Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.
Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.
"Virushöljet proteiner är de proteinmolekyler som bildar den yttre kapseln eller membranen runt ett virus, vilka kan vara involverade i dess bindning till värddelarna och infektionsprocessen."
Oligosaccharides are complex carbohydrates consisting of a small number (typically 2-10) of simple sugars, or monosaccharides, linked together by glycosidic bonds. They occur naturally in a variety of foods and also serve important functions in the human body, such as acting as recognition sites for cell-cell communication and promoting the growth of beneficial gut bacteria.
Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.
Polysaccharides are complex carbohydrates consisting of long chains of simple sugars (monosaccharides) bonded together by glycosidic linkages.
Ordningsföljden av kolhydrater i polysaccharider, glykoproteiner och glykolipider.
Proteiner med den gemensamma egenskapen att de binder till kolhydrater. Somliga antikroppar och kolhydratomsättande enzymer binder också till kolhydrater, men räknas inte som lektiner. Växtlektiner är kolhydratbindande proteiner som främst identifierats genom sin hemagglutinerande verkan (hemagglutininer). Det finns dock en rad olika lektiner även i djurvärlden med en mängd funktioner förknippade med specifik kolhydratbindning.
I en enkel medicinsk definition är Fukos (fucose) en typ av hexos, ett slags enkla sockerarter, som finns naturligt i komplexa kolhydrater i cellmembranet hos levande organismer. Fukos har särskild betydelse inom glykobiologin och kan ha påverkan på celldifferentiering, cellsignalering och cancerutveckling när deras nivåer är större än normalt.
En hexos eller fermenterbar monosackarid och isomer av glukos från manna (mannaasken, Fraxinus ornus, och besläktade arter).
Ett aminsocker som finns i kitin, cellmembran och glukosaminoglykaner (mukopolysackarider).
Den största klassen organiska föreningar, bestående av aldehyd- eller ketonderivat av polyhydriska alkoholer, särskilt pentahydriska och hexahydriska, så benämnda därför att vätet och syret förekommer i sådana proportioner att de bildar vatten, Cn(H2O)n. De viktigaste omfattas av små sockerarter (enkla monosackarider) såväl som stora stärkelsearter, glykogener, cellulosa- och gummiarter. Födoämnesrelaterade kolhydrater hänförs till "kolhydrater i kosten".
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Proteiner innehållande kolvätegrupper som är kovalent bundna till polypeptidkedjan. Proteindelen är den dominerande gruppen i molekylen, medan kolvätedelen endast utgör några få procent av den totala vikten.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.
Trombocytmembranglykoproteiner är proteiner som är integrerade i trombocyternas (blodplättarnas) membran. De spelar en viktig roll för blodets koagulering och hemostas, genom att underlätta interaktioner mellan trombocyterna och andra celler samt extracellulära matrixstrukturer. Trombocytmembranglykoproteinerna deltar också i signaltransduktion och cellulär reglering av trombocyter. Vissa genetiska mutationer eller sjukdomar kan påverka dessa proteiner och leda till hemostatiska störningar, som exempelvis trombocytpatier.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Sialinsyror, även kända som neuraminiska socker, är en typ av sackarider som förekommer i glykoproteiner och glykolipider på cellytan hos levande organismer. De spelar en viktig roll i cellulär erkännande och adhesion, samt i skyddet av cellmembranen mot bakteriella infektioner och andra skadliga agenter. Anomalier i sialinsyremetabolismen har associerats med olika sjukdomar, inklusive neurologiska störningar och cancer.
Neuraminidase är ett enzym som bryter ned sackariden neuraminsyra från glykoproteiner och lipider på cellytan. Det förekommer hos flera olika mikroorganismer, inklusive virus såsom influensavirus och bakterier som exempelvis pneumokocker. Neuraminidashinderstörningen kan förhindra viruset eller bakterien från att sprida sig och infektera andra celler.
Den typiska, tredimensionella formen hos kolhydrater.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
En grupp besläktade enzymer som är ansvariga för endohydrolysen av di-N-acetylkitobiosylenheten i glykopeptider och glykoproteiner med högt mannosinnehåll. EC 3.2.1.96.
Mukoproteiner med hög molekylvikt som bildar en skyddande hinna på epitelcellers yta, där de bildar en barriär mot partiklar och mikroorganismer. Membranbundna muciner kan spela ytterligare roller i interaktioner mellan proteiner på cellytan.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Sialinsyra, även känd som N-acetylneuraminsyra, är en karbohydrat som förekommer som en del av glykoproteiner och glykolipider på cellytan hos djur. Den fungerar som en viktig komponent i cellernas yttre membran och har en roll i cellytans erkännande och interaktioner, såsom cell-cell-adhesion och signalering. Sialinsyra är den terminala sockerarten i många glykokonjugater och bidrar till deras negativa laddning på cellytan.
Ett enzym som oxiderar galaktos i närvaro av molekylärt syre till D-galaktohexodialdos. Det är ett kopparprotein. EC 1.1.3.9.
"Virala fusionsproteiner" refererer til specielle proteiner dannet af virus, der tillader viruset at fusionere sin membranstruktur med cellemembranen hos værtscellen under infektionsprocessen. Dette er en nøglekomponent i virus' mekanisme for at inficere celler og starte reproduktionen af deres genetiske materiale. Fusionsproteinet findes oftest som en del af virussens ydre overfladeproteiner og udviser en unik konformation, der gør det muligt at udføre den specifikke opgave at fusionere membranerne. Efter at have bundet til specifikke receptorer på værtscellen, undergår fusionsproteinet en konformationsendring, hvilket bringer virussens membran tæt på cellemembranen og muliggør derpå fusionen af de to membraner. Dette tillader virussen at frigøre sit genetiske materiale ind i værtscellen, hvor det kan tage kontrol over cell
Tunicamycin är ett antibiotiskt och antiviralt medel som hämmar proteintglykosylering, en process där socker molekyler kopplas till protein. Det produceras naturligt av streptomyces-bakterier och används i forskning för att studera celldifferentiering och proteinföldningsprocesser.
