Halvsyntetiskt, antibakteriellt bredspektrumderivat av cefaloridin. Det används isynnerhet vid Pseudomonas- och andra gramnegativa infektioner hos försvagade patienter.

En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.

Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.

Ett monocykliskt betalaktamantibiotikum som ursprungligen isolerades från Chromobacterium violaceum. Det är betalaktamasbeständigt och används vid gramnegativa infektioner, i synnerhet i hjärnhinnorna , urinblåsan och njurarna. Det kan ge upphov till superinfektion med grampositiva organismer.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

"Pseudomonas aeruginosa är en gramnegativ, opportunistisk sjukdomsframkallande bakterie som förekommer vitt spridd i naturen och kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos immunförsvagna individuer."

Förmåga hos en organism att motstå verkan av cefalosporin.

Ett halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin.

Tienamycin är ett antibiotiskt läkemedel som verkar genom att hämma bakteriens proteinsyntes, vilket stör dess tillväxt och reproduktion. Det används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, ofta vid behandling av komplicerad sepsis, meningit och lunginflammation. Tienamycin ges vanligen intravenöst på grund av dess dåliga oral absorption.

Betalaktamer är en grupp av antibiotika som har förmågan att binde till och inaktivera penicillin-bindande protein (PBP) hos bakterier, vilket resulterar i att deras cellvägg inte kan bildas korrekt och ledar till celldöd. Exempel på betalaktamantibiotika inkluderar peniciller, cefalosporiner, karbapenemer och monobaktamer.

O-3-amino-3-deoxy-alfa-D-glukopyranosyl-(1-6)-O-(6-amino-6-deoxy-alfa-D-glukopyranosyl-(1-4)-N(1)-(4-amino-2-hydroxy-1-oxobutyl)-2-deoxy-D-streptamin. Ett bredspektrumantibiotikum som erhållits ur kan amycin. Liksom andra aminoglykosidpreparat har det njur- och örontoxisk verkan.

Halvsyntetiskt tienamycin med ett brett antibiotiskt verkningsspektrum mot gramnegativa och grampositiva aeroba och anaeroba bakterier, inkl. många multiresistenta stammar. Det är motståndskraftigt mot betalaktamaser. Kliniska studier har visat god effekt vid behandling av olika infektioner i kroppen. Effekten förstärks vid samtidig behandling med cilastatin, en njurdipeptidashämmare.

Monocykliska, bakteriellt producerade eller halvsyntetiska betalaktamantibiotika. De saknar dubbelringstrukturen hos traditionella betalaktamer och kan enkelt syntetiseras.

Piperacillin är ett bredspectrum-betalaktamantibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av susceptibla bakteriestammar, inklusive sådana som är resistenta mot andra betalaktamer. Det har aktivitet mot grampositiva och gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa. Piperacillin administreras vanligtvis i kombination med en béta-laktamasinhibitor som till exempel tazobactam för att öka verksamheten mot betalaktamaserande bakterier och minska resistensen.

En Pseudomonasinfektion är en infektion orsakad av grampositiva stavbakterier av släktet Pseudomonas, vanligtvis Pseudomonas aeruginosa, som kan kolonisera och infektera skilda typer av vävnad i människokroppen. Dessa bakterier är vanligen förekommande i vatten, jord och vegetation, men de kan även kolonisera miljöer som sjukhus och utveckla resistens mot antibiotika. Infektionerna kan vara livshotande, särskilt för personer med nedsatt immunförsvar, såsom patienter med cystisk fibros eller AIDS, samt för äldre och kroniskt sjuka patienter.

Gramnegativa, orörliga, kapslade och gasproducerande stavbakterier som är utbredda i naturen och förknippade med urinvägs- och luftvägsinfektioner hos människor.

Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.

Penicillansyra är ett antibiotiskt svampacid som produceras av många arter av Penicillium-svampar, inklusive den välkända Penicillium chrysogenum. Det var det första antibiotikumet att upptäckas och användas kliniskt, och har sedan dess räddat otaliga liv genom sin förmåga att inhibera tillväxten och döda många olika bakterier. Penicillansyran fungerar genom att störa bakteriens förmåga att bygga upp sin cellvägg, vilket leder till celldöd hos känsliga bakteriestammar.

