En art av gramnegativa, anaeroba, stavformade bakterier som finns i jord, tarmar och avföring, söt- och saltvatten.

Ett släkte gramnegativa, anaeroba, stavformade bakterier med förmåga att reducera svavelföreningar till svavelväte. Bakterierna förekommer i anaerobt sötvatten- och saltvattenslam, tarmar, gödsel och avföring.

'Desulfovibrio desulfuricans' är en gramnegativ, sulfatreducerande bakterie som normalt förekommer i anoxiska miljöer, såsom våtmark, sediment och tarm. Den har förmågan att reducera sulfat till svavelväte (H2S) under sin energiproduktion, vilket gör den till en viktig aktör i sulfurcykeln i naturen. Dessutom kan den orsaka infektioner hos människor, särskilt vid nedsatt immunförsvar, och är associerad med flera sjukdomar som t.ex. tarmsjukdomar och endokardit.

Ett enzym som finns i bakterier. Det katalyserar reduktionen av ferredoxin och andra ämnen i närvaro av molekylärt väte och deltar i elektrontransport i den bakteriella fotosyntesen. EC 1.18.99.1.

Ett järnfritt flavoprotein med låg molekylvikt (16 000), innehållande en molekyl flavinmononukleotid (FMN), som erhållits ur bakterier odlade på ett järnfritt medium. Det kan ersätta ferredoxin i alla elektronöverföringsfunktioner i bakterieceller.

'Rubredoxiner' refererer til en type protein som inneholder en heme-grupp, der kan undergå oxidasjon og reduksjon. De fungerer ofte som elektrontransportører i biokjemiske prosesser, slik som cellulær andning og fotosyntese. Rubredoxiner er viktige for livet på jorda og forekommer i mange levende organismer, fra bakterier til planter og dyr.

I en enkel medicinsk definition är en sulfat ett salt eller estrar av svavelig syra (H2SO4). Sulfater innehåller ofta svavel i oxidationstillstånd +6 och kan ha diverse farmakologiska effekter beroende på vilket ämne de är bundna till. Exempel på läkemedel som innehåller sulfatgrupper är magnesiumsulfat och natriumsulacrylat.

Ett järnprotein som inte är av hemtyp och som består av åtta tillsynes identiska underenheter, vilka var och en innehåller två järnatomer. Det binder en syremolekyl till varje par av järnatomer och fungerar som respiratoriskt protein.

En hydrogensulfitreduktas är ett enzym som katalyserar reduktionen av hydrogenioner (protoner) och svaveldioxid till sulfiter i levande celler. Detta enzym spelar en viktig roll i det biologiska svavelföreningskretsloppet hos vissa bakterier, där det hjälper till att regenerera svavelkomponenter som kan användas för syntes av organisk svavel. Hydrogensulfitreduktaser innehåller ofta kobolt eller nickel i sin aktiva sida och är vanligt förekommande i sulfidoxiderande bakterier, vilka utnyttjar svavel som energikälla under anaeroba förhållanden.

'Desulfovibrio gigas' är en gramnegativ, sulfatreducerande bakterie som förekommer i anoxiska miljöer, såsom sediment i sötvatten och marina system. Den har en långsträckt, spiralformad morfologi och kan reducera sulfat till svavelväte (H2S) under degraderingen av organisk materia som energikälla.

En grupp cytokromer med kovalenta tioeterbindningar mellan den ena av eller båda protohemvinylsidokedjorna och proteinet.

'Oxidoreductases acting on sulfur group donors' är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar oxidationsreaktioner där svavelgruppen i en molekyl agerar som elektrondonator. Dessa enzymer delas in i underklasser baserat på vilka specifika svavelgrupper de agerar på, till exempel sulfid-, tiol- eller disulfidgrupper. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med cellens energiproduktion och detoxifiering av främmande ämnen genom att oxidera svavelgruppen i en molekyl, vilket ofta innebär att en svavelatom byts ut mot en syreatom.

'Proteus vulgaris' är en gramnegativ, aerob eller anaerob bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae och förekommer naturligt i vatten, jord och djurs gutta. Den kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer eller vid medicinska ingrepp som exponerar sårbarare vävnad. Infektioner kan vara lokaliserade till urinvägar, hud och slemhinnor, och i allvarliga fall kan orsaka blodförgiftning (sepsis).

"Tiosulfater" är ett samlingsnamn för salter av tiosulfatjonen, S2O3 2-, som är en svagt reducerande agent och används inom medicinen som ett antidot vid till exempel cyanidförgiftning. Den reagerar med cyanid i kroppen och omvandlar det till den mindre giftiga thiocyanatjonen.

