Granulocytkolonistimulerande faktor: Ett glykoprotein med molekylvikten 25 kDa innehållande inre disulfidbindningar. Det främjar överlevnad, tillväxt och differentiering av neutrofila granulocytprekursorceller och har till funktion att aktivera mogna blodneutrofiler. I familjen av kolonistimulerande faktorer är G-CSF den mest kraftfulla induceraren av slutlig differentiering av leukemiska myeloidcellinjer till granulocyter och makrofager.Receptorer, granulocytkolonistimulerande faktorGranulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor: Ett surt glykoprotein på 23 kDa med inre disulfidbindningar. Protein produceras som svar på ett antal inflammatoriska signaler av mesenkymala celler i hemopoetisk miljö och på perifera inflammationsställen. GM-CSF kan stimulera till produktion av neutrofila granulocyter, makrofager och blandkolonier av granulocyter och makrofager från benmärgsceller, och sätta igång bildandet av eosinofilkolonier från fetala leverstamceller. GM-CSF stimulerar även till vissa funktionella processer i mogna granulocyter och makrofager.Kolonistimulerande faktorer: Glykoproteiner som finns i en subfraktion av normal däggdjursplasma och urin. De stimulerar tillväxt av benmärgsceller i agarodlingar och bildande av granulocyt- och/eller makrofagkolonier. Faktorerna omfattar interleukin-3 (IL-3), granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF), makrofagkolonistimulerande faktor (M-CSF) och granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor (GM-CSF).Granulocyter: Leukocyter, vars cytoplasma innehåller rikligt med korn. Cellerna indelas i tre grupper utifrån kornens färgningsegenskaper: neutrofila, eosinofila och basofila. Mogna granulocyter utgör neutrofiler, eosinofiler och basofiler.Makrofagkolonistimulerande faktor: En mononukleär fagocytkolonistimulerande faktor (M-CSF) som syntetiseras i mesenkymceller. Blodstamcellsmobilisering: Frisättning av stamceller från benmärgen till den perifera blodbanan för leukaferes, inför stamcellstransplantation. Ofta används hematopoetiska tillväxtfaktorer eller kemoterapeutiska preparat för att stimulera mobiliseringen.Rekombinanta proteinerNeutropeniBlodstamceller: Ursprungscellerna för alla typer av blodceller.Interleukin-3: En mångcellinje-tillväxtfaktor som utsöndras av lymfocyter, epitelceller och astrocyter, och som stimulerar till klonal tillväxt och differentiering av olika typer av blod- och vävnadsceller. Den kallas även multi-CSF och räknas som en hematopoetisk kolonistimulerande faktor.Leukocytantal: Antalet vita blodceller per enhetsvolym i venblod. Med differentialräkning mäts det relativa antalet av olika typer av vita celler.Blodbildning: Utveckling och bildande av olika typer av blodceller. Blodbildningen (hematopoesen) kan ske i benmärgen (medullär) eller utanför benmärgen (extramedullär).Neutrofila leukocyterBenmärgsceller: Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.Kolonibildande enheter, test: Cytologisk teknik för mätning av stamcellers funktionella kapacitet genom undersökning av deras aktivitet.Receptorer, granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktorBenmärg: Den mjuka vävnaden i skelettbenens håligheter. Det finns två typer: gul och röd. Den gula finns i de stora benen och består huvudsakligen av fettceller och ett fåtal primitiva blodceller. Den röda är blodbildande vävnad som producerar erytrocyter och leukocyter. Benmärgen byggs upp av ett fackverk av bindeväv med förgrenade fibrer, där märgcellerna fyller facken.Receptor, makrofagkolonistimulerande faktorCD34-antigener: Glykoproteiner på omogna hematopoetiska celler och endotelceller. De utgör de hittills enda kända molekyler som kommer till uttryck i blodsystemet genom ett begränsat antal progenitorceller i benmärg en.Leukaferes: Behandling av leukocytkoncentrat, så att röda blodkroppar och leukocytfattig plasma återförs till