En art inom släktet Rhadinovirus och underfamiljen Gammaherpesvirinae som isolerats från patienter med AIDS-associerat och klassiskt Kaposis sarkom.
Typarten av Roseolovirus, isolerad från patienter med AIDS och andra lymfoproliferativa sjukdomar. Viruset infekterar och replikerar i färska stammar av hematopoetiska celler och celler från nervsystemet. Det tycks även ändra aktiviteten hos naturliga mördarceller. Halten av antikroppar mot HHV-6 är stegrad hos patienter med AIDS, Sjögrens syndrom, sarkoidos, kroniskt trötthetssyndrom och vissa tumörsjukdomar. HHV-6 ger upphov till exanthema subitum (plötsligt hudutslag) och kan vara förknippat med hjärninflammation.
Typarten till släktet Rhadinovirus i underfamiljen Gammaherpesvirinae, isolerad från dödskalleapor. Viruset ger upphov till elakartade lymfom hos silkesapor eller nattapor som inokulerats.
En art av Varicellovirus som ger upphov till abort och luftvägsinfektion hos hästar.
En familj höljeförsedda, raka, dubbelsträngade DNA-virus, som infekterar en rad olika djurarter. Tll underfamiljer räknas, utifrån biologiska kännetecken, Alphaherpesvirinae, Betaherpesvirinae och Gammaherpesvirinae.
En art av Varicellovirus som ger upphov till smittsam bovin rinotrakeit och andra närbesläktade syndrom hos nötkreatur.
Virussjukdomar orsakade av Herpesviridae.
En art inom släktet Roseolovirus, familjen Herpesviridae. Det har isolerats från aktiverade, CD4-positiva T-lymfocyter, tagna från blod hos en frisk människa.
En art av släktet Rhadinovirus, underfamiljen Gammaherpesvirinae, som infekterar nötkreatur.
Kaposi's sarkom (KS) är en blodkärlsrelaterad cancer som orsakas av ett virus kallat humant herpesvirus 8 (HHV-8). KS kan manifestera sig som röda, lila eller bruna fläckar, knutor eller sår på huden, slemhinnor eller inre organ. Det finns fyra olika typer av KS: klassisk, endemisk, epidemisk och immunsuppressivt relaterad. Den epidemiska formen är den som oftast ses i samband med HIV/AIDS.
En art av Varicellovirus som orsakar sjukdom hos hundvalpar.
Typarten till släktet Marekvirus (hönsförlamningsvirus) i familjen Herpesviridae. Viruset ger upphov till Mareks sjukdom (hönsförlamning) hos såväl tamfjäderfä som vildfågel.
En art av Varicellovirus som orsakar dödlig meningoencefalit hos kalvar.
En art av Varicellovirus som är den främsta orsaken till rhinopneumonit hos hästar.
Roseolovirusinfektioner är en sammanfattande benämning på infektioner orsakade av humana herpesvirus 6 (HHV-6) och humant herpesvirus 7 (HHV-7), två virus som tillhör familjen Herpesviridae. De flesta infektionerna ger upphov till en mild, självläkande sjukdom med feber och hudutslag, känd som exanthem subitum eller roséola infantum, som främst drabbar barn under två års ålder. Symptomen tenderar att vara mildare än vid andra typiska barnsjukdomar, såsom röda hund och mässling. I sällsynta fall kan dessa virus också orsaka allvarligare komplikationer, särskilt hos immunbräckliga individer.
En art av Simplexvirus som ger upphov till munsår hos apor. Om viruset överförs till människa orsakar det akut hjärninflammation eller hjärn- och ryggmärgsinflammation, som nästan alltid är dödlig.
"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.
En underfamilj av Herpesviridae med kort replikationscykel. Den har två släkten: Simplexvirus och Varicellovirus.
En art av Varicellovirus som ger luftvägsinfektion (pseudorabies; Aujeszkys sjukdom) hos svin, det enda naturliga värddjuret. Nyfödda grisar drabbas av CNS-symtom med hög dödlighet. Viruset kan även orsaka vanligtvis dödlig hjärn- och ryggmärgsinflammation hos nötkreatur, får, hundar, katter, rävar och minkar.
En underfamilj till Herpesviridae med olika reproduktionscykler. Den omfattar släktena Lymphocryptovirus och Rhadinovirus.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
Typarten till Lymphocryptovirus, underfamiljen Gammaherpesvirinae, som infekterar B-celler hos människan. Viruset tros vara orsaken bakom infektiös mononukleos och förknippas starkt med hårig leukoplaki, Burkitts lymfom och andra tumörsjukdomar.
Typarten av Simplexvirus som orsakar de flesta former av icke-genital herpes simplex hos människor. Primär infektion förekommer huvudsakligen hos små barn, varefter viruset blir latent i dorsalrotsnervknutan. Viruset kan därefter från och till under livet aktiveras och ger då för det mesta godartade åkommor.
