En partial förlamning (paralys) är en medicinsk tillstånd där en persons rörelseförmåga är nedsatt på ett delvis väg, vilket orsakas av skada eller störning i nerverna eller musklerna.

Stort eller fullständigt bortfall av motoriska muskelfunktioner i ansiktet. Tillståndet kan bero på central eller perifer skada. Skador på nervbanor i centrala nervsystemet från hjärnbarken till ansiktets nervkärnor i pons medför muskelsvaghet som oftast ej omfattar pannans muskler. Ansiktsnervsjukdomar ger vanligtvis generaliserad, halvsidig ansiktssvaghet. Sjukdomar i de neuromuskulära förbindelserna och muskelsjukdomar kan också ge upphov till ansiktsförlamning eller -försvagning.

Sjukdomar i den 6. kranialnerven (abducens) eller dess kärna i hjärnbryggan (pons). Defekter hos nerven orsakar svaghet i ögats sidomuskel (musculus rectus lateralis), vilken leder till horisontellt d ubbelseende och skelning (esotropi). Vanliga orsaker till nervskada är högt intrakraniellt blodtryck, skallskador, ischemi eller infratentoriella tumörer.

The oculomotor nerve, also known as the third cranial nerve, controls many of the muscles that move the eye and enable fine-focus adjustments. Oculomotor nerve diseases refer to conditions that affect the function of this nerve, leading to various symptoms such as drooping of the eyelid (ptosis), double vision (diplopia), and difficulty with eye movement. These diseases can be caused by a variety of factors, including nerve damage due to trauma, compression from tumors or aneurysms, inflammation, or degenerative conditions. Treatment for oculomotor nerve diseases varies depending on the underlying cause and may include medication, surgery, or observation.

'Partus pares' är ett medicinskt tillstånd som kan uppstå under de sista veckorna av graviditeten eller under förlossningen. Det definieras som en oförmåga hos modern att aktivt pressa och driva ut barnet på grund av svag muskelkraft i bukmuskulaturen, främst i den undera delen av ryggmuskulaturen (lumbalregionen). Partus pares kan orsakas av en kombination av fysiskt slitage, hormonella förändringar och ökat tryck på bäckenet under graviditeten. Det är viktigt att det upptäckts och behandlas tidigt eftersom det kan leda till komplikationer under förlossningen så som långvarig förlossning, behov av assistans med kirurgisk instrumentering (till exempel vakuumsugning eller kejsarsnitt) och skador på modern eller barnet.

Förlamning är en total eller delvis kraftlöshet i muskler eller en grupp av muskler, ofta orsakad av skada på nerverna eller centrala nervsystemet.

"Parapares, spastisk" är en medicinsk term som refererar till en mild till måttlig form av förlamning (pares) i båda benen, karaktäriserad av ökad muskeltonus och spasticitet.

Ophthalmoplegia är ett medicinskt tillstånd där det uppstår svaghet eller fullständig förlamning (pares eller paralys) i de muskler som kontrollerar ögats rörelser. Detta kan orsaka problem med att fokusera ögat, dubbelseende eller oförmåga att röra ögat överhuvudtaget. Ophthalmoplegia kan vara en permanent eller tillfällig tillstånd och kan drabba ena eller båda ögonen. Det kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, inklusive neurologiska sjukdomar som Multipel skleros (MS) och myasthenia gravis, diabetes, trauma till ögat eller ögonhålan, eller som en biverkning av vissa mediciner. I vissa fall kan orsaken aldrig fastställas, vilket kallas idiopatisk ophthalmoplegia.

Infarkter som förekommer i hjärnstammen (mitthjärnan, bryggan och den förlängda märgen). Det finns flera specifika syndrom, kännetecknade av sina bestämda kliniska uttrycksformer och bestämda ställen för den ischemiska skadan.

Ett syndrom kännetecknat av defekter i det sympatiska nervsystemet i ena ansiktshalvan, inkl. ögat. Kliniska drag omfattar mios (förminskad pupill), lindrig blefaroptos (sänkt ögonlock) och halvsidig anhidros (ingen svettproduktion). Orsaker till tillståndet kan vara skada på hjärnstammen, nackryggmärgen, första bröstkorgnervens rötter, lungspetsen, halspulsådern, sinus cavernosus eller orbitalspetsen.

