyotyp är 45,X (eller så kallad Turner syndrom), vilket innebär att de saknar en kopia av ett X-kromosom. I detta fallet skulle alla gener på det kromosomet vara hemizygota, eftersom det endast finns en kopia av varje gen på det kvarstående kromosomet. Det är värt att notera att begreppet hemizygositet används främst för autosomala (icke-sexuella) kromosomer och inte för de sexuella kromosomen, där det är vanligt med olika antal kopior av gener på X

Ett antal tillstånd av varierande orsaker som kännetecknas av ansamling av olösliga fiberliknande proteiner (amyloid) i olika organ och vävnader så att livsviktiga funktioner äventyras.

I en enkel medicinsk definition är propanol ett slags alkohol som används inom medicinen, särskilt inom farmaceutisk industri. Propanol är en sekundär alkohol med kemisk formel C3H7OH och förekommer naturligt i vissa växter och djur.

Somatostatin är ett hormon och neuropeptid som hämmar sekretion och motilitet i mag-tarmkanalen, samt har effekter på flera andra fysiologiska processer som glukosmetabolism, immunförsvar och nerveuppslagning. Det produceras naturligt i kroppen, främst i hypotalamus och tarmarna. Somatostatin binder till specifika receptorer och utövar sin verkan genom att hämma utsöndringen av andra hormoner som gastrin, sekretingranulocyt-hormon (GHRH), insulin, glukagon och samt neurotransmittorers frisättning.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Ett bukspottkörtelhormon som utsöndras av Langerhansöarnas alfaceller. Det är en rak polypeptid med 29 aminosyror (molekylvikt 3550 D) som spelar en viktig roll i regleringen av blodsockerhalten, ketonomsättningen och flera andra biokemiska och fysiologiska förlopp.

"Protein multimerization" refererar till processen där ett protein eller ett subenhet av ett protein interagerar och sammanlänkar med identiska proteiner eller subenheter för att bilda en större, komplex struktur som består av flera likadana monomera enheter. Denna process kan involvera icke-kovalenta interaktioner såsom vätebindningar, saltbrobryggor och hydrofoba effekter, eller kovalenta bindningar som disulfidbindningar. Multimerization av proteiner är viktigt för deras funktionella aktivitet, stabilitet, sammansättning och reglering inom celler.

Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Den första typen av elektronmikroskopi, där elektroner eller deras reaktionsprodukter registreras och ger upphov till en bild efter passage genom ett preparat. Tekniken förkortas ofta TEM.

Pancreatic polypeptide (PP) is a hormone that is produced and released by the pancreas, specifically by the scattered PP cells in the islets of Langerhans. It plays a role in regulating several physiological functions, including appetite, gastric emptying, and pancreatic exocrine secretion. PP is a 36-amino acid polypeptide that was first identified in 1979. It is released into the circulation in response to food intake, particularly protein-rich meals, and its levels increase after vagal stimulation or insulin-induced hypoglycemia. PP acts on specific receptors in the central nervous system and peripheral tissues to modulate various physiological responses, including satiety, gastrointestinal motility, and pancreatic enzyme secretion.

Gröna färgämnen som innehåller ammonium- och arylsulfonatdelar som åskådliggör vävnader om de ges intravenöst. De har haft störst användning för undersökning av njurarnas fysiologi.

"Sekundær proteinstruktur refererer til den lokale, regulære foldning af en del af et proteins peptidkæde, der er stabiliseret af hydrogenbindinger mellem aminosyrestrupperne, f.eks. alfa-helix eller beta-skal."

"Langerhans cells are specialized immune cells found in the epidermis of the skin and mucous membranes. In the context of transplantation, Langerhans cells can play a role in the rejection of transplanted tissue or organs. They have the ability to present antigens from the donor tissue to the recipient's immune system, triggering an immune response that can lead to rejection. Therefore, strategies to modulate or deplete Langerhans cells during transplantation are being explored to improve transplant outcomes."

Amyloid beta-peptides (Aβ) are small protein fragments that accumulate and form amyloid plaques, which are a characteristic feature of Alzheimer's disease in the brain. These peptides are produced through the normal processing of the amyloid precursor protein (APP), but in Alzheimer's disease, an imbalance between production and clearance leads to their accumulation and aggregation into toxic oligomers and larger fibrillar structures. The buildup of Aβ is believed to contribute to neuronal dysfunction and death, ultimately leading to the cognitive decline seen in Alzheimer's disease.

I en enkel mening kan 'tiazolder' definieras som en grupp av orala antidiabetiska läkemedel som används för att behandla typ 2-diabetes. De verkar genom att öka insulinkänsligheten i kroppen och minska glukosproduktionen i levern. Tiazolder är kemiskt sett relaterade till sulfonylureaner, men de har en tiazolidinonring istället för en sulfonylgrupp. Exempel på tiazolder inkluderar pioglitazon och rosiglitazon.

Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.

Ett serumprotein som tros utgöra en cirkulerande prekursor till amyloidprotein AA. Det förekommer i låga halter i normalserum, men i högre koncentrationer hos äldre och hos patienter med amyloidos. My cket höga halter har iakttagits vid akuta inflammatoriska tillstånd. Antisera mot amyloidprotein AA korsreagerar med protein SAA.

Den bukspottkörteln är en exokrin oglandulär organ som producerar och sekreterar flera enzymer inklusive amylas, lipas och trypsin involverade i digestionen av kolhydrater, fett och protein i mag-tarmkanalen.

GLUT2-proteinet är ett membranprotein som fungerar som en glukostransportör, främst i lever, tjocktarm och bukspottkörtel. Det transporterar både glukos och galaktos och har en låg substratspecificitet, vilket innebär att det kan transportera flera olika sockerarter. GLUT2-proteinet hjälper till att reglera blodsockernivåerna genom att ta upp glukos från tarmen efter näringsintag och transportera det in i levercellerna för lagring eller energiproduktion.

"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."

Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.

En prekursor till amyloid-betaprotein (beta/A4). Förändringar i uttrycket av amyloid-betaproteinprekursorgenen (ABPP-genen), på kromosom 21, spelar en roll vid utvecklingen av neuropatologin i såväl A lzheimers sjukdom som Downs syndrom.

Proteinveckning, eller proteinfoldning, är den process där ett proteinmolekyl plattar ut sig självt och bildar en tredimensionell struktur, som är nödvändig för dess funktion. Denna process sker spontant och är styrd av interaktionerna mellan de aminosyror som proteinets sekvens består av. Fel i proteinveckningen kan leda till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar.

Spektrofotometri i det infraröda området, oftast för kemisk analys genom mätning av absorptionsspektra baserade på molekylers rotations- eller vibrationsenerginivåer.

Amyloid plaque refers to the abnormal accumulation of misfolded proteins called beta-amyloid peptides in the brain. These peptides can clump together and form plaques that accumulate between nerve cells (neurons) and disrupt normal cell function. This process is a characteristic feature of Alzheimer's disease, which is the most common cause of dementia in older adults. The buildup of amyloid plaques is thought to contribute to the progressive loss of cognitive abilities and memory seen in Alzheimer's disease.

En övergång från plan till elliptisk polarisering när en ursprungligen i ett plan polariserad ljusvåg passerar ett optiskt aktivt medium.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Lipidlager med en tjocklek av två molekyler. Dubbellagersystem används ofta som modeller för biologiska membran.

En typ av svepmikrosond där en sond systematiskt åker över ytan på ett preparat i ett rastermönster. Den verikala rörelsen registreras då en fjäder på sonden stiger och faller med toppar och gropar på ytan. Dessa utslag ger upphov till en topografisk bild av preparatet.