Sättet att gå.

Onormal gång som beror på funktionsstörningar i nervsystemet. Gångstörningarna kan bero på ett antal sjukdomar som påverkar motorisk kontroll, sensorisk feedback och muskelstyrka, som t ex CNS-sjukdomar, sjukdomar i det perifera nervsystemet, neuromuskulära sjukdomar eller muskelsjukdomar.

Oförmåga att koordinera normala gångrörelser till följd av nedsatt sensorisk funktion eller feedback. Tillståndet kan ha samband med hjärnsjukdomar, ryggmärgssjukdomar eller sjukdomar i det perifera nervsystemet.

Nedsatt förmåga att gå med benen som inte beror på sensorisk skada eller motorisk svaghet. Sjukdom i frontalloben eller de basala ganglierna (t ex parkinsonism), demens, hjärninfarkt, Alzheimers sjukdom eller andra åkommor kan vara förenade med oförmåga att gå.

'Gående' är en form av aktiv locomotion som innebär att en individ färdas framåt på två ben, med en cyklisk rörelse som alternerar mellan stöd- och svängfas, vilket kräver balans, koordination och kontroll av kroppens segment och muskulatur.

"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.

Ett tillstånd som kännetecknas av balans eller funktionsharmoni. I fysiologisk mening avses muskelskelettsystemets reaktioner vid gång, i stående och sittande ställning, eller vid andra kroppsrörelser. Stabilitet och jämvikt är förknippade med kontrollen av kroppens tyngdpunkt.

Ortopedi är en medicinsk specialitet som fokuserar på prevention, diagnosis och behandling av muskuloskelettala sjukdomar och skador, inklusive ben- och ledproblem. Ortoser är anpassade ortopediska enheter, som exempelvis skor, stötvågar, proteser eller korsettar, som används för att stödja, korrigera, förhindra eller lindra symptom orsakade av muskuloskelettala tillstånd. Ortosens syfte är att förbättra funktionen, reducera smärta och förebygga ytterligare skada.

Leden mellan foten och nedre delen av benet, bestående av facies articularis inferior och malleolaris tibiae, facies articularis malleolaris fibulae, malleolus medialis (inre fotknölen), malleolus lat eralis (yttre fotknölen) och trochlea tali (språngbenets övre ledyta).

Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.

En gånghjälpmedel är ett assistivt tekniskt hjälpmedel, som används under gång för att öka rörligheten, stödja balansen och minska risken för fallsjupp hos personer med svårigheter att gå självständigt på grund av ålder, funktionsnedsättning eller sjukdom.

Den yttersta delen av de nedre extremiteterna (benen) hos ryggradsdjur, bestående av tarsus (ankeln), metatarsus (mellanfoten), falangerna (tåbenen) och mjukvävnaderna kring dessa.

Fall på grund av halka eller snubblande som leder till skada.

Amputation är ett kirurgiskt ingrepp där en extremitet eller en del av kroppen avlägsnas, ofta på grund av skada, sjukdom eller medfödd defekt.

Leden mellan lårben och skenben.

En partial förlamning (paralys) är en medicinsk tillstånd där en persons rörelseförmåga är nedsatt på ett delvis väg, vilket orsakas av skada eller störning i nerverna eller musklerna.

Svår eller fullständig förlust av muskelfunktionerna på ena kroppshalvan. Tillståndet beror oftast på sjukdom eller skada (t ex hjärnblödning) i den hjärnhalva som är på motsatt sida av den drabbade sidan av kroppen. Mer sällan kan hjärnstamsskador, ryggmärgssjukdomar, perifera nervsjukdomar eller andra tillstånd visa sig som hemiplegi. Hemipares är en mildare form av muskelsvaghet i den ena kroppshalvan.

Från det normala gångsättet avvikande gång hos djur.

I medicinsk kontext används begreppet "acceleration" vanligtvis för att beskriva en hastighetsökning hos ett fysiskt objekt, ofta i samband med rörelse hos en patients kropp eller kroppsdelar. Exempelvis kan acceleration användas för att beskriva den hastighetsökning som sker under en muskelkontraktion eller vid vissa former av medicinska behandlingar, såsom mekanisk ventilation där lungornas volyym och luftflöde kan accelerera under in- och utandning. Det är dock viktigt att notera att användningen av begreppet kan variera beroende på kontexten.

