Lösningar gjorda för utbyte genom ett halvgenomträngligt membran av lösta ämnen med molekylstorlekar bestämda av membranmaterialets tröskelvärde för genomsläpplighet.

"Påsdialys, även kallat peritonealdialys, är en form av hem dialys som filtrerar skräpprodukter och överskottsvätska från blodet via en kateter placerad i bukhinnan."

Bukhinns sjukdom, eller Buckley-Cohen syndrom, är en mycket sällsynt genetisk tillstånd som drabbar människors lungor och andningsvägar. Det orsakas av en mutation i geneen SFTPB, vilket leder till att ett protein som kallas surfactant proteín B inte produceras korrekt. Surfactant proteín B är viktigt för att underlätta andningen genom att sänka ytspänningen på de små luftsäckarna i lungorna (alveolerna) och förhindra deras sammanfogning.

Peritoneal dialysis, continuous ambulatory, är en form av hem dialysbehandling där patienten själv genomför dialysen kontinuerligt under dagen och natten medan de är ambulerande, det vill säga rör sig fritt. Detta sker genom att en dialysvätska pumpas in i bukhålan via en permanent kateter, där avfallsprodukter diffunderar från blodet till dialysvätskan och sedan tas bort när vätskan pumpas ut igen. Patienten behöver inte befinna sig på en viss plats under behandlingen och kan fortsätta med sina vanliga aktiviteter under dagtid, vilket ger flexibilitet och ökad kvalitet på livet jämfört med traditionell dialysbehandling på sjukhus eller dialysklinik.

Färdiga lösningar för hemodialys. Lösningens sammansättning kan varieras för att avgöra effekten av lösta metaboliter på anoxi, undernäring, syra-basbalans osv. Av grundläggande betydelse är effekten av val av buffringsmedel (t ex acetat eller karbonat), utökning av katjoner (Na+, K+, Ca2+), samt tillägg av kolhydrater (glukos).

Njurdialys är en medicinsk term som refererar till en nedsatt njurfunktion, där kroppen inte kan filtrera blodet effektivt och avfalla ämnen som urea, kreatinin och överskott av vatten. Detta orsakas ofta av skada på de glomerulära nefronerna i njurarna, som är ansvariga för filtreringen. Njurdialys kan leda till olika komplikationer såsom högt blodtryck, ödem och förhöjda nivåer av kalium i blodet. I vissa fall kan njurdialys behövas utföras med hjälp av medicinska metoder som hemodialys eller peritonealdialys för att stödja den nedsatta njurfunktionen.

Oorganiska salter som innehåller -HCO3-radikalen. De är av betydelse för bestämmande av blodets pH. Halten av bikarbonatjoner regleras av njurarna, och nivåerna i blodet utgör en indikator på alkalire serven och buffringskapaciteten.

Ultrafiltrering är en typ av hemodialys som främst används för att behandla vattenansamling i kroppen (ödem) orsakad av hjärtsvikt, levercirros eller njursjukdom. Det innebär att blod passerar genom en speciell membran som tillåter små molekyler som vatten och lägre molekylviktsproteiner att passera medan större molekyler, såsom protein och celler, stoppas. Denna process hjälper till att avlägsna överskott av vätska och lätta på trycket på blodkärlen, vilket kan förbättra hjärt- och njurfunktionen.

In the context of medicine, a solution refers to a homogeneous mixture of two or more substances, where one substance, the solute, is uniformly distributed throughout another substance, the solvent. The solvent is typically a liquid, but it can also be a gas or a solid. The solute can be a solid, liquid or gas. Once the solute is dissolved in the solvent, the particles of the solute are dispersed and cannot be seen or separated from the solvent using ordinary methods. An example of a medical solution is a saline solution, where sodium chloride (salt) is dissolved in water to create a mixture used for irrigation, cleaning wounds or as a medication.

Polysackarider sammansatta av upprepade glukosenheter. De kan bestå av grenade eller ogrenade kedjor i allslags bindningar.