Glykosidhydrolaser som katalyserar hydrolys av alfa- eller betalänkad mannos.
Enzymer som hydrolyserar O- and S-glykosylföreningar. EC 3.2.1.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
2-acetamid-2-deoxyglukopyranos. N-acetylderivatet av glukosamin.
"En växtlektin är ett protein som produceras naturligt av växter och frisätts vid skador på växtceller, med syfte att attrahera och aktivera försvarsceller för att bekämpa eventuella patogener eller skada."
En kromatografisk teknik som utnyttjar biologiska molekylers förmåga att binda till vissa ligander, specifikt och reversibelt. Tekniken används i proteinkemi.
Swainsonine är ett indolizidinalkaloid som kan påträffas i vissa växter, till exempel Swainsona canescens och lupiner innehållande det giftiga ämnet angiotensin-konvertas inhibitor (ACE). Swainsonine hämmar mannosidase II, enzym som deltar i proteinbearbetningen, vilket kan leda till skador på nervsystemet, lever och njurar.
I riklig mängd uttryckta membranbundna glykoproteiner i lysosomer.
En aldohexos som uppträder naturligt i D-form i laktos, cerebrosider, gangliosider och mukoproteiner. Brist på galaktosyl-1-fosfaturidyltransferas ger upphov till felaktig galaktosomsättning, galaktosemi, som leder till höjda halter av galaktos i blodet.
Alla proteiner som finns i ägg från alla djurarter.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Kolhydrater med kovalent bindning till en icke-sockerdel (lipid eller protein). De viktigaste glykokonjugaten är glykoproteiner, glykopeptider, glykoglykaner, glykolipider och lipopolysackarider.
2-acetamid-2-deoxygalaktopyranos. N-acetylderivatet av galaktosamin.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
En packe tillplattade, små blåsor som medverkar i posttranslationsproduktionen och sorteringen av proteiner, genom att ta emot dem från det endoplasmatiska nätverket och vidarebefordra dem till sekretoriska mikrokärl, lysosomer eller cellmembranet. Proteiner förflyttas med hjälp av transportblåsor som knoppas av från det endoplasmatiska nätverket eller Golgiapparaten och smälter samman med Golgi, lysosomer eller cellmembranet.
Ett virion är den infectiva delen av ett virus, bestående av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje som kan skydda och hjälpa till vid infektion av en värdcell.
Enkla sockerarter som inte kan brytas ned genom hydrolys. De utgörs av färglösa, kristallina ämnen med söt smak och den allmänna formeln CnH2nOn.
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Sindbis virus (SINV) is an alphavirus from the Togaviridae family that is transmitted to vertebrates through mosquito vectors, primarily of the genera Culex, Aedes, and Coquillettidia. It was first isolated in 1952 from mosquitoes in the Sindbis region of Egypt and has since been found in various parts of the world, including Europe, Asia, Africa, and Australia. The virus can infect a wide range of hosts, such as birds, reptiles, and mammals, but humans are typically dead-end hosts, meaning they do not contribute to the transmission cycle.
Konkavalin A är ett glykoprotein som utvinns från bovetas cellväggar och fungerar som en typ av proteinreceptor, mer specifikt som en C-typ lectinreceptor. Dessa receptorer binder till kolhydrater på ytan av andra celler och spelar därför en viktig roll i cellexperiment för att identifiera olika typer av vita blodceller. Konkavalin A används ofta som ett laboratorietverktyg inom immunologi och cellbiologi på grund av sin förmåga att binda till specifika kolhydratstrukturer på cellernas yta.
Vegetable lectins, such as those found in legumes like snow peas and soybeans, are proteins that can bind specifically to carbohydrates or sugars on the surface of cells, leading to agglutination, or clumping together, of those cells.
Sammansmältning av somatiska celler in vitro eller in vivo, vilket resulterar i hybridceller.
Retrovirusproteiner, ofta glykosylerade, som kodas för av höljegenen (env). De sätts vanligen samman som proteinprekursormolekyler (polyproteiner) och klyvs sedan till virushöljets slutgiltiga glykoproteiner av ett viralt proteas.
Alfamannosidas är ett enzym som bryter ned specifika sockergrupper (oligosackarider) vid slutet av vissa proteiner, kända som glykoproteiner. Detta enzym har en viktig roll i cellernas proteintrafik och kan vara defekt hos patienter med den ärftliga sjukdomen alfa-mannosidos.
Sialyltransferaser är en typ av enzym som katalyserar transferensen av sialic acid (N-acetylneuraminic acid) till kolhydratkedjor på glykoproteiner och glykolipider, vilket förändrar deras egenskaper och funktioner.
Posttranslational protein modification (PTPM) refers to the covalent alteration of a protein's structure after its translation from mRNA to polypeptide chain but before it becomes fully functional. These modifications play crucial roles in regulating protein function, localization, stability, and interaction with other molecules within the cell. Examples of PTPMs include phosphorylation, glycosylation, ubiquitination, methylation, acetylation, and sumoylation, among others.
Sockerarter i vilka en aminogrupp ersätter en hydroxylgrupp.
En grupp dubbelringade, heterocykliska föreningar.
