Ett antibiotiskt ämne som erhålls ur jäsningsvätskan från Fusidium coccineum. Det verkar genom att blockera translokation under proteinsyntesen.

Peptidförlängningsfaktor G, eller Growth Hormone Releasing Peptide (GHRP), är en typ av syntetiskt peptidhormon som stimulerar frisättningen av tillväxthormon från hypofysen, och används inom medicinsk kontext för att behandla tillstånd relaterade till tillväxthormonbrist.

En vanlig, ytlig bakterieinfektion orsakad av Staphylococcus aureus eller beta-hemolytiska streptokocker grupp A. Typiska tecken är blåsor som brister och avger en tunnflytande, gulaktig vätska som torkar till en krusta. Blåsorna är vanligen lokaliserade till ansiktet, särskilt till området kring mun och näsa.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Staphylococcus aureus är en grampositiv, sfärisk (koagulasnegativ) bakterie som förekommer hos många däggdjur, inklusive människor. Den kan kolonisera olika kroppsregioner, särskilt hud och slemhukar, utan att orsaka sjukdom. Men S. aureus kan även vara patogen och orsaka en rad infektionssjukdomar, från lokala infektioner som impetigo, abscesser och celullit till systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis), endokardit, lunginflammation (pneumonia) och osteomyelit. Vissa S. aureus-stammar är multiresistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.

Stafylokockinfektioner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som normalt förekommer på hud och slemhinnor hos många människor utan att orsaka några symptom. Dock kan vissa stafylokockstammar vara patogena och orsaka en rad olika infektioner, som hudinfektioner (exempelvis impetigo och fibrom), luftvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och infektioner i djupare vävnader eller kirurgiska sår. Den vanligaste patogena stafylokockarten är Staphylococcus aureus, inklusive meticillinresistenta S. aureus (MRSA).

Ett penicillin som är resistent mot penicillinas.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Mupirocin är ett topisk tillämpat antibiotikum som används för att behandla infektioner orsakade av sensitiva stafylokocker och streptokocker, till exempel impetigo och ytliga brännskador. Det verkar genom att inhibera bakteriens protein syntes och på så sätt stoppa dess tillväxt och multiplikation. Mupirocin är tillgängligt receptfritt i vissa länder, men i andra krävs ett recept för att få det prescriberat av en läkare.

En stafylokock är en typ av grampositiv, sfärisk bakterie som tillhör släktet Staphylococcus och kan orsaka en rad olika infektioner hos människor, från milda hudinfektioner till allvarliga livshotande sjukdomar som blodförgiftning, endokardit (hjärtsacksinflammation) och nekros (död vävnad). Den mest vanliga patogena stafylokocken är Staphylococcus aureus, men det finns också andra kliniskt betydelsefulla arter som S. epidermidis och S. saprophyticus.

"Staphylococcus saprophyticus" är en gram-positiv, kokoid formad bakterie som normalt förekommer på huden och i urinvägar system hos friska individer. Den är en av de vanligaste orsakerna till obesjälade urinvägsinfektioner (UTI) hos kvinnor, särskilt yngre kvinnor. Således kan definitionen vara:

Halvsyntetiskt antibiotikum bestående av ett klorerat derivat av oxacillin.

En penicillinart som är resistent mot penicillinas men känslig för penicillinbindande protein. Meticillin inaktiveras av magsyra och injiceras därför.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Variga infektioner i ögats bindhinna orsakade av ett flertal arter av gramnegativa, grampositiva eller syrafasta bakterier, varav några av de vanligare är Haemophilus, Streptococcus, Neisseria och Chlamydia.