"Viral latency" refers to a state of viral infection where the virus becomes dormant within the host cell, often integrating its genetic material into the host's DNA, without producing new viruses or causing immediate harm to the host. The virus can remain in this latent state for an extended period, sometimes for the lifetime of the host, and may reactivate later under certain conditions, leading to the production of new viruses and potential illness. A common example of a virally latent infection is varicella-zoster virus (VZV), which causes chickenpox in children and can reactivate later in life as shingles.
Varicellovirus är ett släkte inom familjen Herpesviridae och består av virus som kan orsaka infektionssjukdomar hos människor och djur. Det mest kända varicelloviruset hos människor är variollavirus, eller det virus som orsakar smittkoppor. Andra exempel på varicellovirus inkluderar feline herpesvirus 1 (FHV-1), canine herpesvirus 1 (CHV-1) och equine herpesvirus 1 och 4 (EHV-1 och EHV-4).
En art av Varicellovirus som ger upphov till parningsexantem hos hästar.
De processer genom vilka cytoplasmatiska faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos virus.
"Virusaktivering" refererer til en proces, hvor et virus, som er i en latent (inaktiv) fase i en værtscelle, bliver aktiveret og begynder at producere viruse protein og genmateriale, der kan resultere i skader på værten og udbredelse af virussen til andre celler.
En underfamilj av Herpesviridae med förhållandevis lång replikationscykel. Det finns två släkten: Cytomegalovirus och Muromegalovirus.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
I en mening kan "Open Reading Frames" (ORF) definieras som en sekvens av DNA eller RNA som har potentialen att koda för ett protein. ORF börjar med en startkodon, vanligtvis AUG, och fortsätter till nästa stoppkodon (UAG, UAA eller UGA). Den resulterande aminosyrasekvensen kan potentiellt vara kapabel till att bilda ett protein om den översätts korrekt. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder nödvändigtvis till produktionen av ett funktionellt protein, eftersom det kan finnas flera skäl till varför translationen kan misslyckas eller ge upphov till en icke-funktionell peptid.
En art av släktet hönsförlamningsvirus (Marekvirus) i familjen Herpesviridae som infekterar kalkoner.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."
Virusprodukter som har antigen effekt.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.
Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.
En art av underfamiljen Aotinae, familjen Cebidae, som håller till i skogsområden mellan Panama och Amazonas. Dessa apor är aktiva om natten.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Proteiner som kodas av IE-gener, då de novo-proteinsyntes inte föreligger. Termen användes ursprungligen för reglerproteiner som syntetiserades hos virus omedelbart efter virusupptagning i värdcellen. Begreppet används även för cellulära proteiner som syntetiseras omedelbart efter att en vilande cell stimulerats av extracellulära signaler.
Typarten till släktet smittsamma laryngotrakeitliknande virus, som finns på alla kontinenter och främst drabbar kycklingar, men ibland även fasaner.
Typarten till släktet Varicellovirus som ger upphov till vattkoppor (varicella) och bältros (herpes zoster) hos människor.
En akut, kortvarig virusinfektion hos barn och ungdomar som kännetecknas av hög feber vid insjuknandet, vilken sjunker till normal temperatur efter 3-4 dagar, med samtidigt uppträdande av röda prickar och blämmor, först på bålen, sedan med spridning till andra kroppsdelar. Det är den sjätte av exantemsjukdomarna, och den orskas av HHV-6 (humant herpesvirus 6). Syn. exanthema subitum.
En art av familjen Herpesviridae vars släkte ännu inte fastställts. Viruset orsakar sannolikt adenom eller adenokarcinom i njurarna hos vissa grodor.
"Virushöljet proteiner är de proteinmolekyler som bildar den yttre kapseln eller membranen runt ett virus, vilka kan vara involverade i dess bindning till värddelarna och infektionsprocessen."
En smittsam virussjukdom hos fåglar, orsakad av fågelherpesvirus 2 och andra mardivirus. Symtomen är lymfcellsinfiltration eller lymftumörbildning i perifera nerver och könskörtlarna, men även bukorganen, hud, muskler och ögon kan drabbas.
Sjukdomar hos tam- eller vildhästar av arten Equus caballus.
En herpesvirusinfektion hos nötkreatur som kännetecknas av inflammation och nekros i de övre luftvägarnas slemhinnor.
TNF Receptor Superfamily Member 14, also known as TNFRSF14 or HVEM (Hernpesvirus Entry Mediator), is a cell surface receptor that plays a role in the regulation of immune responses and inflammation. It binds to various ligands, including LIGHT and BTLA, to initiate intracellular signaling pathways that can lead to either costimulatory or coinhibitory effects on T cell activation and survival. Dysregulation of this receptor has been implicated in the development of certain autoimmune diseases and cancer.
Simplexvirus är ett släkte inom herpesvirussläktet, som orsakar humana herpes simplexinfektioner (HHS). Det finns två typer av humant simplexvirus: HSV-1 och HSV-2. HSV-1 tenderar att orsaka små sår i ansiktet, medan HSV-2 oftare orsakar genitala sår. Båda typerna kan dock orsaka infektioner på vilken kroppsdel som helst. Simplexvirus är ett DNA- virus och efter första smittotillfället etablerar sig viruset i nervceller där det kan ligga latent och ge upphov till återfall av infektionen under resten av individens liv.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Stora, uddatåiga, växtätande hovdjur av familjen Equidae (hästdjur). Det finns ett flertal olika raser av tamhäst, och de varierar mycket i storlek. Hästar har svettkörtlar över hela kroppen och svettas mycket vid ansträngning.
