Preparat som lindrar ångest, spänningar och neurotiska symtom. De har en rogivande effekt utan att påverka medvetandet eller nervfunktionerna. Adrenerga betaantagonister, som också används vid behandl ing av ångest, räknas inte hit.

En polypeptid med 86 aminosyror, som finns i kroppsvävnaderna och som flyttar diazepam från bensodiazepinets bindningsställe på gamma-aminosmörsyrareceptorn (receptorer, gaba). Den binder även medellånga till långa kedjor av acyl-CoA-estrar och tjänar som acyl-CoA-transportör. Peptiden reglerar fettomsättningen.

Tvåringad, heterocyklisk förening bestående av en bensenring sammankopplad med en diazepinring. Väte och alla H-isomerer kan ingå, och all substitutioner är tillåtna.

En kraftfull bensodiazepinreceptorantagonist. Eftersom den upphäver sedativa och andra effekter av bensodiazepiner, har den kommit ifråga som motmedel vid överdosering av bensodiazepin.

GABA (gamma-aminobutyric acid) är ett neurotransmittor som har en dämpande effekt på nervcellernas aktivitet i centrala nervsystemet. GABA-modulerare är substanser eller läkemedel som påverkar denna signalering genom att modulera GABA-receptorers aktivitet, vilket kan leda till en sänkning av excitationen och ökad relaxering i centrala nervsystemet. Exempel på GABA-modulerare inkluderar bensodiazepiner, barbiturater och vissa antiepileptika.

Ett bensodiazepin som används mot ångest och som har få biverkningar. Det har även sömngivande, kramplösande och lugnande egenskaper, och har föreslagits användas som pre-narkosmedel.

Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och styr en egen membrankloridkanal. GABA-A-receptorer är de vanligaste nervsignalblockerande receptorerna i hjärnan. Flera isoformer har klonats, tillhörande en superfamilj som omfattar nikotinreceptorer, glycinreceptorer och 5HT-3-receptorer. De flesta GABA-A-receptorer har separata modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat.

Läkemedel som används för att framkalla sömnighet eller sömn, eller för att minska psykisk stress eller ångest.

Bensodiazepiner är en grupp av läkemedel som används för att behandla ångest, sömnsnår, muskelspasmer och epilepsi. De fungerar genom att påverka ett specifikt ämne i hjärnan, GABA (gamma-aminobutyriska syra), som har en lugnande och muskelavslappnande effekt. Exempel på bensodiazepiner inkluderar diazepam, alprazolam och lorazepam. Långvarig användning av bensodiazepiner kan leda till beroende och abstinensbesvär vid avslutad behandling.

Läkemedel för behandling av krampanfall.

Ett ångestdämpande bensodiazepinderivat med kramplösande, lugnande och amnestiska egenskaper. Det har också använts för symtomatisk behandling av alkoholabstinensbesvär.

Ett ångestdämpande medel och serotoninreceptoragonist av azaspirodekanediontyp. Preparatet är strukturellt obesläktat med bensodiazepinerna, men det har en effekt liknande den hos diazepam.

En grupp pyridoindolföreningar. Alla sammanbindningar mellan pyridin och indolets femuddiga ring tillåts, likaså derivaten av dessa föreningar.

"Premedication before surgical anesthesia refers to the administration of medication prior to a planned surgery, with the aim to prevent complications, reduce anxiety, and improve patient comfort. These medications may include sedatives, analgesics, or anticholinergics, and are tailored to each patient's individual needs and medical history."

En blandat grupp läkemedel som används för att åstadkomma muskelavslappning, med undantag för neuromuskulära blockerare. Deras främsta kliniska och terapeutiska bruk är för behandling av muskelkramp och stelhet förknippad med bristningar, stukningar och ryggskador, samt i mindre utsträckning nackskador. De har även använts för behandling av ett antal olika kliniska tillstånd, med endast skelettmuskelhyperaktivitet som gemensamt kännetecken, som t ex muskelkramper vid multipel skleros.

Ett korttidsverkande, lugnande medel med ångest- och minnesdämpande egenskaper. Det används inom tandläkeri, hjärtkirurgi, endoskopiska rutiner, för medicinering före narkos och som tillägg vid lokalbedövning. Den kortvariga verkan och den kardiorespiratoriska stabiliteten gör medlet användbart för riskpatienter, äldre och hjärtsjuka. Det är vattenlösligt vid pH under 4 och fettlösligt vid fysiologiskt pH.

Pentobarbital är ett barbiturat-preparat som används som lugnande, sömngivande och kortverkande narkosmedel. Det verkar genom att dämpa nervsystemet och orsaka sedering, muskelavslappning och medvetandegrundstötning. Pentobarbital kan också användas som behandling för epilepsi och i vissa fall av status epilepticus (en livshotande form av epileptisk attack). Liksom andra barbiturater är pentobarbital beroendeframkallande och kan orsaka fysiskt beroende vid långvarig användning.

Införande av läkemedel i ändtarmen, vanligen hos förvirrade eller oförmögna patienter, såsom små barn, åldringar och medvetslösa.

Ett bensodiazepinderivat som huvudsakligen används som sömnmedel.

En medicinsk definition av 'anfall' är ett plötsligt och ofta oväntat symtom eller en rad symtom som orsakas av en kortvarig, abnormal funktion i en del av kroppen eller system. Anfall kan variera i intensitet, varaktighet och frekvens beroende på underliggande orsak, exempelvis epilepsi, migrän, astma eller krampsjuka.

Ett akut förvirringstillstånd till följd av abstinens eller minskad alkoholkonsumtion. Hallucinationer, takykardi, förhöjt blodtryck, rastlöshet och sömnlöshet är karaktäristiska symtom. Obehandlat kan tillståndet bli livshotande.

8-klor-1-metyl-6-fenyl-4H-(1,2,4)triazol(4,3-a)(1,4)benzodiazepin. En triazolbenzodiazepinförening med ångestdämpande och sedativ-hypnotisk verkan, som är effektiv vid behandling av panik- och ångestt illstånd.

Ett vattenlösligt bensodiazepinderivat som är effektivt vid behandling av ångest. Preparatet har också muskelavslappnande och kramplösande egenskaper.

Ett bensodiazepin med farmakologisk verkan liknande den hos diazepam. Preparatet är inte tillåtet för medicinskt bruk i USA.

Pentylentetrazol, även känt som Pentylenetetrazol (CAS-nr 57-44-5), är ett centralstimulerande och krampinducerande ämne som historiskt har använts inom forskning och medicinsk diagnostik för att utlösa klonic-toniska kramper i djurmodeller och i samband med EEG-undersökningar av epilepsi hos människor. Det är en typ av ultrakort aktiv barbiturat och fungerar som ett GABAa-receptorantagonist, vilket innebär att det blockerar den inhibitoriska signaleringen i centrala nervsystemet (CNS). I klinisk praxis används det inte längre på grund av sina biverkningar och risk för allvarliga skador under de inducerade kloniska tillstånden.