'Svavelsyra' (H2SO4) är en stark mineral syndig sura, som till 100% dissoicieras i vatten till hydronium- (H3O+) och hydrogenbisulfat-joner (HSO4-).

"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."

Viologener är en grupp av organiska föreningar som innehåller två kväveatomer bundna till varandra genom två kolatomgrupper, vilket ger upphov till en dipositivt laddad heterocyclisk struktur. De är kända för deras elektronacceptor-egenskaper och används ofta inom områden som elektronik, solceller och medicinsk forskning.

Järnhaltiga proteiner som överför elektroner, vanligtvis vid en låg potential, till flavoproteiner. Järnet uppträder inte som i hem.

'Desulfovibrio africanus' är en gramnegativ, sulfatreducerande bakterie som vanligtvis förekommer i anoxiska miljöer, såsom sediment i sötvatten och marina habitat. Den är känd för sin förmåga att reducera sulfat till svavelväte (H2S) under degraderingen av organisk materia som en del av dess energiproducerande process. Detta gör den till en viktig komponent i sulfurcykeln och bidrar till lukt- och korrosionsproblem i vattenförsörjningssystem.

Veillonellaceae är en familj av gramnegativa, icke sporbildande, anaeroba bakterier som förekommer naturligt i människans mun, tarm och hud. Dessa bakterier är asacrobatiska, vilket betyder att de producerar energisubstrat genom att oxidera en substans samtidigt som de reducerar en annan. De är kända för sin förmåga att bryta ned laktat till kolmonoxid och acetat, vilket kan hjälpa att reglera pH-balansen i den mänskliga tarmen. Vissa studier har visat att överväxt av Veillonellaceae kan vara associerad med vissa sjukdomstillstånd, men ytterligare forskning behövs för att fastslå deras exakta roll i patofysiologiska processer.

Det första grundämnet i det periodiska systemet. Väte har kemiskt tecken H (Hydrogen), atomnummer 1 och atomvikt 1. Det förekommer normalt i form av en färglös, luktfri och smaklös gas, vätgas, med formeln H2. Vätejoner är protoner. Förutom den vanliga isotopen H1 finns den stabila isotopen deuterium (D) och den instabila radioisotopen tritium (T).

Kronisk inflammation av hudens talgkörtlar med förhöjd utsöndring av talg. Sjukdomens kännetecken är bl a porrmaskar. Orsaken till sjukdomen är inte känd, men ärftlighet och åldern kan vara bidragande faktorer.

Sulfiter är ett samlingsnamn för salter och estrar av svaveldioxid (SO2). I medicinsk kontext används sulfiter ofta som konserveringsmedel i livsmedel och läkemedel. Vissa individer kan ha allergisk reaktioner eller andningssvårigheter vid exponering för sulfiter, särskilt personer med astma.

Ett koenzym till ett flertal oxidationsenzymer, inklusive NADH-dehydrogenas. Det utgör den huvudsakliga förekomstformen av riboflavin i celler och vävnader.

Det färggivande ämnet i hemoglobin. Det förekommer fritt i kroppsvävnader och som prostetisk grupp i många hemproteiner.

En grupp proteiner som har järn-svavelkomplexet som prostetisk grupp. Dessa proteiner deltar i alla viktigare elektrontransportförlopp: fotosyntes, andning, hydroxylering och bakteriell väte- och kvävefixering.

"Oxidoreduktaser är ett enzym som katalyserar oxidation-reduktionreaktioner, där elektroner överförs från ett molekylärt substrat, det reducerade substratet, till en acceptor, det oxiderade substratet."

En teknik som är tillämpbar på en mängd olika ämnen som uppvisar paramagnetism till följd av magnetismen alstrad av opariga elektroner. Erhållna spektra kan användas för påvisande, identifiering, och bestämning av elektronstrukturer, undersökning av molekylers interaktioner, och för mätning av kärnspinn och magnetiska moment. Elektronisk dubbelresonansspektrografi (ENOR) är en variant av tekniken som ger bättre upplösning. Spinnresonansanalys kan göras in vivo, och inkluderar tillämpningar som t ex magnetresonans (MRI). Syn. ESR.

En art gröna mikroalger i familjen Chlorellaceae. Den används som modell för fotosyntes och som kosttillskott.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Mössbauer spektroskopy är en typ av spektroskopi som utnyttjar Mössbauereffekten, vilket innebär resonansabsorption av gamma strålning av atomkärnor i fasta material. Denna metod ger information om kemisk miljö och oordnade rörelser på atomär nivå, och används främst för studier av järn-57 isotopen men kan även tillämpas på andra isotoper med en lång livslängd.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

I en enkel medicinsk definition, är "sulfider" kemiska föreningar som innehåller svavelatomer (S) i sin molekylstruktur, vanligtvis bundna till kol (C) i organiska sulfider eller till metaller i metalloorganiska sulfider. Organiska sulfider kan också benämnas "tioeter" och förekommer naturligt i vissa livsmedel som exempelvis vitlök och lök. Vissa sulfider kan ha farmakologisk aktivitet och användas inom medicinen, medan andra kan vara skadliga eller toxiska i högre koncentrationer.

