Fluorescerande färgämnen: Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.Karbocyanider: Föreningar innehållande tre metingrupper. De används för katjonfärgning av biologiska preparat.RodaminerFluoresceiner: En grupp derivat av spiro(isobensofuran-1(3H),9'-(9H)xanten)-3-on. De används som färgämnen, som metallindikatorer och som fluorescerande markörer i immuntester.PyridiniumföreningarFärger: Kemiska ämnen som används för färgning av andra material. Färgningen kan vara tillfällig eller permanent. Färger kan också användas i läkemedel och som reagentia eller reaktionsindikatorer inom medicin och forskning.Fluorescensmikroskopi: Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.Färgning och märkningOrganiska kemikalierKinoliniumföreningarXantenerHårfärgämnen: Kosmetiska färgämnen som används för att färga håret permanent eller tillfälligt.Fluorescensspektrometri: Mätning av intensitet och kvalitet hos fluorescerande ljus.Fluorescens: Egenskapen hos ett ämne att lysa under bestrålning. Den avgivna strålningen är vanligtvis av längre våglängd än den infallande (eller absorberade), t ex kan ett ämne som bestrålas med osynligt ljus avge synligt ljus. Röntgenfluorescens används för diagnostiska ändamål.Rodamin 123Vätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.RosanilinfärgerKalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.Konfokal mikroskopi: En ljusmikroskopteknik där endast en punkt belyses och undersöks åt gången. En bild byggs upp genom att objektet skannas punkt för punkt. Ljuskällan kan vara av konventionell typ, eller laser eller UV-ljus.Isokinoliner: En grupp föreningar med benso(c)pyridinets heterocykliska ringstruktur. Ringstrukturen är typisk för den grupp av opiumalkaloider som innehåller papaverin.Fluorescein: En indikatorftalfärg som är gulgrön i utstryk av normal tårvätska och klargrön i en mer alkalisk lösning, som t ex kammarvatten, och används därför både terapeutiskt och för diagnos i samband med hornhinneskador.Akridinorange: N,N,N´,N´-tetrametyl-3,6-akridinediamin, monohydroklorid. Kationiskt cytokemiskt färgämne specifikt för cellkärnor, isht DNA. Används som supravitalt färgämne och i fluorescenscytokemi. Kan ge upphov till mutationer hos mikroorganismer.Lissamingrönt: Gröna färgämnen som innehåller ammonium- och arylsulfonatdelar som åskådliggör vävnader om de ges intravenöst. De har haft störst användning för undersökning av njurarnas fysiologi.SuccinimiderAmmoniakföreningar: Oorganiska och organiska föreningar som innehåller den hypotetiska radikalen NH4.BensoxazolerCellmembrangenomtränglighet: En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.Fura-2: Ett fluorescerande, kalciumkelatbildande ämne som används för att studera intracellulärt kalcium i många vävnadstyper. Kanalförbindelser: Förbindelser mellan celler som utgör passager för små molekyler och elektrisk ström. Kanalförbindelser beskrevs ursprungligen anatomiskt som områden för närkontakt mellan celler, med ett membranavstånd på 1-2 nm. Förbindelsernas olika egenskaper återspeglas av det antal connexiner, en grupp proteiner, som bildar anslutningarna.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Membranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).Flödescytometri: En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.FotoblekningEtidium: Ett medel mot trypanosomer och eventuellt virus med utbredd användning inom experimentell cellbiologi och biokemi. Etidium har ett flertal experimentellt användbara egenskaper, som t ex förmåga att binda till nukleinsyror, icke-kompetitiv blockering av nikotinacetylkolinreceptorer, och fluorescens. Det används vanligen i bromidform.Bensimidazoler: En grupp föreningar som används i såväl läkemedel som bekämpningsmedel.Fluorescein-5-isotiocyanat: Fluorescerande markör som kan binda till vävnader och proteiner och som används vid fluorescerande antikroppsfärgning och i protein- och aminosyrabindningsteknik.