Galla: En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.Gallsyror och gallsalter: Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.Gallgångar: En serie kanaler som börjar med ductus hepaticus och slutar med ductus choledochus, genom vilka galla förs från levern till tolvfingertarmen.Gallgång, gemensam: Den största gallgången (ductus choledochus). Den utgörs av den kanal som bildas där levergången (ductus hepaticus communis) går samman med gallblåsegången (ductus cysticus).Gallkapillärer: Fina intracellulära kanaler i levern som leder galla till leverlobernas gallgångar. Syn. canaliculi biliares.Gallpigment: Färgämnen i gallan. Dessa är bilirubin, biliverdin, bilifuscin, biliprasin, koleprasin, bilihumin, bilicyanin och urobilin.Gallgångssjukdomar: Sjukdom i någon del av gallgångssystemet.Gallgångar i levern: Ductus hepaticus dexter och ductus hepaticus sinister (den högra resp. vänstra levergången).Gallgångstumörer: Cancersjukdom i gallgångarna.Gallgångar utanför levern: Ductus hepaticus communis (den gemensamma levergången), ductus cysticus (gallblåsegången) och ductus choledochus (den gemensamma gallgången).Gallreflux: Bakåtflöde av galla till framförallt den övre matsmältningskanalen, men även till bukspottskörteln.TaurocholsyraKenodeoxicholsyra: En gallsyra som vanligen är konjugerad med glycin eller taurin. Det verkar som lösningsmedel på fetter, så att dessa kan absorberas av tarmarna, och tas upp igen i tunntarmen. Det används som gallstim ulerande medel, som koleretiskt laxermedel och till att förebygga eller lösa upp gallstenar.Cholsyror: En familj inom gallsyrorna hos människan, omfattande 3-alfa,7-alfa,12-alfa-trihydroxi-5-beta-kolansyrorna och vanligen bundna till glycin eller taurin. De verkar som lösningsmedel för fetter, så att d esa kan absorberas i tarmen. Cholsyrorna återabsorberas i tunntarmen, och de används som gallstimulerande medel.Deoxicholsyra: En gallsyra som bildas av cholat genom bakteriell verkan. Det konjugeras vanligtvis med glycin eller taurin. Deoxicholsyra har detergens- eller emulgeringsverkan så att fetter kan lösas för absorption i tarmen, återabsorberas själv och används som choleretiskt eller detergensmedel.Cholsyra: En primär gallsyra, producerad i levern och vanligtvis bunden till glycin eller taurin. Den möjliggör absorption av fett och utsöndring av kolesterol.Gallblåsa: En lagringsblåsa för gallvätska. Gallblåsan levererar gallsyror i hög koncentration och på ett kontrollerat sätt via gallblåsegången till tolvfingertarmen, för nedbrytning av lipider i födan.Gallstas: Varje hinder av gallflödet mellan levercell och Vaters ampull. Syn. kolestas.Kolelitiasis: Förekomst eller bildande av gallstenar i gallvägarna, vanligen i gallblåsan (kolecystolitiasis) eller den gemensamma gallgången (koledokolitiasis).Litocholsyra: En sekundär gallsyra som bildas ur kenodeoxicholat genom bakteriell verkan och som vanligtvis är konjugerad med glycin eller taurin. Den har förmåga att lösa fetter för absorption och absorberas själv. Syran används som kolagogum och koleretikum.UrsodeoxycholsyraGlykocholsyra: Glycinkonjugatet av cholsyra. Dess verkan är att lösa fetter för absorption, varvid även syran själv absorberas.Lever: Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.Sjukdomar i gemensamma gallgången: Sjukdomar i den gemensamma gallgången, Vaters ampull eller Oddis sfinkter.Tarm-leverkretsloppetTaurodeoxicholsyraTaurochenodeoxicholsyraGallvägar: Gallblåsan och dess gångar.Kolesterol-7-alfa-monooxygenas: Ett membranbundet cytokrom P450-enzym, kodat av CYP7, som katalyserar hydroxilering av kolesterol till 7-alfa-hydroxikolesterol, det första steget i gallsyrasyntesen. EC 