Endogena glykoproteiner från vilka sialinsyra avlägsnats genom sialidasverkan. De binder hårt till sin cellytereceptor på hepatocyternas plasmamembran. Efter invaginering via endocytos överlämnas de t ill lysosomerna för nedbrytning. Receptorförmedlad undanröjning av asialoglykoproteiner är alltså ett viktigt led i omsättningen av plasmaglykoproteiner, som finns i förhöjda halter i serum hos person er med levercirros eller hepatit.
Orosomucoid, även känt som α-1-glykoprotein, är ett plasmaprotein med en molekylvikt på ungefär 41 000 Dalton. Det uttrycks huvudsakligen i levern och har en antiinflammatorisk effekt genom att hämma neutrofila myeloperoxidaserivat och proteas. Orosomucoid är också känt för sin förmåga att motstå proteolytisk nedbrytning, vilket gör det användbart som en markör för akut-fasreaktioner i kroppen.
"Virusinternalisering" (i engelska "viral entry" eller "virus internalization") är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där ett virus får tillträde och tränger in i en värdcell för att infektera den. Detta sker vanligtvis genom att viruset binder sig till specifika receptorer på cellens yta, vilket följs av endocytos eller membranfusion, beroende på virusets typ. Därefter kan viruset ta kontroll över cellens mekanismer för att replikera sin egen genetiska information och producera nya viruspartiklar som kan infektera andra celler.
Ett lektin i det endoplasmatiska nätverkets membraner som binder till specifika, N-länkade oligosackarider på nybildade proteiner. Det kan ha en roll vid proteinveckning eller kvarhållande och nedbrytning av felveckade proteiner i det endoplasmatiska nätverket.
Hemagglutininer, virala, refererar till proteiner på ytan av vissa virus, särskilt influensavirus, som orsakar agglutination (sammanflockning) av röda blodkroppar. Dessa proteinmolekyler fungerar genom att binda sig till specifika sockerstrukturer på ytan av röda blodkroppar, vilket orsakar deras sammanflockning och kan leda till komplikationer som influensa. Hemagglutininer är viktiga mål för utvecklingen av influensavaccin, eftersom de hjälper till att stimulera immunförsvaret att producera antikroppar mot viruset.
La zona pellucida är en tunn, transparent och hård skiva av sugarsammansättningar som omger äggcellen (ovum) hos däggdjur, inklusive människan. Den består av ett par glykoproteiner och bildar en barriär runt ägget som skyddar det under dess utveckling och hjälper till att reglera bindningen och fusionen med spermier under befruktning. Zona pellucida är en viktig struktur i reproduktionen eftersom den bidrar till att förhindra polyspermi, ett tillstånd där mer än ett sädesceller penetrerar ägget, vilket kan leda till abnorma embryoutveckling.
Vidhäftning och sammansmältning av cellmembran, intracellulära membran eller artificiella membran med varandra eller med virus, parasiter eller interstitiella partiklar genom en rad kemiska och fysikaliska processer.
En art av Varicellovirus som ger luftvägsinfektion (pseudorabies; Aujeszkys sjukdom) hos svin, det enda naturliga värddjuret. Nyfödda grisar drabbas av CNS-symtom med hög dödlighet. Viruset kan även orsaka vanligtvis dödlig hjärn- och ryggmärgsinflammation hos nötkreatur, får, hundar, katter, rävar och minkar.
Ett system av cisterner (vätskefyllda hålrum) i cytoplasman hos många celler. Ställvis går det endoplasmatiska nätverket i ett med plasmamembranet eller kärnhöljets yttermembran. Om nätverksmembranets ytor är täckta med ribosomer sägs det vara kornigt, annars sägs det vara glatt.
Yttre höljeprotein hos HIV som kodas av virusets env-gen. Proteinet har molekylvikten är 120 kD och innehållerett antal glykosyleringsställen. Gp120 binder till celler som uttrycker CD4-cellyteantigener, främst T4-lymfocyter och monocyter/makrofager. CD4 stör den normala funktionen hos CD4 och är delvis orsak till HIVs cytopatiska effekt.
Enzymer som katalyserar överföringen av galaktos från en nukleosid-difosfatgalaktos till en annan acceptormolekyl, som oftast är ett annat kolhydrat. EC 2.4.1.-.
Neuraminsyra, även känd som sialinsyra, är en karbohydratmolekyl som är vanligt förekommande i djurs livsprocesser och utgör en viktig komponent i cellmembranen hos levande organismer. Neuraminsyror är särskilt rikliga i nerv- och immunsystemet, där de fungerar som strukturella byggstenar och bidrar till cellytors stabilitet och signalering. Dessutom har neuraminsyror visat sig ha en viktig roll i cellernas bindning till varandra och i många biologiska processer, inklusive cellkommunikation, immunförsvar och embryonal utveckling.
"Variant surface glycoproteins (VSGs) in Trypanosoma are a group of highly diversified and constantly changing proteins that form the outer coat of the parasite's surface. These proteins play a crucial role in helping the trypanosome evade the host's immune system, allowing the parasite to establish a persistent infection. The VSG genes are located in specialized regions of the genome called "expression sites," and the expression of specific VSG genes is tightly regulated during the course of an infection. This allows the parasite to periodically switch its surface proteins, making it difficult for the host's immune system to mount an effective response against the infection."
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.
Föreningar som innehåller en eller fler monosackaridrester bundna med glykosidbindning till en hydrofob molekyldel, som t ex acylglycerol, en sfingoid, en ceramid eller ett prenylfosfat.
Ett mannos-/glukosbindande lektin från bönan Canavalia ensiformis. Det är ett kraftigt verkande mitogen som används för att stimulera celltillväxten i lymfocyt-, främst T-lymfocyt-, odlingar. Syn. con A.
Flerkärniga massor av ett flertal sammansmälta celler, ofta förknippade med virusinfektioner. I AIDS uppkommer de när HIVs höljeglykoprotein binder till CD4-antigenet på icke-infekterade T4-celler intill varandra. Det uppkomna syncytiet leder till celldöd och kan förklara virusets cellförstörande effekt.