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Anilinföreningar: Föreningar med aminobensen (fenylamin).Voltage-Sensitive Dye ImagingGelsemium: Ett växtsläkte tillhörande familjen Loganiaceae (alternativt Gelsemiaceae). Gelsemium sempervirens kallas gul jasmin, vild jasmin eller giftjasmin. Växten används i homeopatpreparat.BensotiazolerTidsfaktorerCellkommunikation: Varje form av kommunikation mellan levande celler i en organism, antingen genom direktkontakt mellan cellerna eller med hjälp av kemiska signalsubstanser, hormoner och cykliskt AMP.Oxaziner2-naftylamin: Ett naftalenderivat med karcinogen verkan.Liposomer: Konstgjorda, små, enkla eller flerskiktsblåsor (tillverkade av lecitiner eller andra lipider) som används för transport av olika biologiska molekyler eller molekylkomplex till celler, t ex läkemedel eller gener. De används även för undersökning av membran och membranproteiner.Laser: En optisk källa som sänder ut fotoner i en sammanhållen stråle. "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation" (LASER) åstadkoms med hjälp av apparater som omformar ljus av olika våglängder till en enda intensiv och nästan icke-divergerande stråle av monokromatiskt ljus. Lasrar verkar inom det synliga, infraröda eller ultravioletta, frekvensområdet. De kan utveckla enorm hetta och energi vid korta fokallängder och används inom kirurgi, för diagnos och i fysiologiska studier. Lågenergilasrar, som avger ljus och inte hetta, har kommit till användning för sårläkning och smärtbehandling.Fluorescensmikroskopi, multifoton: Fluorescensmikroskopi som utnyttjar lågenergifotoner för att aktivera fluoroforen. Multifotonmikroskop har en förenklad optisk bana på emissionssidan, pga avsaknad av nålhål för emissionsstrålen, vilket behövs på vanliga konfokala mikroskop. Ytterst medger detta en spatiell avgränsning av fluorescensaktiveringen, med bildåtergivning djupare in i optiskt tät vävnad, medan ljusblekning och fototoxicitet begränsas till det avbildade området.NaftolerCellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Kapillärelektrofores: En ytterst känslig (pikomolarnivå; tiotusentals gånger känsligare än konventionell elektrofores) och effektiv elektroforesteknik för separation av proteiner, nukleinsyror och kolväten.Spektroskopi, nära-infrarödFluorometriIntracellulär vätska: Vätskan inuti celler.BisbenzimidazolAmarantfärgämne: 3-hydroxy-4-((4-sulfo-1-naftalenyl)azo)-2,7-naftalendisulfonsyra, trinatriumsalt. Ett sulfonsyrabaserat naftylazofärgämne som använts i livsmedel och mediciner, samt som kemisk indikator.Konnexiner: En grupp homologa proteiner, som bildar kanaler mellan membraners föreningspunkter. De utgör produkter av en identifierad genfamilj med såväl väl bevarade som mycket divergenta regioner. Variabiliteten bidrar till att ge de intracellulära förbindelserna ett stort antal funktionella egenskaper.Dextraner: En grupp glukospolymerer som produceras av vissa bakterier. Dextraner har terapeutisk användning som plasmavolymutökare och som antikoagulanter. De har även utbredd användning i biologiska studier och industriellt.Biologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.Flödesmätning med spårfärg: Metod för flödesmätning genom tillförsel av en given kvantitet av ett färgämne till flödessystemet och avläsning av koncentrationen (utspädningen) av färgämnet vid bestämda tidsintervall och mätpunkter.Ammoniumklorid: (NH4)Cl. En systemisk, försurande substans som använts som diuretikum och slemlösande medel.Konnexin 43: En peptid på 43 kD som ingår i konnexinfamiljen bland de intracellulära ("gap junction") proteinerna. Konnexin 43 är en produkt av alfa-1-konnexingenen. Peptiden isolerades första gången från hjärta hos däggdjur, men den förekommer överallt i kroppen, inklusive hjärnan.Geninjektion: Teknik för att överföra DNA direkt till organeller genom att skjuta med DNA-klädda mikrokulor av guld eller volfram från en gaspistol ("gene gun") med helium som drivgas. Tekniken används bl a vid DNA -vaccinering, för att injicera guldpartiklar med DNA i epidermis.Fluorescensresonansenergiöverföring: Ett slags fluorescensspektroskopi, där man utnyttjar två fluorescensfärger med överlappande emissions- och absorptionsspektra, vilket används för att ange märkta molekylers proximitet. Tekniken är användbar vid undersökning av molekylsamverkan och proteinveckning.NatriumCellinjeDNA: En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).4,4´-diisotiocyanostilben-2,2´-disulfonsyraRåttor, Sprague-DawleyMolecular ImagingSodium-Hydrogen AntiporterPropidiumElektrofysiologiCellöverlevnad: Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.Barbiturater: En grupp derivat av barbitursyra eller tiobarbitursyra. Många av dessa har medicinsk betydelse som lugnande medel eller hypnotika, som narkosmedel eller som kramplösande medel.Indikatorer och reagenserOrganotennföreningarKalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.Klorider: Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.OsmolaritetKaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.NervcellerAnilinnfaftalensulfonater: En klass organiska föreningar som innehåller en anilin- (fenylamin-)grupp länkad till ett salt eller en ester av naftalensulfonsyra. De används ofta som fluorescerande färgämne.Genomtränglighet: Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.Videomikroskopi: En mikroskopiteknik där tv-kameror används för att öka ljusstyrkan i annars för mörka, förstorade bilder. Tekniken är vanlig inom telepatologi.4-acetamido-4´-isotiocyanatostilben-2,2´-disulfonsyraSyror: Kemiska föreningar som lösta i vatten ger vätejoner eller protoner; vars väte kan ersättas av metaller eller basiska radikaler; som vid reaktion med baser bildar salter och vatten (neutralisering).Fotoner: Diskreta energimängder, tillsynes elementarpartiklar utan massa, som överförs med ljusets hastighet. De utgör (kvant)enheten för elektromagnetisk strålning. Fotoner avges när elektroner förflyttas från en energinivå till en annan.BensofuranerIndoler: Bicykliska, heteroaromatiska föreningar bestående av 2,3-bensopyrrol.Diffusion: Gasers eller lösningars förmåga att utbreda sig från ett område med högre tryck eller koncentration till områden med lägre tryck eller koncentration. Diffusion är en viktig mekanism i samband med biologisk transport.Intracellulära membran: Tunna strukturer som omger de subcellulära enheterna eller organellerna i eukaryota celler. De omfattar en rad olika membran anslutna till cellkärnan, mitokondrierna, golgiapparaten, det endoplasmatiska närverket, lysosomerna, plastiderna och vakuolerna.Cytofotometri: Metod för undersökning av organiska föreningar inuti celler, in situ, genom mätning av ljusintensiteten i selektivt färgade delar av cytoplasman. De undersökta föreningarna och deras läge i cellerna fås att fluorescera och undersöks i mikroskop.Fluorescenspolarisation: Polarisationsmätning av fluorescerande ljus från lösningar eller mikroskopprov. Metoden används för att erhålla uppgifter om molekylstorlek, molekylform och konformation, anisotropi, elektroniskt energiflöde, molekylär interaktion, inkl. bindning av färg och koenzymer, samt antigen-antikroppreaktion.NanopartiklarOptik och fotonikBorföreningar: Oorganiska eller organiska föreningar som innehåller bor som en integrerad del av molekylen.Adenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.Extracellulärt rum: Utrymmet mellan celler, fyllt av vätska och amorfa och fibrösa ämnen.Amilorid: En pyrazinförening som hämmar natriumreabsorbtion genom natriumkanalerna i njurepitelceller. Detta ger upphov till en negativ spänning i cellernas luminalmembran och reducerar utsöndringen av kalium- och vätejoner. Amilorid används tillsammans med diuretika för att minska kaliumförlusten.Ljus: Det område av det elektromagnetiska spektret som det mänskliga ögat är känsligt för. Ljusets våglängd ligger mellan 400 och 800 nanometer, dvs mellan de ultravioletta och infraröda frekvenserna.Nötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.TemperaturAmidiner: Används som antiseptiska medel.Kalciumsignalering: Signalöverföringsmekanismer med mobilisering av kalcium (utifrån eller från intracellulära depåer) i cytoplasman till följd av yttre stimulans. Calciumsignalerna fortplantar sig som vågor, svängningar , spikar eller små stötar. Kalcium fungerar som intracellulär budbärare genom att aktivera kalciummottagliga proteiner.Receptors, Purinergic P2X7Intercellulära förbindelser: Direktkontakt mellan en cell och en granncell. I de flesta fall är denna kontaktpunkt för liten för att ses i ljusmikroskop, men de kan synliggöras med hjälp av konventionell eller kryoelektronmikroskopi, som visar att den aktiva cellmembranen, den underliggande cytoplasman och det gemensamma extracellulära utrymmet är högt specialiserade.Livsmedelsfärgämnen: Naturliga eller syntetiska färgämnen som används vid livsmedelsberedning.Bilddiagnostik: Varje bildframställning av ett organs eller en vävnads struktur eller funktion som används för diagnostisk bedömning. Häri ingår såväl mätning av fysiologiska och metaboliska reaktioner på fysiska och kemiska stimuli som ultramikroskopi.Indocyaningrönt: En trikarbocyaninfärg som används diagnostiskt för leverfunktionstester och vid mätning