1.14.13.17.Organiska anjontransportörer, natriumberoendeGallstenar: Fasta, kristallina utfällningar i gallvägarna, oftast bildade i gallblåsan. De ur gallan bildade gallstenarna består huvudsakligen av kalcium, kolesterol och bilirubin.Kolesterol: Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.Gallgångsfistel: Onormal förbindelse någonstans i gallvägarna.Gallstimulerande medel: Gastrointestinala preparat som stimulerar gallflödet till tolvfingertarmen (kolagogum) eller stimulerar levern att producera galla (koleretikum).Gallgångsadenom: En godartad tumör i de intrahepatiska gallgångarna.Gallblåseoperation: Operativt avlägsnande av gallblåsan. Syn. kolecystektomi.Kolestas, extrahepatisk: Hämmat flöde av galla genom de olika gallgångarna eller Vaters ampull. Tillståndet kallas ibland för kirurgisk gulsot.Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna: Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna.Tumörer i gemensamma gallgången: Cancer i den gemensamma gallgången, inklusive Vaters ampull och Oddis sfinkter.Bilirubin: Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer. Kolangiopankreatografi, endoskopisk retrograd: Fiberoptisk endoskopi avsedd för undersökning och kanylering av Vaters ampull via tolvfingertarmen, så att bukspottkörtel- och gallvägssystem skall kunna visualiseras genom retrograd tillförsel av kontrastmedel. Endoskopisk sfinkterotomi av Vaters papill (papillotomi) kan härvid utföras.Kolestanoler: Kolestaner med substitution av en eller flera hydroxigrupper varsomhelst, De återfinns i feces och i galla. Till skillnad från gallsyror och salter återabsorberas de inte.Gallvägssjukdomar: Sjukdomar i någon del av gallvägssystemet, inklusive gallgångarna och gallblåsan.Cholestyramine ResinKolestas, intrahepatisk: Hindrat gallflöde i levern. Det beror oftast på skadade leverceller, men kan också bero på tilltäppta gallgångar i levern. Tillståndet kallas även hepatocellulär gulsot eller medicinsk gulsot.Hydroxisteroiddehydrogenaser: Enzymer i oxidoreduktasklassen som katalyserar dehydrogenering av hydroxisteroider. EC 1.1.1.-.Glykochenodeoxicholsyra: Ett gallsalt som bildas i levern ur chenodeoxikolat och glycin, vanligen i form av ett natriumsalt. Det verkar som lösningsmedel för fetter så att dessa kan absorberas, och även syran själv absorberas. Dehydrocholsyra: En halvsyntetisk gallsyra framställd av cholsyra. Den används som cholagoga, som hydrocholeretiskt, diuretiskt och diagnostiskt hjälpmedel.AvföringTaurinTaurolitocholsyraGallvägskirurgiska tekniker: Någon teknik tillämpad vid kirurgiska ingrepp i gallvägarna.Levergång, gemensam: En gallgång som huvudsakligen ligger utanför levern och som utgörs av förbindelsen mellan den högra och vänstra levergången, vilka ligger innanför levern och, i sin tur, förenar sig med gallblåsegången till att bilda den gemensamma gallgången.Underbindning: Användning av en ligatur för att knyta till eller strypa ett kärl.Ileum: Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.Gallvägsinflammation: Inflammation i gallgångarna, såväl de intrahepatiska som extrahepatiska, eller båda.Tarmabsorption: Upptag av ämnen genom tarmhinnan.Gallblåseoperation med laparoskop: Avlägsnande av gallblåsan genom snitt i bukväggen med hjälp av laparoskop.Cholestanetriol 26-MonooxygenaseTunnskiktskromatografi: Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.Obstruktionsikterus: Gulsot, dvs gulfärgning av hud och slemhinnor, orsakad av försämrat flöde av galla i gallvägarna, som vid intrahepatisk kolestas eller gallgångshinder utanför levern.TransportörerGaskromatografi: Fraktionering av ett förgasat prov genom avskiljning mellan en rörlig gasfas och en fast fas i kolonn. Det