En art av Haemophilus som fäster vid slemhinnorna hos människor och olika djurarter. Arten indelas vidare i biotyperna I till VIII.
Infektioner orsakade av bakterier av släktet Haemophilus.
Ett släkte av Pasteurellaceae med många arter som förekommer hos djur och människor. Organismerna är gramnegativa, fakultativt anaeroba, kul- eller stavformade, och utan rörelseförmåga.
En typ av H. influenzae som oftast återfinns i biotyp I-isolat. Innan vaccin var tillgängligt, var denna bakterie en av de främsta orsakerna till hjärnhinneinflammation hos barn.
Vacciner eller vaccinkandidater med antigena polysackarider från Haemophilus influenzae, framställda för att förebygga infektionssjukdom. Vaccinet kan innehålla isolerade polysackarider eller polysackarider bundna till bärarmolekyler. Det kan även ingå i kombinationsvaccin tillsammans med difteri-, stelkramp- och påssjukevaccinkomponenter.
Bakterieinfektioner i nervsystemet, orsakade av Haemophilus-arter och kännetecknade av en markant inflammation i hjärnhinnorna. Haemophilus influenza typ B är den i sammanhanget vanligaste bakterien. Tillståndet drabbar huvudsakligen barn under 6 år, men kan även förekomma hos vuxna. Till kliniska manifestationer hör feber, nackstelhet, ljuskänslighet, krampanfall, hörselbortfall, koma och proppbildning i hjärnans blodkärl. Bakteriernas väg till det centrala nervsystemet går via angränsande strukturer, inkl. mellanörat. näshålorna och svalget.
En art av Haemophilus som ger upphov till den sexuellt överförda sjukdomen mjuk schanker.
Inflammation i mellanörat, inklusive hörselbenen och örontrumpeten.
Ett släkte av Chinchillidae, en familj gnagare bestående av tre släkten: Lagidium, Lagostomus och Chinchilla. De används i stor omfattning i biomedicinsk forskning, såväl som för pälsens skull.
Lågvirulenta, gramnegativa, aeroba kocker som koloniserar svalget och undantagsvis ger upphov till meningit, bakteriemi, empyem, perikardit och lunginflammation.
6-((aminofenylacetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt derivat av penicillin som oralt har antibiotisk bredspektrumverkan.
Ett geleartat hölje runt en bakteriecell som är av betydelse för patogena bakteriers virulens. En del kapslar är väl avgränsade, medan andra kan utgöras av oregelbundna slemskikt, som kan flyta ut. Ka pslarna består som regel av enkla polysaccharider, men vissa bakterier har kapslar av polypeptider.
En mikroorganisms okänslighet för verkan av ampicillin, ett penicillinderivat som inverkar på cellväggsyntesen.
Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.
Halvsyntetiska vacciner bestående av polysackaridantigener från mikroorganismer fästa vid bärarproteinmolekyler. Bärarproteinet känns igen av makrofager och T-celler och förstärker därmed immunsvaret. Konjugatvacciner framkallar antikroppsbildning hos individer som inte reagerar på enbart polysackariden, höjer antikroppsnivåerna, och ger booster-svar vid förnyad vaccination.
Bacterial polysaccharides refer to complex carbohydrates that are produced and used by bacteria for various purposes, such as providing structural support, facilitating adhesion to surfaces, and evading the host immune system. These polysaccharides can be composed of repeating units of simple sugars (monosaccharides) or sugar derivatives, and can vary widely in their structure and function depending on the bacterial species. Some examples of bacterial polysaccharides include capsular polysaccharides, which form a protective layer around the bacterial cell, and exopolysaccharides, which are secreted by bacteria and can form biofilms that help them colonize surfaces.
'Streptococcus pneumoniae' är en gram-positiv, kapslad, beta-hemolytisk bakterie som förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, framförallt hos barn, äldre och immunsupprimierade individer. Den är vanligast känd som orsak till lunginflammation (pneumoni), men kan även leda till öroninfektioner, sinusit, meningit och blodförgiftning (sepsis). Vissa stammar av Streptococcus pneumoniae är också ansvariga för pneumokockfeber.