Ett glykoprotein från Sendaivirus, para-influensavirus, Newcastle disease-virus och andra virusarter som medverkar i virusets bindning till cellytereceptorer. HN-proteinet har såväl hemagglutinin- som neuraminidasaktivitet.
"Virusreceptorer är proteiner på cellens yta som viruset kan binda till, vilket möjliggör för viruset att infectera och införlivas i värdcellen."
Perjodsyra, eller triperjodat(V)jon, är en stark oxiderande syrakemikalie med formeln HIO3.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Enzymer som katalyserar hydrolysen av N-acylhexosaminrester i N-acylhexosaminer. Hexosaminidaser verkar också på glukosider, galaktosider och ett flertal oligosackarider.
"Vero-celler" är en typ av immortaliserade celllinjer som används inom biomedicinsk forskning. De är avledda från tarmepitelceller hos det afrikanska gröna mangustemonstret (Cercopithecus aethiops) och har kapaciteten att dela sig oändligt många gånger i kultivering. Vero-celler är ett vanligt val inom cellbiologi och virologi på grund av deras stora potential till celldelning, stabilitet och deras sårbarhet för flera olika virusstammar. De används ofta som värdceller för att odla och studera virus, såsom viruset som orsakar COVID-19 (SARS-CoV-2), eftersom de tillåter effektiv replikation av dessa patogener.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
En klass oorganiska eller organiska föreningar som innehåller borhydridanjonen (BH4-).
Sialoglykoproteiner är proteiner som är modifierade med sialiska sockergrupper, vilket är en typ av sackarider. Dessa sockergrupper sitter vanligtvis längst ut på proteinmolekylen och kan ha betydelse för proteinets funktion, till exempel genom att påverka dess interaktion med andra molekyler eller dess struktur. Sialoglykoproteiner förekommer i många olika typer av celler och vävnader i kroppen och har en rad olika funktioner, till exempel kan de vara involverade i cell-till-cell-kontakter, signaltransduktion och immunförsvar.
N-acetylglucosaminyltransferases are a group of enzymes that catalyze the transfer of N-acetylglucosamine (GlcNAc) from a donor molecule, typically UDP-GlcNAc, to specific acceptor molecules, such as proteins or lipids. These enzymes play important roles in various biological processes, including protein glycosylation and the biosynthesis of complex carbohydrates. They are classified into several subfamilies based on their sequence similarity and substrate specificity.
Glykomik är ett forskningsområde som handlar om studiet av glykaner, deras struktur, funktion och interaktion med andra biomolekyler inom en organism. Glykaner är komplexa kolhydratmolekyler som modifierar proteiner och lipider och deltar i en rad cellulära processer, såsom cellytos och signalsubstansernas aktivitet. Glykomik innefattar tekniker för att kartlägga glykanernas struktur och dynamik samt metoder för att korrelera dessa informationer med biologiska funktioner och sjukdomar.
Slemhinnornas sega sekret. Det innehåller mucin, vita blodkroppar, vatten, oorganiska salter och förbrukade celler.
Virusprodukter som har antigen effekt.
Parainfluensavirus 1, humant, är ett virus som tillhör paramyxovirusfamiljen och är en vanlig orsak till respiratoriska sjukdomar hos människor, särskilt barn. Viruset infekterar ofta de övre luftvägarna och kan orsaka symptom som snuva, hosta, feber och irritation i halsen. I allvarligare fall kan viruset leda till lunginflammation eller bronkit. Parainfluensavirus 1 är ett av fyra serotyper av parainfluensavirus som infekterar människor (typ 1, 2, 3 och 4).
N-acetylglucosamine receptors are a type of cell surface receptor that recognize and bind to glycoproteins or glycolipids containing the sugar molecule N-acetylglucosamine (GlcNAc). These receptors play important roles in various biological processes, including intracellular signaling, cell adhesion, and immune recognition. Examples of N-acetylglucosamine receptors include the mannose receptor, DC-SIGN, and Langerin, which are primarily expressed on dendritic cells and macrophages, and involved in pathogen recognition and antigen presentation.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
En icke-essentiell aminosyra som ingår i protein, och som förekommer i bl a sparris; därav namnet.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.
En virusfamilj, huvudsakligen arbovirus, bestående av en enda enkel RNA-sträng. Viruspartiklerna är kapslade och cirka 90-120 nm i diameter. Hela familjen innehåller mer än 300 medlemmar fördelade på fem släkten: Bunyavirus, Hantavirus, Nairovirus, Phlebovirus och Tospovirus.
Ytglykoproteiner på influensavirus som ger hemagglutinationsreaktioner, vidhäftning och höljesammansmältning. Fjorton distinkta subtyper av HA-glykoproteiner och nio av NA-glykoproteiner har identifierats hos Influensa A-virus, men inga hos Influensa B- eller Influensa C-virus.
"Vesicular stomatitis Indiana virus (VSIV) is a single-stranded, negative-sense RNA virus belonging to the family Rhabdoviridae, which causes a contagious vesicular disease in animals characterized by blister-like lesions in the mouth, nose, and feet."
2-acetamid-2-deoxy-beta-D-glukosid-acetamid-deoxyglukohydrolas. Katalyserar hydrolys av terminala, ickereducerande 2-acetamid-2-deoxy-betaglukosrester i kitobios och högre analoger liksom i glykoprote iner. Har haft utbredd användning vid studier av bakteriers cellmembran och vid studier av sjukdomar som mukolipidos och olika muskel- och bindvävsinflammationer.