"Bedövning vid tandbehandling" refererar till användandet av lokalanestesi som injiceras i munnen för att undertrycka smärta under dentalprocedurer, såsom fyllningar, rotkanalbehandling och kirurgiska ingrepp. Den lokala bedövningen gör patienten smärtäktsfri under behandlingen, men medveten om vad som händer.

Ett centralt verkande, muskelavslappnande medel med oklar verkningsmekanism. Det används som kombinationspreparat vid symtombehandling av muskel-skelettillstånd förenade med smärtande muskelkramper.

Paraldehyd är en ciklohexanol-derivat med sedativ, hypnotisk och smärtstillande effekt. Det användes historiskt som ett sömnmedel, men idag är det inte längre vanligt förekommande inom medicinen på grund av riskerna för biverkningar och beroendeframkallande egenskaper. Paraldehyd kan orsaka irritation i mag-tarmkanalen och andningsvägar, samt leda till andningsdepression vid överdosering.

GABA-A Receptor Antagonists are a class of drugs or substances that block the action of gamma-aminobutyric acid (GABA) at GABA-A receptors in the brain. GABA is the primary inhibitory neurotransmitter in the central nervous system, and it helps regulate excitability in the brain by dampening the activity of neurons.

Gradvis förminskad känslighet hos djur eller människor för ett läkemedel, till följd av fortlöpande tillförsel av medlet. Tolerans skall skiljas från läkemedelsresistens, som innebär att en organism, sjukdom eller vävnad inte svarar på den förväntade effekten av ett läkemedel. Begreppet måste också skiljas fråm "maxdos" och NOAEL.

GABA-A Receptor Agonists are substances that bind to and activate the GABA-A receptors, which are ligand-gated chloride ion channels found in the central nervous system. GABA (gamma-aminobutyric acid) is the primary inhibitory neurotransmitter in the brain, and its activation via GABA-A receptors results in the opening of the chloride ion channel, leading to hyperpolarization of the neuron and a decrease in neuronal excitability.

Ständig känsla av oro, ängslan och överhängande faror.

I medicinen refererer pillemidler, også kendt som støttemidler eller hjælpemidler, til værktøjer, enheder eller teknologier designet til at hjælpe en person med at udføre aktiviteter i deres dagligliv, der ellers kan være vanskelige på grund af en fysisk, kognitiv eller senescent begrænsning. Disse midler er ofte simpelt designet og let tilgængelig for at øge en persons selvstændighed, sikkerhed og komfort. Her er et eksempel på en definition:

Ett krampframkallande medel, även känt som ett convulsivagent eller ein convulsant, är en substans som orsakar krampanfall eller konvulsioner i muskulatur genom att störa den normala nervsignaleringsprocessen i centrala nervsystemet.

Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.

Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.

Medel som ges tillsammans med narkosmedel för ökad effekt, förbättrad tillförsel eller för att reducera den nödvändiga doseringen.

Narkos via intravenös injektion eller dropp.

Ett antikonvulsivt medel som används vid behandling av olika typer av krampanfall. Det har även antiarytmiskt och muskelavslappnande verkan. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men flera cellbundna mekanismer har beskrivits, bl a effekter på jonkanaler, aktiv transport och cellmembransstabilisering. Verkningsmekanismen vid muskelavslappning tycks omfatta minskning av muskelspolarnas känslighet för sträckning. Fenytoin har varit aktuellt för andra behandlingsområden, men användningen begränsas av de många biverkningarna och interaktion med andra läkemedel.

Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.

Ett antikonvulsivt medel mot flera typer av krampanfall, som t ex myotoniska och atoniska kramper, ljuskänslighetsepilepsi och absensepilepsi. Det föreligger dock risk för toleransutveckling. Det har sällan verkan vid utbredda tonisk-kloniska krampanfall eller partiella kramper. Verkningsmekanismen tycks omfatta förstärkning av GABA-receptorreaktionerna.

Ett bensodiazepinderivat som används för behandling av ångest. Det har lugnande, muskelavslappnande och kramplösande egenskaper. En metabolit är diazepam, och en av utsöndringsprodukterna är oxazepam.

Nitrazepam är ett läkemedel som tillhör gruppen bensodiazepiner och används främst för behandling av korttidsinsomnia (svårigheter att somna in eller vakna tidigt på morgonen) och också vid behandling av epilepsi. Det fungerar genom att påverka en specifik kemisk substans i hjärnan, GABA (gamma-aminobutyriska syran), vilket hjälper till att reducera oro, spänning och excitation. Nitrazepam bör endast användas under kort tid och under nära medicinsk övervakning på grund av potentialen för beroende och andra biverkningar som kan vara allvarliga.

Triazolam är ett starkt, snabbtverkande benzodiazepinpreparat som används för korttidsbehandling av svår insomni eller för att underlätta sömnen före operationer. Det verkar genom att binda till GABA-A-receptorn i centralnervsystemet, vilket ökar inhibitoriska signalsystemen och orsakar sedativ, muskelrelaxerande, antiepileptisk och amnesiproducerande effekter. Triazolam har en mycket kort halveringstid på 1-5 timmar, vilket gör att det snabbt metaboliseras och elimineras från kroppen. På grund av dess starka verkan och potentialen för beroende rekommenderas det inte som långtidsbehandling.

Krampanfall vid feber. Det är ett vanligt tillstånd, som drabbar 2-5% av alla barn i åldrarna 3 månader till 5 år. Hos vissa familjer har ett autosomalt dominant ärftlighetsmönster kunnat påvisas. De allra flesta utgörs av enkla feberkramper som varar högst 30 minuter. Komplexa anfall börjar fokalt, varar mer än 30 minuter och kan återkomma inom en 24-timmarsperiod. Sannolikheten för att utveckla epilepsi till följd av enkla feberkramper är liten. Komplexa feberkramper är dock förknippade med en måttligt förhöjd epilepsiincidens.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.

'Status epilepticus' definieras som en kontinuerande epileptisk aktivitet eller upprepade konvulsioner utan fullständig återfånd av medvetandet mellan dem, under en period av 30 minuter eller mer. Detta är en allvarlig tillstånd som kan hota livet och kräver omedelbar medicinsk behandling.

Läkemedel som binds till och aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer.

Den frekvens, vid vilken allt flimmer från en intermittent ljusimpuls upphör.

Framkallande av en stressreaktion hos försöksobjekt med elektrisk chock. Såväl kramptillstånd som icke-kramptillstånd kan avses.

