"Epiphysen är det del av längre ben, som sitter fast vid slutet och växer ihop med den när individen når sin fulla längd. Epifysglidning, även kallat slidning eller skjuvning, är ett tillstånd där epifyserna (slutstyckena) på långa benen rör sig från sina normala positioner, ofta orsakad av allvarliga trauma eller sjukdomar som knäskador, cancer eller infektioner. Detta kan leda till smärta, svullnad och i vissa fall permanent skada på benen om det inte behandlas."

Förbeningsområdet i änden av växande rörben, vilket är skilt från rörskaftet genom epifysbrosket (fysen) tills benet slutat växa. Då försvinner fysen och skaft och benände förenas.

'Slipped Capital Femoral Epiphyses' (SCFE) refers to a hip condition in adolescents where the growth plate (epiphysis) at the top of the thigh bone (femur) slips or displaces backward and downward in relation to the rest of the femur. This slippage can lead to pain, stiffness, and a decreased range of motion in the hip joint, and if left untreated, may result in avascular necrosis, chondrolysis, or early osteoarthritis. SCFE is typically classified as mild, moderate, or severe based on the degree of slippage, and treatment usually involves surgical intervention to stabilize the growth plate with screws or pins.

'Lårbenshuvud' (latin: capitulum femoris) är den knölig, sfäriska änden på lårbenet (femur) som artikulerar med höftledens ledpanna och bildar höftleden tillsammans med blygdbenet (os pubis) och situbenen (os ischii).

Det längsta och största benet i skelettet. Det sitter mellan höften och knät.

Legg-Calvé-Perthes disease is a childhood hip disorder that occurs when the blood supply to the femoral head, the rounded top of the thigh bone, is disrupted. This causes the bone tissue to die, leading to collapse and deformity of the femoral head, and eventually resulting in hip joint damage. The disease is most commonly seen in children aged 4-8 years old and is more common in boys than girls. Treatment typically involves a combination of pain management, physical therapy, and sometimes surgery to realign or reshape the bone.

Lårbenshuvudnekros är en omedelbar eller fördrömd avsaknad av blodförsörjning till höftbenets lårbenshuvud, som orsakar skada och nekros av benvävnaden, ofta med symptomen som smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i höften.

Det område mellan epifysen och diafysen där benvävnadstillväxten sker.

"Höftledet, eller acetabulum, är en kulformig led som sammanbinder höftbenets (os coxae) huvud med bäckenet (pelvis), och tillåter rörelser som flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion."

En medicinsk definition av "skenben" är ett röntgenbild av benet, vanligtvis tas det med hjälp av en speciell röntgenapparat som fokuserar på benet. Det används ofta för att diagnostisera brusten, artrit, frakturer och andra skador eller sjukdomar i benet.

"Age Determination by Skeleton" refers to the process of estimating an individual's age at death based on the analysis and examination of their skeletal remains. This forensic technique involves assessing various skeletal features, such as bone fusion, degenerative changes, and dental development, to make an educated estimate of the person's age. It is a crucial aspect of forensic anthropology and helps in identifying unknown human remains and solving medicolegal cases.

Den humerale benet (os humeri) är ett av överarmsbenen och är beläget mellan skulderbladet och underarmen. Humerus är det längsta benet i övre extremiteten och articular med både skulderbladet och underarmen, vilket gör den viktig för rörelser som ska kunna utföras av armen.

Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk procedur där man skär eller delar benet i ett specifikt segment, för att korrigera en deformitet eller avvika benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftledsdysfunktioner, skulptera benens form eller behandla ledsmärtor orsakade av abnorma belastningar på leden. Osteotomi kan också användas i kombination med andra operationer, såsom för att fästa en ledprotes.

Rörbenens mellersta del (skaft).

Femoracetabular Impingement (FAI) är ett tillstånd där det uppstår en påtvingad kontakt mellan bensaxens (femur) och höftledens lockkapsels (acetabulum) ytor, vilket orsakar skada och abnorma rörelser i leden. Detta beror vanligtvis på en antingen övertäckning av lockkapseln över bensaxhuvudet eller en extra benbit (bensaxsporre) som sticker ut från bensaxhuvudet, vilket begränsar rörelserna och orsakar smärta under specifika rörelser. FAI kan leda till ledskador och tidig påfrestande artros i höftleden om det inte behandlas.

Den övre, korta, inåtvända delen av lårbenet. Syn. collum femoris.