"Bukhinnesjukdomar" refererar till en grupp sjukdomar som primärt påverkar magsäcken och tolvfingertarmen. Dessa sjukdomar kan vara inflammatoriska, autoimmuna, infektionsrelaterade eller relaterade till strukturella avvikelser i mag-tarmkanalen. Exempel på bukhinnesjukdomar inkluderar gastrit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom, celiaki och cancer i magsäcken eller tolvfingertarmen.

Kemiskt system som motverkar ändringar i koncentrationen av ett annat kemiskt ämne. Så tjänar t ex protongivar- och protonmottagarsystem som buffertar som hindrar väsentliga ändringar i vätejonkoncent rationen (pH).

Bukhinneinflammation, eller appendicitis, är en inflammation i blindtarmen (appendix), en smal, tunn, blindsäckliknande utväxt som hänger från den bakre väggen av kolon i nedre delen av buken. Symptomen på bukhinnesackscancer kan vara diffusa och inkludera smärta eller ilska i underlivet, kräkningar, feber, förstoppning och/eller diarré. I allvarliga fall kan inflammationen leda till komplikationer som blindtarmsspricka (perforering) eller blindtarmsinflammation (appendicitis). Behandlingen av bukhinnesackscancer innebär ofta en operation för att ta bort den inflammerade bukhinnesäcken.

Selektiv diffusion genom ett membran. Metoden används för att separera lågmolekylviktsämnen i lösning, vilka passerar membranet, från kolloider och högmolekylviktämnen, vilka inte passerar.

Slutstadiet av kronisk njurfunktionsförsämring. Tillståndet kännetecknas av svår, irreversibel njurskada (mätt med proteinurihalter) och nedsatt glomerulusfiltration, till mindre än 15 ml/min. Dessa patienter är i allmänhet i behov av dialys eller njurtransplantation.

Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.

Den enklaste av alla peptider (C4H8N2O3). Den fungerar som gammaglutamylacceptor.

Den bukhinnehålan, även känd som peritonealhöjden, är den potentialfria utrymme som befinner sig mellan de laterala parietala peritonealmembranen och den viscerala peritonealmembranen som täcker de inre organen i bukhålan.

En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.

Salter eller estrar av mjölksyra med generell kemisk formel CH3CHOHCOOR.

"Radiojod bindat till serumalbumin" refererar till när radioaktivt jodisotop (I-131) binds till serumalbuminet, ett protein i blodplasma som transporterar olika substanser runtomkring kroppen. Denna procedur används inom medicinen för att behandla sköldkörtel cancer, där patienten får en dos radioaktivt jod som accumulerar sig i sköldkörteln och avger strålning som dödar cancercellerna. Serumalbuminet binder till jodet för att transportera det runt kroppen innan det tas upp av sköldkörteln, vilket gör att behandlingen är mer effektiv.

Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.

En lösning av 10 procent glukos eller mer. En isoton glukoslösning är femprocentig.

Ett urindrivande medel och ett hjälpmedel för njurfunktionsdiagnos som är besläktat med sorbitol. Det har lågt energivärde, då det elimineras från kroppen innan det hunnit metaboliseras. Det kan användas för behandling av oliguri i samband med njursvikt eller andra fall av otillräcklig njurfunktion, och har använts för bestämning av glomerulär filtrationshastighet. Mannitol används även ofta som verktyg i cellbiologiska studier, för att reglera osmolaritet.

"Urinämne" refererar till det sammanfattade medicinska begreppet för alla de substanser som ingår och kan påträffas i urinen, inklusive vatten, salter, hormoner, proteiner, glukos, pigment, läkemedel och avfallsprodukter från kroppens cellulära metabolism.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.

Katetrar avsedda att lämnas kvar i ett organ eller kärl för en längre tidsperiod.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).

Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Föreningar som ökar urinmängden genom att öka mängden osmotiskt aktiva lösningar i urinen. Osmotiska diuretika ökar även blodplasmans osmolaritet.