En underfamilj av ordningen Primater som består av fyra släkten: Callithrix (marmosetapor), Cebuella (pygmémarmoset), Leontopithecus (guldtamarin) och Saguinus (tamarin). Medlemmarna lever i Syd- och Centralamerikas tropiska skogar.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
En herpesvirusinfektion hos nötkreatur kännetecknad av katarral inflammation i övre luftvägarna och matsmältningsorganens epitel, keratokonjunktivit, hjärninflammation och förstoring av lymfkörtlarna. Sjukdomen kallas även bovin epitelios.
En art av Simplexvirus som är förknippad med könsinfektioner (genital herpes). Viruset överförs vid sexuellt umgänge och kroppskontakt.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Stora, godartade, hyperplastiska lymfknutor. Den vanligare, hyalina kärlrika typen kännetecknas av små, hyalina kärlfolliklar och interfollikulär kapillärtillväxt. Plasmaceller är ofta närvarande och representerar en annan subtyp med IgM och IgA i plasmacellerna.
Ett släkte i familjen Herpesviridae, underfamiljen Betaherpesvirinae, som infekterar spottkörtlarna, levern, mjälten, lungorna, ögonen och andra organ, där de ger upphov till förstorade celler med kärninneslutningar. Cytomegalovirusinfektion uppträder också som en opportunistisk infektion i AIDS.
Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.
Ett virion är den infectiva delen av ett virus, bestående av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje som kan skydda och hjälpa till vid infektion av en värdcell.
Underfamilj av Nya Världens apor, Cebidae, som återfinns i Syd- och Centralamerikas skogar. De kallas även nattapor eller uggleapor.
I en enkel mening kan transaktionsfaktorer (TF) definieras som en grupp proteiner som reglerar genuttryck genom att binde till specifika DNA-sekvenser och påverka transkriptionen av angränsande gener. De aktiverar eller stänger av genuttrycket beroende på cellens behov och omgivning. Transaktionsfaktorer spelar därför en viktig roll i cellulär differentiering, homeostas och patologiska tillstånd, inklusive cancer.
"Virala structurproteiner" är proteiner som utgör den strukturella skal eller kapsiden runt ett virus. Dessa proteiner är nödvändiga för att virus ska kunna invadera och infektera värdkällen, och de hjälper till att skydda virala genetiska material under överföring och infektion. Virala structurproteiner kan variera mycket mellan olika virusstammar och kan ha en rad olika funktioner, inklusive bindning till värdceller, penetrering av cellmembran och sammansättning av den virala partikeln.
En grupp akuta infektionssjukdomar orsakade av herpes simplexvirus typ 1 eller typ 2, kännetecknade av uppkomst av små vätskefyllda blåsor med upphöjd, röd botten på hud eller slemhinnor. Den kan uppstå som primär infektion eller återkomma pga reaktivering av latent infektion.
En art av släktet Marekvirus (hönsförlamningsvirus) i familjen Herpesviridae som infekterar kycklingar.
Idisslare tillhörande ordningen Bovidae. Många arter finns i Afrika och Sydamerika. Särskilt i Afrika är artrikedomen stor.
Pseudorabies, även känt som Aujeszky's sjukdom, är en virussjukdom som främst drabbar svin, men kan också påverka andra djurarter inklusive människor i mycket sällsynta fall. Sjukdomen orsakas av pseudorabiesvirus (PRV) och är mycket smittsam. Hos svin kan sjukdomen leda till neurologiska symtom, andningssvårigheter och död. Människor som utsätts för viruset kan utveckla en mild hudirritation eller influensaliknande symtom, men det förekommer mycket sällan. Pseudorabies är ett betydande problem inom svinproduktionen och har kontrollerats effektivt i många länder genom vaccination och bättre biosecurity.
Sötvattenfiskar (familjen Cyprinidae) med utbredning över nästan hela världen. Den vanliga karpen (Cyprinus carpio) är en viktig matfisk på många håll.
En "Viral Plaque Assay" är en laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen av infektiösa viruspartiklar i ett prov, uttryckt som plaqueformingenheter per ml (PFU/ml). Metoden bygger på att viruset infekterar celler i en monolayer av cellkulturer, vilka därefter dödas och bildar en "plaque" eller nekroszon runt varje infekterad cell. Genom att räkna antalet plakor kan man bestämma virustitern.
"Cell transformation, viral" refererer til den proces hvor et virus inficerer en celle og forårsager ændringer i cellens genetiske makeup og opførsel, fremme cells overvækst eller udvikling af cancer. Dette sker når virale oncogener eller andre gener der påvirker cellcyklussen aktiveres og/eller regulerende gener støjes. Eksempler på virusser der kan forårsage celtransformation inkluderer humane papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) og Epstein-Barr virus (EBV).
