Cellproliferation: Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.Celldelning: En cells förökning genom delning.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.SignalomvandlingTumörcellinjeApoptos: En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.Cellcykel: En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.Celldifferentiering: Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.Bromdeoxiuridin: En nukleosid som ersätter tymidin i DNA och därmed verkar som antimetabolit. Den orsakar kromosombrott och har föreslagits som medel mot virus och tumörer. RNA, budbärarCellrörelse: Cellers förflyttning från en plats till en annan.Cellöverlevnad: Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.Immunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.CellinjeBlotting, Western: Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.Prolifererande cellkärneantigenLymfocytaktivering: Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.Fosforylering: Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.Möss, inavlade C57BLKi-67-antigen: En cellcykel- och tumörtillväxtmarkör som enkelt kan upptäckas med hjälp av immuncytokemiska metoder. Ki-67 är ett kärnantigen som endast finns i kärnan hos celler som är under delning.Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktionTumörceller, odladeReglering av genuttryck, tumörer: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i tumörvävnad.RNA, Small InterferingCelltillväxtprocesser: Processer som leder till cellförstoring och cellförökning.Nedreglering: En negativ regleringseffekt på de fysiologiska processerna på molekylär, cell- eller systemnivå. På molekylär nivå utgörs de viktigare reglerplatserna av membranreceptorer, gener (genuttrycksreglering), mRNA (budbärar-RNA) och proteiner.Reglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.Epitelceller: Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.Flödescytometri: En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Möss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.TransfektionCyklin D1: Protein, kodat av bcl-1-genen, som spelar en avgörande roll i cellcykelregleringen. För stort uttryck av cyklin D1 beror på omkastning i bcl-1-genen, en t(11;14)-translokering, och är förknippat med diverse tumörer.T-lymfocyterStamcellerTidsfaktorerTymidinMöss, nakna: Muterade möss som är homozygota för den recessiva "nakengenen" och inte utvecklar någon tymus (bräss). De är värdefulla för tumörstudier och undersökning av immunsvar.Genuttryck: Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.UppregleringMöss, genetiskt förändrade: Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.Fibroblaster: Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.TranskriptionsfaktorerRNA-interferensProtonkogenproteiner c-aktCellantal: Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.Glatt muskulatur i kärl: Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.Cyklinberoendekinashämmare p27Möss, inavlade BALB CMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Celltransformation, neoplastisk: Cellförändringar som visar tecken på att kontrollmekanismer satts ur spel, ökad tillväxt, ändringar på cellytan, karyotypa abnormaliteter, morfologiska och biokemiska avvikelser och andra egenskaper s om medför förmåga att invadera, metastasera och döda.Enzymaktivering: Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.HyperplasiCellcykelproteiner: Proteiner som kontrollerar celldelningscykeln. Denna proteinfamilj omfattar ett stort antal klasser, inklusive cyklinberoende kinaser, mitogenaktiverade kinaser, cykliner och fosfoproteinfosfataser, s amt deras förmodade substrat, så som kromatinassocierade proteiner, cytoskelettproteiner och transkriptionsfaktorer.DNA: En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).Tillväxthämmare: Endogena eller exogena ämnen som hämmar normal tillväxt hos människo- eller djurceller eller mikroorganismer. Dessa skall särskiljas från ämnen som påverkar tillväxt hos växter (växthormoner).EnzymhämmareExtracellulära signalstyrda MAP-kinaser: En underfamilj av mitogenaktiverade proteinkinaser som kommer till utbrett uttryck och spelar en roll vid regleringen av meios, mitos och postmitotiska processer i differentierade celler. Dessa kinaser styrs av en lång rad cellytereceptorer och kan aktiveras av vissa cancerframkallande ämnen. EC 2.7.1.37.GlattmuskelcellerRåttor, Sprague-DawleyDNA-bindande proteiner: Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.MitogenerGene Knockdown TechniquesProtonkogenproteinerProtonkogenproteiner c-mycCyklinberoendekinashämmar p21Cellgifter: Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.Reglering av