Immunelektrofores: En teknik som kombinerar proteinelektrofores och dubbel immundiffusion. Under processen separeras först proteiner med gelelektrofores (vanligtvis agaros), för att därefter synliggöras genom immundiffusion av specifika antikroppar. En distinkt, elliptisk precipitinbåge framträder för varje protein som påvisas med antisera.Immunelektrofores, tvådimensionell: Immunelektrofores där en andra elektroforesrörelse görs med de ursprungligen separerade antigenfragmenten genom ett antikroppsbärande medium i en riktning som är vinkelrät mot den första.Immunelektroosmofores: Immunelektroforesmetod, med vilken precipitering åstadkoms genom att antigen i ett elektriskt fält och genom ett lämpligt diffusionsmedium tvingas förflytta sig från katoden mot en ström av antikroppar som vandrar från anoden i ett endosmotiskt flöde.Immundiffusion: En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.Immunsera: Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.Blodproteinelektrofores: Metod för separation av blodproteiner i ett elektriskt fält.Bakteriella antigenerPrecipitinerKoccidioidin: En streril lösning av ämnen från Coccidioides immitis, som injiceras intrakutant som test för koccidioidomykos.Korsreaktioner: Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.AntigenerMolekylvikt: Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.Polyakrylamidgelelektrofores: En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.Blodproteiner: De hundratals olika proteiner som finns i blodplasma, som t ex serumalbumin, transferrin, haptoglobiner, fibrinogen, koagulations- och komplementfaktorer, immunglobuliner, enzymhämmare och många fler.PregnadienerKaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Immunkemi: En gren inom kemin med inriktning på immunologiska fenomen och undersökning av kemiska reaktioner i samband med antigenstimulering av vävnader. Vetenskapen omfattar även fysikalisk-kemiska reaktioner mellan antigen och antikroppar.Makroglobuliner: Serumglobuliner med hög molekylvikt.Agargelelektrofores: En typ av elektrofores där agar eller agarosgel används som diffusionsmedium.Chemical PrecipitationGelkromatografi: Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.Isoelektrisk fokusering: Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.SvampantigenerCoccidioides: Ett släkte mitosporsvampar som orsakar koccidioidomykos.Cellulosaacetatelektrofores: En typ av elektroforers med cellulosaacetat som diffusionsmedium.Polysackarider, bakteriellaKolhydrater: Den största klassen organiska föreningar, bestående av aldehyd- eller ketonderivat av polyhydriska alkoholer, särskilt pentahydriska och hexahydriska, så benämnda därför att vätet och syret förekommer i sådana proportioner att de bildar vatten, Cn(H2O)n. De viktigaste omfattas av små sockerarter (enkla monosackarider) såväl som stora stärkelsearter, glykogener, cellulosa- och gummiarter. Födoämnesrelaterade kolhydrater hänförs till "kolhydrater i kosten".Immunsorbenttekniker: Immunologiska tekniker för avskiljande av specifika antikroppar eller antigen genom adsorption och efterföljande sköljning, med bruk av en immunsorbent innehållande homologa antigen eller antikroppar.Antigen-antikroppskomplex: Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.Antigen-antikroppsreaktioner: Reaktioner som uppstår till följd av antigen-antikroppskomplexbildning och leder till svullnad och inflammation.ParaproteinemierGammaglobuliner: Serumglobuliner som vandrar i gammaområdet vid elektrofores. Gammaglobuliner betraktades tidigare som synonyma med immunglobuliner, eftersom de alla flesta immunglobuliner är gammaglobuliner. Men då vissa immunglobuliner uppvisar elektroforetisk alfa- och betarörlighet har denna syn fått ge vika.Elektrofores: En elektrokemisk process, där makromolekyler eller kolloidala partiklar med en elektrisk nettoladdning vandrar i en lösning, som leder en elektrisk ström.TriklorättiksyraHemagglutinationstester: Känsliga tester för