"Osteokondrodysplasier" är ett samlingsbegrepp inom medicinen för en grupp med olika sjukdomar som alla påverkar skelettets tillväxt och utveckling genom abnormaliteter i ben- och broskvävnad. Dessa sjukdomar kan resultera i kortväxthet, skolios, låsben, lätta benbrott och andra skelettförändringar. Ordet "osteokondrodysplasi" kommer från grekiskan och betyder ungefär "skelett- brosk- missbildning".

Alla stadier av skelettutveckling från foster till vuxen ålder, inklusive osteogenes, som endast avser bildandet och utvecklingen av ben från de odifferentierade cellerna i embryots groddcellskikt. Hi t hör dock inte osseointegrering.

En typ av bindväv utan kärl, bestående av kondrocyter (broskceller)i en grundsubstans av typ 2-kollagen och kondroitinsulfat. Det finns tre typer av broskvävnad: hyalint brosk, fibröst brosk och elastiskt (gult) brosk.

Stickor eller stavar av ben, metall eller annat material för fixering av fragment eller ändar av brutna ben.

Osteokondrit är ett medico-kirurgiskt begrepp som refererar till en sjuklig process där det uppstår en skada på den broskartade ytan av en benknöl (epifysen) i en led. Detta kan orsaka att benknölen dödas och lossnar, vilket kan resultera i formationen av en fritt rörlig knöl (en loose body) inne i leden. Osteokondrit är vanligt förekommande hos unga idrottsmän och kan orsaka smärta, ömhet och nedsatt rörlighet i den drabbade leden.

Developmental skeletal disorders are a group of medical conditions that affect the development and growth of the bones and joints, often manifesting during childhood or adolescence. These disorders can result from genetic mutations, environmental factors, or a combination of both, leading to abnormalities in bone structure, strength, and function. Examples of developmental skeletal disorders include:

En benskruv är en metallstav som används inom ortopedisk kirurgi för att stabilisera och foga ihop två benfrakturer, vilket underlättar benens naturliga healingprocess genom att hålla de skadade benbitarna i rätt position. Benskruvarna finns i olika former, storlekar och material, men de flesta är gjorda av titan eller rostfritt stål, som är material som inte orsakar större reaktioner i kroppen. De kan vara permanenta eller tillfälliga, beroende på typen av skada och patientens individuella behov.

'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.

Förskjutning av lårbenet ur dess normala läge i höftleden.

Dålig benbildning, såväl i enstaka ben som i flera ben tillsammans. Syn. dysostos.

Benbrott där brottdelarna hamnat i ett felaktigt läge. Om två intill varandra liggande ben läker ihop i ett brott blir resultatet en korsställning.

Godartad hypertrofi i benvävnad, bestående av utväxter på benytan, ofta innehållande brosk.

Täckande stödförband av glasfiber, plast eller gipsbandage för skydd och immobilisering av olika kroppsdelar vid frakturer, dislokationer och infekterade sår. Förband av glasfiber eller plast är lätta re, mer strålningsgenomsläppliga, motståndskraftigare mot fukt och flexiblare än gipsförband. Syn. gipsförband.

Noggrant planerad och genomförd manuell förflyttning av skelettsystemet, extremiteterna och ryggraden i syfte att åstadkomma förbättrad rörelse. Termen används ibland för att ange en exakt rörelseföljd i en led för att fastställa förekomst av sjukdom eller minska en dislokation. Vid frakturer kan ortopedisk manipulation förbättra lägesförhållandet mellan brottytorna.

Skador av mekanisk art eller till följd av syrebrist som barnet ådrar sig under förlossningen.

Avvikelser från normal form eller storlek med missbildning av handen som följd, som uppkommit vid eller före födseln.

Mellanhandens fem cylindriska ben, som är hopledade inåt med handlovsbenen och utåt med fingrarnas falangben.

Det smalaste av de två benpiporna i underbenet, beläget bredvid skenbenet (tibia). Det är, i förhållande till sin längd, det slankaste av kroppens långa skelettben. Syn. fibula.

En ortopedisk tekniker är en person som under övervakning av en legitimerad läkare, vanligtvis en ortoped, utför praktiska procedurer och använder speciella instrument och apparater för att hjälpa till med diagnostisering, prevention, korrection och rehabilitering av patienter med muskuloskeletala problem, såsom ben- och ledskador eller sjukdomar.

Tillförsel av läkemedel eller vätska via en nål direkt in i benmärgen. Tekniken är särskilt användbar i pediatriska akutfall, när det är svårt med intravenös åtkomst till cirkulationssystemet.