Antigener på ytan av celler, inklusive infektionsframkallande celler, främmande celler eller virus. De utgörs vanligtvis av proteinhaltiga grupper, och kan vara isolerade, på cellmembran eller cellväg gar.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Typarten för Lentivirus och orsaken till immunbristsyndromet AIDS. Virusets kännetecken är dess cytopatiska effekt och affinitet för T4-lymfocyter.
Transmembranprotein i HIV-höljet som kodas av virusets env-gen. Det har molekylvikten 41 kD och är glykosylerat. N-terminalen på gp41 antas vara inblandad i cellfusion med T4-lymfocyters CD4-antigener, vilket leder till syncytiumbildning. Gp41 är det HIV-antigen som oftast påvisas i immunoblottester.
Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.
Genetiskt betingade erytrocyttyper (allotyper eller fenotyper), som definieras av en eller flera grupper av cellulära antigenstrukturer (agglutinogener el. blodsgruppsantigener). Blodgrupperna klassif iceras dels utifrån dessa antigener, dels utifrån förekomsten av specifika antikroppar i plasma, riktade mot dessa antigener. Exempel på välkända blodgrupper är de som ingår i ABO-systemet och i Rh-sy stemet. Andra system är t ex Duffy, Kell, Kidd, Lewis, MNS.
Cellinje från äggstockar på kinesisk hamster, Cricetulus griseus. Arten är omtyckt för cellgenetiska studier eftersom den har ett litet antal kromosomer. Cellinjen har kunnat användas till modellsyste m för studier av genetiska förändringar i odlade däggdjursceller.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Ett höljeprotein hos HIV som kodas av virusets env-gen. Proteinet har molekylvikten 160 kD och innehåller ett antal glykosyleringsställen. Gp160 är prekursor för såväl höljeprotein gp120 som höljeprotein gp41.
Fetuin är ett protein som syntetiseras i levern och sekreteras ut i blodet. Det förekommer i två isoformer, fetuin-A och fetuin-B, som båda tillhör albuminfamiljen av protein. Fetuin-A, även känt som alpha-2-Heremans-Schmid glykoprotein (AHSG), är den mest studerade isoformen och har visat sig ha en rad biologiska funktioner, inklusive att agera som en negativ akut fas protein (CRP) och att vara involverat i mineralisering av benvävnad. Fetuin-B har liknande struktur och funktion som fetuin-A, men det finns fortfarande relativt lite känt om dess specifika roller inom organismen.
Simplexvirus är ett släkte inom herpesvirussläktet, som orsakar humana herpes simplexinfektioner (HHS). Det finns två typer av humant simplexvirus: HSV-1 och HSV-2. HSV-1 tenderar att orsaka små sår i ansiktet, medan HSV-2 oftare orsakar genitala sår. Båda typerna kan dock orsaka infektioner på vilken kroppsdel som helst. Simplexvirus är ett DNA- virus och efter första smittotillfället etablerar sig viruset i nervceller där det kan ligga latent och ge upphov till återfall av infektionen under resten av individens liv.
'Alfaglukosidase' är ett enzym som bryter ned specifika kolhydrater, så kallade oligosackarider, till enklare sockermolekyler i kroppen. Det är involverat i krossningen av alfa-1,4- och alfa-1,6-glykosidbindningar i substraten. Mutationer i genen som kodar för detta enzym kan leda till en sjukdom som kallas Gaucher sjukdom, där alfaglukosidasaktiviteten är nedsatt och lagring av specifika fetter (glukocerebrosid) sker i olika celltyper.
I medicine och speciellt inom ortopedi, refererar 'pronas' till rotationen av underarmen så att handflatan vänds medialt (mot kroppens mitten). Detta är en rörelse som sker i radioulnara leden och involverar muskler som pronator teres och pronator quadratus. Pronation är den motsatta rörelsen till supination, där underarmen roteras så att handflatan vänds lateralt (bort från kroppens mitten).
Ett flerfunktionsprotein som huvudsakligen återfinns i membranbundna organeller. I det endoplasmatiska nätverket binder det till specifika N-länkade oligosackarider på nybildade proteiner och verkar som molekylära chaperoner, vilka kan ha en roll vid proteinveckning eller kvarhållande och nedbrytning av felveckade proteiner. Kalretikulin är dessutom en viktig lagringsform för kalcium och fungerar som kalciumsignalerande molekyl som kan reglera den intracellulära kalciumhomeostasen.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
I en enkel medicinsk definition kan man säga att en "Precipitintest" är ett laboratorietest som används för att undersöka om en given substans, till exempel ett läkemedel eller en biologisk vätska som urin, kan orsaka en kemisk reaktion i form av en så kallad precipitatsbildning när den blandas med en specifik testvätska. Precipitatet är ett fast, oftast olösligt ämne som bildas när två lösningar blandas och deras komponenter reagerar tillsammans.
Lektin som renframställs från jordnötter (Arachis hypogaea). Det binder till svagt differentierade celler och slutdifferentierade celler, och används inom cellseparationsteknik.
Fosforsyraestrar av mannos.
Env gene products in Human Immunodeficiency Virus (HIV) refer to the proteins encoded by the viral env (envelope) gene, which are essential for the virus to enter and infect human cells. The env gene codes for the two envelope glycoproteins, gp120 and gp41, that together form the HIV envelope protein complex. The gp120 subunit is responsible for binding to CD4 receptors and co-receptors (CCR5 or CXCR4) on the surface of human immune cells, while gp41 mediates the fusion of the viral and host cell membranes, allowing the virus to enter the cell. These env gene products are major targets for HIV immunodiagnostics, vaccines, and antiretroviral therapy.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Protein precursors, also known as proproteins or preproproteins, are inactive forms of proteins that undergo post-translational modification to become active. These precursors contain additional sequences of amino acids, called signal peptides, which direct the protein to specific cellular compartments for processing. During processing, enzymes remove the signal peptide and may cleave the protein into smaller functional units. The resulting mature protein can then perform its intended function in the body.