I medicinsk kontext refererar "ras" vanligtvis till en social och inte en biologisk kategori. Det anses inte längre korrekt eller relevant att klassificera individer eller populationer baserat på biologiska drag som hudfärg, kroppsbyggnad eller andra genetiska markörer. Istället betonas individuella variationer och det faktum att alla människor delar en gemensam art, Homo sapiens.

Ett smärtstillande medel som är användbart för att lindra de flesta typer av medelsvår till svår smärta, inkl. postoperativ smärta och förlossningssmärtor. Långvarigt bruk kan leda till beroende liknande morfinberoende. Symtomen vid utsättande kommer snabbare, men är kortvarigare, än efter morfin.

Veninflammation är inflammation i en ven, en blodkärl typ som transporterar blod till hjärtat. Den kan orsakas av olika faktorer, såsom infektion, skada eller sjukdomar som leder till rubbningar i blodkoaguleringen. Vanliga symptomen på veninflammation innefattar rödhet, värme, svullnad och smärta i det drabbade området. I allvarliga fall kan komplikationer som blodproppar eller lungrörsinflammation uppstå.

Prometazin är ett antihistaminmedel som primärt används för behandling av allergier och sinusit, men kan även användas för att behandla illamående och sömnsnöd. Det fungerar genom att blockera histaminreceptorer i kroppen, vilket hjälper att lindra symptomen på sjukdomen. Prometazin har också en sedativ effekt och kan användas som lugnande medel före operationer eller för att behandla sömnsnöd.

Ett karbamat med lugnande och vissa muskelavslappnande egenskaper, men vid terapeutiska doser är det snarare den ångestdämpande än den direkta verkan som bidrar till muskelavslappningen. Meprobamat har visat kramplösande verkan mot petit mal-anfall, men ej mot grand mal-anfall (som till och med kan förvärras). Medlet används mot ångesttillstånd och för korttidsbehandling av sömnlöshet, men har i stort sett ersatts av bensodiazepiner.

Traditionell benämning på en grupp läkemedel som anses ha en dämpande eller lugnande effekt på sinnesstämning, tankar eller beteende. Hit hör ångestdämpande medel (lindrig verkan), medel mot mani och antipsykosmedel (stark verkan). De olika medlen har olika verkningsmekanismer och används för olika behandlingsändamål.

Muscimol är ett neurotoxin och psykoaktivt alkaloid som naturligt förekommer i vissa svampar, till exempel flugsvamp (*Amanita muscaria*) och panterstjärna (*Amanita pantherina*). Det fungerar som en fullständig agonist vid GABA-A-receptorn i centrala nervsystemet och orsakar sedativ, hallucinogena och muskelrelaxerande effekter. Muscimol är mycket giftigt och kan vara dödligt i höga doser.

Ett lugnande och kramplösande preparat som ofta används vid behandling av alkoholabstinensbesvär. Klormetiazol har dessutom föreslagits som nervskyddsmedel. Den terapeutiska verkningsmekanismen är int e till fullo känd, men preparatet förstärker GABA-receptorreaktionen och påverkar möjligen också glycinreceptorerna.

Ett centralt verkande muskelavslappnande medel med kortvarig verkan.

Abstinenssyndrom (abstinence syndrome) är ett tillstånd som kan uppstå när någon som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Detta leder till en reaktion i kroppen då den har blivit van vid substansen och nu saknas den. Symptomen på abstinenssyndrom varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men kan inkludera:

En grupp derivat av barbitursyra eller tiobarbitursyra. Många av dessa har medicinsk betydelse som lugnande medel eller hypnotika, som narkosmedel eller som kramplösande medel.

Medel som kan framkalla totalt eller partiellt känselbortfall, speciellt förlust av smärtförnimmelse. Vid total anestesi (narkos) nås ett tillstånd av medvetslöshet.

I en enkel mening kan Azabicyclo-compounder definieras som organiska föreningar som innehåller två kolatomcykler som är sammanbundna via en kväveatom. Dessa compounds kan variera i sin structur beroende på antalet kolatomer och deras konfiguration i cyklerna, liksom positionen av kväveatomen. Exempel på Azabicyclo-compound inkluderar azabicyclo[2.2.1]heptan och azabicyclo[3.2.1]octan.

Ett cns-stimulerande medel som används för att framkalla krampanfall hos experimentdjur. Det har också använts för behandling vid överdosering med barbiturater.

Pralidoximförbindelser är en grupp av antikolinesterasmediciner som används för att behandla organofosfat- och carbamatförgiftningar, vanligtvis i samband med exponering för nervgas eller insecticider, genom att reaktivera inhibiterad acetylkolinesteras och på så sätt motverka de toxicologiska effekterna av förgiftningen.

Tillförsel av dos i löslig form mellan kinden och tandköttet, också direkt på buckalslemhinnan genom pensling eller med spray.

Pikrotoxin är ett neurotoxiskt ämne som isolerats från giftsäckar hos vissa arter av sniglar och blötdjur, såsom *Cric Bernaclea* och *Nerita textilis*. Det är en blandning av två stereoisomera komponenter, pikrotoxinin och pikrotinin, som båda aktiverar GABA(A)-receptorer i hjärnan. Pikrotoxin används ibland inom forskning för att studera den kemiska signaleringen i nervsystemet, men är mycket giftigt och kan vara dödligt om det intas eller kommer i kontakt med huden eller ögonen.

Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.

"Bensodiazepiner" är ett samlingsnamn för en grupp av läkemedel som har en beruhigande, muskelavslappnande och skonsam verkan på centrala nervsystemet. De används vanligen för att behandla ångest, sömnsnöd, spasmer i skelettmuskulaturen och epilepsi. Bensodiazepiner fungerar genom att öka effekten av en signalsubstans, GABA (gamma-aminobutyriskyra syntetaser), i hjärnan som har en dämpande verkan på nervceller. Exempel på bensodiazepiner är diazepam, alprazolam och lorazepam. Långvarig användning av bensodiazepiner kan leda till beroende och abstinensbesvär vid avslutad behandling.

Natriumsaltet av 4-hydroxismörsyra. Det används som narkosmedel och kan ge upphov till bradykardi och dyskinesier.

Narkos genom rektalinfusion av bedövningsmedel.

Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.

Ett cyklohexanonderivat som används som narkosmedel. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men ketamin har förmåga att blockera NMDA-receptorer och kan interagera med sigmareceptorer.

Pregnanolone är ett neurosteroid som syntetiseras från kolesterol i centrala nervsystemet hos däggdjur. Det fungerar som en positiv allosterisk modulator av GABA-A-receptorn, vilket resulterar i sedativ, sövande och anxiolytiska effekter. Pregnanolone är också en prekursor för andra neurosteroider såsom allopregnanolone och DHEA.