givaren.StemcellsfaktorReceptorer, kolonistimulerande faktorCyklofosfamid: En prekursor till ett alkylerande kvävesenapsbaserat antitumör- och immunsuppressivt medel som måste aktiveras i levern för att bilda den aktiva aldofosfamiden. Det används för behandling av lymfom, leukemier osv. Bieffekten, alopeci (håravfall), har man dragit nytta av för att avlägsna fårpäls. Cyklofosfamid kan dessutom orsaka sterilitet, fostermissbildningar, mutationer och cancer.Hematopoetiska tillväxtfaktorer: Dessa tillväxtfaktorer omfattar en grupp hematopoesreglersubstanser med specifika biologiska egenskaper som bestäms av deras förmåga att främja tillväxt och differentiering av blodceller av olika stammar. Erytropoetin och kolonistimulerande faktorer tillhör denna grupp. Vissa av dessa faktorer har använts för behandling av kemoterapiframkallad neutropeni, myelodysplasisyndrom och funktionsrubbningar i benmärgen.Kombinationsterapi med cellgifter: Användning av två eller fler preparat samtidigt eller i följd vid cancerterapi. Medlen behöver inte administreras i samma form.Agranulocytos: Symtomkomplex kännetecknat av en påtaglig minskning av antalet granulocyter och av sår i halsen och andra slemhinnor, i mag-tarmsytemet och i huden.Celldelning: En cells förökning genom delning.BlodstamcellstransplantationTillväxtsubstanser: Signalmolekyler som deltar i regleringen av celltillväxt och celldifferentiering.Blodcellsantal: Antal leukocyter och erytrocyter per enhetsvolym i ett prov med venöst blod. En fullständig blodcellsräkning omfattar dessutom mätning av hemoglobin, hematokrit och erytrocytindex.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Celldifferentiering: Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.Blodkomponenteliminering: Något förfaringssätt för blodtagning från en givare, där någon beståndsdel separeras och tas till vara, och återstoden återförs till givaren.Leukemi, myeloid: En form av leukemi med okontrollerad tillväxt av myeloida celler och deras förstadier i benmärgen och andra organ.Cytokiner: Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.Injektioner, subkutana: Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska under huden genom en ihålig nål.Monocyter: Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.Etoposid: Ett halvsyntetiskt derivat av podofyllotoxin med antitumörverkan. Det hämmar DNA-syntes genom att bilda komplex med topoisomeras II och DNA. Komplexet utlöser brott på dubbelsträngat DNA och hindrar reparation genom topoisomeras II-bindning. Upprepade DNA-brott hindrar övergång till celldelningens mitosfas och leder till celldöd. Etoposid är verksam främst i cellcykelns G2- och S-faser.LeukocytosInterleukin-3-receptorer: Fosfotyrosinbärande proteiner med molekylvikten 140 kD. De bildar stabila komplex med interleukin-3, med vikten 170 kD. De finns på en rad olika celler och aktiverar interleukin-3.Makrofager: Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.Läkemedelstillförselschema: Tidsschema för administrering av läkemedel i syfte att uppnå optimal effekt och bekvämlighet.Möss, inavlade C57BLInterleukin-6: En faktor som stimulerar tillväxt och differentiering av mänskliga B-celler och som även verkar som tillväxtfaktor för hybridom och plasmacytom. Interleukin-6 produceras av många olika celler, som t ex T-celler, monocyter och fibroblaster.TrombocytantalBenmärgssjukdomarBenmärgstransplantationDoxorubicin: Ett antitumörmedel som fås från Streptomyces peuceticus. Det är ett hydroxiderivat av daunorubicin och används både mot leukemier och fasta tumörer.AutotransplantationErytropoietin: Ett glykoproteinhormon som huvudsakligen produceras i njurarna hos vuxna och i levern hos foster och som stimulerar erytroida stamceller i benmärgen att utvecklas och differentieras.CD-antigener: Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.BehandlingsresultatMyelopoiesLeukemia, myeloisk, akut: Akut