Oligosackarider bestående av två monosackaridenheter, länkade genom en glykosidbindning.
Ett medel mot protozoer som alstras av Streptomyces cinnamonensis.
Enzymer som hydrolyserar O-glukosylföreningar. EC 3.2.1.-.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
"Virala structurproteiner" är proteiner som utgör den strukturella skal eller kapsiden runt ett virus. Dessa proteiner är nödvändiga för att virus ska kunna invadera och infektera värdkällen, och de hjälper till att skydda virala genetiska material under överföring och infektion. Virala structurproteiner kan variera mycket mellan olika virusstammar och kan ha en rad olika funktioner, inklusive bindning till värdceller, penetrering av cellmembran och sammansättning av den virala partikeln.
Fotografering av skärmbilder framställda genom röntgenfluorescens.
55-kD-glykoproteiner ursprungligen definierade som differentieringsantigener på T-lymfocyter, men som också påvisats på andra celler, bl a monocyter/makrofager. CD4-antigener ingår i Ig-supergenfamilj en och deltar som hjälpelement i MHC klass II-immunsvar. På T-lymfocyter bestämmer de hjälpar/inducerarundergruppen. CD4-antigener tjänar dessutom som HIV-receptorer och binder direkt till höljeprotei net gp120.
Enzymer som katalyserar överföringen av fukos från en nukleosiddifosfatfukos till en mottagarmolekyl, som ofta är ett kolhydrat, en glykoprotein eller en glykolipid. Förhöjd aktivitet av vissa fukosyltransferaser i humant serum kan vara indikator för malignitet. I denna klass ingår EC 2.4.1.65; 2.4.1.68; 2.4.1.69 och 2.4.1.89.
"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
En klass morfologiskt heterogena cytoplasmapartiklar i djur- och växtvävnader som kännetecknas av sitt innehåll av hydrolytiska enzym och dessas strukturbundna latens. Lysosomernas intracellulära funktioner beror på deras lytiska potential. Lysosomens enkla membran verkar som barriär mellan de inneslutna enzymen och substratet utanför. Lysosomenzymens verkan är begränsad eller ingen alls så länge blåsan de är inneslutna i inte brister.
Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.
Tidigare Paramyxovirus.
Nipahvirus är ett zoonotiskt RNA-virus som orsakar en allvarlig infektionssjukdom hos både djur och människor. Det tillhör släktet Henipavirus inom familjen Paramyxoviridae och överförs främst från fladdermusar till grisar och sedan till människor, men kan också sprida sig direkt mellan människor genom droppsmitta eller nära personlig kontakt med en smittad individ. Sjukdomen kännetecknas av feber, huvudvärk, muskelvärk, hosta och andningssvårigheter, och kan i vissa fall leda till en allvarligare neurologisk komplikation eller död. Preventiva åtgärder innefattar infektionskontroll, vaccination av högrisksgrupper och skydd mot exponering för smittkällor som fladdermöss och infekterade grisar.
'Agglutininer' är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där antikroppar fäster sig till och sammanlänkar flera antal antigenstrukturer, vilket orsakar formationen av klumpar eller aggregat. Detta fenomen kan ses i olika kontexter, såsom serologiska tester för att identifiera blodgrupper eller diagnostisering av infektionssjukdomar där specifika antikroppar binder till och sammanlänkar patogena mikroorganismer.
I en enkel medicinsk definition är en sulfat ett salt eller estrar av svavelig syra (H2SO4). Sulfater innehåller ofta svavel i oxidationstillstånd +6 och kan ha diverse farmakologiska effekter beroende på vilket ämne de är bundna till. Exempel på läkemedel som innehåller sulfatgrupper är magnesiumsulfat och natriumsulacrylat.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Glykoproteinmolekyler på ytan av B- och T-lymfocyter som reagerar med molekyler av sera, lektiner och andra ämnen som sätter igång "blast"-omvandling av lymfocyter.
En grupp dominant och oberoende nedärvda antigen knutna till ABO-blodfaktorerna. De är glykolipider i plasma och utsöndringar som kan fästa vid erytrocyter. Fenotypen Le(b) är resultatet av samverkan mellan Le-genen Le(a) och generna för ABO-blodgrupperna.
Semliki Forest Virus (SFV) är ett så kallat arbovirus, vilket betyder att det sprids via artrópoder, oftast insekter som stickande eller sugande arter, till exempel myggor och fästingar. SFV tillhör familjen Togaviridae och släktet Alphavirus. Viruset är negativt ensträngat RNA-virus och orsakar en mild febril syndrom hos människor. SFV förekommer naturligt hos myggor av arten Culex och smittar ofta apor i Afrika, men kan även spridas till andra djur och människor via myggstick. Viruset är inte särskilt allvarligt för människor, men kan orsaka en kortvarig feber och ibland ledvärk eller huvudvärk.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Störningar orsakade av avvikelser i antalet blodplättar och deras funktioner.
Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.
Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
Human Parainfluenza Virus 3 (HPIV3) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör Paramyxoviridae familjen och respiratoriska syncytialvirus (RSV) genuset. Det är ett vanligt virus som orsakar akuta respiratoriska infektioner hos barn och vuxna, särskilt under vintermånaderna. HPIV3 kan orsaka en bred spektrum av sjukdomar, från milda till allvarliga, inklusive övre andningsvägsinfektioner som förkylning och laryngotracheobronchitis (croup), samt nedre andningsvägsinfektioner som bronchiolit och pneumoni.