Cytochrome c1 är ett protein som ingår i den elektrontransportkedja som finns i mitokondriens inre membran hos eukaryota celler. Det är en del av komplex III, även känt som cytochrom b-c1-komplexet eller ubihydrokinas (UQ) reduktas, och fungerar som en elektrontransportör mellan cytochrom b och cytochrom c. Cytochrom c1 tillhör cytochromklassen av hemproteiner, vilket innebär att det innehåller ett prostetiskt gruppcentrum bestående av en hemgrupp som kan reversibelt reduceras och oxideras under elektrontransportprocessen. Proteinet har en viktig roll i cellandningen (celldygnets) process, där det hjälper till att generera ATP genom att pumpa protoner över mitokondriens inre membran för att skapa ett protonkoncentrationsgradient som sedan kan konverteras till kemisk energi i form av ATP

Flavoproteiner är proteiner som binder flavinmononukleotid (FMN) eller flavinadensindinukleotid (FAD), två former av vitamin B2. Dessa koenzymers fungerar som elektrontransportörer i en rad biologiska reaktioner, inklusive oxidation-reduktionreaktioner. Flavoproteiner deltar i ett brett spektra av cellulära processer, såsom aerobisk and respiration, fotosyntes och metabolismen av aminosyror, fettsyror och karbohydrater.

I medicinen refererer "beta" typisk til beta-receptorer, som er en type receptor for neurotransmitteren noradrenalin og hormonet adrenalin (også kendt som epinefrin). Disse hormoner og neurotransmittere er en del af kroppens "fight or flight" respons, der forbereder kroppen på at håndtere stressful situationer.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Svavel (S) är ett icke-metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och är en essentiell näringsämne för levande organismer. Det är ett giftigt, illaluktande, gulaktigt gas vid rumstemperatur och omvandlas till en fast, vit substans under lägre temperaturer. Svavel förekommer i proteiner och som svavelkväveföreningar i levande växter och djur. Det används också inom industrin för att producera svavelsyra, kemikalier, gummi, pesticider och som desinfektionsmedel.

'Phaseolus' är ett släkte av ärtväxter som innehåller flera vanligt förekommande grönsaker, till exempel bönor. Det mest kända arten inom släktet är jordböna (*Phaseolus vulgaris*). Släktet *Phaseolus* innefattar även andra ekonomiskt viktiga grönsaker som mungböna (*Phaseolus aureus*) och sojaböna (*Phaseolus lunatus*). Dessa arter odlas över hela världen för sina proteinrika frön, som är en viktig källa till näringsrikt föda i många länder.

Uroporfyriner är ett mellanprodukt som bildas under syntesen av hemgrupp, en prostetisk grupp i hemoglobin och andra proteiner. Uroporfyrineringen uppstår när enzymet uroporfyrinogen III synthas saknas eller inte fungerar korrekt, vilket leder till sjukdomen akut intermitterande porfyri. Accumulering av uroporfyriner i kroppen kan orsaka neuroviscerala symtom och skada huden vid exponering för solljus.

En livsmiljö utan syrgas.

Flavoproteiner som reversibelt katalyserar reduktionen av koldioxid till format. Många föreningar kan vara mottagare (acceptorer), men den enda fysiologiskt aktiva acceptorn är NAD. Enzymerna har sin verkan vid fermentering av sockerarter och andra föreningar till koldioxid och är nyckelenzymer för energialstring när bakterier odlas på format som viktigaste kolkälla. De renframställs ur bovint blod. EC 1.2.1.2.

En viktig process i cellens energiomsättning. Förloppet då elektroner transporteras från ett reducerat substrat till molekylärt syre.

Mätning av energifördelningen i gammastrålning från atomkärnor.

Pemphigus är en grupp autoimmuna hudsjukdomar som karaktäriseras av blåsor och sår på huden och slemhinnor, orsakade av antikroppars attack mot desmoglein-proteiner som håller samman hudcellerna.

Sulfat-reducerande bakterier är en typ av anaeroba bakterier som kan reducera sulfat till hydrogen sulfid (H2S) under sin ämnesomsättning. Denna process sker vanligtvis i samband med nedbrytningen av organiska svavelhaltiga föreningar och är en viktig del av den anaeroba delen av sulfurcykeln. Sulfat-reducerande bakterier kan vara patogena och bidra till sjukdomar som exempelvis tarminfektioner och rotsvampangrepp på växter.