leukemi som skiljer sig från akut lymfocytisk leukemi (ALL) genom de leukemiska märg- och blodcellernas morfologi. Ofta finns där cytoplasmakorn, och kärnan är vanligtvis stor och oregelbunden. Sjukdomen är vanligare än ALL hos vuxna och kan förekomma vid alla åldrar.LäkemedelssamverkanNon-Hodgkins lymfom: Alla elakartade lymfvävnadstumörer som skiljer sig från Hodgkins sjukdom, då de är mer heterogena i fråga om cellinjemalignitet, kliniskt förlopp, prognos och behandling. Det enda gemensamma kännetecknet bland dessa tumörer är frånvaron av Reed-Sternbergceller, vilka är typiska för Hodgkins sjukdom.CellinjeDos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Heterocykliska föreningar: Ringföreningar med andra atomer än kol i kärnorna.Flödescytometri: En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.Myelodysplastiska syndromRNA, budbärarPerifer stemcellstransplantationLeukopoes: Utveckling av vita blodceller (leukocyter) från pluripotenta hematopoetiska stamceller i benmärgen. Det finns två väsentliga vägar för utveckling av olika typer av leukocyter: myelopoes, då leukocyter i blodet kommer från myeloida stamceller, och lymfopoes, då leukocyter i lymfsystemet (lymfocyter) alstras ur lymfoida stamceller.Anemi, aplastisk: En form av anemi där benmärgen inte producerar perifera blodkroppar i tillräckliga antal.TrombocytopeniPaklitaxelLeukopeni: Minskat antal vita blodkroppar.TidsfaktorerHelkroppsbestrålning: Bestrålning av hela kroppen med joniserande eller icke-joniserande strålning. Begreppet är tillämpligt på djur och människor, men ej mikroorganismer.TrombopoietinVinkristinIfosfamid: Isomer av cyklofosfamid som har alkylerande verkan och används som immunsuppressivt medel.NeutrofilaktiveringCytarabin: En pyrimidinnukleosidanalog som huvudsakligen används för behandling av leukemi, i synnerhet akut, icke-lymfoblastisk leukemi. Cytarabin är ett antimetaboliskt antitumörmedel som hämmar DNA-syntesen. Dess verkan är specifik för cellcykelns S-fas. Medlet har även antivirala och immunnedsä'ttande egenskaper.Epirubicin: Ett antracyklin med antibiotisk verkan som är 4'-epiisomeren av doxorubicin. Medlet utövar sin antitumörverkan genom att störa syntes av och funktion hos DNA. Kliniska studier antyder effekter vid bröstcancer, non-Hodgkinlymfom, äggstockstumörer, mjukvävnadssarkom, bukspottkörtelcancer, magcancer, småcellig lungcancer och akut leukemi. Det är jämförbart med doxorubicin i effekt, men uppvisar lägre akut toxicitet och lägre hjärttoxicitet.Tumörnekrosfaktor-alfaTumörceller, odladeBlodceller: Röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.Interleukin-1: En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.SignalomvandlingMöss, inavlade BALB CMyeloida stamcellerMjälte: Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.STAT3-transkriptionsfaktorMitoxantron: Ett antitumörmedel som är derivat av antracendion.Cellantal: Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.Leukemoid reaktion: En blodbild hos perifert blod som liknar den vid leukemi eller som inte kan skiljas från denna enbart utifrån de morfologiska dragen.Läkemedelsterapi, kombinerad: Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.CellseparationKombinationsterapi: Behandling av ett sjukdomstillstånd med flera olika åtgärder, samtidigt eller i följd. Kemoimmunterapi, radioimmunterapi, kemoradioterapi, kryokemoterapi och alternativa terapiåtgärder är de vanligaste, men inbördes kombinationer mellan dessa modeller och kombinationer med kirurgiska metoder används också.Bassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.Mesna: En sulfhydrylförening som används för att förhindra urotelial förgiftning genom inaktivering av metaboliter av antitumörmedel, så som ifosfamid eller cyklofosfamid.Feber: Onormal höjning av kroppstemperaturen, oftast till följd av något sjukdomsförlopp.Reglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.Vita