Dipeptider: Peptider uppbyggda av två aminosyraenheter.Karnosin: En naturligt förekommande dipeptid i muskelvävnad hos människa och många djurarter. Vissa djur, t ex duvor och gäss, har dock N-metylkarnosin i sina muskler.Dipeptidaser: Exopeptidaser med specifik verkan på dipeptider. EC 3.4.13.Nod2 Signaling Adaptor ProteinGlycylglycin: Den enklaste av alla peptider (C4H8N2O3). Den fungerar som gammaglutamylacceptor.DiketopiperazinerTransportörerAnserin: Gåsliknande; gås- (lat. anserinus). Ex. gåshud (cutis anserina).Glykopeptider: Proteiner innehållande kolvätegrupper som är kovalent bundna till polypeptidkedjan. Proteindelen är den dominerande gruppen i molekylen, medan kolvätedelen endast utgör några få procent av den totala vikten.OligopeptiderAminosyror: Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.Glycin: En icke-essentiell aminosyra som främst påträffas i gelatin och sidenfibroin och som används terapeutiskt som näringstillskott. Den fungerar även som en snabb, blockerande nervsignalsubstans.Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Cathepsin CSubstratspecificitetCefadroxil: Långtidsverkande, vattenlösligt bredspektrumderivat av Cefalexin.PeptiderDipeptidyl-Peptidases and Tripeptidyl-PeptidasesCefalexin: Ett halvsyntetiskt antibiotikum av cefalosporintyp med antimikrobiell verkan liknande den hos cefaloridin eller cefalotin, men med något sämre effekt. Det är verksamt mot såväl grampositiva som gramne gativa bakterier.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Alanin: En icke-essentiell aminosyra, alfaaminopropansyra, som finns i proteiner. Kan förekomma fritt i höga halter i plasma. Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Hydrolys: Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.Biologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.PeptidsyntaserImmunmodulerande medel: Substanser som förstärker, stimulerar, aktiverar eller modulerar såväl det cellulära som humorala immunsvaret. De klassiska medlen (Freunds adjuvans, BCG, Corynebacterium parvum m fl) innehåller bakteriella antigener. Några är endogena (t ex histamin, interferon, transfer factor, interleukin-1). De kan vara antingen ospecifika eller antigenspecifika.Struktur-aktivitet-relationAminopeptidaser: En underklass av exopeptidaser med verkan på den fria N-änden av en polypeptid som frigör en enstaka aminosyrarest. EC 3.4.11.Tarmabsorption: Upptag av ämnen genom tarmhinnan.Leucin: En essentiell, grenad aminosyra som är viktig för hemoglobinbildning.StereoisomerismVätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.ProlinPeptidoglykanPeptider, cykliskaTunntarm: Den del av mag-tarmkanalen som sträcker sig mellan nedre magmunnen och ileocekalklaffen mot tjocktarmen. Den kan delas in i tre delar: tolvfingertarmen, jejunum och ileum.Dipeptidyl Peptidase 4Receptor-Interacting Protein Serine-Threonine Kinase 2TDM: Giftiga glykolipider bestående av trehalosdimykolat (trehalos-6,6´-dimykolat; TDM)). De bildas av Mycobacterium tuberculosis och andra arter av Mycobacterium. Dessa s k "cord factors" ger upphov till störningar i cellfunktionerna hos däggdjur.Jejunum: Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.Kolibakterie: En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.Membrantransportproteiner: Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.Fenylalanin: En essentiell, aromatisk aminosyra som är prekursor (förstadium, förelöpare) till melanin, dopamin, noradrenalin och tyroxin.Hartnups sjukdom: En störning i aminosyratransporten som kännetecknas av uppblossande ljusöverkänslighetsdermatit och återkommande neurologiska symtom under barnaåren (sällan i vuxen ålder). Ataxi, personlighetsförändringar, migrän och ljusskygghet kan tidvis förekomma. Störningen beror på bristfällig natriumberoende transport av neutrala aminosyror genom tunntarmens och njurkanalepitelets borstbräm.Modeller, molekylära: Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.Leucylaminopeptidas: Ett zinkhaltigt enzym av hydrolasklassen som katalyserar frånkopplingen av den aminosyra som utgör N-terminalen hos de flesta L-peptider, i synnerhet sådana vars N-terminal har leucin som restsekvens, men inte dem med lysin eller arginin. Denna process äger rum i vävnadscellscytosol, med hög aktivitet i tolvfingertarmen, levern och njurarna. EC 3.4.11.1.Bärarproteiner: Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.