En hjärtstimulerande glykosid som ibland används istället för digoxin. Den har längre halveringstid än digoxin, och de toxiska effekterna, vilka liknar digoxinets, varar längre.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

En isokinolinalkaloid från Dicentra cucullaria (Sjömanshjärta) och andra växter. Den är en kompetitiv GABA-A-receptorantagonist och kan sålunda ge upphov till kramper.

I en enda mening kan "premedicinering" definieras som den process där individen tar ett läkemedel eller en kombination av läkemedel med syfte att förbereda sig inför en medicinsk procedur eller operation. Detta görs ofta för att reducera rädsla, oro och smärta, samt för att skydda mot komplikationer under proceduren. Exempel på läkemedel som används i samband med premedicinering innefattar sedativa, analgetika och antibiotika.

Steroid-16α-hydroxylase är ett enzym som katalyserar en hydroxyleringsreaktion, nämligen omvandlingen av prostaglandin D2 till 16α-hydroxypostaglandin D2. Detta enzym finns i flera olika djurarters celler och är involverat i diverse fysiologiska processer, såsom inflammation och blodtrycksreglering.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Muskelstyrka (eng. muscular strength) refererer til evnen til en muskel eller en gruppe muskler til at udvise kraft under en given bevægelse. Den opnås gennem træning og kan forbedres ved øvelser, der isolerer den specifikke muskelgruppe, som skal styrkes. Muskelstyrken måles ofte i newton (N) eller kilogram (kg), og kan testes under forskellige betingelser, herunder med henblik på at bestemme den maksimale styrke, konditionen eller udholdenheden.

Förmågan att lära sig den rätta vägen genom en labyrint för att nå ett mål. Begreppet används för både människo- och djurpopulationer.

Behovet att undersöka en ny omgivning. Denna motivation kan inte tydligt skiljas från nyfikenhet.

Sekobarbital är ett centralstimulans, barbiturat-preparat som används primärt som hypnotiskt medel för att behandla korttidssömnsstörningar och som antikonvulsivum vid behandling av epilepsi. Det är ett schemalagt kontrollerat substance (schedule II) läkemedel i USA på grund av dess potentiala missbruksrisk och beroendepotential.

Ett kramplösande medel verksamt vid tonisk-klonisk epilepsi. Det kan förorsaka bloddyskrasier.

I en enskild mening kan "pregnant" i medicinsk kontext definieras som: "A woman who is carrying a developing fetus in her womb, typically during the period of time between conception and birth." Detta vanligtvis motsvarar ungefär de första 40 veckorna efter den sista menstruationen före graviditeten.

Läkemedel som binds till, men inte aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer. Därmed blockerar de verkan från endogen gamma-aminosmörsyra eller gamma-aminosmörsyrastimulerare.

Ett barbiturat med hypnotiska och sedativa, men icke ångestdämpande, egenskaper. Bieffekterna är en följd av dosberoende CNS-påverkan, och det föreligger en hög risk för tillvänjning.

Ett GABA-derivat verksamt som specifik agonist vid GABA-B-receptorer. Medlet används vid behandling av spasticitet, särskilt sådan som är relaterad till ryggmärgsskada. Den terapeutiska effekten beror på verkan vid spinala och supraspinala punkter, vanligen som en minskad överföring av retningssignaler.

Ett barbitursyraderivat som har icke-selektiv dämpande effekt på det centrala nervsystemet. Det förmedlar bindning till hämmande subtypreceptorer för gamma-aminosmörsyra och reglerar kloridflödet genom receptorkanalerna. Det blockerar även glutamatinducerad depolarisering.

Tiopental är ett kortverkande, intravenöst anestetiskt medel som tillhör gruppen barbiturater. Det används primärt inom medicinen för att inducera och underhålla allmänbedövning (generalanestesi) under kirurgiska ingrepp. Tiopental verkar genom att dämpa hjärnaktiviteten och ge patienten en trygg, sedativ effekt. Preparatet är numera förknippat med viss kontrovers på grund av biverkningar och möjliga komplikationer under användning.

1. Individens inre stridigheter, framkallade av motstridiga eller motsägelsefulla behov och drifter, eller yttre och inre krav. 2. Konflikter inom en grupp till följd av oförenliga konkurrens- eller motsatsförhållanden, pga antagonistiska ställningstaganden, avvikande idéer, intressen eller personligheter.

En magsköljning, även känd som en colonic irrigation eller kolonhydroterapi, är ett alternativt medicinskt ingrepp där en slang introduceras in i rektum för att flusha bort innehållet i tjocktarmen med vatten, luft eller andra lösningar.

Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Alternativ till narkos hos patienter, för vilka narkos förvägras eller anses otillrådlig. Behandlingen innebär medicinering med ångestdämpande preparat i kombination med smärtstillande medel eller lokalbedövningsmedel. På så vis befrias patienten från ångestkänslor och smärta, samtidigt som han eller hon kan kommunicera med läkaren eller tandläkaren.

Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av återkommande episoder av paroxysmala störningar i hjärnan till följd av plötsliga, okontrollerade och onormalt kraftiga nervcellsurladdningar. Klassifikationen av epilepsier baseras vanligen på 1) krampanfallens kliniska särdrag (t ex motoriska anfall), 2) etiologi (t ex posttraumatiskt krampanfall), 3) anatomisk utgångspunkt (t ex pannlobsanfall), 4) tendens till spridning till andra områden i hjärnan och 5) tidsmönster (t ex nattlig epilepsi).

Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.

Dibenzazepin är ett heterocycliskt komplext kolväte som utgör den grundläggande strukturen för vissa typer av läkemedel, främst antidepressiva och antipsykotiska mediciner. Exempel på dibenzazepinder inkluderar klomipramin (en tricyklisk antidepressiv) och aripiprazol (ett atypiskt antipsykotikum). Dessa läkemedel fungerar genom att påverka neurotransmissionen i hjärnan, vilket kan hjälpa att lindra symtom relaterade till depression, ångest och psykoser.

Ett släkte huvudsakligen tropiska busk- och trädbaljväxter som producerar vissa alkaloider, lektiner och andra användbara föreningar.

Natriumbensoat är ett konserveringsmedel som används inom livsmedelsindustrin och består av natrium saltet av bensoesyra. Det har E-nummer 211 och förekommer i en mängd produkter, däribland drycker, sylt, godis, konserverad frukt och grönsaker samt vissa läkemedel. Natriumbensoat används som ett bakteriedödande medel och förhindrar således tillväxten av mikroorganismer i produkter där det tillsätts.