En art gramnegativa bakterier av släktet Haemophilus som förekommer i övre luftvägarna hos svin.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
En art gramnegativa bakterier av släktet Haemophilus som är allmänt förekommande i munhåla och svalg hos människor. Den har låg sjukdomsalstrande förmåga, men kan sporadiskt ha samband med endokardit.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
"Näsa-svalg, även känt som nasofarynx, är den övre delen av svalget (farynx) där det ansluter till näsan via högt belägna rör (näsöppningarna eller choanae). Detta område utgör en viktig del av andnings- och sväljsystemet, då luft och mat/drikka passerar här under vanliga förhållanden."
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
"Bakteriel transformation" är ett begrepp inom mikrobiologi och genetik som refererar till processen där en bakteriecell tar upp främmande DNA (deoxyribonucleic acid) från sin omgivning, integrerar det i sitt eget genom och på så sätt förändrar sina arvsmassa och egenskaper. Detta fenomen upptäcktes av Frederick Griffith 1928 och är ett viktigt forskningsområde inom molekylär biologi, med tillämpningar inom bland annat genteknik och medicinsk forskning.
Den genetiska massan hos bakterier.
Luftvägsinfektioner är infektioner som drabbar luftvägarna, inklusive näsa, svalg, bronker och lungor, orsakade av olika patogener som bakterier, virus eller svampar.
En kombination av amoxicillintrihydrat, aminopenicillin och betalaktamashämmaren kaliumklavulanat i ett bestämt förhållande, som används vid behandling av ett brett spektrum av bakteriella infektioner , särskilt sådana orsakade av resistenta stammar.
"Kombinerad vaccin är ett vaccine som innehåller två eller flera antigen från olika sjukdomar, och administreras i samma injektion för att skydda mot flera sjukdomar samtidigt."
Akut könssjukdom med mjukt och sårigt infektionsställe, orsakad av Haemophilus ducreyi. Infektionssjukdomen uppträder endemiskt över hela världen, men huvudsakligen i tropiska eller subtropiska område n. Syn. ulcus molle.
Inflammation i struplocket. Syn. epiglottit.
Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.
Formaldehydinaktiverat toxin från Corynebacterium diphtheriae. Det blandas ofta med tetanustoxoid och pertussisvaccin (DTP-vaccin) eller med enbart tetanustoxoid (DT-vaccin, för barnvaccinering, och Td-vaccin, med 5-10 gånger mindre difteritoxoid, för annat bruk). Difteritoxoid används för förebyggande vaccination mot difteri. Difteriantitoxin ("antiserum") är för behandling av infektionen.
En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.
Ett vaccin bestående av difteritoxoid, tetanustoxoid och helcellspertussisvaccin. Det skyddar mot difteri, stelkramp och kikhosta. Syn. DTP-vaccin; difteri-tetanus-pertussisvaccin; difteri-stelkramp-kikhostevaccin.
Ett halvsyntetiskt bredspektrumantibiotikum, som är ett derivat av Cefalexin.
En art gramnegativa bakterier som, osäkert varifrån, ger upphov till flerorgansjukdom hos nötkreatur.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Stelkrampstoxoid (latin: Bungarus fasciatus) är en mycket giftig ormart som tillhör familjen giftsnokar (Elapidae). Den förekommer främst i södra och sydöstra Asien, inklusive Indien, Sri Lanka, Kina, Sydostasien och Indonesien. Ormen är känd för sitt starka neurotoxiska gift som kan orsaka andnings- och hjärtstopp. Giftet verkar genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet, vilket leder till muskelsvaghet, syn- och andningsproblem samt eventuellt dödsfall om inte behandling ges inom en snar tid. Ormen är nattaktiv och lever främst på andra ormar och groddjur. Stelkrampstoxoiden är en av världens giftigaste ormar och den är ansvarig för flera dödsfall varje år.
Den del av örat som utgörs av trumhinnan, hörselbenen, örontrumpeten och trumhålan.
Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.
Bakterieinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet, omfattande hjärnbarken, hjärnnerverna, hjärnans blodkärl, ryggmärgen och nervrötterna. Typen av patogen kan variera med ålder och klinisk status (t ex postoperativt tillstånd, immundefekt eller fysisk skada). Kliniska tecken är akut feber, nackstelhet, påverkat allmäntillstånd, krampanfall och lokal nervsvikt. Tillståndet kan få ett dödligt utfall inom 24 timmar. Patologiska kännetecken är varbildning i subaraknoidalrummet och diffus inflammation i nerv- och kärlvävnader.
Penicillinresistens är ett tillstånd hos bakterier som har utvecklat förmågan att motstå verkan av penicillin, ett antibiotikum som vanligen används för att behandla infektioner orsakade av sådana mikroorganismer. Detta uppstår på grund av genetiska mutationer eller horisontell generöverföring av resistensgener, vilket leder till produktionen av enzym som bryter ned penicillinet eller förändringar i cellväggen som förhindrar penetration av antibiotikumet. Penicillinresistens är ett allvarligt offentligt hälsohot eftersom det komplicerar behandlingen av infektioner och kan leda till spridning av resistanta bakteriestammar.
Inflammation av hjärnans eller ryggmärgens skyddshinnor, dvs mjuka hinnan, spindelvävshinnan och hårda hinnan. Infektioner (av virus, bakterier eller svamp) är de vanligaste orsakerna till inflammation, men även subaraknoidalblödning, kemisk retning, granulomatösa tillstånd, tumörer och andra inflammatoriska tillstånd kan ge detta syndrom.
Orofarynx refererar till den bakre delen av munhålan och omfattar hårda och mjuka gommen, tonsillerna (mandlarna) och svalget (farynx). Det är en del av det övre luft- och matvägssystemet och är utsatt för både födoämnen och luftburna partiklar. Orofarynx är också en del av huvud- och halsregionen där vissa typer av cancersjukdomar kan uppstå.
Rödlila till rödbrun missfärgning som ses genom epidermis och beror på blödning i den underliggande vävnaden.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Moraxellaceae.
Naturlig, bakteriedödande egenskap hos blodet tack vare förekomsten av antibakteriella ämnen som betalysin, leukin m fl.
Tidsschema för optimala tidpunkter/intervall för primär och/eller sekundär immunisering.
Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.
Betalaktamasresistent bredspektrumcefalosporin. Det har rekommenderats för bruk mot gramnegativa och grampositiva organismer, gonorré och haemophilusinfektioner.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
Otitis media with effusion (OME) refers to the presence of fluid in the middle ear without signs or symptoms of acute infection. This condition can cause hearing difficulties and is often associated with inflammation or swelling of the Eustachian tubes, which connect the middle ear to the back of the throat. OME can occur as a complication of an upper respiratory tract infection, allergies, or other conditions that affect the eustachian tubes. It is most commonly seen in children and often resolves on its own within three months, but in some cases, medical intervention may be necessary to alleviate symptoms and prevent complications.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Infektionsstadium, i vilket den smittade bär på smittämne utan att uppvisa infektionssymtom. Den smittsamma organismen måste vara överföringsbar till annan mottaglig värd.
Transferrinbindande protein (TfBP) refererar till en typ av protein som binder till och transporterar transferrin, ett plasmaprotein involverat i järntransporten i kroppen. Transferrin har två bindningsplatser för järn, och TfBP hjälper till att underlätta transporten av transferrin med järnbindning till celler som behöver järn för sin funktion och till levern där överskottet av järn lagras.
"Inactivated poliovirus vaccine (IPV) is a dead-virus vaccine used to prevent polio infection."
Immunelektroforesmetod, med vilken precipitering åstadkoms genom att antigen i ett elektriskt fält och genom ett lämpligt diffusionsmedium tvingas förflytta sig från katoden mot en ström av antikroppar som vandrar från anoden i ett endosmotiskt flöde.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Pneumokockinfektioner är infektioner orsakade av bacterien Streptococcus pneumoniae, även känd som pneumokocker. Infektionerna kan variera från öroninflammation och lunginflammation till blodförgiftning (sepsis) och meningit (hjärnhinnesacksinflammation). Symptomen varierar beroende på vilken typ av infektion det rör sig om, men kan inkludera hosta, feber, trötthet, bröstsmärta vid andning och försämrad andningsförmåga. Vissa riskgrupper, som barn under 2 år, äldre vuxna över 65 år, och personer med nedsatt immunförsvar, är särskilt utsatta för allvarliga sjukdomsförlopp.
Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob diplokockbakterie som normalt koloniserar de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Den kan dock orsaka allvarliga infektioner som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning), särskilt hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling. Vissa serotyper av Neisseria meningitidis kan orsaka epidemiska utbrott.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
"Genetisk transformation refererer til den proces, hvor DNA fra en organisme overføres til en anden organisme for at ændre dens genetiske makeup og dermed dens fysiologi eller egenskaber. Dette opnås ofte ved brug af en vektor, typisk en plasmid eller virus, der indeholder det ønskede DNA. Den resulterende ændring i genomet kaldes for en genetisk transformation."
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
Okänslighet hos bakterier för verkan av kloramfenikol, en kraftfull hämmare av proteinsyntesen i 50S-ribosomunderenheten, där aminosyror kopplas till nyproducerade bakteriella polypeptider.
Ett halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin.
(2R-(2R*,3S*,4R*,5R*,8R*,10R*,11R*,12S*,13S*,14R*))-13-((2,6-dideoxi-3-C-metyl-3-O-metyl-alfa-L-ribo-hexopyranosyl)oxi)-2-etyl-3,4,10-trihydroxi-3,5,6,8,10,12,14-heptametyl-11-((3,4,6-trideoxi-3-(dime tylamino)-beta-D-xylo-hexopyranosyl)oxi)-1-oxa-6-azacyklopentadekan-15-on. Ett halvsyntetiskt makrolidantibiotikum, strukturellt besläktat med erytromycin, som använts vid Mycobacterium avium intracel lulareinfektioner, toxoplasmos och kryptosporidios.
Bakteriella ytkomponenter som underlättar för bakterien att fästa vid andra celler eller icke-biologiska ytor. De flesta fimbrier på gramnegativa bakterier fungerar som adhesiner, men ofta är det ett underordnat protein ute i änden av fimbrierna som är det verkliga adhesinet. Hos grampositiva bakterier är det ett protein- eller polysaccharidskikt på ytan som tjänar som adhesin.
Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.
Föreningar baserade på erytromycin, med keton istället för 3-kladinos. De binder till 23S-delen av 70S-bakterieribosomer.
Ett tredje generationens cefalosporin som motstår betalaktamasers hydrolytiska verkan.
"Svalg" är en del av matstrukturen som utgör den övre tredjedelen av det muskulära sväljet, även känt som faringe. Det är en sliddriven rörlig tunnel som förbinder munhålan med matstrupen och transporterar föda från mun till magen genom peristaltiska kontraktioner. Svalget har också en viktig roll i andningsprocessen, då det agerar som en luftväg vid andning när vi sväljer.
(2S-(2-alfa,5-alfa,6-beta(S*)))-6-((amino(4-hydroxyfenyl)acetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt bredspektrumantibiotikum liknande ampicillin , men med beständighet mot magsyra, vilket tillåter högre serumhalter om det ges oralt.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
Tunna, hårliknande bihang, 1-20 mikrometer långa och talrika, på gramnegativa bakterier, särskilt Enterobacteriaceae och Neisseria. Till skillnad från flageller saknar de rörelseförmåga, men har, som proteiner, antigena och hemagglutinerande egenskaper. De är av medicinsk betydelse, eftersom vissa fimbrier medverkar till att bakterier via adhesiner kan fästa vid celler. Bakteriella fimbrier är vanliga pili, men måste särskiljas från den gängse betydelsen av "pili", vilken avser sexpili.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Ett bakteriostatiskt, antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces erythreus. Erytromycin A anses vara den beståndsdel som har störst verkan. Hos känsliga organismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.