finns två typer: gas-fastfaskromatografi och gas-vätskekromatografi.Miceller: Partiklar bestående av molekylaggregat som hålls löst samman av sekundära bindningar. Ytan på miceller består vanligen av amfifatiska föreningar, så orienterade att de minimerar energiutbytet mellan micellen och dess omgivning. Vätskor som innehåller stora mängder suspenderade miceller kallas emulsioner.Steroid-12-monooxygenasLeverceller: Den huvudsakliga strukturella enheten i levern. Levercellerna (hepatocyterna) utgörs av specialiserade epitelceller som är ordnade i sinsemellan förbundna skivor, kallade lobuli (smålober).Tolvfingertarm: Tunntarmens översta del.Kärnreceptorer: Proteiner i cytoplasman eller cellkärnan som specifikt binder signalmolekyler och utlöser förändringar som påverkar hur celler beter sig. De största grupperna är steroidhormonreceptorerna, som normalt finns i cytoplasman, och sköldkörtelhormonreceptorerna, som normalt finns i cellkärnan. Receptorer, till skillnad från enzym, katalyserar vanligtvis inte kemiska förändringar i sina ligander.SteroidhydroxylaserKolestaner: Derivat av den mättade steroiden kolestan, med metylgrupper vid C-18 och C-19 och en iso-oktylkedja vid C-17.Koledokolitiasis: Förekomst av gallsten i den gemensamma gallgången.Glukuronater: Salter och estrar av glukuronsyra.Kolater: Salter och estrar av gallsyra (cholsyra).Sfinkterotomi, endoskopiskKolangiokarcinom: En elakartad tumör som utgår från levergallgångens epitelvävnad. Den består av kanaler, klädda med kub- eller pelarceller utan innehåll av galla, och rikligt med bindväv.SulfobromftaleinMasskromatografi-Masspektrometri: En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.SterolerFosfolipider: Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.Tarmar: Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.Leversjukdomar: Sjukliga förändringar i levern.Dränage: Systematisk tömning av vätska eller var från sår, böld eller hålighet.XantomatosBiologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.Kolaner: Gallsyrornas kolvätekällor.Levercirros, biliär: Fibros i leverparenkymet till följd av hinder i gallflödet (kolestas) i de inre och yttre gallgångarna. Vid primär biliär cirros ses förstörelse av små, inre gallgångar och försämrad gallutsöndring. Sekundär biliär cirros uppstår pga långvarig obstruktion av de större inre och yttre gallgångarna, av olika orsaker.Råttor, inavlade stammarGulsot: En klinisk yttring av hyperbilirubinemi, bestående av lagring av gallpigment i huden, vilket ger hud och slemhinnor en gulaktig färgton.Vaters ampullOddis sfinkterGallgångsatresi: Frånvaro av öppning i gallgångarna, vanligen i gallgångarna utanför levern.Högtrycksvätskekromatografi: Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.Jejunum: Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.1-naftylisotiocyanat: 1-isotiocyanatonaftalen. Ett hjälpmedel för att studera leverskada som orsakar akut gallstopp och hyperbilirubinemi samt kronisk gallgångshyperplasi och gallcirros, med förändrad hepatocytfunktion. De t kan orsaka hud- och njurskada.Eubacterium: Ett släkte grampositiva, stavformade bakterier som återfinns i kroppshåligheter hos människor och djur, i djur- och växtprodukter, i infekterade mjukvävnader och i jord. Några arter kan framkalla sjukdom. De producerar inte endosporer.Kolesterol i kosten: Kolesterol i födoämnen, särskilt i animaliska produkter.ABC-bärare: En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.Kolestanol: Ett kolesterolderivat som förekommer i mänsklig avföring, gallstenar, ägg och annan biologisk materia.Kolestenoner: Kolestener med en eller flera dubbelbindningar och med något antal ketogrupper som substitut.