Semikarbazider är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en funktionell grupp bestående av en karbonylgrupp (en carbonyl är en dubbelbindning mellan kol och syre) kombinerad med en semikarbazidgrupp. Semikarbazider definieras ofta som derivat av hydrazin (där två väteatomers plats i ammoniak har ersatts av varsin karbonylgrupp), där en av karbonylgrupperna har ersatts av en aryl- eller alkylgrupp. Semikarbazider är viktiga reagenser inom organisk kemi och används ofta för att identifiera och isolera karbonylföreningar, såsom aldehyder och ketoner, genom en process som kallas semikarbazidreaktion.

Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.

Placebo kan definieras som en icke-aktiv substans eller behandling som ges till patienter i kontrollerade kliniska prövningar med avsikt att simulera en aktiv behandling. Placebogruppen jämförs därefter med en grupp som får den aktiva behandlingen för att utvärdera effekten och säkerheten hos denna behandling. Placeboeffekten uppstår när patienter upplever eller rapporterar förbättring av sina symptom trots att de har fått en inaktiv substans eller behandling. Denna effekt kan bero på subjektiva faktorer som förväntningar, tron och psykologiska mekanismer.

Medel som används för sin farmakologiska verkan på GABAerga system. Till dessa medel hör agonister, antagonister, nedbrytnings- eller upptagningshämmare, uttömningssubstanser, prekursorsubstanser och receptormodulatorer.

En hallucinogen alkaloid från blomställningarna på den mexikanska kaktusen Lophophora williamsii, som användes av indianer vid religiösa riter och som experimentellt psykotomimetiskt preparat. Bland de cellulära effekterna märks agonistverkan på somliga typer av serotoninreceptorer. Medlet har inget terapeutiskt bruk, men är tillåtet för rituellt bruk inom de amerikanska urinvånarnas kyrkosamfund.

Isoindoler är ett organisk föreningsklasse där två bensenringar är kondensade genom en kolatom och en kväveatom, vilket bildar en isoindolstruktur. Detta är en subklass av indoler och förekommer naturligt i vissa alkaloider och läkemedel. Isoindoler har potentialen att vara bioaktiva och kan ha farmakologisk relevans, men det behövs mer forskning för att fastställa deras exakta effekter och möjliga användningsområden inom medicinen.

Reaktionstid (reaction time) är den tid det tar från att en stimulus uppfattas till att en muskelkontraktion eller ett annat svar initieras som följd av denna stimulus. Det mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder och kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsostatus och typen av stimulus. En kort reaktionstid är vanligtvis associerad med bättre kognitiv förmåga och fysisk prestationsförmåga.

Ett butyrofenon med allmänna egenskaper liknande dem hos haloperidol. Det används tillsammans med smärtstillande opioider som t ex fentanyl för att hålla patienten i ett lugnt tillstånd av nervbedövning som avskärmar från omgivningen, men ändå gör samarbete med kirurgen möjligt. Preparatet används också för premedicinering, mot kräkningar, och för att bemästra agitation vid akuta psykoser.

Psykofarmaka är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla olika former av psykiatriska sjukdomstillstånd, såsom depression, ångest, schizofreni och sömnstörningar. Psykofarmaka verkar på centralnervsystemet (hjärnan) och kan påverka känslor, tankar, perceptioner och beteende. Det finns olika typer av psykofarmaka, till exempel antidepressiva, anxiolytika, antipsykotiska och hypnotiska läkemedel.

En färglös, klar och flyktig vätska (alkohol) med allmän kemisk formel C2H5OH. Den tas snabbt upp i tarmkanalen och sprids i hela kroppen. Etanol har bakteriedödande verkan och används som lokalt desinfektionsmedel. Den har utbredd användning som lösningsmedel och konserveringsmedel i t ex farmaceutiska preparat, och den utgör den viktigaste beståndsdelen i alkoholdrycker.

Förplanerade studier av säkerhet, effektivitet eller optimal dosering (om tillämpligt) för ett eller fler diagnostiska, terapeutiska eller profylaktiska läkemedel, en eller fler apparater eller tekniker, utvalda enligt förutbestämda kriterier och studerade med avseende på fördefinierade indikationer på gynnsamma och ogynnsamma effekter.

Ett kraftigt verkande narkotiskt smärtstillande medel, som vid missbruk är beroendeframkallande. Det är främst en my-opioidagonist. Fentanyl används även som tillsats till generella narkosmedel och för narkosinduktion och underhållsnarkos.

Bensocykloheptener är en organisk förening som består av en bensenring kovalent bundet till en cykloheptenring. Det är inte nödvändigtvis en medicinsk term, utan snarare en beskrivning av en viss typ av kemisk struktur.

Prototypen för psykosmedel av fentiazintyp. Liksom andra läkemedel denna klass tros klorpromazinets antipsykosverkan bero på en långvarig anpassing i hjärnan till en blockering av dopaminreceptorer. Klorpromazin har flera andra verkningsmekanismer och användningsområden, bl a mot illamående och ihållande hicka.

Ett sömnmedel som används för behandling av sömnlöshet. Säkerhetsmarginalen är för liten för att kloralhydrat skall användas som allmänt narkosmedel för människor, men det används vanligen som sådant vid djurexperiment. Det anses inte längre vara av värde som ångestdämpande medel.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra med hög affinitet och sätter igång processer som påverkar cellers beteende. GABA-A-receptorer styr kloridkanaler, bildade av själva receptorkomplexet. De blockeras av bikukullin och har ofta modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat. GABA-B-receptorer verkar via G-proteiner på ett flertal effektorsystem, är okänsliga för bikukullin och har hög affinitet för L-baklofen.

Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.

'Fatty acid synthesis inhibitors' are a class of medications or compounds that block the production of fatty acids in the body by inhibiting the enzymes involved in the fatty acid synthesis pathway. These drugs are often used in medical treatments to reduce lipid levels, such as lowering cholesterol and triglycerides, in patients with dyslipidemia or metabolic disorders. Examples of fatty acid synthesis inhibitors include fibrates (e.g., gemfibrozil, fenofibrate) and certain anticancer agents like cerulenin and orlistat.

En tetracyklisk förening med antidepressiv verkan. Den kan ge dåsighet och hematologiska problem. Dess terapeutiska verkningsmekanism är inte helt klarlagd, men den tycks blockera alfaadrenerga, histamin H1- och vissa typer av serotoninreceptorer.

Alkoholpsychose är ett allvarligt mentalt tillstånd orsakat av långvarig och tung alkoholkonsumtion, som kännetecknas av hallucinationer, förvirring, rastlöshet och aggressivitet. Det kan också innebära att personen har svårigheter med att skilja fantasy från verklighet. Alkoholpsychoser kan vara ett tecken på alkoholism och behöver vanligtvis professionell medicinsk vård.