av blodvolym och hjärtkapacitet.Bikarbonater: Oorganiska salter som innehåller -HCO3-radikalen. De är av betydelse för bestämmande av blodets pH. Halten av bikarbonatjoner regleras av njurarna, och nivåerna i blodet utgör en indikator på alkalire serven och buffringskapaciteten.Fluorofotometri: Mätning av ljuset från fluorescein för undersökning av integriteten hos ögats olika gränsskikt. Metoden används för undersökning av blod-vätskebarriären, blod-näthinnebarriären, vätskeflöde, hornhinneepitelets genomsläpplighet och tårflödesdynamiken.Laurater: Salter och estrar av den mättade, C12-monokarboxylsyra-laurinsyran.Jonoforer: Kemiska ämnen som ökar genomsläppligheten för specifika joner hos biologiska eller konstgjorda lipidmembran. De flesta jonoforer är förhållandevis små organiska molekyler som verkar som rörliga bärare inom membranen eller som sammansmälter till att bilda jonkanaler genom membranen. Många är antibiotika, och många verkar som frikopplande medel genom att kortsluta protongradienten över mitokondriemembran.Kelatkomplexbildare: Organiska substanser som bildar två eller fler bindningar med en central metalljon. I heterocykliska ringar utgör metallatomen en del av ringen. Några biologiska system bildar metallkelat, som t ex de n järnbindande porfyringruppen i hemoglobin och det magnesiumbindande klorofyllet i växter. Kemiskt används de som jonfångare i lösningar, medicinskt mot mikroorganismer, för behandling vid metallförg iftning och i kemoterapiprotokoll.Optiska fibrerResultats reproducerbarhetEndocytos: Cellers upptag av extracellulära ämnen i membranbundna vakuoler eller mikroblåsor. Endosomer spelar en central roll för endocytos.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.NukleinsyrorEGTA: Etylen-bis(oxyetylen-nitrilo)-tetra-[ättiksyra]. Ett kelerande medel med förhållandevis högre kalciumspecificitet och lägre toxicitet än EDTA (etylendiamintetraättiksyra).Reaktiva syreradikalerInfraröda strålar: Det band i det elektromagnetiska spektret som vanligtvis upplevs som värme. De infraröda strålarna har längre våglängder än det synliga ljuset och når in i mikrovågsfrekvenserna. Infrarött ljus används för värmebehandling och för uppvärmning av mat.Exocytos: Utsöndring av cellulär materia från intracellulära, höljeförsedda blåsor genom sammansmälting av blåsorna med cellmembranet.Karbonylcyanid-p-trifluoromethoxyfenylhydrazon: En protonjonofor som ofta används som bindningslösande medel i biokemiska studier.Bildcytometri: En teknik som omfattar morfometri, densitometri, neurala nätverk och expertsystem som har många kliniska och forskningstillämpningar och som är särskilt användbar inom anatomisk patologi för undersökning av elakartade förändringar. De för tillfället vanligaste tillämpningarna är inom DNA-analys och immunfärgningskvantifiering.Cytoplasma: Den del av cellen som innehåller cytosolen och andra strukturer än cellkärnan, mitokondrierna och större vakuoler.Sensitivitet och specificitetCellseparationNervcellsutskott: Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.Buffert: Kemiskt system som motverkar ändringar i koncentrationen av ett annat kemiskt ämne. Så tjänar t ex protongivar- och protonmottagarsystem som buffertar som hindrar väsentliga ändringar i vätejonkoncent rationen (pH).Molekylära sonder: En samling atomer eller molekyler som fästs vid andra molekyler eller cellstrukturer för att undersöka deras egenskaper. Radioaktiva DNA- eller RNA-sekvenser används inom molekylär genetik för att påvisa förekomst av komplementära sekvenser med hjälp av nukleinsyrahybridisering.Kalibrering: Fastställande av korrekta mätvärden på ett mätinstrument genom jämförelse med standardvärden, eller inställningar av kontrollapparatursom motsvarar vissa givna värden för spänning, ström, frekvens osv .PartikelstorlekBildbehandling, datorstödd: Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.Råttor, WistarMitokondrier: Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.Elektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.Pepparrotsperoxidas: Ett enzyme i pepparrot med antigenegenskaper. Det används i stor utsträckning som spårmedel vid ljus- och elektronmikroskopering. Dess antigenegenskaper gör det användbart som kombinationsantigen och markör i experimentell immunologi. EC 1.11.1.7.Synaptiska blåsorCellstorlek: Cellers volym eller ytmått.Intracellulärt rum: Utrymmet i en