Ett medel mot trypanosomer och eventuellt virus med utbredd användning inom experimentell cellbiologi och biokemi. Etidium har ett flertal experimentellt användbara egenskaper, som t ex förmåga att binda till nukleinsyror, icke-kompetitiv blockering av nikotinacetylkolinreceptorer, och fluorescens. Det används vanligen i bromidform.
Interkalatorer är molekyler som kan insmyga sig mellan basparen i DNA-stapeln, vilket orsakar en separation av dess två strängar och en expanderad struktur. Dessa molekyler används ofta inom forskning för att studera DNA-strukturen och dess funktion, samt inom medicinen för att störa DNA-replikationen och transkriptionen vid behandling av vissa typer av cancer.
Fenantridiner är en grupp organiska föreningar som innehåller ett fenantridin-skelett, vilket består av tre benseningringsystem kopplade till varandra. Fenantridiner har ofta biologisk aktivitet och kan användas inom medicinen som läkemedel eller som läkemedelskandidater. Exempel på fenantridiner med medicinsk användning är antipsychotiska läkemedel såsom droperidol och haloperidol, samt antivirala läkemedel såsom saquinavir och amprenavir.
3,6-diamin-10-metylakridinkloridblandning med 3,6-akridindiamin. Fluorescensmedel som används som lokalt antiseptikum och för biologisk färgning. Det tas upp av nukleinsyror och hämmar därmed bakterie - och virusreplikation.
I en enkel medicinsk definition är Proflavin ett topisk tillämpat antiseptiskt läkemedel som används för att behandla ytor på huden och slemhinnor för att reducera risker för infektioner. Det innehåller en aktiv substans som heter akriflavin-ammonsiumnitrat, vilket är ett derivat av akriflavin. Proflavin har använts historiskt för att behandla smittsamma hudinfektioner och sår, men det är numera inte lika vanligt förekommande som andra modernare alternativ.
Akridiner är en grupp fluorescerande färgämnen som används inom mikroskopi och cytometri för att ställa diagnoser och forska inom områden som cellcykel, DNA-skada och apoptos. Akridiner interkalerar i DNA och RNA, vilket ger upphov till en förändring av fluorescensintensitet som kan mätas och analyseras för att ge information om cellers biologiska egenskaper.
Purinergic P2X7 receptor (P2X7R) är ett transmembrant protein som fungerar som en jonkanal för kationer och utgör en del av signalsystemet som kontrollerar cellers aktivitet och kommunikation. Det aktiveras främst av extracellulära ATP (adenosintrifosfat) och är involverat i en rad fysiologiska processer såsom immunresponser, inflammation och smärta. Överaktivering eller störningar i P2X7R har också visats vara relaterade till patofysiologiska tillstånd som neurodegenerativa sjukdomar, cancer och autoimmuna sjukdomar.
N,N,N´,N´-tetrametyl-3,6-akridinediamin, monohydroklorid. Kationiskt cytokemiskt färgämne specifikt för cellkärnor, isht DNA. Används som supravitalt färgämne och i fluorescenscytokemi. Kan ge upphov till mutationer hos mikroorganismer.
Polydeoxyribonucleotides are long, synthetic chains of deoxyribonucleotides that are often used in research and medical settings as a component of nucleic acid-based therapies or for the study of DNA structure and function. They can be chemically synthesized with specific sequences to target and manipulate specific genes or genetic elements.
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Tioridazin är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel, som tillhör gruppen fenotiaziner. Det används främst för behandling av akuta och kroniska psykoser, såsom schizofreni. Tioridazin fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att minska hallucinationer, illusioner och andra positiva symtom som förekommer vid psykoser. Läkemedlet kan också ha en viss sedativ effekt och används ibland för behandling av allvarlig agitation eller aggressivt beteende.
I en enkel mening kan "nukleinsyrakonfiguration" referera till den specifika rymden eller position som en nukleotid eller ett baspar tar upp i en nukleinsyra, såsom DNA eller RNA. Detta inkluderar vilken sida av strängen varje nukleotid befinner sig på, och i vilket läge de är rotade. I DNA utgörs konfigurationen ofta av en dubbelhelix med antiparallella strängar, där varje baspar består av en adenin (A) som parar sig med en timin (T), och en guanin (G) som parar sig med en cytosin (C). I RNA är konfigurationen ofta en enkelsträngad helix, där uracil (U) ersätter timin (T) som basparningspartner till adenin (A).
Salter av bromvätesyra, HBr, av vilka vissa använts som lugnande medel.
En typ av elektrofores där agar eller agarosgel används som diffusionsmedium.
Mätning av intensitet och kvalitet hos fluorescerande ljus.
Kovalent slutna DNA-ringar i bakterier, många virusarter, mitokondrier och plastider. Plasmider är små molekyler av dubbelsträngat, cirkulärt DNA. Små, spridda DNA-ringar har även påträffats hos ett flertal eukaryota organismer och antas vara homologa med kromosom-DNA och ha förmåga att inkluderas i, och uteslutas ur, kromosomalt DNA. Cirkulärt DNA uppstår genom slingbildning och uteslutning av DNA-fragment, och innehåller en konstant region av my-segmentets tunga kedja och 3'-delen av my-segmentets växlingsregion. Denna DNA-variant är en normal produkt av omkastning bland gensegment som kodar för de variabla regionerna i immunglobulinets lätta och tunga kedjor och T-cellreceptorn.
Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.
I en enkel mening kan 'Poly dA-dT' definieras som en artificiell, repeaterande DNA-sekvens där en sträng bestående av adenin (A) baser parar sig med en komplementär sträng bestående av thymin (T) baser. "Poly" refererar till den repetitiva naturen av sekvensen. Denna typ av konstrukt används ofta i molekylärbiologi för att exempelvis kappa (skära upp) DNA-molekyler eller skapa plasmidkonstruktioner.