Pyridiner är en grupp organiska föreningar som innehåller en pyridinring, vilket är en sex-ledad aromatisk heterocyklisk ring som består av fem kolatomer och en kväveatom. Pyridiner har ett brett spektrum av biologiska aktiviteter och kan fungera som cofaktorer i enzymer, vitaminer eller ha toxiska effekter beroende på struktur och dosering. Exempel på pyridiner inkluderar nicotin, vitamin B3, och neurotransmittorerna serotonin och histamin.

Patologisk förlust av minnesförmågan. Orsaken kan vara psykisk eller organisk eller en kombination av dessa.

Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.

Snabbverkande narkosmedel för induktion. Medvetslösheten kommer snabbt och behagligt, men utan muskelavslappning och utan avsevärd minskning av reflexerna. Upprepad tillförsel leder till ackumulering av medlet och förlängd återhämtningstid. Den smärtlindrande effekten är obetydlig.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

Kväveoxid (N2O), en färglös och luktfri gas som används för narkos och smärtlindring. Höga halter har en bedövningseffekt och kan ersätta syre, vilket leder till död genom syrebrist. Gasen används även i livsmedelsindustrin som aerosol vid framställning av vispgrädde.

Pyridaziner är en organisk aromatisk heterocyklisk förening som består av en sex-ledad ring med två kväveatomer. Den har formeln C6H4N2 och kan ses som en fusion mellan två piridinringar, där två kolatompositioner har ersatts av kväveatomer. Pyridaziner och deras derivat har visat vara biologiskt aktiva och används inom läkemedelsutveckling för behandling av olika sjukdomstillstånd, såsom blodproppar och inflammation.

Oxazepiner är en grupp av bensodiazepinliknande läkemedel som används huvudsakligen för behandling av ångeststörningar och sömnsnår. De verkar genom att påverka GABA-receptorerna i hjärnan, vilket leder till en dämpad nervös aktivitet och en känsla av beruhigande lugn. Oxazepiner kan också ha viss muskelavslappnande effekt och används ibland för att behandla spasmer i skelettmuskulaturen. Exempel på oxazepiner är temazepam, lorazepam och oxazepam.

Förmåga att utföra komplexa rörelser.

En opioidantagonist med egenskaper liknande dem hos naloxon.

"Psykomotorisk funktion" refererer til den sammenhæng og koordination mellem psykiske processer (som tanker, følelser, perception) og motoriske handlinger (som bevægelser, reflekser). Den psykomotoriske funktion omfatter evnen til at modtage information fra sin omverden, bearbejde denne information og svare igen med en relevant fysisk respons. Dette er vigtigt for adfærdsmønstre som opmærksomhed, hukommelse, læring, planlægning, koordination og kontrol af bevægelser.

Intravenösa bedövningsmedel som framkallar dåsighet, orörlighet, amnesi och förlust av smärtförnimmelse.

Serumalbumin är ett protein som produceras av levern och är den mest förekommande proteinet i blodplasma. Det har flera viktiga funktioner, bland annat hjälper det att transportera olika substanser, såsom hormoner och fettsyror, runt i kroppen. Serumalbumin är också ett viktigt indikator på leverfunktionen och proteinbalansen i kroppen. När serumalbuminnivåerna är låga kan det vara tecken på att personen har en sjukdom som påverkar levern eller näringsbrist.

En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.

Läkemedelsreceptorer är proteiner på cellmembranet eller inne i cellen som interagerar med specifika strukturer på läkemedel, vilket leder till en biologisk respons, såsom att cellen slår dören igenom och tar upp läkemedlet eller utsöndrar signalsubstanser.

Tiabendazol är ett broad-spectrum antiparasitärt läkemedel som används för behandling av olika parasitsjukdomar, till exempel infektioner orsakade av rundmaskar och sp roundworms, hookworms, och pinworms. Det fungerar genom att störa den parasitens metabolism och reproduktion. Tiabendazol kan också användas för att behandla trichomoniasis, en sexuellt överförbar infektion orsakad av protozoen Trichomonas vaginalis. Läkemedlet intas vanligen peroral (per mun) och är tillgängligt som tabletter eller suspension.

En alfa-2-adrenerg agonist som passerar blod-hjärnbarriären. Klonidinets huvudsakliga verkan består i att reducera den sympatiska spänningen, vilket leder till minskat diastoliskt och systoliskt tryck och lägre puls. Det har också perifer verkan, vilken kan vara orsaken till den övergående blodtrycksstegring som kan ses vid snabb, intravenös tillförsel.

En stor grupp enzymer som förmedlar oxidations-reduktionsreaktioner där en atom i en syremolekyl binds till det organiska substratet. Den reducerade syreatomen binds med väte och bildar vatten. Enzymerna kallas även monooxygenaser. Dessa reaktioner fordrar två substrat som reduktanter för var och en av de båda syreatomerna. Det finns olika klasser av enzymerna beroende på vilken typ av väteavgivande kosubstrat (koenzymer) som krävs för blandfunktionsoxidationen. EC 1.4 - 1.97.

En grupp föreningar med benso(c)pyridinets heterocykliska ringstruktur. Ringstrukturen är typisk för den grupp av opiumalkaloider som innehåller papaverin.

Rolipram är ett läkemedel som tillhör en grupp av kemiska substanser kända som fosfodiesteras-4 (PDE4) inhibitorer. Det används i forskning för att studera hur det påverkar olika cellulära processer, särskilt inom neurologi och inflammation. Rolipram har visat potential som ett möjligt läkemedel för behandling av depression, neurodegenerativa sjukdomar och astma, men det är inte godkänt för kliniskt bruk hos människor.

Kortikal vaksamhet eller tonusberedskap som svar på sensorisk stimulering.

Ett barbiturat med effekt som sömn- eller lugnande medel.

En grupp cytokrom P-450-proteiner som utnyttjar reducerat flavin eller flavoprotein, till vilka de binder en syreatom. De verkar på många aromatiska föreningar och ingår i flerfunktionsoxidassystemet. Dessa enzym är viktiga för oxidationen av ett flertal läkemedel och toxiner, såsom fenobarbital, karcinogener och insektsgifter. EC 1.14.14.1.

En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.

En neuropsykisk störning kännetecknad av ett eller flera av följande drag: orörlighet, mutism, negativism (vägringsattityd), tillgjordhet, stereotypi, gestikulerande, grimaserande, upphetsning, ekolal i (efterhärmning av ord), ekopraxi (upprepande av rörelser), muskelstelhet och stupor, ibland med avbrott för våldsamma utbrott, panik eller hallucinationer. Tillståndet kan bero på psykisk sjukdom el ler organisk sjukdom (malignt neuroleptiskt syndrom, encefalit m fl).

En otydligt definierad grupp av läkemedel med förmåga att dämpa aktiviteten i det centrala nervsystemet. De huvudsakliga typer av medel som räknas hit är etylalkohol, bedövningsmedel, sömnmedel, lugna nde medel, narkotiska preparat och ångestdämpande medel.