genuttryck, utveckling: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.Protein-serin-treoninkinaserBassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.MAP-kinassignalsystem: Ett intracellulärt signalsystem som omfattar MAP-kinaskaskaderna (trestegs-proteinkinaskaskader). Olika uppströmsaktivatorer, som svarar på extracellulära stimuli, utlöser kaskaderna genom att aktivera den första kaskadmedlemmen, MAP-kinaskinaskinas (MAPKKK). I detta steg fosforyleras mitogenaktiverade proteinkinaskinaser (MAPKK), som i sin tur fosforylerar mitogenaktiverade proteinkinaser (MAPK). Dessa utövar sedan sin verkan på olika mål nedströms till att påverka genuttryck. Hos däggdjur finns det flera bestämda MAP-kinasförlopp, inklusive ERK-processen (extracellulärt signalreglerat kinas), SAPK/JNK-förloppet (stressaktiverat proteinkinas/c-jun) och P38-kinasprocessen. De olika förloppen har vissa gemensamma komponenter, beroende på vilket stimulus som utlöser kaskaden.Mitogenaktiverat proteinkinas 3: Ett 44-kD extracellulärt signalstyrt MAP-kinas som möjligen spelar en roll i igångsättandet och regleringen av meios, mitos och postmitotiska funktioner i differentierade celler. Det fosforylerar ett antal transkriptionsfaktorer och mikrotubulus-associerade proteiner. EC 2.7.1.37.G1-fasBrösttumörer: Cancer i bröstet.Fenotyp: Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.Sjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Mutation: Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.p42 MAP-kinas: Ett prolinstyrt serin/treoninproteinkinas som förmedlar signalöverföring från cellytan till kärnan. Aktivering av enzymet genom fosforylering medför att det förflyttas till cellkärnan, där det utövar verkan på specifika transkriptionsfaktorer. p40 MAPK och p41 MAPK är isoforma enzym. EC 2.7.11.24.Modeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurTrombocytrelaterad tillväxtfaktorCellkärneproteinerFibroblasttillväxtfaktor 2: En enkelkedjad polypeptidtillväxtfaktor som spelar en betydande roll i sårläkningsprocessen och som sätter igång angiogenes (kärlbildning). Hos människa finns det flera olika typer av proteinet, varierande i storlek från 18 - 24 kD, beroende på olika startpunkter inom fgf-2-genen. Det har 55% aminosyrarestöverensstämmelse med fibroblasttillväxtfaktor 1 och en starkt heparinbindande effekt. Tillväxtfaktorn är en mycket kraftfull inducerare av DNA-syntes i en mångfald celltyper av mesoderm- och neuroektodermursprung. Den kallades från början basisk fibroblasttillväxtfaktor pga sina kemiska egenskaper och för at skiljas från sur fibroblasttillväxtfaktor (fibroblasttillväxtfaktor 1). Syn. fibroblasttillväxtfaktor, basisk.Cellvidhäftning: Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.Tillväxtsubstanser: Signalmolekyler som deltar i regleringen av celltillväxt och celldifferentiering.Phosphatidylinositol 3-KinasesTransforming growth factor betaKärlnybildning, patologisk: En patologisk process som utgörs av tillväxt av blodkärl i onormal vävnad eller på onormala platser.Interleukin-2: Ett lösligt ämne som framställs av antigen- eller mitogenstimulerade T-lymfocyter och som inducerar DNA-syntes i naiva lymfocyter.S-fasTumörsuppressorprotein p53TumörsuppressorproteinerRekombinanta proteinerMitogenaktiverade proteinkinaser: En överordnad familj av protein-serin-treoninkinaser som aktiveras av olika stimuli via proteinkinaskaskader. De utgör slutprodukterna i kaskaderna, som utlöses av fosforylering genom mitogenaktiverade proteinkinaskinaser, vilka i sin tur aktiveras av mitogenaktiverade proteinkinaskinaskinaser. EC 2.7.11.24.Mitos: En delning av cellkärnan, vid vilken de båda nya kärnorna vanligtvis får en kromosomuppsättning som är identisk med den hos artens somatiska celler.Mitosindex: Ett uttryck för antalet mitoser i ett givet antal celler.Genuttrycksmönster: Bestämning av det mönster av gener som uttrycks vid den genetiska transkriptionen, såväl under specifika förhållanden som i en specifik cell.Epidermal tillväxtfaktor: En 6 kD-polypeptidtillväxtfaktor som först iakttogs i de submaxillära spottkörtlarna hos möss. Epidermal tillväxtfaktor hos människor isolerades ursprungligen ur urin, då den har förmåga att hämma magsaftsutsöndring, och ämnet kallades urogastron. Faktorn uppvisar ett flertal biologiska effekter, inklusive främjande av tillväxt och differentiering av mesenkym- och epitelceller. Syn. EGF.Cykliner: Reglerproteiner som i cellcykeln aktiverar MPF (en cellmognadsfaktor). De bildar komplex med protein p34cdc2, som är cellmognadsfaktorns katalytiska enhet, och modulerar dess proteinkinasaktivitet. Cykliner har i sig själva ingen enzymatisk verkan.EndotelcellerTUNEL: En in situ-metod för att upptäcka DNA-områden som