blodkroppar: Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).RemissionsinduktionInfektion: Invasion och förökning av mikroorganismer i kroppsvävnader som kan vara kliniskt obemärkt eller ge upphov till lokala cellskador. En lokal infektion kan bli bestående, sprida sig och utvecklas till en akut, subakut eller kronisk, klinisk infektion eller sjukdom. Infektionen kan även bli systemisk, om mikroorganismerna sprider sig till lymf- och kärlsystemet.Immunfenotypbestämning: Klassificering av immunsystemets celler utifrån strukturella och funktionella skillnader. Denna bestämning används allmänt för analys och sortering av olika underklasser av T-lymfocyter, baserad på CD-antigen och med hjälp av flödescytometri.MyeloidcellerBlodgivare: Personer som lämnar blod till blodtransfusion.Brösttumörer: Cancer i bröstet.AllotransplantationProtonkogenproteinerStrålningsskador, experimentellaLeukocyttransfusionMegakaryocyter: Mycket stora benmärgsceller som frisätter mogna blodplättar.Transplantatöverlevnad: Ett transplantats överlevnad i värden, faktorer som är ansvariga för överlevnaden och förändringar i transplantatet i samband med dess tillväxt i värden.TransfektionBlodsjukdomar: Sjukdomar i blodet och de blodbildande organen.Blodcancer: En fortskridande, elakartad sjukdom i de blodbildande organen, med onormal tillväxt och utveckling av leukocyter och deras prekursorceller i blod och benmärg. Sjukdomen klassificeras utifrån celldifferentieringsgrad som akut eller kronisk, och beroende på dominerande celltyp som myelogen eller lymfocytisk.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.fms-gener: En familj av gener som ursprungligen isolerades från Susan McDonough-stammen av kattsarkomviruset. Protoonkogenen fms (c-fms) kodar för MCSF-receptorn (receptorn för makrofagkolonistimuleringsfaktorn). Onkogenen fms (v-fms) kodar för onkogenprotein GP1409(V-FMS), som är en muterad form av MCSF. Den mänskliga c-fms-genen är belägen mellan 5q33.2 och 5q33.3.IgG-receptorer: Specifika molekylplatser på ytan hos olika celler, även B-lymfocyter och makrofager, som binder immunglobulin G. Det finns tre underklasser: Fc gamma RI (CD64-antigenet, en receptor med låg affinitet), Fc gamma RII (CD32-antigenet, en receptor med med hög affinitet), och Fc gamma RIII (CD16-antigenet, en receptor med låg affinitet).TumörerMakrofag-1-antigen: En adhesionsfrämjande heterodimer i leukocyters ytmembran. Alfaunderenheten består av cd11b-antigen, och betaunderenheten av cd18-antigen. Antigenet, som är ett integrin, verkar både som receptor för komplement 3 och i cell-cell- och cell-substratföreningar.Cisplatin: En oorganisk och vattenlöslig platinaförening. Efter hydrolys reagerar ämnet med DNA så att det bildas korslänkar både inom och mellan strängarna. Dessa länkar tycks hämma replikation och transkriptio n av DNA. Cytotoxiciteten hos cisplatin visar sig i att cellcykelprocessen stannar i G2-fasen.Differentieringsantigener: Antigener som kommer till uttryck framförallt på ytan av levande celler under de olika stadierna av mognad och differentiering. De är organ- och vävnadsspecifika immunologiska markörer och användbara vid studier av normal cellutveckling såväl som tumörbildning.Fagocytos: Fagocyters upptag och nedbrytning av mikroorganismer, andra celler och främmande partiklar.TaxoiderMonokiner: Lösliga förmedlare av immunsvaret som varken är antikroppar eller komplement. De produceras huvudsakligen av monocyter och makrofager.Genuttryck: Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.N-formylmetioninleucyl-fenylalaninAkut sjukdom: Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.Survival AnalysisCytokinreceptorer: Cellyteproteiner som binder cytokiner och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende.Lipopolysackarider: Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.Cellhärkomst: Cellers