Det viktigaste systemet för gruppering av mänskligt blod, baserat på förekomst eller frånvaro av två antigener, A och B. När varken A eller B förekommer är blodet av grupp 0, när bägge förekommer är blodet av grupp AB. A och B är genetiska faktorer som bestämmer förekomsten av enzymer för syntes av vissa glykoproteiner huvudsakligen i erytrocytmembranet.
Löslighet är ett mått på hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett visst medium, ofta en vätska som vatten. Det specificerar den maximala mängden av ett ämne som kan fördelas i ett givet volym av medium under specifika betingelser, vanligtvis vid en given temperatur. Lösligheten uttrycks ofta kvantitativt som en koncentration, till exempel i enheter som gram per liter (g/L) eller mol per liter (M). Det är värt att notera att löslighet kan variera beroende på faktorer som temperaturen och påverkan från andra ämnen.
Trypsin är ett enzym som produceras i bukspottskörteln och spjälkar proteiner i mag-tarmsystemet genom att bryta ned dem till mindre peptider och aminosyror, vilket underlättar deras absorption i kroppen.
En art av Varicellovirus som ger upphov till smittsam bovin rinotrakeit och andra närbesläktade syndrom hos nötkreatur.
Ett nukleosiddifosfatsocker som kan omvandlas till deoxisockret GDP-fukos, som ger fukos till lipopolysackarider i bakteriecellväggar. Det fungerar även som givare av mannos åt glykolipidsyntes.
En underklass av lektiner som är specifika för kolhydrater innehållande mannos.
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
Kolhydratmetabolism är den biologiska processen där kolhydrater, som glukos, stärkelse och cellulosa, baksedes, omvandlas och lagras eller oxideras för att frigöra energi i levande organismer. Denna process inkluderar nedbrytning av komplexa kolhydrater till enklare sockermolekyler, glukos, som kan tas upp av cellerna och användas som energikälla eller lagras som glykogen i levern och musklerna. Kolhydratmetabolismen innefattar också syntesen av ny kolhydrater från enklare byggstenar, såsom glukos, för att producera bland annat polysackarider som cellulosa och stärkelse i växter.
Alpha-L-fucosidase är ett enzym som bryter ned specifika sockerarter (fukos) från proteiner och lipider i kroppen.
Ett släkte av Togaviridae, även kallade grupp A arbovirus, som är serologiskt likartade inbördes, men ej med andra Togaviridae. Dessa virus sprids med myggor. Typarten är Sindbisvirus.
"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."
Typarten av Morbillivirus och orsaken till den mycket smittsamma infektionssjukdomen mässling hos människor, vilken främst drabbar barn.
Enzymer som katalyserar överföringen av mannos från en nukleosiddifosfatmannos till en mottagarmolekyl som ofta är ett annat kolhydrat. Gruppen innehåller EC 2.4.1.32, EC 2.4.1.48, EC 2.4.1.54 och EC 2.4.1.57.
Egenskap som gör att antikroppar kan reagera med vissa antigena determinanter och inte med andra. Specificiteten beror på kemisk sammansättning, fysikaliska krafter och bindningsplatsens molekylära st ruktur.
Kolhydratantigen som ansamlas i olika tumörvävnader och släpps ut i blodet. Kolhydratdelen kan vara modifierad med fukos (6-deoxygalaktos) eller sialinsyra. Monoklonala antikroppar har framställts, so m kan särskilja undergrupperna av detta antigen i sera från cancerpatienter. I synnerhet sialyl-SSEA-1-antigen förekommer i höga halter i serum vid ett flertal tumörsjukdomar.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Ett något alkaliskt sekret från livmoderhalskörtlarna. Konsistensen och mängden av sekret beror på fysiologiska hormonändringar under menstruationscykeln. Det innehåller glykoproteinet mucin, aminosyr or, socker, enzymer och elektrolyter; vattenhalten uppgår till 90 %. Sekretet hindrar bakterier och sperma att nå livmodern.
En familj höljeförsedda, raka, dubbelsträngade DNA-virus, som infekterar en rad olika djurarter. Tll underfamiljer räknas, utifrån biologiska kännetecken, Alphaherpesvirinae, Betaherpesvirinae och Gammaherpesvirinae.
Asialoglycoproteinreceptorer (ASGPR) är en typ av membranproteiner som förekommer naturligt på levercellernas yta hos däggdjur. Deras huvudsakliga funktion är att binda och stuva bort asialoglykoproteiner, vilket är glykoproteiner som saknar sina terminala sackarider (galaktos eller N-acetylgalaktosamin). Efter bindning transporteras asialoglykoproteinerna in i cellen där de bryts ned och elimineras, vilket är en del av leverns naturliga funktion för att rena blodet från skadade eller överflödiga proteiner. ASGPR spelar därför en viktig roll i leverns homeostas och kan vara ett potentialt terapeutiskt mål vid behandling av leverrelaterade sjukdomar.
Typarten av Simplexvirus som orsakar de flesta former av icke-genital herpes simplex hos människor. Primär infektion förekommer huvudsakligen hos små barn, varefter viruset blir latent i dorsalrotsnervknutan. Viruset kan därefter från och till under livet aktiveras och ger då för det mesta godartade åkommor.
Tritium, symbolized as ^{3}H, is a radioactive isotope of hydrogen with a half-life of approximately 12.3 years. It consists of one proton and two neutrons in its nucleus. Tritium is commonly used in research and in the production of self-luminous compounds, such as in glow-in-the-dark watches and exit signs. When tritium decays, it emits a low-energy beta particle, which can be utilized in various applications, including nuclear medicine and scientific research. However, exposure to tritium should be limited due to its radioactive nature, as it can pose potential health risks if ingested, inhaled, or absorbed through the skin.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Hexosaminers är en grupp av aminosocker som innehåller en aminogrupp (−NH2) och sex kolatomer (hexos). De förekommer naturligt i kroppen och har viktiga funktioner, till exempel som en del av strukturella komponenter i cellmembranet och som signalmolekyler. Hexosamin är också en del av vissa proteoglykaner och glykoproteiner.
