Glutamater: Salter och estrar av glutaminsyra.Glutamatreceptorer: Cellyteproteiner som binder glutamat och utlöser förändringar som påverkar cellers beteende. Till glutamatreceptorerna hör jonotropa receptorer (AMPA-, kainat- och N-metyl-D-aspartatreceptorer), som direkt styr jonkanaler, och metabotropa receptorer, som verkar genom andrahandssignalsystem. Glutamatreceptorer är de vanligaste förmedlarna av snabb, stimulerande synaptisk signalöverföring i det centrala nervsystemet. De anses även vara inblandade i minnesmekanismer och många sjukdomstillstånd.Glutaminsyra: En icke-essentiell aminosyra som normalt uppträder i L-form. Den är den vanligaste stimulerande signalsubstansen i det centrala nervsystemet.Glutamatdehydrogenas: Ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-glutamat och vatten till 2-oxoglutarat och NH3 under närvaro av NAD+. EC 1.4.1.2.Metabotrop glutamatreceptor: Cellyteproteiner som binder glutamat och som genom G-proteiner påverkar sekundära budbärarsystem. Flera olika typer av metabotropa glutamatreceptorer har klonats. De skiljer sig åt farmakologiskt, i fördelning och i fråga om verkningsmekanismer.NatriumglutamatAminosyretransportsystem X-AGGlutamatsyntas: Ett enzym som katalyserar bildandet av två glutamatmolekyler från glutamin och alfaketoglutarat i närvaro av NADPH. EC 1.4.1.13.Glutamat-plasmamembrantransportproteinerReceptor, Metabotropic Glutamate 5Vesicular Glutamate Transport ProteinsAntagonister till excitatoriska aminosyror: Läkemedel som binder till, men inte aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror, varvid agonistverkan blockeras.Excitatorisk aminosyratransportör 2: En glutamat/aspartatbärare med hög affinitet som finns i astrocyter och i levern. Dess verkan utgörs av samtransport av kalium-, natrium- och vätejoner.Vesicular Glutamate Transport Protein 2Vesicular Glutamate Transport Protein 1AMPA-receptorerAgonister för excitatoriska aminosyror: Läkemedel som binder till och aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror.NMDA-receptorerExcitatorisk aminosyratransportör 1: En glutamat/aspartatbärare med hög affinitet som finns i astrocyter, hjärta, skelettmuskler och moderkaka. Dess verkan utgörs av samtransport av kalium-, natrium- och vätejoner.Glutamatdekarboxylas: Ett pyridoxal-fosfatprotein som katalyserar alfadekarboxilering av L-glutaminsyra till att ge gammaaminosmörsyra och koldioxid. Enzymet finns i bakterier och i nervsystemet hos såväl ryggradsdjur som ryggradslösa. Enzymet reglerar halterna av gammaaminosmörsyra i normal nervvävnad. Hjärnenzymet verkar även på L-cysteat, L-cysteinsulfinat och L-aspartat. EC 4.1.1.15.Asparaginsyra: L-formen av en av de icke-essentiella aminosyrorna. Den finns i djur och växter, särskilt sockerrör och sockerbetor. Den kan verka som neurotransmittor.Glutamin: En icke-essentiell aminosyra som finns i riklig mängd i kroppsvävnaderna och deltar i många ämnesomsättningsprocesser. Det syntetiseras från glutaminsyra och ammoniak och är den viktigaste kvävekällan i kroppen, och en viktig energikälla för många celler.Receptors, Ionotropic GlutamateExcitatorisk aminosyratransportör 3Kainsyra: (2S-(2 alfa,3 beta,4 beta))-2-Karboxi-4-(1-metyletenyl)-3-pyrrolidinättiksyra; askaricid från rödalgen Digenea simplex. Det är en kraftigt retande aminosyraagonist för vissa excitatoriska aminosyrareceptorer och har använts för att särskilja receptortyper. Som många retande aminosyraagonister kan den vara neurotoxisk, och har använts experimentellt för detta ändamål.NervcellerGlutamatdehydrogenas (NADP+): Ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-glutamat, vatten och NADP+ till 2-oxoglutarat, NH3 och NADPH. EC 1.4.1.4.Råttor, Sprague-DawleySynaptisk överföringN-metylaspartatKainsyrareceptorer: Cellyteproteiner som binder glutamat och direkt kontrollerar jonkanaler. Kainsyrareceptorer särskildes ursprungligen från andra glutamatreceptorer för sin affinitet för agonisten kainsyra. Aktivering av kainsyrareceptorer har allmänt en excitatorisk verkan på celler. Subtyper har klonats, och för vissa gäller inte den traditionella distinktionen från AMPA-receptorer.Hippocampus: En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.AMPACykloleucin: En aminosyra, bildad genom ringslutning av leucin. Den har cytostatiska och immunsuppressiva egenskaper och antitumörverkan.SynapserAminosyretransportsystem, suraExcitatoriska postsynaptiska potentialer: Förändringar i cellmembranets laddningspotential på den närmsta nervcellen när en impuls med aktiverande verkan når synapsen. Vad