utvecklingshistoria som den kan följas från den första delnningen av embryots ursprungliga cell eller celler.Interleukin-8: Ett cytokin som aktiverar neutrofiler och attraherar neutrofiler och T-lymfocyter. Det frisätts av flera olika celltyper, bl a monocyter, makrofager, T-lymfocyter, fibroblaster, endotelceller, samt keratinocyter genom inflammatorisk stimulering. IL-8 är en medlem av superfamiljen beta-tromboglobuliner och strukturellt besläktad med trombocytfaktor 4.APD-ribosylcyklasMyelomonocytleukemi, akutRekombinanta fusionsproteinerSurvival RateRespiratory BurstLeukocyter, mononukleära: Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.Möss, inavlade C3HPrednisonInterleukin-11: Lymfohematopoetiskt cytokin med förmåga att modulera antigen-specifika antikroppssvar, potentiera megakaryocyter och reglera adipogenes i benmärgen.Klonceller: En grupp genetiskt identiska celler som alla utvecklats ur en enda modercell genom mitos (hos eukaryoter) eller binär delning (hos prokaryoter). Till kloner hör också molekyler av rekombinant-DNA som alla bär en och samma sekvens.T-lymfocyterJanuskinas 2Interleukin-4: En löslig faktor som produceras av aktiverade T-lymfocyter och ger upphov till tillväxt och differentiering av B-celler. Interleukin-4 inducerar uttryck av klass II-MHC och Fc-receptorer på B-celler. Det har också verkan på T-lymfocyter, mastceller och flera andra hematopoetiska celler, inklusive granulocyt-, megakaryocyt- och erytroidförelöpare, samt makrofager.Interferon Type IIMarmorbensjuka: Onormalt omfattande bildning av tät, trabekulär benvävnad, vilken leder till patologiska frakturer, osteit, förstorad mjälte med infarkt, anemi och blodbildning utanför benmärgen.Genomförbarhetsstudier: Undersökning av fördelar och nackdelar med, lämpligheten av eller möjligheten att genomföra en projekterad studie eller ett projekt.Karcinom, småcelligt: En anaplastisk, svårt elakartad och vanligtvis bronkogen cancer, bestående av små, äggformade celler med sparsam neoplastisk vävnad. Typiskt är den kraftigt basofila kärnan och avsaknaden av eller svå ridentifierade nukleoler. Småcelligt karcinom förekommer tillsammans med andra typer av lungcancer och kan särskiljas genom sina distinkta, biologiska egenskaper, sin reaktion på kemoterapeutika och s trålningsbehandling, och sin benägenhet att utveckla öppna eller subkliniska metastaser, vilket ofta omöjliggör kirurgisk behandling.Möss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.Dendritiska celler: Immunkompetenta celler i lymfsystemet och det blodbildande (hemopoietiska) systemet och i huden. De kallas även interdigiterande, retikulära eller beslöjade. Deras morfologiska och fenotypiska funktion består i att bearbeta antigen eller presentera dem för T-celler, och därmed stimulera den cellulära immuniteten.Monoklonala antikroppar: Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.DNA-bindande proteiner: Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.Erythroid Progenitor CellsCellgifter, naturmedelCXCL12-kemokinPancytopeniTransaktivatorerVinblastinStrålningschimärLäkemedelsprövning: Ett förfaringssätt för fastställande av toxicitet, metabolism, upptag, utsöndring, lämpligaste administrationsväg, doseringssäkerhet osv för ett läkemedel eller en grupp av preparat genom klinisk testning på människor eller djur.Cellgifter: Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.Sjukdomsfri överlevnad: Perioden efter en framgångsrik behandling, under vilken inga symtom eller sjukdomstecken syns.Möss, inavlade stammar: Genetiskt identiska individer framavlade genom syskonparning i tjugo eller fler generationer, eller genom parning mellan föräldrar och avkomma med vissa restriktioner. Alla djur inom en inavlad stam kan spåras tillbaka till en gemensam anfader till den tjugonde generationen.Cellöverlevnad: Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.PeroxidasTiotepaFelty