Ett synsymtom som uttrycker sig som så att syncentrum uppfattar ett objekt som två. Symtomet kan hänga samman med sjukdomstillstånd som brytningsfel, skelning, defekter i den okulomotoriska nerven, trokleanerven eller abducensnerven, eller sjukdomstillstånd i hjärnstammen och occipitalloben.

Den 6:e hjärnnerven (kranialnerven). Abducensnerven börjar i hjärnbryggans nucleus abducens och skickar motoriska nervtrådar till ögats rectus lateralismuskler. Skada på nerven eller dess kärna medför förlorad kontroll över horisontella ögonrörelser.

Stämbandsförlamning, eller recurrens laryngitis paralytica, är en neurologisk rubbning som orsakar ett fullständigt eller delvis förlorat rörelseförmåga hos stämbanden, vilket kan leda till heshet, andnöd och svårigheter att tala eller svälja.

Störningar i artikulationen orsakade av bristfällig koordination mellan musklerna i svalget, struphuvudet, tungan eller ansiktet, vilken i sin tur kan bero på hjärnnervsjukdomar, neuromuskulära sjukdomar, sjukdomar i lillhjärnan, i de basala ganglierna, i hjärnstammen, eller i de kortikobulbära områdena. Hjärnbarkens språkcentra är intakta vid detta tillstånd. Syn. dysartri.

Den oculomotoriska nerven (Cranial nerve III) är den nerv som kontrollerar de flesta av de muskler som används för att röra ögat och är ansvarig för pupillreaktionen och ögonlidsfunktionen.

Neurosyfilis är en infektionssjukdom som orsakas av bacterien Treponema pallidum och drabbar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Det är en komplikation till den sexuellt överförbara sjukdomen syfilis, som inte behandlats korrekt eller i tid. Neurosyfilis kan orsaka en rad symtom, såsom demens, huvudvärk, förlamningar, humörsvängningar och svårigheter att koordinera rörelserna.

Metoder och rutiner för diagnostisering av sjukdomar i det centrala och perifera nervsystemet eller demonstration av nervsystemets funktioner eller funktionsbrister.

Svår eller fullständig förlust av muskelfunktionerna på ena kroppshalvan. Tillståndet beror oftast på sjukdom eller skada (t ex hjärnblödning) i den hjärnhalva som är på motsatt sida av den drabbade sidan av kroppen. Mer sällan kan hjärnstamsskador, ryggmärgssjukdomar, perifera nervsjukdomar eller andra tillstånd visa sig som hemiplegi. Hemipares är en mildare form av muskelsvaghet i den ena kroppshalvan.

Vestibulär neuronitis är en plötslig och ofta intensiv episod av yrsel orsakad av inflammation i den vestibulära nerven, som styr balans- och orienteringssinnet.

'Okulära motilitetsrubbningar' refererar till ovanliga eller störda rörelser hos ögonen, inklusive saknaden av förmågan att fokusera, röra ögonen koordinerat eller hålla dem i en rät position.

Störningar hos någon av de tolv hjärnnerverna. Med undantag för syn- och luktnerverna omfattas även sjukdomstillstånd i de hjärnstamskärnor, där hjärnnerverna börjar eller slutar.

Den del av det centrala nervsystemet som ligger mellan den förlängda märgen och mitthjärnan, framför lillhjärnan, och bestående av en övre och en undre del.

Skada på abducensnerven (den 6. kranialnerven) genom yttre våld (skallskada, skada i ögonhålan). Sådan skada kan leda till försvagning eller förlamning av ögats sidomuskel (musculus rectus lateralis).

Framkallande av rotatorisk nystagmus genom stimulering av den yttre hörselgången med vatten eller luft som är över eller under kroppstemperatur. Med varm stimulering uppstår nystagmus mot det stimuler ade örat, medan kyla ger nystagmus bort från den stimulerade sidan. Utebliven nystagmus tyder på störning i labyrintfunktionen.