En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.
Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Radioimmunprecipitation (RIP) är en laboratorieteknik som används inom biokemi och molekylärbiologi för att identifiera och undersöka specifika proteiner i en biologisk prov. Den bygger på användningen av radioaktivt märkt antikroppar som binds till det specifika proteinmålet, följt av en precipitation-process där komplexet av antikropp och protein isoleras och koncentreras för fortsatt analys. Detta gör att man kan upptäcka och kvantifiera målproteinet i ett komplext biologiskt sample, såsom cellulär extract eller kroppsvätskor.
Separationsteknik, där den fasta fasen består av jonbytarhartser. Hartserna innehåller små, löst bundna joner som lätt byter plats med andra små joner med motsvarande laddning i de lösningar som passe rar över den fasta fasen. Syn. jonbyteskromatografi.
Ytmolykyler, vanligen glykoproteiner, som bidrar till att celler kan fästa vid andra celler. Till deras funktioner hör sammanfogning och sammankoppling av olika vertebratsystem, upprätthållande av väv nadsintegration, sårläkning, morfogena rörelser, cellförflyttning och metastasering.
Svavelradioisotoper är atomkärnor av grundämnet svavel (symbol: S), som har förändrat kärnstruktur jämfört med den stabilaste isotopen, och därför är radioaktiva. Det vill säga, de sänder ut ioniserande strålning under sitt sönderfall till en mer stabilt tillstånd. Exempel på svavelradioisotoper inkluderar ^35^S, som har 16 neutroner istället för den vanligaste isotopens 14, och har en halveringstid på 87,4 dagar.
Matrix-Assisted Laser Desorption-Ionization Mass Spectrometry (MALDI-MS) is a technique used for the analysis of biomolecules, such as proteins and peptides, as well as small molecules. This method combines matrix-assisted laser desorption/ionization (MALDI) with mass spectrometry (MS) to ionize and separate analytes based on their mass-to-charge ratio.
En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.
En virusfamilj av ordningen Mononegavirales som innehåller trådiga viruspartiklar.
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Antikroppar mot antigen från immunbristviruset HIV, tidigare benämnt HTLV-III/LAV.
Alfafetoprotein (AFP) är ett protein som produceras av fostrets lever och kan påträffas hos nyfödda barn i högre nivåer, vilka med tiden sjunker till mycket lägre värden under de första levnadsåren. I vuxen ålder kan ökade AFP-nivåer i blodet vara ett tecken på vissa typer av lever- eller tarmsjukdomar, eller att en cancer har uppstått, exempelvis primitiva germcellstumörer (som testikelcancer) eller hepatocellulär carcinom ( levercancer).
Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.
"Virussammansättning" refererar till den totala populationen och typen av virusstammar som finns i ett specifikt miljö, såsom i en viss individ, population eller ett geografiskt område, inbegripet deras frekvens och proportion.
En grupp animala lektiner som specifikt binder till beta-galaktosid, oberoende av kalcium. Medlemmarna i denna klass skiljer sig från andra lektiner genom att ha en bevarad domän för kolhydratigenkänning. Flertalet proteiner i denna klass binder till sockermolekyler på ett sulfhydrylberoende sätt och benämns S(-typ)-lektiner, men denna egenskap är inte nödvändig för att ingå i klassen.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Galaktosamin är ett ketosamint som består av en fem-kolsgrupp med en hydroxylgrupp (–OH) och en aminogrupp (–NH2) bundna till kolatomerna 4 respektive 2 i ringen. Det är en biologiskt betydelsefull sockertyp som kan ingå i glykoproteiner, proteoglykaner och andra komplexa kolhydrater hos levande organismer.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Ett släkte inom familjen Filoviridae med flera distinkta arter av Ebolavirus, var och en med separata stammar. Dessa virus orsakar utbrott av smittsamma blödarsjukdomar (Hemorragisk feber, Ebola) hos människor, oftast med hög dödlighet.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Neutralizing antibodies are a type of antibody that defends against pathogens such as viruses and bacteria by neutralizing their ability to infect human cells. They do this by binding to specific regions on the surface proteins of the pathogen, preventing it from attaching to and entering host cells. This renders the pathogen ineffective and helps to prevent or reduce the severity of infection. Neutralizing antibodies can be produced naturally in response to an infection or vaccination, or they can be generated artificially for therapeutic purposes.
Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.
En medicinsk definition av "virusvaccin" är:
I en enkel medicinsk kontext kan 'kemi' definieras som studiet och användandet av kemiska substance och deras reaktioner för att förstå, behandla eller förebygga sjukdomar. Detta inkluderar bland annat utvecklingen av läkemedel, toxikologi och farmakokinetik. Kemi är en grundläggande vetenskap som är intimt förknippad med många aspekter av medicinen.
En virusart tillhörande släktet Bunyavirus och familjen Bunyaviridae med utbredning över stora delar av världen. Det finns ett stort antal serotyper eller stammar. De sprids med myggor och ger upphov till infektion hos människor i vissa områden.
DNA-molekyler med förmåga till autonom replikation i en värdcell, och i vilka andra DNA-sekvenser kan infogas och därmed mångfaldigas. Många erhålls ur plasmider, bakteriofager eller virus. De används för att föra in främmande gener i mottagarceller. Genetiska vektorer har ett funktionsdugligt replikationsställe och innehåller genetiska markörer, som underlättar deras identifiering.