'Citrobacter rodentium' är en gramnegativ, fakultativt anaerob bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae och är vanligt förekommande hos möss och råttor. Den orsakar enteritis (tarmsjukdom) hos dessa djur och används som ett modellorganismer för att studera enteropatogena bakteriers patogenes i tarmsystemet hos däggdjur, inklusive människor.

Ett släkte gramnegativa, stavformade enterobakterier som kan använda citrat som enda kolkälla.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Enterobacteriaceae.

En art gramnegativa och fakultativt anaeroba, stavformade bakterier hos människor och andra djur, inklusive däggdjur, fåglar och kräldjur. Bakterier av denna art har också påträffats i jord och vatten , samt som opportunistisk patogen i kliniska prov av urin, halssekret, sputum, blod och sårvätska.

Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.

''Citrobacter koseri'' är en gramnegativ, aerob bakterie som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och däggdjurs tarmflora. Den kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer eller vid komplikationer under kirurgiska ingrepp. Infektioner kan drabba olika organsystem, exempelvis urinvägar, blodomloppet och centralnervsystemet, och yttrar sig som sepsis, meningit eller urinvägsinfektion.

Specifika eller ospecifika inflammationer i tjocktarmen. Syn. kolit.

''Enteropatogena E. coli'' är en benämning på specifika stammar av bakterien Escherichia coli (E. coli) som orsakar diarré och andra enteriska sjukdomar hos människor och djur genom att kolonisera tarmen. De kan delas in i fem huvudgrupper baserat på patogenesfaktorer och kliniska symtom: enterotoxigena E. coli (ETEC), enteroinvasiva E. coli (EIEC), enterohämagglutinerande E. coli (EHEC), enteroaggregativa E. coli (EAEC) och enteroövriga hemorragiska E. coli (EPEC). Varje grupp har unika virulensfaktorer som gör dem skadliga för tarmsystemet.

"Tjocktarmssjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd och sjukdomar som drabbar kolon och rektum, de sista delarna av tarmkanalen. Detta kan innefatta funktionella störningar såsom irritabelt tarmsyndrom, inflammatoriska tillstånd som Crohns sjukdom och ulcerös kolit, infektioner, polyper och cancer. Symptomen på tjocktarmssjukdomar kan vara smärta, kramp, förstoppning, diarré, blod i avföringen eller oönskade viktminskningar.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

"C3H mice are a strain of laboratory mice that have been inbred for scientific research, characterized by their genetic makeup which includes the "C3H" histocompatibility complex."

Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).

"Rodent-borne diseases" refer to illnesses that can be transmitted to humans through exposure to infected rodents, such as rats and mice, or their urine and feces. Examples of such diseases include leptospirosis, hantavirus pulmonary syndrome, salmonellosis, and rat-bite fever. It is essential to maintain good hygiene practices and proper pest control to prevent the spread of these diseases.

Proteiner från Escherichia coli.

Hyperplasi är en term inom histologi och patologi som betecknar ökat celltal i ett vävnadsområde, vanligen orsakat av ökad cellproliferation. Detta skiljer sig från hypertrofi, där cellerna blir större men antalet celler förblir oförändrat. Hyperplasi kan vara fysiologisk eller patologisk och kan bero på olika orsaker som hormonella störningar, irritation, inflammation eller neoplastiska tillväxt. I allmänhet är hyperplasi en reversibel process, men i vissa fall kan den leda till onormal vävnads- eller organförändring och öka risken för cancerutveckling.

Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.

'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.

Ett släkte gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier, vars medlemmar finns i det nedre tarmsystemet hos varmblodiga djur. Arterna är antingen icke-patogena eller opportunistiska patogener.

"Bacterial load" refererar till det totala antalet bakterier som är närvarande inom ett visst volymområde eller vävnad i en viss individ. Det kan också kallas "bacterial burden". I medicinsk kontext används denna term ofta för att beskriva infektionsgraden hos en patient och hur mycket bakterier som behöver behandlas med antibiotika eller andra terapeutiska metoder.

Bakteriella ytkomponenter som underlättar för bakterien att fästa vid andra celler eller icke-biologiska ytor. De flesta fimbrier på gramnegativa bakterier fungerar som adhesiner, men ofta är det ett underordnat protein ute i änden av fimbrierna som är det verkliga adhesinet. Hos grampositiva bakterier är det ett protein- eller polysaccharidskikt på ytan som tjänar som adhesin.

Oemottaglighet för patogena effekter av främmande mikroorganismer eller antigena ämnen tack vare utsöndring av antikroppar från slemhinnorna. Slemhinneepitelet i mag-tarmkanalen, luftvägarna och fortplantningsorganen bildar en form av IgA (sekretoriskt immunglobulin A) som skyddar dessa inkörsportar till kroppen.

Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.

"Virulensfaktorer" refererar till de specifika egenskaperna eller strukturer hos en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom) som bidrar till dess förmåga att orsaka skada eller infektion i värden. Dessa faktorer kan vara exotoxiner, endotoxiner, kapsel, fimbrier, flageller och enzymer som hjälper patogenen att invadera, överleva och replikera inne i värden. Virulensfaktorer är avgörande för patogenens virulens, det vill säga dess förmåga att orsaka sjukdom, och varierar mellan olika arter och stammar av mikroorganismer.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.