Uremi är ett tillstånd som uppstår när njurarna inte kan renfriska kroppen från avfallsprodukter och överskottssalt effektivt, vilket orsakar en accumulering i blodet. Detta kan leda till en störning av den normala homeostasen i kroppen och ge upphov till en rad symtom som trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, förvirring och andningssvårigheter. Uremi är ofta ett tecken på att njursjukdomen har nått ett senare stadium och kan vara livshotande om det inte behandlas.

"Vätske- och elektrolytbalansen är ett medicinskt begrepp som beskriver jämvikten mellan kroppens vattenvolymer och koncentrationen av olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, klorid och bikarbonat, för att upprätthålla homeostas i kroppen och stödja viktiga fysiologiska funktioner som nervsignaler, muskelkontraktioner och vätskebalans."

Osmose är ett biologiskt och fysikaliskt fenomen som beskriver sättet på vilket vattenmolekyler diffunderar genom en semipermeabel membran från ett område med lägre salthalt (eller sötningsgrad) till ett område med högre salthalt (eller sötningsgrad), i ett försök att utjämna koncentrationsskillnaden. Den resulterande kraften som skapas av denna diffusion kallas osmotisk tryck, och den påverkar livsviktiga processer hos levande organismer, såsom reglering av vatten- och näringsupptag i celler och vätskebalans i kroppen.

Serös vätska som ansamlas i peritonealhålan (bukhinnehålan) vid ascites.

Studier som jämför två eller flera behandlingar, där försökspersonerna eller patienterna efter en avslutad första behandlingsomgång överförs till en annan behandlingsregim. Vid jämförelse mellan två behandlingsformer, A och B, väljs halva försöksgruppen slumpmässigt att få behandlingarna i ordningen A, B, andra halvan att få B, A. Kritik har riktats mot denna modell, då effekterna av den första behandlingen kan dröja kvar efter det att den andra behandlingsperioden inletts.

Tillförsel av flytande medicin, näringsmedel eller annan vätska på annat sätt än via mag-tarmkanalen under kortare eller längre tid (minuter till timmar), antingen genom tyngdkraftsverkan eller med hjälp av infusionspump.

Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.

"Glykolyserade slutprodukter" refererar till de slutgiltiga produkterna som bildas när kolhydrater, vanligtvis glukos, bryts ner under glykolysprocessen i cellens cytoplasma. De två huvudsakliga slutprodukterna är pyruvat och reducerad nikotinamidadenindinukleotid (NADH). Denna process genererar också en liten mängd adenosintrifosfat (ATP), som används som energibärare i cellen.

En omsättningsprodukt av kreatin; kreatinin bildas när kreatin förlorar sitt vatten och är alltså en anhydrid av kreatin. Det utsöndras med urinen.

Serumalbumin är ett protein som produceras av levern och är den mest förekommande proteinet i blodplasma. Det har flera viktiga funktioner, bland annat hjälper det att transportera olika substanser, såsom hormoner och fettsyror, runt i kroppen. Serumalbumin är också ett viktigt indikator på leverfunktionen och proteinbalansen i kroppen. När serumalbuminnivåerna är låga kan det vara tecken på att personen har en sjukdom som påverkar levern eller näringsbrist.

Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.

De stora inre organen i någon av kroppens tre stora kroppshålor, särskilt i bukhålan.

Ett kolhydratantigen som oftast påträffas i äggstockstumörer, sporadiskt också i bröst-, njur- och tarmcancer, samt i normal vävnad. CA-125 är klart cancerassocierat, men icke tumörspecifikt.

En naturlig mukopolysackarid med hög viskositet och med omväxlande beta-(1-3)-glukuronid- och beta-(1-4)-glukosaminidbindningar.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Oorganiska salter av fosforsyra.

Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.

'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.

Lösningar med samma osmotiska tryck som blodserum, eller annan lösning som de jämförs med.

Homogena, flytande preparat som innehåller ett eller flera kemiska ämnen i lösning, dvs molekylärt fördelade, i ett lämpligt lösningsmedel eller blandning av inbördes blandbara lösningar. Hit hör preparat som pga sitt innehåll, sin beredningsform eller användning inte kan hänföras till andra produkttyper.

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.