som sker är en lokal förändring mot depolarisering. Summering av dessa potentialer kan få nervcellen att avge en urladdningsimpuls.Quisqualic Acidgamma-Aminosmörsyra: Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.Astrocyter: De största och talrikaste neurogliacellerna (stödjecellerna) i hjärnan och ryggmärgen. Astrocyter ("stjärnceller") har oregelbunden form och många långa utskott, vissa med ändplattor som bildar gliahi nnan, vilken mer eller mindre direkt bidrar till blod-hjärnbarriären. De styr den extracellulära jonaktiviteten och kemiska miljön, och s k reaktiva astrocyter aktiveras vid skada. De har transmittorv erksamhet och spänningsberoende jonkanaler.6-cyano-7-nitrokinoxalin-2,3-dion: En kraftig, stimulerande aminosyraantagonist med förkärlek för icke-NMDA-jonotropa receptorer. Den används främst som ett forskningsverktyg.Patch-clamp-teknikerKetoglutarsyra: En familj av föreningar som innehåller en oxo-grupp, med generell struktur som 1,5-glutarsyra.Dizocilpinmaleat: En kraftfull N-metyl-D-aspartatreceptor(NMDA-receptor)antagonist som huvudsakligen används för forskningsändamål. Preparatet är ett tänkbart läkemedel i samband med en rad degenerativa nervsjukdomar eller -störningar där NMDA-receptorer kan tänkas spela en viktig roll. Pga psykotropa effekter har medlet begränsats till användning för djur- och vävnadsförsök. Syn. MK-801.Glutamatammoniakligas: Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP, L-glutamat och NH3 till ADP, ortofosfat och L-glutamin. Det verkar även på 4-metylen-L-glutamat, men långsammare. EC 6.3.1.2.Kinoxaliner2-amino-5-fosfonovalerat: En kraftig och specifik NMDA-receptorantagonist i D-enantiomerisk form. L-formen är inaktiv mot NMDA-receptorer, men kan påverka AP4 (2-amino-4-fosfonobutyrat; APB)-stimulerande aminosyrareceptorer.Mikrodialys: En teknik för mätning av extracellulära halter av ämnen i vävnader, vanligen in vivo, med hjälp av en liten sond försedd med ett halvgenomsläppligt membran. Man kan även tillföra ämnen till vävnader genom membranet.Hjärnbark: Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.Aminosyror: Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.Presynaptiska terminalerRåttor, WistarNeurotransmittorsubstanserAminobutyratesSynaptosomerExcitatoriska aminosyror: Endogena aminosyror som frisätts som excitatoriska signalsubstanser av nervceller. Glutaminsyra är den vanligaste excitatoriska signalsubstansen i hjärnan. Asparaginsyra har länge betraktats som ett excitatoriskt signalämne, men dess fulla roll som sådant är inte klarlagd.Glutaminas: Ett enzym som bryter ned glutamin genom reaktionen L-glutamin + H2O = L-glutamat + NH3. EC 3.5.1.2.Aminosyretransportsystem y+NervgifterCeller, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Kynurensyra: En aminosyraantagonist med stor retningsförmåga som används som forskningsverktyg.Glutamatkarboxipeptidas II: Ett metallokarboxipeptidas som huvudsakligen uttrycks som ett membranbundet enzym. Det katalyserar hydrolys av en icke-substituerad C-terminalglutamylrest, normalt från pteroylpolyglutaminsyror. EC 3.4.17.21.Ammoniak: En färglös, alkalisk gas. Den bildas i kroppen vid nedbrytning av organiskt material i samband med ett stort antal metaboliskt viktiga reaktioner.Hjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.Medel som verkar på excitatoriska aminosyror: Läkemedel som på något sätt påverkar de excitatoriska aminosyrornas signalöverföringssystem. Hit hör medel som verkar på excitatoriska aminosyrors receptorer, påverkar dessa signalsubstansers livscykel, eller påverkar de nervcellers överlevnad, som utnyttjar excitatoriska aminosyror.Kalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.SignalsubstansreceptorerResorcinolerExcitatorisk aminosyratransportör 4Metoxihydroxifenylglykol: Ett ämne som bildas av endogent epinefrin och norepinefrin in vivo. Det finns i hjärnan, blodet, cerebrospinalvätskan och i urin, där halterna används för att beräkna katekolaminomsättningen.