SyndromeInterleukiner: Lösliga faktorer som stimulerar tillväxtprocesser hos leukocyter och andra celltyper. De bidrar till ökning av cellproliferation och -differentiering, DNA-syntes, utsöndring av andra biologiskt aktiva molekyler och svar på immun- och inflammatorisk stimulering.Idarubicin: Ett antracyklinmedel mot cancer som ges per os. Föreningen har visat effekt mot bröstcancer, lymfom och leukemier, samtidigt som den visar tecken på lägre hjärttoxicitet.StamcellerCXCL2-kemokinApoptos: En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.CD39-antigenerSialic Acid Binding Ig-like Lectin 3Eosinofila leukocyter: Granulära (korniga) leukocyter med en kärna som oftast har två lober, sammanbundna med en tunn kromatintråd, och en cellmassa som innehåller grova, rundade och jämstora korn, som låter sig färgas av eosin.Protein-tyrosinkinaserProtonkogenproteiner c-kitInterleukin-5: En faktor som främjar differentiering och aktivering av eosinofiler i hematopoesen. Den utlöser även en slutlig differentiering av aktiverade B-celler till Ig-producerande celler.Karboplatin: En organoplatinaförening med antitumörverkan.Transplantat-mot-värdsjukdom: Ett kliniskt tillstånd kännetecknat av anorexi, diarré, håravfall, leukopeni, trombocytopeni, dålig kroppsväxt, och möjlig död till följd av transplantat-mot-värdreaktion.Bleomycin: Ett komplex av glykopeptidantibiotika från Streptomyces verticillus bestående av bleomycin A2 och B2. Det hämmar DNA-metabolism och används som antitumörmedel, särskilt vid fasta tumörer.Immunmodulerande medel: Substanser som förstärker, stimulerar, aktiverar eller modulerar såväl det cellulära som humorala immunsvaret. De klassiska medlen (Freunds adjuvans, BCG, Corynebacterium parvum m fl) innehåller bakteriella antigener. Några är endogena (t ex histamin, interferon, transfer factor, interleukin-1). De kan vara antingen ospecifika eller antigenspecifika.Fosterblod: Blod hos fostret. Utbyte av näringsämnen och avfallsämnen mellan fostrets och moderns blod sker via moderkakan, Umbilikalt blod är blod i navelsträngsartären eller -venen.Köldfrossa: Plötslig köldförnimmelse. Den kan åtföljas av rysning, frossbrytning.Möss, inavlade DBAAkut strålningssyndromInterleukinreceptorer: Cellyteproteiner som binder interleukiner och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende.Grifola: Medlemmar av svampordningen Aphylophorales. I Sverige är den mest kända arten korallticka (Grifola frondosa). Den är ätlig och anses välsmakande.PilotstudierAminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Dropp, intravenösa: Långvarig (minuter till timmar) tillförsel av vätska i en ven genom venpunktion, antingen med hjälp av tyngdkraften eller pump.Enzymkopplad immunadsorberande analys: En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.Odlingssubstrat, anrikade: Odlingsmedia med tillsats av biologiskt aktiva ämnen från tidigare odlade celler eller vävnader som påverkar vissa cellfunktioner, som t ex tillväxt eller upplösning.Interleukin-5-receptorerCellytereceptorerCellrörelse: Cellers förflyttning från en plats till en annan.Hematopoetiska systemet: Kroppens blodbildande organ.Metylcellulosa: Metylester av cellulosa. Metylcellulosa används som emulgerings- och suspensionsmedel i kosmetika, läkemedel och i den kemiska industrin. Terapeutiskt används ämnet som laxeringsmedel.Leukemi, myeloid, kronisk, BCR-ABL positivErytropoes: Produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter). Hos människor bildas de röda blodkropparna i gulsäcken under den första trimestern, i levern under den andra och i benmärgen under den tredje och efter födseln. I normala fall håller sig erytrocytantalet i perifert blod ganska konstant, vilket tyder på att det finns en balans mellan produktion och destruktion av röda blodkroppar.Erytrocytantal: Mätning av antalet röda blodkroppar per enhetsvolym i ett venblodprov.