"Upphostning" kan definieras som en patologisk process där kroppsvävnad bryts ned och ersätts av ämnen som inte har sin normala plats eller funktion, ofta orsakat av infektion, inflammation eller cancer.
Variga infektioner i ögats bindhinna orsakade av ett flertal arter av gramnegativa, grampositiva eller syrafasta bakterier, varav några av de vanligare är Haemophilus, Streptococcus, Neisseria och Chlamydia.
Trimetoprim är ett antibiotikum som hämmar bakteriens förmåga att syntetisera sin DNA genom att hämma enzymet dihydrofolatreduktas. Det används vanligen i kombination med sulfametoxazol för behandling av olika infektioner orsakade av bakterier, såsom luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner och hudinfektioner.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Syror, salter och derivat av klavulansyra (C8H9O5N). De utgörs av sådana betalaktampreparat som skiljer sig från penicilliner genom att en syreatom ersätter svavel i tiazolidinringen. Deras antibakteriella verkan är begränsad, men de blockerar bakteriellt betalaktamas irreversibelt, så att liknande antibiotika inte bryts ned av de bakteriella enzymerna, utan kan utöva sin antibakteriella verkan.
Penicillin-binding proteiner (PBPs) är en grupp protein som förekommer naturligt i bakterier och är involverade i uppbyggandet av bakteriens cellvägg. Dessa protein har en speciell struktur som gör att de kan binda penicillin och andra betalaktamantibiotika, vilket stör deras funktion och orsakar bakteriens död. PBPs är därför viktiga mål för behandling med betalaktamantibiotika.
Neisseriaceae-infektioner är infektioner orsakade av bakterier som tillhör familjen Neisseriaceae, inklusive arter såsom Neisseria gonorrhoeae och Neisseria meningitidis. Infektioner kan vara allt ifrån lokala infektioner i andningsvägarna eller huden till systemiska infektioner som meningit och septikemi. Symptomen varierar beroende på typ av infektion, men kan inkludera sår, svullnad, smärta, utslag, feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen består vanligen av antibiotika.
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
Metoder för bestämning av olika typer och stammar av bakterier. De mest använda typningssytemen är bakteriofagtypning och serotypning jämte bakteriocintypning och biotypning.
Lunginflammation orsakad av någon bakterieart. Bakteriell lunginflammation beror vanligen på spridning av infektion i luftrören genom inandning av mikroskopiska mängder sekret. De allra flesta fall av denna sjukdom är samhällsförvärvade lunginflammationer.
Luftrörskatarr, eller nasal katarr, är en inflammation i näshålorna som orsakar slemmiga, vattniga eller stickande sekretioner och möjligen svullnad i näsan och svalgången.
En akut, varbildande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalrummet, orsakad av Streptococcus pneumoniae och vanligast hos barn och vuxna över 60 år. Infektionen kan vara förknippad med öroninflammation, mastoidit, bihåleinflammation, luftvägsinfektioner, sicklecellanemi, skallfrakturer eller andra tillstånd. De kliniska symtomen omfattar feber, huvudvärk, nackstelhet, sömnlöshet, och krampanfall, lokal nervsvikt (t ex hörselförlust) och koma.
Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med förlängd verkan, förmodligen till följd av betalaktamasresistens. Förekommer också i formen cefalosporinnafat.
Förskola för barn i åldrarna ett till fem år.
Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.
Infektioner orsakade av olika bakterier.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Bakterier som bibehåller kristallviolettfärgen efter behandling enligt Grams metod.
Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande genom att inhibitera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en av de mest använda antibiotika sedan sin upptäckt på 1920-talet. Penicillin är verksamt mot grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier och används för behandling av en rad infektioner, till exempel halsfluss, lunginflammation och hudinfektioner.
Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.