Läran om kemiska förändringar till följd av elektrisk påverkan och elektrisk aktivitet till följd av kemiska förändringar.

Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.

Den genetiska massan hos bakterier.

Salter eller estrar av mjölksyra med generell kemisk formel CH3CHOHCOOR.

I en enkel medicinsk definition, är periplasma den kompartment inom en grampositiv eller gramnegativ bakteriens cellvägg som innehåller ett geléartat material och cytoplasmatisk membran. Det utgör den yttre delen av cellmembranet och innesluter periplasmiska vesiklar, enzymer och andra proteiner som är involverade i olika cellyta, såsom näringsupptag, sekretion och detoxifiering. Periplasman är också platsen för enzymer som hjälper till att bryta ned antimikrobiella peptider och andra skadliga molekyler som kan tränga igenom cellväggen.

Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).

I en enskild medicinsk betydelse kan "nickel" definieras som ett metalliskt allergen som kan orsaka kontakteksem eller överkänslighetsreaktioner hos vissa individer. Nickel är ett vanligt ämne i olika typer av metalliska produkter, såsom smycken, armbandsur, och blyertsminor, och kan frisättas över tiden och komma i kontakt med huden, vilket kan leda till allergiska reaktioner.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

Stabila elementarpartiklar med den minsta, kända negativa laddningen. Elektroner ingår i alla grundämnen. De kallas även negatroner. Positivt laddade elektroner kallas positroner. Elektronernas antal, energinivå och placering runt atomkärnor avgör grundämnens kemiska identitet. Strålflöden av elektroner kallas katodstrålar eller betastrålar, en högenergistrålning som uppstår vid kärnsönderfall.

Spektrofotometri är en teknik för att mäta absorptionen av ljus av olika våglängder, vilket används inom medicinen för att exempelvis bestämma koncentrationen av olika substanser i ett prov, såsom blodprov.

De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.

Pyruvate är ett intermediärt molekyl i den cellulära ämnesomsättningen, särskilt under glukosens nedbrytning i en process som kallas glykolys. Det bildas när en 6-carbon sockermolekyl, glukos, bryts ner till två 3-carbon molekyler av pyruvate i cytosolen. Pyruvate kan sedan undergå olika metaboliska öden beroende på cellens behov, exempelvis kan det konverteras till laktat under anaeroba förhållanden eller transporteras in i mitokondrien där det kan omvandlas till acetyl-CoA och fortsätta deltage i celldelenans energiproduktion genom citronsyracykeln.

Röntgendiff Franktion är en teknik där man använder sig av röntgenstrålning för att undersöka kristallstrukturen hos ett material, genom att studera hur strålningen diffunderas eller spridits av atomerna i kristallen. Detta ger upphov till unika mönster som kan användas för att identifiera och analysera materialets egenskaper på atomnivå.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.

Desmoglein 3 är ett proteinfolyra som spelar en viktig roll i intercellulära kontakter, så kallade desmosomer, mellan hudens och slemhinnors epitelceller. Det är känt för att vara involverat i celladhesion och påverkas av autoimmuna reaktioner vid vissa typer av blåskador (pemphigus vulgaris), vilket leder till skalning och sårbildning.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Ultraviolettspektrofotometri (UV-spektrofotometri) är en laboratorieteknik som används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i en lösning genom att mäta absorptionen av ultraviolett ljus. Detta görs genom att lysa upp lösningen med UV-ljus och mäta den absorbierade strålningen vid specifika våglängder. Resultaten presenteras i form av ett spektrum, som visar absorptionen som en funktion av våglängden. Metoden är vanlig inom områden som kemi, biokemi och miljöanalys för att bestämma koncentrationer av olika organiska och oorganiska ämnen, till exempel aminosyror, vitaminer, pigment och vissa typer av föroreningar.

En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.

I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.

Stabila kväveatomer med samma atomnummer som grundämnet kväve, men annan atomvikt. N-15 är en stabil kväveisotop.

Den vanligaste formen av iktyos, kännetecknad av omfattande fjällning på utsidan av armar och ben. Den är en autosomalt dominant ärftlig sjukdom.

En giftig, färglös, luktfri och smaklös gas. Den tas upp av hemoglobin, varvid bildas karboxyhemoglobin, som saknar förmåga att binda syre. Den uppkomna syrebristen leder till huvudvärk, yrsel, sjunkande puls och andningsfrekvens, medvetslöshet och död. Syn. koloxid.

Liv eller metaboliska reaktioner i närvaro av molekylärt syre.