Cellkärneproteiner är proteiner som lokaliseras till cellkärnan och utövar strukturella, regulatoriska eller katabola/anabola funktioner inom cellkärnans olika kompartment, såsom kromosomer, karyolymfa och kärnmembran.
Inlammation i hjärnans parenkymvävnad till följd av virusinfektion. Encefaliten kan uppkomma som en primär eller sekundär manifestation av infektion med Togavirus, Herpesvirus, Adenovirus, Flavivirus, Bunyavirus, Picornavirus, Paramyxovirus, Orthomyxovirus, Retrovirus och Arenavirus.
Stora, skogslevande fåglar tillhörande underfamiljen Meleagridinae, familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
"Vero-celler" är en typ av immortaliserade celllinjer som används inom biomedicinsk forskning. De är avledda från tarmepitelceller hos det afrikanska gröna mangustemonstret (Cercopithecus aethiops) och har kapaciteten att dela sig oändligt många gånger i kultivering. Vero-celler är ett vanligt val inom cellbiologi och virologi på grund av deras stora potential till celldelning, stabilitet och deras sårbarhet för flera olika virusstammar. De används ofta som värdceller för att odla och studera virus, såsom viruset som orsakar COVID-19 (SARS-CoV-2), eftersom de tillåter effektiv replikation av dessa patogener.
Ett släkte inom familjen Herpesviridae och underfamiljen Alphaherpesvirinae som är förknippat med sjukdom hos fåglar.
Synliga, morfologiska förändringar i virusinfekterade celler. Dessa omfattar avstängning av cellulärt RNA och proteinsyntes, cellfusion, frisättning av lysosomenzymer, ändrad cellmembranpermeabilitet, diffusa förändringar i de intracellulära strukturerna, förekomst av virala inklusionskroppar och kromosomavvikelser. Hit hör inte malign (elakartad) transformation, som är "cellförändring, viral". Undersökning av virala cytopatogena effekter är en värdefull metod för att identifiera och klassificera det virus som ger upphov till infektionen.
En tumörvirusinfektion är en infektion med ett virus som kan orsaka onormal celltillväxt och bildning av tumörer eller cancer i värden. Tumörvirusen integrerar sitt genetiska material i värdcellens DNA, vilket kan leda till oreglerad celldelning och slutligen cancer. Exempel på sådana tumörvirus inkluderar humant papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och Epstein-Barr virus (EBV).
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
"Seroepidemiologiska studier" är en typ av epidemiologisk undersökning där man mäter förekomsten av antikroppar (serologi) i en population för att uppskatta hur vanligt ett visst sjukdomsförlopp eller en exponering är. Dessa studier ger information om prevalensen och incidensen av en specifik infektion eller immunitet inom en given population vid en viss tidpunkt.
"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.
'Saguinus' är ett släkte i primatfamiljen kapuciner (Cebidae) och innehåller olika arter av små nattapor, även kallade galeopitheker eller tamariner. Dessa djur lever huvudsakligen i skogsmiljöer i Central- och Sydamerika. De är kända för sin sociala beteende och deras förmåga att klättra i träden med hjälp av sina långa, hopfällbara fingrar och tår.
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Tymidinkinase (TS) är ett enzym som katalyserar fosforyleringen av tymidin till tymidinmonofosfat (dTMP) i nukleotidsyntesen, en viktig biokemisk process för celldelning och tillväxt.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
bZIP (basic region leucine zipper) proteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som innehåller en conserved basisk region och en leucin Zinkfinger-domän, vilken medierar dimerisering och DNA-bindning. De är involverade i reguleringen av olika cellulära processer, inklusive celldelning, differentiering, apoptos och respons på stress.
Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.
DNA-konstruktioner som består av, åtminstone, ett replikationscentrum, för replikation, förökning och fortlevnad, i form av en extra kromosom i bakterier. De kan dessutom innehålla stora mängder (ca 200 kb) andra sekvenser för många olika bioteknologiska ändamål.
"Virus shedding" refererer til når en inficeret individ udskiller viruspartikler fra sin krop, enten gennem respirationssystemet (f.eks. hoste og nys), afføring eller andre kropsvæsker, afhængigt af hvilken type virus der er tale om. Dette kan ske før individet viser tegn på sygdom, under sygdomsforløbet eller efter symptomerne er forsvundet. Virus shedding er en vigtig overvejelse i smittebekæmpelse og forebyggelse af overførsel af infektioner fra menneske til menneske.
Ett inflammatoriskt förlopp som berör hjärnan och hjärnhinnorna, och som oftast orsakas av patogena organismer som invaderar det centrala nervsystemet, eller ibland av toxiner, autoimmuna störningar och andra tillstånd.
'Värd-patogenförhållanden' refererar till det komplexa interaktionsmönstret mellan en patogen (en mikroorganism som kan orsaka sjukdom) och dess värd (vanligtvis ett djur, inklusive människor), inbegripet värdens immunrespons, patogens infektionsstrategier och sjukdomsmekanismer, samt eventuella påverkan av värden på patogenens virulens och överlevnad.