Polyneuropathy är en neurologisk term som refererar till en grupp av sjukdomar eller tillstånd som orsakas av skada på flera perifera nerver samtidigt, vilket kan leda till symtom som känselbortfall, smärta, svaghet och koordinationssvårigheter i extremiteterna. Polyneuropatier kan ha många olika orsaker, inklusive diabetes, alkoholmissbruk, autoimmuna sjukdomar, exponering för toxiner eller arvet.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Infarkt i den dorsolaterala delen av ryggmärgen pga tilltäppning i ryggradsartären och/eller lillhjärnans bakre och nedre artär. De kliniska manifestationerna varierar med infarktens omfattning, men kan utgöras av förlust av smärt- och temperaturkänsel i den ansiktshalva som är på samma sida som infarkten eller i motsatt kroppshalva nedanför hakan, Horners syndrom på samma sida, ataxi på samma sida, dysartri, yrsel, illamående, hicka, dysfagi (sväljningssvårigheter) och stämbandsförlamning.

Godartade eller elakartade tumörer som uppstår i en eller flera av de tolv hjärnnerverna.

Muskelspasticitet definieras som en ökad muskeltonus orsakad av en överaktiv reflexkrets, vilket leder till en förlängd och stel muskelreaktion på en rörelse eller en beröring. Det är ett vanligt symtom vid skador på pyramidbanorna i centrala nervsystemet, såsom efter stroke eller med multipel skleros.

Godartade eller elakartade intraaxiala tumörer i hjärnstammen (mitthjärnan, bryggan eller den förlängda märgen). Såväl primära tumörer som metastaser kan uppträda här. Kliniska tecken kan vara ataxi ( koordinationsrubbningar), skallneuropatier, illamående, hemipares (halvsidig förlamning eller försvagning) och quadripares (förlamning av alla fyra extremiteter). Primära typer förekommer oftare hos b arn. Olika vävnadstyper är gliom, hemangioblastom, gangliogliom och ependymom.

"Eye manifestations" refer to any visible symptoms or changes in the eye that can be observed during a medical examination. These manifestations can include a wide range of conditions, such as inflammation, infection, injury, abnormal growths, or degenerative changes in the eye or surrounding tissues. Examples of eye manifestations include redness, swelling, discharge, pain, vision loss, floaters, distorted vision, or changes in the appearance of the pupil or iris. These manifestations can be indicative of various underlying medical conditions and require evaluation by an eye care professional for proper diagnosis and treatment.

En medicinsk definition av 'arm' är den övre extremiteten på människokroppen, som sträcker sig från skulder till fingertoppar. Den består av överarmsbenet (humerus), underarmsbenet (ulna och radius) och handleden, samt 27 ben i handen (8 karpaler, 5 metakarpaler och 14 fingerben).

Ett tvärvetenskapligt område för studier rörande beteendets biologiska grunder - de biokemiska, genetiska, fysiologiska och neurologiska - och tillämpning av denna kunskap i förståelsen av och behandl ingen av psykisk sjukdom.

Eye pain refers to discomfort or unpleasant sensations in the eye, which can range from a sharp stabbing sensation to a dull ache. It is a common symptom that can be caused by various factors, including injury, infection, inflammation, or underlying medical conditions. The severity and nature of the pain may vary depending on the cause, and it is essential to seek medical attention if the pain is severe, persistent, or accompanied by other symptoms such as redness, discharge, or vision changes.

Sjukdomstillstånd i ansiktsnerven eller dess kärnor. Störningar i pons (hjärnbryggan) kan återverka på ansiktets nervkärnor eller nervknippen. Nerven kan vara påverkad intrakraniellt, längs den del som passerar tinningsbenet, eller längs nervbanorna utanför skallbenet. Till de kliniska tecknen hör svaghet i ansiktsmusklerna, bortfall av smaksinnet i främre delen av tungan, hyperakusi (ljudöverkänslighet) och minskat tårflöde.

Kronisk ansamling av blod under den hårda hjärnhinnan, oftast på sidan av eller ovanför hjärnhalvorna. De kliniska tecknen kan fördröjas i dagar till veckor, då de drabbade kan uppvisa tecken på förvirring, trötthet, hemipares, ataxi, afasi och andra neurologiska störningar. Denna typ av hjärnblödning tycks oftast uppträda efter 50 års ålder. Den kan vara spontan, följa på skallskada, uppträda i samband med blödningssjukdomar eller medicinering med antikoagulanter, bero på lokal tumörinvasion och andra sjukdomstillstånd.