Sulfamethoxazole is a medication that belongs to a class of drugs called sulfonamides, which are antibiotics that work by inhibiting the growth of bacteria in the body. It is often used in combination with trimethoprim and is commonly prescribed for the treatment of various bacterial infections, such as urinary tract infections, middle ear infections, and traveler's diarrhea. Sulfamethoxazole works by preventing the bacteria from synthesizing folic acid, which they need to grow and multiply. By interfering with this process, sulfamethoxazole helps to stop the spread of infection and promote healing.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
En hastigt uppkommande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalvätskan genom bakterien Neisseria meningitidis, med diffus inflammation och proppbildning i venerna kring hjärnhinnan. Kliniska tecken är feber, nackstelhet, kramper, svår huvudvärk, petekialrodnad, stelhet, lokal nervsvikt, hydrocefalus och koma. Bakterierna sprids oftast via nasofaryngealsekret och är det vanligaste orsaken till hjärnhinneinflammation hos barn och ungdomar. Serogrupperna A, B, C, Y och W-135 av Neisseria meningitidis har rapporterats ge meningit.
En grupp makrocykliska föreningar som bildas genom kedjeförlängning av flera propionater och cykliseras till en stor, (vanligen 12-, 14-, 16-) ledad laktonmolekyl. De är ofta glykosylerade. Många av dem är antibiotiska.
En grupp kinoloner med åtminstone en fluoratom och en piperazinylgrupp i molekylen.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Bakteriologiska tekniker är metoder och procedurer som används för att isolera, identifiera, klassificera och studera bakterier i ett laboratoriemiljö. Detta inkluderar tekniker såsom kulturell metod, mikroskopi, biokemiska tester, genetisk analys och automatiserade identifikationssystem. Syftet med bakteriologiska tekniker är att förstå bakteriers egenskaper, beteende och roll i olika sammanhang, till exempel inom medicin, miljö och industri.
Cerebrospinalvätska, eller LCR (latin: liquor cerebrospinalis), är en klar, steril och färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen i subarachnoidalrummet, skyddande dem från mekanisk skada och hjälper till att reglera kraniepressuren.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
Kombinationsvacciner bestående av difteritoxoid, tetanustoxoid och en cellfri form av pertussisvaccin.
Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.
Betalaktamer är en grupp av antibiotika som har förmågan att binde till och inaktivera penicillin-bindande protein (PBP) hos bakterier, vilket resulterar i att deras cellvägg inte kan bildas korrekt och ledar till celldöd. Exempel på betalaktamantibiotika inkluderar peniciller, cefalosporiner, karbapenemer och monobaktamer.
Akut inflammation i de mindre luftrörens väggar, med varierande härdbildning i lungorna, pga spridning av inflammationen till alveolerna.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Ett immunglobulin som svarar för mindre än 1% av Ig-mängden i plasma. Det finns på cellmembranet på många cirkulerande B-lymfocyter.
Ett betalaktam-antibiotikum av bredspektrumtyp som strukturellt liknar cefalosporiner, med undantag för substitutionen av en oxaazabicyklo-del för tiaazabicyklo-delen i vissa cefalosporiner. Det rekommenderas särskilt för meningiter, eftersom det passerar blod-hjärnbarriären, och för anaeroba infektioner.
En tunn, bladformad broskskiva täckt av slemhinna, vid tungroten. Vid sväljning fälls den ned och stänger till luftstrupen.
Ett halvsyntetiskt cefalosporinantibiotikum som kan ges intravenöst eller som stolpiller. Preparatet är resistent mot många betalaktamaser och verksamt mot ett stort antal aeroba och anaeroba gramposi tiva och gramnegativa mikroorganismer. Det har få bieffekter och har rapporterats vara säkert och effektivt för behandling av äldre patienter och patienter med hematologiska störningar.
Sepsis är en livshotande systemisk inflammatorisk respons orsakad av infektion.
Pasteurellaceae är en familj gramnegativa bakterier, som innefattar ett stort antal genera, däribland Pasteurella, Haemophilus och Mannheimia. Många av dessa bakterier är kända för att orsaka infektioner hos människor och djur, såsom lunginflammation, blodförgiftning och vävnadsinfektioner.
Neisseria är ett släkte av gramnegativa, aeroba kocker som normalt koloniserar människans slemhinnor, särskilt i näsa, rumpa och genitalier. Det finns över 20 arter av Neisseria, men de två kliniskt mest betydande arterna är Neisseria meningitidis (meningokocker) och Neisseria gonorrhoeae (goronococker). Meningokocker kan orsaka allvarliga infektioner som meningit och blodförgiftning, medan gonorococker orsakar könssjukdomen gonorré.