Fosfonoacetat är ett salt eller estrar av fosfonsyra, med formeln PO3H2-O-R, där R kan vara en organisk rest. Det används som ett läkemedel för att behandla höga nivåer av kalcium i blodet (hyperkalcemi) orsakade av cancer. Fosfonoacetat fungerar genom att öka mängden kalcium som utsöndras i urinen och därmed sänker koncentrationen av kalcium i blodet.
Områden med avvikande färgning i kärnan eller cytoplasman hos en virusinfekterad cell. En del inklusionskroppar utgör "virusfabriker", där virusnukleinsyra eller virusprotein syntetiseras. Andra är enbart artefakter till följd av fixering och färgning. En typ av inklusionskroppar, Negrikroppar, påträffas i nervcellers cytoplasma eller utskott hos djur som dött av rabies.
Djur som hålls i djurparker.
"Virusreceptorer är proteiner på cellens yta som viruset kan binda till, vilket möjliggör för viruset att infectera och införlivas i värdcellen."
Sjukdomar hos fiskar, såväl benfiskar som broskfiskar, i sötvatten, havsvatten, akvarier eller fiskodlingar.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
"Viruscultivation" or "virus cultivation" refers to the process of growing and multiplying viruses in a controlled laboratory setting, typically using host cells such as tissue cultures or embryonated eggs. This is often done to study the properties and behavior of viruses, produce vaccines, or develop antiviral drugs.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Ictalurivirus är ett genus av viruses som tillhör familjen Adenoviridae och orsakar sjukdom hos fisk, särskilt katla (Ictalurus punctatus). Viruset sprids främst genom kontakt mellan fiskar och kan orsaka allvarliga utbrott i kommersiella fiskodlingar. Typiska symtom inkluderar trötthet, svullna gälar och sänkt aptit, vilket kan leda till död hos de drabbade fiskarna. Det finns idag inga behandlingsmetoder eller vaccin mot ictalurivirusinfektioner, men forskning pågår för att utveckla effektiva strategier för att kontrollera och förebygga spridningen av viruset.
Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.
En allmän beteckning för olika tumörsjukdomar i lymfvävnad.
Ett släkte av Callitrichinae som lever i Brasiliens och Bolivias djunglar. Släktet omfattar 8 arter: C. jacchus, C. argentata, C. chrysoleuca, C. aurita, C. flaviceps, C. penicillata, C. geoffroyi och C. santaremensis. Latinskt namn Callithrix.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
En underordning av primater, bestående av sex familjer: Cebidae (Nya världens apor), Cercopithecidae (Gamla världens apor), Hylobatidae (gibbon- och siamangapor), Pongidae (de stora aporna), Tarsiidae (spökdjur) och Hominidae (människor).
Gener som uttrycker sig snabbt och övergående i frånvaro av de novo-proteinsyntes. Termen användes ursprungligen bara för virusgener, hos vilka "tidig" avsåg ett transkriptionsförlopp som äger rum omedelbart efter viruspartikelns sammansmältning med värdcellen. Termen avser även cellulära gener som kommer till uttryck omedelbart efter att cellen stimulerats av yttre signaler, som t ex tillväxtfaktorer eller nervsignalsubstanser.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.
"Sjukdomar hos primater" refererar till de olika sjukdomar och hälsotillstånd som kan drabba apor, som till exempel schimpanser, gorillor, orangutanger och människor. Detta inkluderar infektionssjukdomar såsom bakteriella, virala och parasitära infektioner, samt icke-infektiösa sjukdomar som cancer, hjärtsjukdomar, neurologiska störningar och genetiska avvikelser. Många primatsjukdomar kan överföras mellan apor och människor, så det är viktigt att studera dessa för att förstå och förebygga spridning av sjukdomar mellan arter, inklusive zoonoser.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
"Sköldpaddor är en grupp av reptiler som kännetecknas av ett hårt, skalformat yttre skelett som skyddar deras mjuka kroppsdelar, och en distinkt långsam rörelseförmåga."
Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.
B-celltumörer som uppträder i samband med AIDS. Drabbade patienter har ofta ett framskridet sjukdomsstadium med elakartade subtyper, omfattande bl a Burkitts lymfom, storcelligt immunoblastiskt lymfom, odelad småcellslymfom och diffus storcellslymfom. Tumörerna är ofta spridda till ovanliga, extranodala ställen, och ofta föreligger kromosomavvikelser. Polyklonal B-cellsproliferation vid AIDS är sannolikt ett komplext resultat av EBV-infektion, HIV-antigenstimulering och T-cellsberoende HIV-aktivering.
IRF (Interferon Regulatory Factor) transkriptionsfaktorer är en familj av transkriptionsfaktorer som deltar i reguleringen av genuttryck relaterat till immunförsvar och inflammation, inklusive interferon-inducerade gener.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
DNA-beroende DNA-polymeras i bakterier, djur- och växtceller. Under replikationsförloppet katalyserar dessa enzymer anslutningen av deoxiribonukleotidrester till änden av en DNA-sträng i närvaro av DNA som mallprimer. De har även exonukleasverkan och spelar därför en roll vid DNA-reparation. EC 2.7.7.7.