Föreningar som innehåller 1,3-diazol, en femhörnig aromatisk ring med två kväveatomer med en mellanliggande kolatom. Kemiskt reducerade varianter omfattar imidazoliner och imidazolidiner.

En stor grupp isoenzymer (hemproteiner) som utgör nyckelkomponenter i det flerfunktionsoxidassystem som dels ansvarar för biosyntesen av steroider, fettsyror och gallsyror, dels bioomvandlingen av många främmande föreningar till mutagena och cancerframkallande ämnen. De flesta däggdjur har ett flertal avlägset besläktade fenobarbitalinducerbara genunderfamiljer. De indelas efter sina sekvensöverensstämmelser snarare än efter sina funktioner i CYP-genfamiljer (>40% homologi) och underfamiljer (>59% homologi). CYP1-, CYP2- och CYP3-genfamiljerna står för större delen av läkemedelsmetabolismen. EC 1.13.-.

"Andning, eller respiration, är ett vitalt fysiologiskt process där luft intas och utsöndras via lungorna, för att möjliggöra syre-kolmonoxid-utbyte mellan kroppen och omgivningen."

Koppling av en hydroxylgrupp till en förening i en position där den inte tidigare funnits.

Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.

Ett antiinflammatoriskt medel för behandling av reumatoid artrit. Det har också urinsyrautsöndrande egenskaper och har använts för att behandla gikt.

Självstimulering, även känt som självberoende beteende eller självförnedring, är i en medicinsk kontext ett beteende där en individ aktivt deltar i sexuell stimulering av sig själv, ofta med hjälp av olika föremål eller handlingar, för att uppnå sexuellt nöje och lindring av ångest eller stress. Det är inte sällan, men inte alltid, ett beteende som kan vara kopplat till personer med autism eller intellektuella funktionsnedsättningar.

Läkemedel för humant eller veterinärt bruk, i sin bruksfärdiga form. Hit räknas också de ämnen som används i framställningen av den färdiga preparatformen.

Ett immunfluorescenstest där påvisande av hapten-antikroppsreraktionen är baserad på mätning av ökad polarisering av fluorescensmärkt hapten som kopplast till antikroppar. Metoden är mycket användbar för mätning av små haptenantigen, som t ex läkemedel vid låga koncentrationer. Syn. FPIA.

Propofol är ett starkt intravenöst anestetiskt medel som primärt används för att inducera och underhålla generalanestesi under operationer, samt för sedering av patienter under kortvariga medicinska procedurer. Det verkar genom att binda till och aktivera GABA-A-receptorer i centrala nervsystemet, vilket resulterar i ett snabbt insättande med medelstark depresion av andnings- och cirkulationsfunktioner. Propofol karakteriseras också av en kort eliminationshalvtid och ett relativt litet påverkan på hjärt-kärlsystemet jämfört med andra anestetiska läkemedel, vilket gör det till ett populärt val bland anestesiologer.

En förening som hämmar in vivo-aktiviteten av aminobutyrataminotransferas, vilket leder till en förhöjd nivå av gammaaminosmörsyra i vävnader.

Reaktion på en signal som är avgörande för undvikande av en skadlig händelse.

Rikligt kärl- och nervförsett bindväv av mesodermalt ursprung i tandens centrala hålighet, omgivet av dentin och av betydelse för tandens utveckling, näringstillförsel, känsel och skydd.

Medel som motverkar eller neutraliserar gifter.

En histamin H1-antagonist som används mot illamående, som hostdämpande medel, mot dermatoser och klåda, mot överkänslighetsreaktioner, som hypnotikum och mot parkinsons sjukdom. Medlet används även som ingrediens i förkylningspreparat. Det har vissa mindre önskvärda antimuskarin- och sedativa effekter.

Krampdebut eller komaanfall hos patient med preeklampsidiagnos.

Prototypen för tricykliska antidepressiva medel. Det har använts mot egentlig depression, dystymi, bipolära tillstånd, adhd, agorafobi och paniktillstånd. Medlet har svagare sedativ effekt än vissa andra preparat i denna grupp av läkemedel.

Amorf typ av kol som framställs genom ofullständig förbränning av animalisk eller vegetabilisk materia, t ex trä. Aktivt kol används för filtrering och för behandling vid förgiftning.

Ett fenotiazinpreparat för behandling av psykoser. Det har ungefär samma verkan och användningsområden som klorpromazin.

Slumpmässig fördelning, eller random distribution, är ett koncept inom statistik och forskning som innebär att varje individ, observation eller utfall har lika stor sannolikhet att tillhöra en viss kategori eller grupp i en studie.

Tiden för uppvaknande ur narkos, under vilken medvetandet gradvis återkommer.

Radioligandanalys är en typ av bioanalytisk metod som används inom forskning och klinisk diagnostik för att undersöka specifika receptorer eller transporter i levande vävnad, vanligtvis genom att använda en radioaktivt märkt molekyl (en radioligand) som binder till målproteinet. Metoden bygger på principen att den radioaktiva signalen kan detekteras och kvantifieras för att ge information om antalet och bindningsförmågan hos målproteinerna. Radioligandanalys används ofta inom neurologi, farmakologi och toxikologi för att studera olika sorters receptorer, såsom neurotransmittorreceptorer eller hormonreceptorer, och kan ge värdefull information om deras struktur, funktion och interaktion med läkemedel eller toxiner.

Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.

Kvartära ammoniumderivat av skopolamin med antimuskarinverkan som används för att behandla kramper i matsmältningssystemet, livmodern, urin- och gallvägarna, och i samband med kontraströntgen vid mag- och tarmundersökning. Syn. buscopan.

En medicinsk definition av 'Salvbaser' är ett preparat eller ett medel som används för att tvätta och rena sår, ulcerationer eller hudskador, ofta med antiseptiska eller desinficerande egenskaper för att förebygga infektioner. Salvbaser kan också innehålla ingredienser som främjar värdesättning och läkning av sårvävnaden.

Scopolamine hydrobromide är ett läkemedel som tillhör gruppen antikolinergika och används för att behandla symptomen vid motion sickness (rörelsekänslighet) och postoperativt illamående och kräkningar. Det fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorer i hjärnan, vilket reducerar känslan av illamående och kräkningar. Scopolamine hydrobromide kan ges som injektion, tabletter eller transdermalt patch (plåster som appliceras på huden).

Studier som jämför två eller flera behandlingar, där försökspersonerna eller patienterna efter en avslutad första behandlingsomgång överförs till en annan behandlingsregim. Vid jämförelse mellan två behandlingsformer, A och B, väljs halva försöksgruppen slumpmässigt att få behandlingarna i ordningen A, B, andra halvan att få B, A. Kritik har riktats mot denna modell, då effekterna av den första behandlingen kan dröja kvar efter det att den andra behandlingsperioden inletts.