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Bensotiadiaziner: Verkar avslappande på glatt muskulatur och blodtryckssänkande.Membranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).NeurogliaDjur, nyföddaElektrostimuleringMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Biologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.DikarboxylsyrorTransaminaserElektrofysiologiCitronsyracykel: En rad reaktioner som omfattar oxidation av en acetylgrupp med två kol till koldioxid och vatten i samband med bildande av högenergifosfatbindningar, med hjälp av trikarbonsyraintermediärer.Excitatorisk aminosyratransportör 5Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.PyramidcellerNeuronal plasticitetExtracellulärt rum: Utrymmet mellan celler, fyllt av vätska och amorfa och fibrösa ämnen.XantenerIbotensyra: Ett nervgift, isoxazol (liknande kainsyra och muskimol), som finns i svampar av släktet Amanita. Nervskyddande medelGABA-blockerare: Läkemedel som binds till, men inte aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer. Därmed blockerar de verkan från endogen gamma-aminosmörsyra eller gamma-aminosmörsyrastimulerare.Nervcellsförgreningar: Korta och förgrenade utskott från själva nervcellen, vilka tar emot signaler från andra nervceller.NeurotransmittorupptagshämmareAlanin: En icke-essentiell aminosyra, alfaaminopropansyra, som finns i proteiner. Kan förekomma fritt i höga halter i plasma. Corpus striatum: Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.Glutamatsyntas (NADH)Receptorer, presynaptiskaPurkinjecellerTidsfaktorerCystin: En dimerisk, icke-essentiell aminosyra med kovalent bindning som bildas genom oxidation av cystein. Två cysteinmolekyler kopplas ihop med en disulfidbrygga, varvid cystin bildas.Långtidspotentiering: En ihållande ökning av synaptisk effekt, vanligtvis framkallad av någon lämplig aktivering av de samma synapserna. De iakttagna egenskaperna av långtidspotentiering antyder att den kan utgöra en cellbunden mekanism för inlärning och minne.NervhämningMagnetisk resonansspektroskopi: Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).TetrodotoxinBensoater: Salter och estrar av bensoesyra med antibakteriella och svampdödande egenskaper. De används som konserveringsmedel i farmaceutiska preparat, kosmetika och livsmedel.Bindningsplatser: De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.Synaptiska blåsorDikarboxylaminosyror: Aminosyror med två karboxylgrupper.Immunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.RyggmärgAminooxyättiksyra: En förening som hämmar in vivo-aktiviteten av aminobutyrataminotransferas, vilket leder till en förhöjd nivå av gammaaminosmörsyra i vävnader.NäthinnaTransportörerNucleus accumbensMutation: Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.Långtidsdepression, synaptisk: En ihållande verkningsberoende reduktion i den synaptiska effekten mellan nervceller. Den uppkommer normalt efter upprepad, lågfrekvent, afferent stimulering, men kan även framkallas på annat sätt. Långtidsdepression tycks spela en roll för minnet.OrgankulturmetoderAktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.Dopamin: En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.Vätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.Kväve: Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.Interneuron: I stort sett alla nervceller som inte är motoriska eller sensoriska. Med interneuroner kan även avses nervceller vars axoner förblir inom ett bestämt område i hjärnan, i motsats till sådana (projektionsneuroner) vars axoner skjuter ut i andra hjärnområden.HjärnkemiProtein-underenheterMöss, inavlade C57BLBicucullin: En isokinolinalkaloid från Dicentra cucullaria (Sjömanshjärta) och andra växter. Den är en kompetitiv GABA-A-receptorantagonist och kan sålunda ge upphov till kramper.MetioninsulfoximinD-asparaginsyraBicykliska föreningarKolisotoper: Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.Djurs beteende: Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.MalaterExtracellulär vätskaABC-bärare: En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.NervvävnadsproteinerSignalomvandlingNADBärarproteiner: Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.GABA-A Receptor AntagonistsNatriumNADPRåttor, Long-EvansKalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.GABA-receptorer: Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra med hög affinitet och sätter igång processer som påverkar cellers beteende. GABA-A-receptorer styr kloridkanaler, bildade av själva receptorkomplexet. De blockeras av bikukullin och har ofta modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat. GABA-B-receptorer verkar via G-proteiner på ett flertal effektorsystem, är okänsliga för bikukullin och har hög affinitet för L-baklofen.Mutagenes, riktad: Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.Glukos: Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.SolitärkärnaPrefrontal kortexCelldöd: Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.Elektriska retningspotentialer: Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.Aminosyraisomeraser: Enzym