Tumor Necrosis Factor Ligand Superfamily Member 14, also known as Lymphotoxin-like, inflammation-inducing ligand (LIGHT), is a type-II transmembrane protein and a member of the tumor necrosis factor (TNF) superfamily. It plays a crucial role in immune regulation, lymphoid organ development, and the initiation of innate and adaptive immune responses through its interaction with herpesvirus entry mediator (HVEM), a receptor expressed on various cell types including T cells, B cells, and dendritic cells. LIGHT can also exist in a soluble form upon cleavage from the cell surface, mediating both pro-inflammatory and immune-regulatory functions, depending on the context and target cells involved.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Saimiri är ett släkte i familjen kapucinapor (Cebidae) inom ordningen primater, och omfattar fem arter som alla förekommer i Central- och Sydamerika. De kallas även för dusky titi eller squirrel monkeys på engelska. Saimiri-arterna är små primater med en genomsnittlig vikt på 700-1100 gram, och de kännetecknas av sina gråbruna till gulgröna pälsfärger och vita områden kring ansiktet. De lever i stora grupper och är dagaktiva, och lever främst på frukt, insekter och små ryggradsdjur. Saimiri-arterna är viktiga för forskning inom områden som beteende, neurovetenskap och medicin, bland annat på grund av deras nära genetiska släktskap med människan.
En familj hovdjur, bestående av hästar, åsnor och zebror. Alla är uteslutande växtätare.
Infektion orsakad av humant herpesvirus 4 (HHV-4), som kan ligga till grund för utveckling av olika lynfoproliferativa sjukdomstillstånd. Hit hör bl a Burkittlymfom (av afrikansk typ), infektiös mononukleos och ora,l hårig leukoplaki. Syn. EBV-infektioner.
Infektion orsakad av Cytomegalovirus; den kännetecknas av förstorade celler med inneslutningar i cellkärnan. Nästan vilket organ som helst kan infekteras, men hos barn är infektion vanligast i spottkörtlarna och hos vuxna i lungorna.
Eukaryotisk cellinje framtagen under en stabil fas, som vid odling övergår i en fas av ohämmad tillväxt, påminnande om en in vitro-tumör. Förändringen sker spontant eller genom inverkan av virus, onko gener, strålning eller kemiska substanser.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
I en enskild medicinsk betydelse refererar "Papio" till ett släkte i familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Detta släkte innehåller sex arter, vanligen kallade savannmarkattor eller pavianer. Dessa djur är välkända för sin sociala beteende och förekommer naturligt i Afrika söder om Sahara. De kan vara vektoria för vissa infektionssjukdomar, till exempel tuberkulos och bakterieinfektioner orsakade av Bartonella henselae.
Restriktionskartläggning är en molekylärbiologisk metod som används för att bestämma den exakta ordningen av gener och andra sekvenser på ett DNA-molekyl, genom att karta positionerna för specifika restriktionsenzymer som kan klippa sönder DNA-strängarna vid vissa sekvensspecifika ställen.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Det skyddande proteinhöljet runt ett virus nukleinsyra. Det kan ha spiralformad eller ikosaedrisk symmetri och består av strukturella enheter som kallas kapsomerer.
'Upprepade sekvenser, nukleinsyra' refererar till en del av DNA- eller RNA-molekyler som innehåller en upprepad sekvens av nucleotider som upprepas minst två gånger i rad. Dessa upprepningar kan vara identiska eller något varierande, och de kan variera i längd från några få baspar upp till tusentals baspar. Upprepade sekvenser kan förekomma på flera olika sätt, inklusive direkt upprepning (till exempel 'AAAA'), inverterad upprepning ('ATAT' följt av 'ATAT') och komplext upprepande ('AGGA' följt av 'CTTC'). Upprepade sekvenser kan spela en viktig roll i genetisk styrning, evolution och sjukdom.
En familj nordamerikanska sötvattenkattfiskar. Den har fem släkten (Ameiurus, Ictalurus, Noturus, Pylodictis, Pylodictus) med ett flertal arter, varav två saknar ögon.
Förtidig utdrivning av foster hos djur.
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
"Virusinternalisering" (i engelska "viral entry" eller "virus internalization") är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där ett virus får tillträde och tränger in i en värdcell för att infektera den. Detta sker vanligtvis genom att viruset binder sig till specifika receptorer på cellens yta, vilket följs av endocytos eller membranfusion, beroende på virusets typ. Därefter kan viruset ta kontroll över cellens mekanismer för att replikera sin egen genetiska information och producera nya viruspartiklar som kan infektera andra celler.
En medicinsk definition av "virusvaccin" är:
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
'Immune Evasion' refererer til mekanismer som patogener (som bakterier, virus eller parasitter) har udviklet for at undgå eller undergrave den immunforsvar, der findes hos deres vært. Dette kan ske på mange forskellige måder, herunder:
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
Terminale sekvenser, upprepade refererar till upprepningar av specifika DNA-sekvenser vid slutet av en kromosom, som är involverade i processen av kromosomreplikering och celldelning under celleväxthöjden, och deras upprepning kan vara associerad med åldrande och olika genetiska sjukdomar, inklusive neuromuskulära förhållanden och cancer.