stubbats vid apoptos. Terminalt deoxinukleotidyltransferas används för att binda märkt dUTP, på ett malloberoende sätt, till 3-prim OH-ändarna på enkel- eller dubbelsträngat DNA. Denna s k TUNEL-metoden markerar apoptos i enskilda celler, vilket gör den känsligare än agarosgelelektrofores för analys av DNA-fragmentering.MikroRNA: Små, dubbelsträngade, icke proteinkodande RNA, med en längd av 21-25 nukleotider, vilka genereras från enkelsträngade mikroRNA-gentranskript av samma ribonukleas III Dicer som producerar små stör-RNA (små interferens-RNA). De utgör en del av RISC och undertrycker translationen av mål-RNA genom att binda till en homolog 3'UTR-region med ofullständig passning. stRNA let-7 och lin-4 från C. elegans är de två första miRNA som påvisats och tillhör en klass miRNA som medverkar i utvecklingstajming.TumörproteinerTransaktivatorerBetakateninRetinoblastomproteinTranskription, genetiskTumörinvasivitetKärlendotel: Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.ProteinbindningB-lymfocyter: Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Xenograft Model Antitumor AssaysSårläkningVaskulär endotelcellstillväxtfaktor ACD-antigener: Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.TumörerCytokiner: Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.Receptor, epidermal tillväxtfaktorReal-Time Polymerase Chain ReactionDNA-primrar: Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.Cell Cycle CheckpointsNIH.3T3-cellerNeurogenesVävnadsnybildningIntercellulära, signalöverförande peptider och proteiner: Reglerproteiner och -peptider som ugör signalmolekyler i den parakrina kommunikationsprocessen. De betraktas normalt som faktorer, uttryckta hos en cell, som receptorer på en närliggande cell reagerar på. De skiljer sig från hormoner huvudsakligen genom att deras verkan är lokal snarare än distal.Epitel: Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.Cellodlingsmetoder: Teknik för bevarande eller odling av djurceller in vitro. Den avser cellkulturer av dispergerade celler hämtade från ursprungsvävnad, från primär odling, eller från någon cellinje eller cellstam genom enzymatiskt, mekaniskt eller kemiskt avskiljande.Cellkärna: En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.Antisens-oligonukleotiderTjocktarmstumörer: Cancer i grov- eller tjocktarmen.Promotorregioner, genetikGenavstängning: Avbrytande eller undertryckande av en gens uttrycksfunktion på transkriptions- eller translationsnivå.In situ-hybridisering: Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.CD4-positiva T-lymfocyter: En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.Membranproteiner: Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.Råttor, inavlade F344XenotransplantationIntracellulära signalpeptider och -proteiner: Proteiner och peptider som deltar i signalöverföringen inuti cellen. Dessa omfattar peptider och proteiner som reglerar transkriptionsfaktorernas verksamhet och cellulära förlopp till följd av svar på signaler från cellytereceptorer. De intracellulära signalpeptiderna och -proteinerna kan utgöra en del av en enzymatisk signalkaskad, eller verka genom att binda till och modifiera verkan av andra signalfaktorer.STAT3-transkriptionsfaktorKokulturmetoder: Odling av normala celler eller vävnader i samma kultur som infekterade celler eller vävnader av samma typ. ProstatatumörerCancerframkallande ämnenInsulinliknande tillväxtfaktor I: En väl beskriven basisk peptid som tros utsöndras från levern och följa blodcirkulationen. Den har tillväxtreglerande, insulinliknande och mitogena egenskaper. Tillväxtfaktorn är till stor del, men inte helt, beroende av tillväxthormon. Den tycks i huvudsak vara verksam hos vuxna, till skillnad från insulinliknande tillväxtfaktor II, som är en viktig tillväxtfaktor i foster.TumörtransplantationG1 Phase Cell Cycle CheckpointsMonoklonala antikroppar: Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.Cellinje, transformerad: Eukaryotisk cellinje framtagen under en stabil fas, som vid odling övergår i en fas av ohämmad tillväxt, påminnande om en in vitro-tumör. Förändringen sker spontant eller genom inverkan av virus, onko gener, strålning eller kemiska substanser.TOR Serine-Threonine KinasesCyklinberoende kinaser: Proteinkinaser som kontrollerar cellcykelns gång hos alla eukaryoter och som kräver förbindelse med cykliner för att nå sin fulla enzymatiska verkan. Cyklinberoende kinaser styrs av fosforylerings- och defosforyleringsprocesser.G0-fasCyklin E: Ett 50 kD-protein som bildar komplex med cdk2 sent i cellcykelns G1-fas.Kärlnybildning, fysiologisk: Utveckling av nya blodkärl i samband med återuppbyggnad av blodcirkulationen under läkningsprocesser.Homeodomänproteiner: Proteiner som kodas av homeoboxgener och som uppvisar strukturella likheter med vissa prokaryota och eukaryota DNA-bindande proteiner. Homeodomänproteiner medverkar i regleringen av genuttryck i samband med morfogenes och utveckling.LäkemedelssamverkanLever: Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.Celldöd: Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.DNA-mikromatrisanalys: Hybridisering av ett nukleinsyraprov med en stor uppsättning oligonukleotidsekvenser, som är fästa vid ett fast (och rutmönstrat) underlag, i syfte att bestämma en sekvens, ta reda på variationer i en gensekvens eller genetiskt uttryck, eller för genmappning.Estradiol: Det mest verksamma av de östrogena hormonerna hos däggdjur. Det produceras i äggstockarna, moderkakan, tetiklarna och möjligen i bunjurebarken.Keratinocyter: Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.Tarmslemhinna: Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).ProteinerRåttor, WistarImmunoblot: Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen. Neural Stem CellsOdlingssubstrat, serumfria: Odlingsmedia utan innehåll av serumproteiner, men med de för celltillväxt nödvändigaste ämnena. Med denna substrattyp undviks närvaro av extra ämnen som kan påverka cellproliferationen eller leda till oönskad cellaktivering.Benmärgsceller: Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.RepressorproteinerBärarproteiner: Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.Protein-tyrosinkinaserProteinkinashämmareCyclin DMjälte: Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.Odlingssubstrat, anrikade: Odlingsmedia med tillsats av biologiskt aktiva ämnen från tidigare odlade celler eller vävnader som påverkar vissa cellfunktioner, som t ex tillväxt eller upplösning.Immunfluorescensteknik: Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.Enzymimmunologiska metoder: Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.Protonkogenproteiner c-sisInterferon Type IICyclin D2Glomerulärt mesangium: Det tunna membran som stödjer kapillärkärlslingorna i njurarnas filtreringsnystan. Det är bindväv av mesangialceller, myofibroblaster som är fenotypiskt besläktade med cellerna i blodkärlens glatta muskulatur, fagocyter och den extracellulära, mesangiala massan.Rekombinanta fusionsproteinerMöss, SCID: Möss som är homozygota för den muterade autosomalt recessiva "scid"-genen, som är belägen på centromeränden av kromosom 16. Dessa möss saknar mogna, funktionella lymfocyter och är därför synnerligen mottagliga för dödliga opportunistiska infektioner om de inte får ständig antibiotikabehandling. Bristen på B- och T-cellsimmunitet liknar det svåra immundefektsyndromet SCID (severe combined immunodeficiency) hos barn. SCID-möss är användbara som djurmodeller, då de genom att vara mottagliga för implantat från mänskliga immunsystem kan producera hematochimära möss med humant SCID-syndrom (SCID-hu).Blodstamceller: Ursprungscellerna för alla typer av blodceller.Antimetaboliter: Läkemedel som kemiskt liknar naturliga metaboliter, men som skiljer sig tillräckligt för att störa den normala metaboliska processen.Morfogenes: Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.DNA-replikation: Mångfaldigande av en DNA-molekyl.Levertumörer: Tumörsjukdom eller cancer i levern.ProteinisoformerLeverregenerationKollagen: Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.Nötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.Protonkogenproteiner c-bcl-2Extracellulär matrix: Nätverksliknande ämne i det extracellulära utrymmet och i förbindelse med cellytans basalmembran. Det främjar cellförökningen och erbjuder en stödstruktur för celler och lysat i odlingsskålar.Cellkommunikation: Varje form av kommunikation mellan levande celler i en organism, antingen genom direktkontakt mellan cellerna eller med hjälp av kemiska signalsubstanser, hormoner och cykliskt AMP.NF-kappa BKinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Autokrin kommunikation: En sorts cellkommunikation där hormoner binder till och påverkar celler av den typ som producerade hormonet.Cyklin A: Ett 33 kD-protein som är identiskt med adenovirus E1A-associerat protein p60. Cyklin A reglerar p33cdk2 och p34cdc2 och behövs för genomförandet av cellcykelns S-fas.Cellåldrande: Avtagande förmåga hos en cell att föröka sig med tiden. Varje cell är programmerad för ett visst antal celldelningar, varefter förökning upphör. Cellen hamnar i ett stilleståndsstadium, som följs av c elldöd genom apoptos.Embryo, däggdjur: Det tidiga, prenatala stadiet i däggdjursutvecklingen, kännetecknat av snabba morfologiska förändringar och differentiering i organismens grundläggande strukturer.Cyklinberoendekinas 2Kaspas-3