Ett kolväte som används som lösningsmedel inom industrin. Det har använts som drivgas, som kylmedel och som lokalbedövningsmedel.

Slutna blåsor av fragmenterat endoplasmatiskt nätverk som bildas när leverceller eller -vävnad säras genom homogenisering. De kan vara släta eller ojämna.

Nortriptyline är ett tricykliskt antidepressivt preparat (TCA) som primärt används för behandling av depression, neuropatisk smärta och vissa typer av ångeststörningar. Preparatet fungerar genom att öka koncentrationen av neurotransmittor som serotonin och noradrenalin i hjärnan, vilket leder till förbättrad stämningsreglering och smärtlindring.

En kolinesterashämmare som snabbt tas upp genom membran. Den kan användas lokalt på bindhinnan.

Spiroföreningar är en klass av organiska föreningar som innehåller en spiroatom, vanligtvis kol, som knyts till två eller flera cykloalkanringar i en spirokonformation, vilket ger upphov till en unik, rymlig tre-dimensionell struktur.

"Hjärnkemi" är ett informellt och icke-medicinskt begrepp som inte har någon officiell medicinsk definition. Termen används ibland inom populärvetenskapliga sammanhang för att beskriva studiet av kemiska processer i hjärnan, såsom neurotransmission och signalsubstanser som påverkar minne, perception, humör och kognition. Emellertid är det inte en etablerad term inom den medicinska fältet och bör undvikas i formella medicinska sammanhang.

Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och påverkar celler genom samverkan med G-proteiner. GABA-B-receptorer kännetecknas farmakologiskt av att de är okänsliga för blockeraren bikukullin och känsliga för agonisten L-baklofen. De uppträder både presynaptiskt och postsynaptiskt, med varierande verkan såsom hämmande av adenylatcyklas, aktivering av fosfolipas A2, aktivering av kaliumkanaler och inaktivering av spänningsaktiverade kalciumkanaler.

Bristande koordination. Termen avser vanligen bristande samordning av muskelrörelser, men kan också avse en viss typ av talrubbning.

GABA-B Receptor Agonists are a class of medications or substances that bind to and activate GABA-B receptors, which are G protein-coupled receptors found in the central nervous system. GABA (gamma-aminobutyric acid) is the primary inhibitory neurotransmitter in the brain, and its activation leads to decreased neuronal excitability and increased inhibition.

En grupp hydroxykortikosteroider som har en hydroxygrupp i position 17. Utsöndring av dessa substanser i urin används som en indiker ing av njurfunktionen. De används systemiskt i fri alkoholform, me n efter förestring av hydroxygrupperna ökar den topiska effekten.

Sömn är en periodisk och reversibel biologisk tillstånd av reducerad medvetandenivå, muskulär relaxering och aktivitet i det autonoma nervsystemet, som behövs för att återställa fysiologiska funktioner och kognitiva processer.

En metod för att kemiskt syntetisera polymeravtryck av specifika molekyler eller igenkänningsställen på specifika molekyler. Till tillämpningarna av molekylärt präglade polymerer (MIP) hör separationer, test och biosensorer, och katalys.

Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska in i bukhinnehålan via en ihålig nål genom bukväggen.

Piperaziner är en grupp av heterocykliska organiska föreningar som innehåller en piperazinring, bestående av två kolatomar och fyra kväveatomer som är bundna i en sex-ledad ring. Piperazin är även namnet på den enklaste representanten för denna grupp.

Den minsta urskiljbara skillnaden mellan två stimuli eller en som är knappt över tröskeln.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Förlust av känsel. Dämpning av känselnervfunktionen åstadkoms vanligtvis på farmakologisk väg i smärtstillande syfte.

Tilltagande negativ skiftning av den elektriska potentialen i hjärnbarken i samband med reaktionen som föregår en väntad stimulering. Den elektriska processen indikerar ett beredskaps- eller förväntningstillstånd.

Xylazin är ett centralt aktiverat alfa-2 agonistisk läkemedel som används som sedativ, muskelrelaxans och smärtstillande medel inom veterinärmedicinen. Det verkar genom att binda till adrenoreceptorer i hjärnan och centrala nervsystemet, vilket orsakar en reducerad sympatisk aktivitet och en ökad parasympatisk aktivitet. Detta leder till sänkt hjärtrytm, lägre blodtryck, sedering och smärtlindring. Xylazin används ofta i kombination med ketamin för att inducerar djup narkos hos djur under operationer.

Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.

Substanser med den treringade fentiazinstrukturen som bas, vilka bl a har verkan på det centrala nervsystemet.

Tiapamil Hydrochloride is a calcium channel blocker medication, used in the management of chronic stable angina and certain types of arrhythmias (irregular heart rhythms). It works by relaxing the blood vessels and reducing the workload on the heart. Please note that this is a simplified definition meant for general understanding, and Tiapamil Hydrochloride should always be used under medical supervision.

Myoklonus är en abrupt, kortvarig, ofrivillig muskelrörelse orsakad av en oväntad elektrisk impuls till muskeln eller musklerna. Dessa rörelser kan vara generaliserade (drabbar flera kroppsdelar) eller fokaliserade (drabbar en specifik muskel eller grupp av muskler). Myoklonus kan förekomma ensamt eller i samband med andra neurologiska tillstånd, såsom epilepsi, infektionssjukdomar, trauma, exponering för toxiner eller neurodegenerativa sjukdomar.

'Bicycliska föreningar' är en sammanfattande benämning inom farmakologi och kemi på strukturer där två cykliska grupper är kopplade till varandra med minst ett gemensamt bindningsställe, vilket ger upphov till en unik konformation som kan ha betydelse för deras farmakologiska egenskaper.

Förening som bildar små, färglösa kristaller och används som kramplösande och laxerande medel och som elektrolyttillskott vid behandling av preeklampsi och eklampsi. Medlet ger direkt blockering av verkningspotentialerna i livmoderväggens muskelceller. Retning och sammandragning kopplas isär, vilket minskar sammandragningarnas frekvens och styrka.

In biokemi, betyder "kompetitiv binding" att två eller fler molekyler tävlar om att binda till samma aktivt site på ett enzym eller receptor. Den kompetitiva inhibitorn är en typ av enzyminhibitor som liknar substratet i sin struktur och konkurrerar med substratet om att binda till aktivt sidan, vilket resulterar i minskat enzymaktivitet. Ju högre affiniteten kompetitiva inhibitorn har för aktivt sidan, desto mer effektiv är den som inhibitor. Värt att notera är att kompetitiv inhibition kan reversibilis vara, vilket innebär att effekten avger när koncentrationen av inhibitorn minskar eller när substratkoncentrationen ökar.