Mångfaldigande av en DNA-molekyl.
Funktionell nukleosidguanosinanalog. Den har antimetabolisk verkan, isynnerhet hos virus. Används som antiviralt medel, särskilt vid herpesinfektioner.
En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Släkte inom familjen Bovidae (oxdjur) med två arter, nämligen Bison bison (amerikansk bisonoxe) och Bison bonasus (europeisk vicent).
Oftast lindrig inflammation av ögats bindhinna orsakad av olika virusarter. Konjunktiviten kan utgöra en del av en systemisk infektion.
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
"Virusbelastning" refererer til mængden af viruspartikler i en given biological prøve, såsom blod, sputum eller væv. Det er et mål for den aktive infektion og kan anvendes til at overvåge effektiviteten af antivirale behandlinger.
Opportunistiska infektioner hos HIV-positiva patienter. De vanligaste är lunginflammation orsakad av Pneumocystis carinii, Kaposis sarkom, kryptosporidios, herpes simplex, toxoplasmos, kryptokockos och Mycobacterium avium-komplex, Microsporidiuminfektioner och Cytomegalovirusinfektioner.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Det medicinska begreppet "Trigeminusganglion" refererar till det största craniala gangliet (nervknutet) som försörjer ansiktets känsel och muskulatur. Det är beläget nära tinningbenet och innehåller cellkropparna för de sensomotoriska nervcellerna som innerverar huden, slemhinnorna och skelettmusklerna i ansiktet, ögonbrynen, näsa, ögon, tänder och öron. Trigeminusganglion delas vanligtvis in i tre delar: ophthalmical, maxillary och mandibular, som motsvarar de tre grenarna av trigeminusnerven (CN V).
Immunologiskt tillstånd, kännetecknat av utebliven produktion av HIV-antikroppar, fastställd genom olika serologiska metoder.
Sjukdomar hos huskatt (Felis catus; F. domesticus). Termen omfattar inte sjukdomar hos de stora kattdjuren, så som lejon, tiger osv.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
Virusarter, vars nukleinsyra (arvsmassa) består av DNA (deoxiribonukleinsyra).
En acykloviranalog som har kraftigt hämmande verkan på herpesvirusarter, inklusive cytomegalovirus. Ganciklovir används för att behandla cytomegalovirusinfektioner hos AIDS-patienter.
Tupaia, också känt som trädmakaker, är ett släkte i primatordningen och består av arter som lever i sydöstra Asien och på några öar i Stilla havet. De är små till medelstora djur, vanligen mellan 20 och 60 cm långa, inklusive svansen. Tupaior har en spetsig nos, stora ögon och öron samt en yvig svans.
Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
En allmän term för att beskriva inflammation i hjärnan och ryggmärgen, ofta avseende en pågående infektion, men även vid ett antal autoimmuna tillstånd eller toxiska/metabola tillstånd. I litteraturen används termen i stor utsträckning med samma innebörd som encefalit. Syn. encefalomyelit.
Cellyteglykoproteiner som binder till kemokiner och sålunda förmedlar vandring av proinflammatoriska molekyler. Receptorerna ingår i den "seven-transmembrane"-G-proteinbundna receptorfamiljen. Precis som kemokinerna själva, kan receptorerna indelas i åtminstone tre strukturella grenar: CR, CCR och CXCR, beroende på variationer i ett gemensamt cysteinmotiv.
Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper, ofta på serin-, treonin- eller tyrosinresidveni. Dessa fosfatgrupper kan spela en viktig roll i regleringen av proteinkunktioner, såsom enzymsaktivitet och signaltransduktion. Fosforylering och dephosphorylering av fosfoproteiner är centrala för cellulär reglering och styrs ofta av kinaser och fosfataser.
Viral eye infections refer to conditions caused by viruses that infect and multiply within various parts of the eye, leading to symptoms such as redness, watery eyes, light sensitivity, discharge, and blurry vision. Common types include conjunctivitis (pink eye), keratitis, and uveitis. These infections often resolve on their own, but may require medical treatment depending on the severity and specific virus involved.
Odling av vattenlevande djurarter.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Ett släkte av familjen Hylobatidae (gibboner och siamanger) omfattande nio arter trädlevande apor i Sydostasien (Hylobates agilis, H. concolor, H. hoolock, H. klossii, H. lar, H. moloch, H. muelleri, H. pileatus och H. syndactylus). De förflyttar sig huvudsakligen genom att svänga sig från gren till gren med sina långa armer.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
"Virussammansättning" refererar till den totala populationen och typen av virusstammar som finns i ett specifikt miljö, såsom i en viss individ, population eller ett geografiskt område, inbegripet deras frekvens och proportion.