"Rörelseomfång i led (ROM) refererar till den totala rörelsen, uttryckt i grader, som en led kan utföra inom sitt normale funktionella intervall, från full extension till maximal flexion, samt eventuell rotation och lateral flexion, beroende på ledens anatomiska och funktionella beskaffenhet."

'Armbågsben' (radius) är ett långt, tunnare ben i framsidan av underarmen, som articulerar med överarmsbenet och handledsbensfästet för att möjliggöra rörelser som utböjning, inböjning och rotation i armbågen.

Ståltrådar, som ofta träds genom hud, mjuk vävnad och ben, för fixering av brutna ben. Kirschnertrådar eller Kirschnerapparat kan dessutom användas för anslutning till trådsträck.

"Sträckbehandling, eller stretching, är en aktiv rörelseövning där muskeln sträcks till dess maximala längd för att förbättra flexibiliteten, minska risken för skada och lindra spänningar i musklerna."

En vanligtvis godartad tumör, bestående av kondroblastutvecklade celler eller deras prekursorceller med benägenhet att differentieras till broskceller. Den uppträder främst i epifyserna hos unga människor. Tumören är förhållandevis sällsynt och representerar mindre än 2% av alla primära skelettumörer. Den högsta incidensen infaller under det andra årtiondet i livet, och tumören är dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor.

Höftledspanna, eller coxaflexion, är den flexion (böjning) av höftleden som sker när benet dras närmare kroppen i knäets riktning.

Sjukliga förändringar i de endokrina körtlarna och sjukdomar till följd av onormala hormonnivåer.

En benvävsbildning är en abnorm growth eller multiplikation av celler inom benvävnaden, som kan vara godartad ( icke cancerbildande) eller elakartad (cancerbildande).

En godartad tumör i hypofysområdet som har sitt ursprung i Rathkes ficka. De två viktigaste histologiska och kliniska typerna är adamantint (eller klassiskt) kraniofaryngiom och papillärt kraniofaryngiom. Den adamantina typen visar sig hos barn och ungdomar som en växande cysta i hypofysområdet. Hålrummet fylls med en svart, klibbig substans, och histologiskt består tumören av adamantinomatöst epitel och partier av förkalkad och död vävnad. Papillära kraniofaryngiom uppträder hos vuxna och har histologiskt karaktären av skvamöst epitel med utskott.

Ben- och benmärgsinflammation.

"Bone retroversion" is a medical term that describes the posterior rotation or tilt of a bone in the body. This condition is most commonly used to describe the position of the femoral head, which is the rounded top of the thigh bone (femur) that fits into the hip socket. In some cases, the femoral head may rotate posteriorly, causing it to move backward and reducing its coverage in the hip socket. This can lead to increased wear and tear on the joint, potentially resulting in osteoarthritis or other degenerative conditions over time.

Tillstånd där det ena av de båda benen inte växer till samma längd som det andra, vilket kan bero på skada eller vara resultatet av kirurgiskt ingrepp

Hyaline degeneration, eller hyalinisering, är ett histopatologiskt fynd som innebär att kollagenfibriller i extracellulära matrix ersätts av amorfa, eosinofila hyalinsubstans. Detta kan ses vid olika patologiska tillstånd, såsom nefropati, ateroskleros och inflammation.

Medfödd höftledsförskjutning omfattar oftast subluxation av lårbenshuvudet, dysplasi av höftledsskålen och fullständig förskjutning av lårbenshuvudet från höftledsskålen. Fenomenet uppträder hos ungefär en av 1000 nyfödda och är vanligare hos flickor än hos pojkar.

En skulderfraktur är en brytning eller skada på ett eller flera av benen i skulderbladet, som kan vara relaterat till olyckor, högtrauma, fall, idrottsskador eller åldersrelaterad osteoporos.

Brosksjukdomar är sjukdomar som drabbar brosk, det elastiska, kushformade vävnadsmaterialet som hjälper att dämpa stötar och ge rörelsefrihet i lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan påverka broskets struktur, funktion och hälsa. Exempel på brosksjukdomar inkluderar artros (ledförslitning), broskinflammation (synovit), och osteokondrit, en sjukdom där blodleveran till brosket är störd.

Utökning i längdriktningen av ett skelettben i syfte att korrigera en anatomisk felaktighet, antingen medfödd eller uppkommen till följd av skada eller sjukdom. Behandlingen är inte begränsad till lån ga ben. De vanligaste kirurgiska metoderna innebär intern fixering och isärdragning.