som katalyserar antingen racemisering eller epimerisering av kirala centra i aminosyror eller deras derivat. EC 5.1.1.Ammoniakföreningar: Oorganiska och organiska föreningar som innehåller den hypotetiska radikalen NH4.Alloster reglering: En aktivators eller hämmares inverkan på t ex ett enzyms aktivitet genom att binda till annan plats på enzymet än dess aktiva centrum.Mikroinjektioner: Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.Ambystoma: Ett släkte av familjen Ambystomatidae (mullvadssalamandrar). De mest kända arterna av detta släkte är Ambystoma mexicanum och A. tigrinum.Kalciumsignalering: Signalöverföringsmekanismer med mobilisering av kalcium (utifrån eller från intracellulära depåer) i cytoplasman till följd av yttre stimulans. Calciumsignalerna fortplantar sig som vågor, svängningar , spikar eller små stötar. Kalcium fungerar som intracellulär budbärare genom att aktivera kalciummottagliga proteiner.Läkemedelsinteraktioner: Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.Glutarater: Produkter av glutarsyra. Ibland används glutarat synonymt med glutarsyra. EnzymhämmareVariansanalys: En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.Sjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Möss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.Adenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.Intramolekylära transferaser: Enzymer av isomersklass som katalyserar överföringen av acyl-, fosfo-, amin- eller andra grupper från en position inom en molekyl till en annan. EC 5.4.Synaptiska membranGABA-B-receptorer: Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och påverkar celler genom samverkan med G-proteiner. GABA-B-receptorer kännetecknas farmakologiskt av att de är okänsliga för blockeraren bikukullin och känsliga för agonisten L-baklofen. De uppträder både presynaptiskt och postsynaptiskt, med varierande verkan såsom hämmande av adenylatcyklas, aktivering av fosfolipas A2, aktivering av kaliumkanaler och inaktivering av spänningsaktiverade kalciumkanaler.Jontofores: Tillförsel, med elektrisk ström, av joner av lösliga salter till vävnader i behandlingssyfte. I den medicinska litteraturen beskrivs metoden som ett förlopp för att öka läkemedels genomträngningsförmåga i ytvävnader med hjälp av elektrisk ström. Jontofores har ingenting att göra med jonbyte, luftjonisering eller fonofores, vilka inte kräver elektrisk ström.Modeller, molekylära: Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.Xenopus laevisBicykliska föreningar, heterocykliska: En klass mättade föreningar bestående av endast två ringar med två eller fler gemensamma atomer och åtminstone en heteroring, och som får sitt namn efter en öppen kolvätekedja med samma totalantal ato mer.Mitokondrier: Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.Nya barkenProteinbindningNeostriatumLivsmedelstillsatserPikrotoxinKolibakterie: En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.Fosfinsyror: Oorganiska eller organiska derivat av fosfinsyra, H2PO(OH). Hit hör fosfinater och fosfinsyraestrar.Vesicular Inhibitory Amino Acid Transport ProteinsNatriumkanalblockerarePyrodruvsyraAnjoner: Negativt laddade atomer, radikaler eller atomgrupper som vandrar till anoden eller den positiva elektroden (pluspolen) vid elektrolys.JonkanalstyrningSuccinaterAcetater: Salt eller estrar av ättiksyra, där den yttersta väteatomen ersatts av en metall, som t ex kopparacetat Cu(CH3COO)2, eller en radikal, som t ex etylacetat CH3COOC2H5.Proteinstruktur, tertiärKokain: En alkaloid ester som utvinns ur bladen av kokaväxter. Den har lokalbedövande och kärlsammandragande egenskaper och används kliniskt för dessa ändamål, särskilt i ögon, öron, näsa och hals. ProlinOxaloacetic AcidAspartataminotransferaser: Enzymer i transferasklassen som katalyserar reaktionen mellan L-aspartat och 2-ketoglutarat till oxaloacetat och L-glutamat. Enzymerna är pyridoxalfosfatproteiner. I levern överför reaktionen överskottskväve till aspartat för användning i ureacykeln. EC 2.6.1.1. Syn. aspartattransaminaser.Retinala gangliecellerNervbanorRekombinanta proteinerModeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurDendritutskott: Taggiga utskott på dendriter, som vart och ett mottar retningssignaler från ett nervslut. De återfinns vanligtvis på purkinjeceller och pyramidceller.Bassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.RNA, budbärarKalciumkanaler: Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.Blotting, Western: Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.Synaptisk överföring