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
Nukleinsyrahybridisering är en laboratorieteknik där två komplementära enheter av DNA eller RNA kombineras genom att deras komplementära baspar bildar vätebindningar med varandra, vilket resulterar i en dubbelhelix. Denna metod används ofta för att identifiera och undersöka specifika sekvenser av nukleinsyror, såsom genetisk material från organismer, virus eller muterade gener.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
En immunfluorescensteknik som används allmänt för påvisande av serumantikroppar och immunkomplex i kroppsvävnad och mikroorganismer i prov från patienter med infektionssjukdomar. Tekniken innebär framställning av antigen-antikroppskomplex, som märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar.
DNA-molekyler med förmåga till autonom replikation i en värdcell, och i vilka andra DNA-sekvenser kan infogas och därmed mångfaldigas. Många erhålls ur plasmider, bakteriofager eller virus. De används för att föra in främmande gener i mottagarceller. Genetiska vektorer har ett funktionsdugligt replikationsställe och innehåller genetiska markörer, som underlättar deras identifiering.
Immunoglobulin J region (IGJ) recombination signal sequence-binding protein, ofta förkortat till IGJ-RSSBP, är ett protein som spelar en viktig roll i den process som kallas V(D)J-rekombinering. Denna process sker under utvecklingen av B- och T-celler i det adaptiva immunförsvaret och leder till att deras antikroppsmolekyler eller T-cell receptorer blir specifika för olika antigener.
Virusinfektioner i hjärnan, ryggmärgen, deras hinnor och omgivande utrymmen.
Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
I en enkel medicinsk definition kan man säga att en "Precipitintest" är ett laboratorietest som används för att undersöka om en given substans, till exempel ett läkemedel eller en biologisk vätska som urin, kan orsaka en kemisk reaktion i form av en så kallad precipitatsbildning när den blandas med en specifik testvätska. Precipitatet är ett fast, oftast olösligt ämne som bildas när två lösningar blandas och deras komponenter reagerar tillsammans.
Ett antiviralt medel som används för behandling av cytomegalovirusretinit. Det har också visat verkan mot herpesvirus och HIV.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
En art av släktet Calicivirus, ett RNA-virus som ger infektion hos katter. Smitta sker via luft och beröring. Syn. FCV.
Godartad tumör bestående av fibrös vävnad eller bindväv.
Metoder för bevarande eller odling av biologiskt material under kontrollerade förhållanden i laboratorium. Hit hör odling av celler, vävnader, organ eller embryon in vitro. Såväl djur- som växtvävnader kan odlas på ett flertal sätt. Kulturerna kan härröra från normal eller onormal vävnad, och utgöras av en enda celltyp eller en blandning av celltyper.
Ett typ II-lägesspecifikt deoxiribonukleas. Det känner igen och klyver sekvensen AAGCTT mellan A och A. HindIII finns hos Haemophilus influenzae R(d). Flera isoschizomerer har identifierats. Syn. typ II-restriktionsenzym. EC 3.1.21.4.
Partåiga hovdjur (klövdjur). Hit hör t ex gris, får, hjort, kamel och ko (nötkreatur).
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och hämmar transkriptionen av ett visst genetiskt material, vilket leder till nedreglering av genuttrycket för de gener som kontrolleras av dessa repressorproteiner.
Saliv är ett vattenbaserat sekret som produceras av käkspeckarna och tungspetsgländerna i munhålan. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också elektrolyter, enzymer och proteiner som hjälper till att bryta ner mat, skydda tänderna och underlätta sväljningen.
Kärnantigen som är produkter av EBV-gener. Minst sex kärnantigen har identifierats, men deras verkningsmekanism och roll vid transformation av B-celler har ännu inte klarlagts. Syn. EBV-kärnantigen.
Liten, långsträckt korallö i östra Karibiska havet, lydande under England. Ytan är 91 km2.
Cellinje från den afrikanska grönapan som används för transfektion och kloning.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Ett släkte av familjen Herpesviridae och underfamiljen Gammaherpesvirinae som infekterar B-celler hos människor och nya världens primater. Typarten humant herpesvirus 4 är mer känd som Epstein-Barrvirus.
Ett typ II-lägesspecifikt deoxiribonukleas. Det känner igen och klyver sekvensen GGATCC mellan G och G. BamHI finns hos Bacillus amyloliquefaciens N. Ett antal isoschizomerer har identifierats. Syn. typ II-restriktionsenzym. EC 3.1.21.4.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Metod för påvisande av DNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon. Metoden utvecklades av E.M. Southern.
HEK293 cells, also known as human embryonic kidney 293 cells, are a type of immortalized cell line that were originally derived from human embryonic kidney tissue. They are widely used in scientific research due to their ability to express high levels of recombinant proteins and other foreign genes, making them valuable for the study of protein function, drug discovery, and gene therapy. HEK293 cells have a flat, fibroblast-like morphology and can be grown in culture under standard conditions, allowing for easy manipulation and analysis. It is important to note that while HEK293 cells are derived from human tissue, they are not considered to be primary cells, as they have been transformed and do not retain the same characteristics as the original tissue from which they were derived.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
"Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen där gener kombineras och omordnas på något sätt för att bilda ny DNA-sekvens. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel crossing over under meios eller via specifika enzymer som kan klippa och klistra ihop DNA-strängar på nya sätt. Genetisk rekombination är viktig för genetisk variation och evolution."