"Rörelseomfång i led (ROM) refererar till den totala rörelsen, uttryckt i grader, som en led kan utföra inom sitt normale funktionella intervall, från full extension till maximal flexion, samt eventuell rotation och lateral flexion, beroende på ledens anatomiska och funktionella beskaffenhet."

Trä- eller metallkäppar utformade för att kunna vara till stöd för personer som har svårt att gå.

Proteser för armar, ben eller delar av dessa.

En heterogen grupp av icke fortskridande motoriska störningar orsakade av kronisk hjärnskada, som uppkommit under prenataltiden, perinatalperioden eller de allra första levnadsåren. De fyra viktigaste undertyperna är spastisk förlamning, atetos, ataktisk och blandad cerebral pares, bland vilka de spastiska formerna är vanligast förekommande. Störningarna kan variera mellan försämrad finmotorisk ko ntroll och svåra spasmer i samtliga lemmar. Spastisk diplegi (Littles sjukdom) är den vanligaste subtypen. Syn. hjärnförlamning.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder characterized by the loss of dopamine-producing neurons in the substantia nigra region of the brain, leading to motor symptoms such as tremors, rigidity, bradykinesia, and postural instability.

I en enkel mening kan robotteknik definieras som den tekniska disciplinen som handlar om design, konstruktion, programmering och användning av robotar. Robotteknik kombinerar kunskaper inom områden som mekanik, elektronik, datalogi och artificiell intelligens för att skapa maskiner som kan utföra uppgifter autonomt eller semi-autonomt. Robotar kan vara specialdesignade för att utföras specifika uppgifter inom en rad olika branscher, till exempel tillverkning, medicin, transport, rymdfart och underhåll.

I medicinen refererar "skor" ofta till ett sätt att mäta eller rangordna sjukdomars allvar, frekvens, intensitet eller frekvens av symptom, komplikationer eller andra aspekter av en patients hälsotillstånd. Skalan kan vara subjektiv eller objektiv och används ofta för att övervaka behandlingsrespons, förutsäga prognos eller jämföra resultat mellan olika behandlingar eller populationer. Exempel på skor inkluderar smärtskalor (som 0-10), funktionsskalor (som Karnofsky Performance Status Scale) och graderingar av sjukdomsaktivitet eller komplikationer (som Child-Pugh-skalan för levercirros).

"Höftledet, eller acetabulum, är en kulformig led som sammanbinder höftbenets (os coxae) huvud med bäckenet (pelvis), och tillåter rörelser som flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion."

'Viktbärande' är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala belastningen eller påfrestningen på kroppen orsakad av att bära vikt, vanligtvis i form av kroppsfett och muskler. Detta inkluderar också faktorer som relaterar till hur vikten fördelas över kroppen, såsom central eller perifer, då detta kan ha en betydande effekt på hälsa och sjukdom.

Den nedre extremiteten, ned till fotleden.

Foot orthoses, även kända som ortotiska skorinlägg eller bara ortoser, är en anpassad enhet som placeras inuti en sko för att korrigera, stödja eller förbättra funktionen hos foten. De kan vara helt skummaterial, fiberplast eller kombinationer av olika material och designas för att passa den individuella fotformen och behövden.

Hjälpmedel vid gång. Käpparna kan vara försedda med spetsar i den nedre änden.

Besvär med att gå från plats till plats.

Den böjliga delen av benet mellan lårbenet och skenbenet.

Behandlingsmetoder inom vårdområdet fysioterapi, i vilka ingår utnyttjande av fysikaliska fenomen som temperatur, ljus, vatten och ljus.

Kroppsövningar avsedda att lindra symtom eller förbättra funktioner och fysisk kondition. Får ej förväxlas med fysisk träning.

Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.

Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.

Bakbensområdet hos djur, vilket sträcker sig från sätesregionen till foten och omfattar skinkor, höft och ben.