mätning av vissa antigen, antikroppar eller virus som baseras på dessas förmåga att agglutinera vissa röda blodkroppar.Agglutinationstester: Undersökningar som bygger på att celler, mikroorganismer eller partiklar klumpar ihop sig när de blandas med specifikt antiserum.Danazol: En syntetisk steroid med antigonadotropa och antiöstrogena egenskaper som verkar dämpande på adenohypofysen genom att hämma gonadotropinutsöndringen. Den har vissa androgena egenskaper. Danazol har använts för behandling av endometrios och vissa godartade bröstförändringar.Betaglobuliner: Serumglobuliner med en elektroforetisk mobilitet mellan alfaglobuliner och gammaglobuliner i neutral eller alkalisk lösning.Immunologiska metoderEpitoper: Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.UltracentrifugeringMyelomproteinerAcholeplasma laidlawii: En organism som ursprungligen isolerats ur kloakvatten, gödsel, humus och jord, men som på senare tid påträffats som parasit i däggdjur och fåglar.Aminosyror: Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.Diskelektrofores: En elektroforesmetod, där skillnader i både spänning och pH-gradienter åstadkoms med hjälp av buffrar av varierande sammansättning och pH i de olika skikten i gelkolonnen. Benämningen "disk" har inget att göra med formen på de separata zonerna, utan är helt enkelt en språklig förkortning för den "diskontinuitet" som buffervariationerna leder till.Rickettsia typhiHypoprotrombinemier: Avsaknad av eller låga halter av protrombin i blodet.SefarosPrecipitintesterSerumglobulinerIsoelektrisk punkt: pH i proteinlösningar eller liknande föreningar, då de dipolära jonerna når sitt maxvärde.Immunglobulin G: Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.ParaproteinerAmöbadysenteri: Dysenteri med sårig tarminflammation, huvudsakligen orsakad av infektion med Entamoeba histolytica. Samtidig amöbainfektion i lever och andra organ kan förekomma.Glykoproteiner: Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.ArtsspecificitetMetoderBence Jones äggvita: Ett onormalt protein i plasma eller urin, bestående av monoklonala lätta immunoglobinkedjor, som utsöndras i samband med vissa plasmacelldyskrasier.Komplementfixeringstest: Serologiska test baserade på inaktivering av komplement med antigen-antikroppkomplex (steg 1). Bindning av fritt komplement kan synliggöras genom tillförsel av ett andra antigen-antikroppsystem, såsom röda blodkroppar och någon lämplig erytrocytantikropp (hemolysin), som kräver komplement för att kunna bildas (steg 2). Om de röda cellerna inte lyseras (löses upp) tyder detta på att en specifik antigen-antikroppsreaktion har skett i steg 1. Om, däremot, de röda blodkropparna löses upp, så betyder det att det finns fritt komplement, vilket visar att ingen antigen-antikroppsreaktion ägt rum i steg 1.Strålsvamp: Ett släkte grampositiva, stavformade och icke rörliga bakterier. Eventuella filament är antingen raka eller vågiga.HypergammaglobulinemiKromatografi: Någon i en rad av separationsmetoder för att skilja närbesläktade ämnen i en blandning, baserade på skillnader i ämnenas affinitet för två olika media, varav ett (den rörliga fasen) är vätskeformat och det andra fast (porös substans eller gel). Den hastighet med vilken de olika ämnena förflyttar sig i den rörliga fasen beror på lösligheten (i en vätskefas) eller gastrycket (i en gasfas) och affiniteten för det fasta mediet.Jonbytarkromatografi: Separationsteknik, där den fasta fasen består av jonbytarhartser. Hartserna innehåller små, löst bundna joner som lätt byter plats med andra små joner med motsvarande laddning i de lösningar som passe rar över den fasta fasen. Syn. jonbyteskromatografi.Immunglobulin, kappakedja: En av immunglobulinernas lätta kedjor, med en molekylvikt av ca 22 kD. Dessa kedjor utgör ungefär 60% av samtliga lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.Blodkoagulationstester: Laboratoriemetoder för utvärdering av blodlevringsmekanismen hos en person.Affinitetskromatografi: En kromatografisk teknik som utnyttjar biologiska molekylers förmåga att binda till vissa ligander, specifikt och reversibelt. Tekniken används i proteinkemi.Immunglobulin, lambdakedja: En av de lätta kedjorna hos immunglobuliner, med en molekylvikt av ungefär 22 kD. De utgör ca 40% av alla lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.Hjärnhinneinflammation: Inflammation av hjärnans eller ryggmärgens skyddshinnor, dvs mjuka hinnan, spindelvävshinnan och hårda hinnan. Infektioner (av virus, bakterier eller svamp) är de vanligaste orsakerna till inflammation, men även subaraknoidalblödning, kemisk retning, granulomatösa tillstånd, tumörer och andra inflammatoriska tillstånd kan ge detta syndrom.StanozololYtantigener: Antigener på ytan av celler, inklusive infektionsframkallande celler, främmande celler eller virus. De utgörs vanligtvis av proteinhaltiga grupper, och kan vara isolerade, på cellmembran eller cellväg gar.Antitrombin III-brist: Avsaknad av eller underskott på antitrombin III, vilket leder till ökad risk för trombos.Immunglobulin A: IgA utgör 15-20% av människans serumimmunglobuliner, huvudsakligen i form av polymerer med 4 kedjor. Hos andra däggdjur dominerar dimerer. Sekretoriskt immunglobulin A är det vanligaste immunglobulinet i sekret.KemiAntikroppsspecificitet: Egenskap som gör att antikroppar kan reagera med vissa antigena determinanter och inte med andra. Specificiteten beror på kemisk sammansättning, fysikaliska krafter och bindningsplatsens molekylära st ruktur.Kemiska fenomenSerumalbuminRengöringsmedel: Medel för kemisk rengöring, vanligtvis bestående av långkedjade alifatiska baser eller syror, vilka utövar sina rengörande (fettlösande) och antimikrobiella effekter genom ytverkan som hänger samman med medlens såväl hydrofila som hydrofoba egenskaper. Syn. detergentia.Komplement 3: Den fjärde komponenten som binds i komplementreaktionsföljden. Det är ett betaglobulin med sedimentationskoefficient 5,5, molekylvikt 185 000 och en serumkoncentration på 1,3 mikrogram/ml. Dess fragment har anafylatoxisk, kemotaktisk och histaminverkan och påverkar glatt muskulatur.Blodplättar: Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.Immunfluorescensteknik: Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.Komplement 4: Den andra komponenten att reagera i komplementföljden. Den är ett betaglobulin med en sedimentationskoefficient på 18,7, molekylvikt 240 000 och en koncentration i serum på 430 mikrogram/ml. C4 aktiveras av komplement 1 och tjänar som receptor för C2.Immunglobuliner: Glykoproteiner som förekommer i blod (antikroppar) och andra vävnader. De klassificeras utifrån struktur och verkan i fem klasser (IgA, IgD, IgE, IgG och IgM).Immunanalys: Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.Alfa 1-antitrypsinBakterieproteiner: Proteiner förekommande hos någon bakterieart.SerotypningAgglutination: Sammanklibbning av celler eller antigena partiklar vid reaktion med antikroppar.Cellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.AlfamakroglobulinerImmunglobulin, lätt kedja: Polypeptidkedjor, bestående av 211 till 217 aminosyrasekvenser, som kan isoleras från immunglobuliner och som har en molekylvikt av ca 22 kD. Det finns två huvudtyper av lätta kedjor, kappa och lambda, vilka hos människa förekommer ungefär i förhållandet 60% till 40%. Båda kedjor består av linjärt upprepade, likartade, men inte identiska, segment av ca 110 aminosyrarester. I varje segment lägger en disulfidbindning grunden till en tätt veckad, 60-delad slinga eller domän. Angränsande domäner länkas med mindre tätveckade regioner. Båda de lätta kedjorna innehåller två sådana domäner. Två lätta och två tunga kedjor utgör en immunglobulinmolekyl, men båda lätta kedjor i ett Ig är av samma typ.Bakteriella antikroppar: Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.Blodplättssjukdomar: Störningar orsakade av avvikelser i antalet blodplättar och deras funktioner.Kromatografi, DEAE-cellulosa: En typ av jonbytarkromatografi, där positivt laddad dietylaminoetylcellulosa används som bas.RamnosAntikroppar: Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.StreptococcusAntitrombin III: Ett alfa-2-glykoprotein som står för huvuddelen av antitrombinverkan i normal plasma och som även hämmar flera andra enzym. Det kallades tidigare antitrombin II (AT II), vilket visat sig vara identisk t med AT III. Antitrombin III-defekt leder till tromboemboli. Det ingår i serpinfamiljen.TransferrinRadioimmunanalysAlfaglobuliner: De serumglobuliner som har den snabbaste elektroforesrörelsen. De uppdelas ytterligare i snabba alfa(1)- och mindre snabba alfa(2)globuliner.TrombocytmembranglykoproteinerCellvägg: Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.Absorption: Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.Latexagglutinationstester: Passiva agglutinationstester, i vilka antigen adsorberas på latexpartiklar som klumpar ihop sig i närvaro av mot antigenet specifika antikroppar.TrypsinAgar: En komplex, sulfaterad polymer av galaktosenheter som utvinns ur Gelidium cartilagineum, Gracilaria confervoides och närstående rödalger. Den används som gel i fasta odlingsmedier för mikroorganismer, i laxativ, i emulsioner och som substrat vid immundiffusion och immunelektrofores.Blodkoagulationsfaktorer: Endogena ämnen, vanligen proteiner, som ingår i blodkoagulationsprocessen.Hemagglutination: Fenomenet att antikroppar reagerar med antigen som fastnat på röda blodkroppar.Immunglobulin M: En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.von Willebrands faktorMakromolekylära substanser: Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.PeptidhydrolaserEnzymkopplad immunadsorberande analys: En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.Membranproteiner: Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.Fibrinogen: Plasmaglykoprotein som koagulerar av trombin och som består av en dimer av tre icke identiska par av polypeptidkedjor (alfa, beta och gamma), hoplänkade med disulfidbindningar. Fibrinogenlevring är en sol-gelförändring som utgörs av en komplex molekylär process. Medan fibrinogen spjälkas av trombin och bildar polypeptid A och B, ger andra enzymers proteolytiska verkan olika nedbrytningsprodukter av fibrinogen.Polyetylenglykolervon Willebrand DiseasesLöslighetKolibakterie: En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.Multipelt myelomFaktor VIII: Blodkoagulationsfaktor VIII, en antihemofilifaktor som utgör en del av faktor VIII/von Willebrandfaktorkomplexet. Faktor VIII produceras i levern och har sin verkan i den inre koagulationsprocessen. Den tjänar som kofaktor vid faktor X-aktivering, vilken påtagligt förstärks genom små mängder trombin.Lever: Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.Varm temperatur: En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.NatriumdodecylsulfatTeikoinsyrorMycobacteriumStreptococcus mutansGetter: Alla medlemmar av släktet Capra, lättrörliga idisslare med ihåliga horn. De är nära besläktade med får.Elektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.Lipoproteiner, HDL: En klass små lipoproteiner (4-13 nm) med hög densitet (högre än 1,063 g/ml). HDL-lipoproteiner, vilka syntetiseras i levern utan lipidkärna, tar upp kolesterolestrar från perifera vävnader och transporterar dem till levern för återanvändning eller för eliminering från kroppen (omvänd kolesteroltransport). Den huvudsakliga proteinkomponenten är apolipoprotein A-I. HDL forslar apolipoprotein C och apolipoprotein E till och från triglyceridrika lipoproteiner under deras katabolism. HDL-nivån i plasma har en omvänd korrelation med risken för hjärt-kärlsjukdomar.Komplementproteiner: Serumglykoproteiner som deltar i den immunförsvarsmekanism som kallas komplementaktivering och som ger upphov till membranattackkomplexet. Häri ingår glykoproteiner i olika komplementaktiveringsprocesser (den klassiska, den alternativa och lektinkomplementprocessen).