Onormala pupillreflexer, som yttrar sig i en skillnad i pupillstorlek på 1-2 mm i diameter. Orsaken är en abnormalitet i irismuskulaturen eller i den parasympatiska eller sympatiska vägen.

Mätning av medelamplituden för den vilopotential som uppstår mellan hornhinna och näthinna vid ljus- och mörkeranpassning medan ögonen vrids en standardvinkel mot höger och vänster. Spänningsökningen vid ljusanpassning används för bedömning av tillståndet hos näthinnepigmentepitelet.

Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.

Muskelsvaghet, eller muskelslapphet, är ett medicinskt tillstånd där musklerna har förlorat styrka och koordination, vilket kan leda till problem med rörelse och balans. Det kan orsakas av skada på nerverna som kontrollerar musklerna eller sjukdomar som angriper musklerna direkt.

Nervkompressionssyndrom är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som alla kännetecknas av att en nerv eller en grupp nerver komprimeras, oftast på grund av strukturella förändringar i kroppen. Detta kan orsaka diverse symtom som svara på den skadade nervens funktion, till exempel smärta, krypning, stickning, forminskad känsel eller svaghet i de muskler som nerven innerverar. Ett exempel på ett nervkompressionssyndrom är karpaltunnelsyndrom, där medianusnerven komprimeras i handleden, vilket kan orsaka smärta, krypning och forminskad känsel i handen.

En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem, inklusive centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet (nervrötter, nerver och muskler), för att diagnostisera, monitorera eller utesluta neurologiska sjukdomar eller skador.

Förbindelse mellan lillhjärnan och bryggan.

Ett oregelbundet, venöst hålrum i den hårda hjärnhinnan (dura mater) på båda sidor av kilbenet.

Från det normala gångsättet avvikande gång hos djur.

Bristande rörelsesamordning till följd av skada eller sjukdom i lillhjärnan. Typiskt är för vidlyftiga eller för otillräckliga rörelser i lemmarna (dysmetri), darrningar i samband med rörelse (intenti onstremor), nedsatt kraft och rytm vid snabb rörelseväxling (adiadokokinesi) och ataktisk gång.

Icke skallbens- eller hjärnhinnegenomträngande skador, vilka ofta leder till mekanisk påverkan på intrakraniella strukturer som ger upphov till traumatiska hjärnskador, blödningar eller hjärnnervskada.

Mios är en pupillsammandragning som kan bero på medfödd avsaknad av pupillöppningsmuskel, defekt sympatisk nervförsörjning eller irritation av bindhinnan eller hornhinnan.

I en medicinsk kontext refererar "Upper Extremity" till det övre extremiteten hos människan, vilket består av överarmsbenet (humerus), underarmsbenet (ulna och radius) samt handleden, handledsbenen och fingrarna. Detta omfattar alltså armen, underarmen, handen och fingrarna.

Skalltumörer är onormala, icke-kanterade tillväxtarter av celler eller vävnader i kraniet eller halsbenet.

Uppkomst av områden av nekros i hjärnan till följd av otillräckligt blodflöde, arteriellt eller venöst. Hjärninfarkter indelas allmänt efter hjärnhalva (dvs vänster eller höger), lob (t ex främre lob) , artärnät (t ex främre hjärnartär) och etiologi (t ex emboli). Syn. cerebral infarkt.

Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.

Ryggmärgsinflammation, eller meningit i ryggmärgen, är en entzündning av den membran som omsluter och skyddar ryggmärgen (den del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden), ofta orsakad av infektion med bakterier eller virus.

Plötslig, icke-konvulsiv förlust av nervfunktioner till följd av intrakraniell ischemi eller blödning. Vanligtvis klassificeras slaganfall utifrån anatomisk lokalisering i hjärnan, kärlområde, orsak, den drabbades ålder och förekomst av blödning eller inte.