Passiva agglutinationstester, i vilka antigen adsorberas på latexpartiklar som klumpar ihop sig i närvaro av mot antigenet specifika antikroppar.
Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande eller bakteriestatisk genom att inhibera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en grundläggande behandling för en mängd olika bakterieinfektioner sedan det upptäcktes på 1920-talet. Penicilliner är aktiva mot grampositiva bakterier, men vissa preparat har även verkan mot gramnegativa bakterier. Deras användning kan vara begränsad av resistensutveckling hos bakterier.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Tetracyklin är ett broad-spectrum antibiotikum som verkar genom att hämja bakteriens protein syntes. Det används för behandling av en rad infektioner orsakade av både grampositiva och gramnegativa bakterier, såväl som vissa parasiter. Tetracyklin är också känt för att ha effekt mot akne. Som alla antibiotika bör tetracyklin användas med försiktighet och under läkares övervakning för att undvika potentiala biverkningar och för att reducera risken för resistensutveckling hos bakterier.
"Pneumokockvaccin är ett slags vaccin som ger immunitet mot olika typer av bakterien Streptococcus pneumoniae, även känd som pneumokocker. Dessa bakterier kan orsaka allvarliga infektioner som lunginflammation, blodförgiftning och meningit. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot de specifika sockerstrukturerna (polysackarider) som finns på bakteriens yta. Detta gör att kroppen blir resistent mot infektioner orsakade av dessa bakterier."
Immunisering/vaccination som ges efter en primär immunisering med samma eller närbesläktat antigen.
I medicine, er R-faktorer (Resistansfaktorer) et tal som beskriver graden av resistens hos bakterier eller andre mikroorganismer overfor antibiotika og andre antimikrobielle medisiner. Det oppgis som en verdi som viser hvor mange ganger større resistans en bakteriestam har i forhold til en standardstamme.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
Novobiocin är ett antibiotikum som verkar bakteriostatiskt, det vill säga att det hindrar bakteriers tillväxt och förökning, genom att störa deras proteinsyntes. Det produceras av Streptomyces niveus och är aktivt mot grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker och enterokocker. Novobiocin har också visat sig ha viss verkan mot mykoplasma och chlamydia. Det används kliniskt för behandling av infektioner orsakade av dessa mikroorganismer, men på grund av sina biverkningar och begränsade spektrum används det inte lika ofta som andra antibiotika.
Vacciner eller vaccinkandidater innehållande inaktiverat hepatit B-virus eller dess antigen och avsedda att förebygga hepatit B. Vissa vacciner framställs med rekombinantteknik.
Ofloxacin är ett fluorikineronantibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel lunginflammation, urinvägsinfektion och hudinfektion. Preparatet fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att reproducera sig. Ofloxacin bör inte användas vid tuberkulos eller infektioner orsakade av virus, svamp eller protozoer.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Enzymer som katalyserar överföringen av hexosgrupper. EC 2.4.1.-.
Ett halvsyntetiskt antibiotikum av cefalosporintyp med antimikrobiell verkan liknande den hos cefaloridin eller cefalotin, men med något sämre effekt. Det är verksamt mot såväl grampositiva som gramne gativa bakterier.
Kalcium- och magnesiumsalter som används för behandling av störd lever-gallvägsfunktion.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Cykliska amider som bildas ur aminokarboxylsyror genom förlust av vatten. Laktimer är enolformer av laktamer.
Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.
Virus som infekterar bakterieceller.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
Muramoylpentapeptidkarboxypeptidase är ett enzym som bryter ned peptidoglykan, ett viktigt beståndsdel i batteriers cellväggar, genom att klyva av muramoylpenatpeptiden från den nona kolatomen i peptidkedjan.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
Ett släkte av Pasteurellaceae som är gramnegativa, icke sporbildande, orörliga och fakultativt anaeroba. De flesta medlemmar förekommer både som patogener och som tillhörande normalfloran i luftvägar, matsmältnings- och könsorgan hos djur.