cell.Lipidlager, dubbla: Lipidlager med en tjocklek av två molekyler. Dubbellagersystem används ofta som modeller för biologiska membran.EnzymhämmareNigericinAktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.Cytosol: Den vätska (vattenlösning) som fyller ut utrymmet mellan organellerna och andra cellorgan i cytoplasman.PolymeraskedjereaktionMikrosfärer: Små, sfäriska partiklar av enhetlig, mikrometerstor storlek, som ofta ofta används som bärare av radioisotoper eller olika sorters reagenter som markörer.KinolinerMikroinjektioner: Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.NäthinnaLäkemedelsadministrationssystem: System för distribution av läkemedel i kroppen till målområden för den farmakologiska verkan. Systemen baseras på teknik för läkemedelsberedning, administrationsvägar, val av målområden och hänsynstagande till metabolism och toxicitet.Molekylstruktur: Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.Kväveoxid: Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.Quantum DotsJontransport: Jonförflyttning genom energigenomsläppliga cellmembraner. Transporten kan vara aktiv, passiv eller understödd. Joner kan förflytta sig en åt gången (uniport) eller som grupper om två eller fler joner i samma (symport) eller motsatt (antiport) riktning.Grönfluorescerande proteiner: Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Benspyraner: Syn. bensopyraner.ValinomycinModeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurMikroflödesanalys: Metoder baserade på principerna för mikroflödesprocesser för provhantering, reagensblandning, separering och påvisande av specifika beståndsdelar i vätskor.Mikroskopi: Bruk av instrument och teknik för att åskådliggöra material och detaljer som inte är synliga med blotta ögat. Detta åstadkoms genom förstoring av bilder, vilka överförs med ljus- eller elektronstrålar genom optiska eller magnetiska linser som förstorar hela bildfältet. Vid svepmikroskopi skapas bilder genom punktvis avbildning av preparatet, i förstorad skala, efterhand som en smal stråle av ljus, elektroner, laser, en ledande sond eller topografisond sveper över det.VattenTiazolerThapsigarginHornhinneendotel: Ett enkelt skikt av stora, platta celler som täcker hornhinnans yta.TumörcellinjeP-glykoproteinMöss, inavlade C57BLElektrostimuleringRåttor, inavlade stammarFluorescens efter ljusblekning: En metod för att studera membranproteiners och lipiders sidorörelser. Ett litet område på ett cellmembran bleks med en laserstråle, och den tid det tar för oblekta, fluorescensmärkta proteiner att vandra tillbaka till det blekta området är ett mått på cellmembranets fluiditet. Utifrån dessa mätningar kan ett proteins eller en lipids diffusionskoefficient beräknas.Celldelning: En cells förökning genom delning.Läkemedelsbärare: Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.Bromfenolblått: alfa,alfa-bis(3,5-dibrom-4-hydroxifenyl)-alfa-hydroxi-o-toluensulfonsyra, gammasulton. Industriellt färgmedel, med användning också som indikatorfärg för laboratoriebruk och som färgämne för biologisk a preparat.OrganellerPeptiderPolymererDjur, nyföddaVakuolerBensensulfonater: Organiska salter och estrar av bensensulfonsyra.Kolibakterie: En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.Lens, Crystalline: En genomskinlig, bikonvex struktur i ögat, innesluten i en kapsel och belägen bakom iris och framför glaskroppen. Längs kanten är den något överlappad av ciliarutskotten. Ciliarkroppens (strålkroppens) anpassning är avgörande för ögats avståndsinställning.LösningarEnergiöverföringYtegenskaperJonkanaler: Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.P2-receptorerRetinala gangliecellerMarsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.Patch-clamp-teknikerOxidation-reduktionMembranlipider: Lipider, huvudsakligen fosfolipider, kolesterol och små mängder glykolipider som finns i membran, inkl. cellmembran och intracellulära membran. Lipiderna kan förekomma som dubbellager i membranen, med inneslutna proteiner mellan lagren och yttre proteiner på membranets utsida. Membranlipider är nödvändiga för aktiv transport, ett flertal enzymatiska aktiviteter och membranbildning.Kalciumkanaler: Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.Celldöd: Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.OligonukleotidsonderNanoteknologiMaleimiderEpitelceller: Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.