Medfödd eller förvärvad utbuktning i kärlväggen av blodkärl i hjärnan. Säck- eller bärformade åderbråck är den vanligaste varianten och bildas oftast vid artärförgreningar nära hjärnbasen. Bristning leder till subaraknoidalblödning eller intrakraniella blödningar. Jätteaneurysm (>2,5 cm i tvärsnitt) kan trycka ihop intilliggande vävnadsstrukturer, inkl. okulomotoriska nerven (tredje hjärnnerven).

En ryggmärgstumör är en oskulderad eller malignt neoplastisk tillväxt i ryggmärgen, som kan störa nervfunktionen och leda till neurologiska symtom beroende på var tumören finns och hur snabbt den växer.

Myotonia congenita är en genetisk neuromuskulär sjukdom som karaktäriseras av en försenad muskelavslappning (myotoni) efter voluntär kontraktion. Detta innebär att personer med sjukdomen har svårigheter att lätta av spänningen i musklerna efter ansträngning, vilket kan leda till stelhet och kramp i skelettmuskulaturen. Sjukdomen orsakas vanligtvis av genetiska mutationer som påverkar jonkanaler i muskelcellerna. Det finns två typer av myotonia congenita: Thomsens sjukdom (även känd som myotonia congenita typ 1) och Becker-sjukdomen (även känd som myotonia congenita typ 2).

The oculomotor muscles, also known as the extraocular muscles, are a group of six muscles that control the movement and position of the eyeball within the orbit. These muscles include the superior, inferior, medial, and lateral rectus muscles, as well as the inferior oblique and superior oblique muscles. Together, they enable various eye movements such as looking up, down, sideways, and rotating the eyes to follow moving objects or maintain fixation on a single point in space.

Bristande koordination. Termen avser vanligen bristande samordning av muskelrörelser, men kan också avse en viss typ av talrubbning.

En allmän term för att beskriva inflammation i hjärnan och ryggmärgen, ofta avseende en pågående infektion, men även vid ett antal autoimmuna tillstånd eller toxiska/metabola tillstånd. I litteraturen används termen i stor utsträckning med samma innebörd som encefalit. Syn. encefalomyelit.

Diagnos av sjukdomstillstånd genom mätning av den naturliga elektriska aktiviteten i vävnader eller organ, eller mätning av reaktionen hos vävnder vid elektrisk retning.

Röntgenundersökning av hjärnans kärlsystem efter injektion av kontrastmedel.

Främre temporal lobektomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där man delvis eller helt tar bort den främre delen (polen) av det temporala lobet i hjärnan, ofta som behandling för medialt temporall lobs epilepsi (MTLE) som inte svarat på medicinsk behandling.

Sjukdomstillstånd i den främre eller bakre hypofysen som oftast yttrar sig som överproduktion eller underproduktion av hypofyshormoner. Vävnadsförändringar i hypofysen kan även förorsaka kompression av synnervskorsningen och andra angränsande strukturer.

Kortvarig slutning av ögonlocken genom regelbundna, ofrivilliga ögonlocksrörelser, som en skyddsmekanism, eller genom medveten stängning av ögonlocken.

Intradermal eller subkutan, säckliknande struktur med ett hölje bestående av skiktat epitel, innehållande keratohyalinkorn.

Sjukdomar hos tamhund (Canis familiaris). Hit hör inte sjukdomar hos vilda hundar, vargar, rävar eller andra Canidae, för vilka indexeringstermen Carnivora används.

Neurilemmom (eller schwannom) är en typ av nerveus tumör som utvecklas från de celler (schwannceller) som bildar myelinskidan runt nervfibrerna i det perifera nervsystemet. Dessa tumörer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga symtom under tidiga stadier, men kan med tiden leda till känselbortfall, smärta eller muskelsvaghet i det drabbade området beroende på storleken och platsen för tumören. Neurilemmom är oftast icke-cancerartat (benignum), men kan i sällsynta fall bli cancerartat (malignum) och sprida sig till andra delar av kroppen.

Sjukdomstillstånd som kännetecknas av selektiv nedbrytning av motoriska nervceller i ryggmärgen, hjärnstammen eller motorbarken. Kliniska undertyper bestäms av platsen för den huvudsakliga nedbrytningen. Vid amyotrofisk lateralskleros (ALS) omfattas övre, nedre och hjärnstammens motornervceller. Vid fortskridande muskelatrofi och liknande syndrom (spinal muskelatrofi) är det främst motornervcellerna i ryggmärgen som är drabbade. Vid progressiv bulbär pares börjar nedbrytningen i hjärnstammen. Vid primär lateralskleros sker en isolerad nedbrytning av nervcellerna i motorbarken.

Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.

En ärftlig, autosomalt dominant (kromosom 17) motorisk och sensorisk nervsjukdom, kännetecknad av fortskridande förlust av muskelreflexer och muskelförtvining i benen. Debuten sker vanligen i perioden mellan tonåren och fyrtioårsåldern. Sjukdomen indelas i två undertyper, hereditär motorisk och sensorisk neuropati (HMSN) typ I och II. HMSN I är förenad med onormala nervsignalshastigheter och nervh ypertrofi, vilka inte iakttas i HMSN II. Syn. Charcot-Marie-Tooths muskelatrofi.

En hjärnhalvas funktionella dominans över den andra.

Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

Ryggmärgssjukdomar är en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan påverka dess struktur, funktion och hälsa, inklusive degenerativa tillstånd, inflammatoriska sjukdomar, infektioner, tumörer och trauma.

'Nervsystemets sjukdomar' är en samlingsbeteckning för en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och nerverna, vilket kan leda till problem med rörelse, sensorisk perception, kognition, emotion och beteende.

En förhållandevis vanlig tumörform i det centrala nervsystemet som uppstår i spindelvävsceller. De allra flesta är väldifferentierade, vaskulära tumörer som växer långsamt och har dålig invasiv förmåga, men elakartade typer förekommer. Meningiom uppkommer företrädesvis i det parasagittala området, hjärnans konvexitet, sfenoidalkammen, luktfåran och ryggradskanalen.

Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.

"Kroppsrörelse" är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och aktiviteter som kroppen kan utföra, inklusive flexion, extension, rotation, lateral flexion och abduktion av muskler och leder, samt större rörelsemönster som gå, springa, dansa och cykla.

"Ryggmärgskompression" refererar till en tillstånd där strukturer runt ryggmärgen trycker på den, orsakande neurologiska symptom som svaghet, smärta, kvalitetssänkning eller sensorisk förlust i extremiteter.

Smärta i huvudet som kan uppträda som ett enstaka godartat symtom, eller som ett tecken på en rad olika tillstånd, som hjärnblödning, skallskada, infektioner i det centrala nervsystemet, högt, intrakraniellt blodtryck eller andra sjukdomstillstånd.

I en enkel mening kan robotteknik definieras som den tekniska disciplinen som handlar om design, konstruktion, programmering och användning av robotar. Robotteknik kombinerar kunskaper inom områden som mekanik, elektronik, datalogi och artificiell intelligens för att skapa maskiner som kan utföra uppgifter autonomt eller semi-autonomt. Robotar kan vara specialdesignade för att utföras specifika uppgifter inom en rad olika branscher, till exempel tillverkning, medicin, transport, rymdfart och underhåll.

En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer främre delen av hjärnan, ögat och dess tillbehör, pannan och näsan med blod.

I medicinen refererar sidodominans till ett fenomen där två eller flera genetiska varianter (aleler) av samma gene delar upp arvet på ett sådant sätt att de båda alalterna uttrycks i samma individ, men i skilda celler eller i olika typer av celler. Detta står i kontrast till koddominans, där båda varianterna av genen uttrycks i samma cell och ger upphov till en kombinerad fenotyp.

Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.

Bristning eller bråck i den försvagade, utbuktande kärlväggen vid ett aneurysm.

Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.

Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.

Ett område i hjärnans frontallob där primär motorisk kontroll sker. Det ligger framför centralfåran.

Förmåga att utföra komplexa rörelser.

Ryggradstumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av abnorma, out cancerartade celler som växer och delar sig oregelbundet i strukturer som utgör ryggraden, inklusive benmärgen och de nervceller som bildar ryggmärgen.

"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.

Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).

Den kraft som skapas genom muskelsammandragning. Muskelstyrka kan mätas vid isometrisk, isoton eller isokinetisk sammandragning, antingen manuellt eller med t ex en dynamometer för muskelstyrkemätning.

"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."

Den nedre extremiteten, ned till fotleden.