Närvaro av levande bakterier i blodet. Akuta tecken på bakteriell blodinfektion är feber, frossa, takykardi och takypne. De flesta fall förekommer hos sjukhuspatienter, som ofta har andra tillstånd el ler undergår behandling som gör deras blodcirkulationssystem mer mottagligt för infektion.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.
En grupp derivat av naftyridinkarboxylsyra, kinolinkarboxylsyra eller nalidixinsyra.
Proteiner som specifikt binder till järn.
'Nasturtium' är ett medicinskt term som vanligtvis refererar till arten *Eutaquelia suaveolens*, också känd som gul nasturtium eller kaplöksblomma. Denna växt är ursprunglig i Nord- och Sydamerika och har traditionellt använts inom medicinen för att behandla infektioner, särskilt urinvägsinfektioner, på grund av dess antibakteriella egenskaper. Extrakt från växtens blad och stjälkar kan appliceras topisk eller tas som ett tekniskt preparat för att utvinna dess aktiva ämnen, främst allylsenepaler. Det är viktigt att notera att denna artikel inte bör användas som en substitut till professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling.
Ett plasmaprotein som binder fritt hem i den extracellulära vätskan.
Inflammation i lungorna.
Infektioner som förvärvats ute i samhället, i motsats till sådana som förvärvats inom en vårdinrättning (sjukhusinfektion) eller via någon annan person som nyligen varit på sjukhus.
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
Proteiner som utgör strukturella beståndsdelar av bakteriella fimbrier eller sexpili.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
Opsoninproteiner är proteiner som hjälper till att markera främmande partiklar, såsom bakterier och virus, för fagocytos (cellatfångande och nedbrytning) av immunförsvarets vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och makrofager. När opsoninproteiner binder till ytan på en främmande partikel bildar de ett "märke" eller ett "handtag" som underlättar för fagocytcellerna att känna igen och binda till partikeln, vilket i sin tur underlättar dess bortförsel och nedbrytning. Exempel på opsoninproteiner inkluderar IgG-antikroppar och komplementproteinet C3b.
I en enkel medicinsk definition är poriner strukturer som spänner över cellmembran och tillåter vissa molekyler och joner att diffundera genom dem. De är speciellt viktiga för cellers förmåga att transportera näringsämnen, avfall och andra substanser in och ur sig. Poriner är exempel på proteinkanaler som bildar naturliga passagevägar genom celldelarna i bakteriers yttre membran.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Betalaktamresistens är ett fenomen där bakterier har utvecklat mekanismer som gör dem resistenta mot antibiotika som innehåller en betalaktamring, till exempel penicilliner och cefalosporiner. Detta sker vanligtvis genom produktion av enzymer som bryter ned dessa läkemedel, såsom beta-laktamas eller karbapenemas. Betalaktamresistens är ett allt mer förekommande problem inom medicinsk mikrobiologi och en betydande utmaning för behandling av infektioner orsakade av resistanta bakteriestammar.
Bestående, onormal vidgning av luftrören.
'Andningssystemet' refererar till de anatomiska strukturerna och fysiologiska processerna som gör det möjligt för oss att andas, inhalera syre och exhalera koldioxid. Detta inkluderar näsa, svalg, luftrör, lungor och de muskler som används under andningen. Andningssystemet är involverat i gasutbyte, syre- och näringsabsorption, samt tal- och luftvägsförsvar mekanismer.
Strukturer i bakteriecellers kärna, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.
En medicinsk definition av 'Peptidyltransferas' är ett enzym som katalyserar den kemiska reaktionen där en aminosyra adderas till ett växande peptidkedja under processen av proteintranslering i cellen. Detta inträffar i ribosomen, en struktur inom celldelningen, där mRNA-molekyler läses och translateras till proteiner. Peptidyltransferas är en central del i denna process och katalyserar formationen av peptidbindningar mellan aminosyror genom att överföra peptidylgruppen från en aminosyrat-tRNA till en annan aminosyras tRNA.