En infektionssjukdom hos människor och djur som liknar rots. Den orsakas av Burkholderia pseudomallei och kan variera från vilande infektion till svårartat tillstånd med abscesser, lunginflammation och bakteriemi.

Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med en tetrazolyldel som är resistent mot betalaktamas. Det har rekommenderats mot isynnerhet Pseudomonasinfektioner.

I en enkel mening kan Azabicyclo-compounder definieras som organiska föreningar som innehåller två kolatomcykler som är sammanbundna via en kväveatom. Dessa compounds kan variera i sin structur beroende på antalet kolatomer och deras konfiguration i cyklerna, liksom positionen av kväveatomen. Exempel på Azabicyclo-compound inkluderar azabicyclo[2.2.1]heptan och azabicyclo[3.2.1]octan.

Betalaktamresistens är ett fenomen där bakterier har utvecklat mekanismer som gör dem resistenta mot antibiotika som innehåller en betalaktamring, till exempel penicilliner och cefalosporiner. Detta sker vanligtvis genom produktion av enzymer som bryter ned dessa läkemedel, såsom beta-laktamas eller karbapenemas. Betalaktamresistens är ett allt mer förekommande problem inom medicinsk mikrobiologi och en betydande utmaning för behandling av infektioner orsakade av resistanta bakteriestammar.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.

Tobramycin är ett aminoglykosid antibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa. Det fungerar genom att störa bakteriens protein syntes ledande till död av bakterien. Tobramycin kan ges som injektion eller inhalation och används ofta i kombination med andra antibiotika för att behandla svåra infektioner hos personer med cystisk fibros (CF).

En art av gramnegativa, aeroba bakterier som orsakar melioidos. Den har isolerats ur jord och vatten i tropiska områden, särskilt Sydostasien.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Enterobacteriaceae.

Infektioner orsakade av bakterier av släktet Klebsiella.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba stavbakterier som finns i vatten, avlopp, jord, kött, sjukhusmiljöer, och som kommensaler i hudens och tarmarnas mikroflora hos människor och djur.

Akut inflammation i de mindre luftrörens väggar, med varierande härdbildning i lungorna, pga spridning av inflammationen till alveolerna.

Infektioner orsakade av olika bakterier.

Klavulansyra (C8H9O5N) och dess salter och estrar. Syran är en självmordsblockerare av bakteriella betalaktamasenzymer från Streptomyces clavuligerus. När den ges för sig har den endast svag antibakteriell verkan, men i kombination med betalaktamantibiotika hindrar den mikrobiellt laktamas att inaktivera antibiotikaeffekten.

Infektioner orsakade av bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.

Ett antibiotiskt preparat av karboxifluorkinolintyp med verkan mot ett stort antal olika mikroorganismer. Medlet har använts med framgång och med god säkerhet för behandling av resistenta luftvägs-, h ud-, skelett-, led-, mag/tarm- och urogenitala infektioner.

Ett betalaktam-antibiotikum av bredspektrumtyp som strukturellt liknar cefalosporiner, med undantag för substitutionen av en oxaazabicyklo-del för tiaazabicyklo-delen i vissa cefalosporiner. Det rekommenderas särskilt för meningiter, eftersom det passerar blod-hjärnbarriären, och för anaeroba infektioner.

Ett enzym som katalyserar hydrolys av cefalosporiner. Det produceras av vissa gramnegativa bakterier. Syn. penicillinas, betalaktamas. EC 3.5.2.6.

Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.

"En serologisk bakteriedödande test, även känd som serum bactericidal test (SBT), är en laboratorietest som mäter förmågan hos patientserum att döda specifika bakteriestammar, vanligtvis Neisseria meningitidis eller Streptococcus pneumoniae, och används för att utvärdera effektiviteten av immunresponsen eller antimikrobiell behandling."

Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.

Symtomkomplex kännetecknat av en påtaglig minskning av antalet granulocyter och av sår i halsen och andra slemhinnor, i mag-tarmsytemet och i huden.

En grupp betalaktamantibiotika, i vilka svavelatomen i penicillinmolekylens tiazolidinring ersatts med en kolatom. Tienamyciner utgör en undergrupp med en svavelatom som första del av sidokedjan.

Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.

Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.

Cykliska amider som bildas ur aminokarboxylsyror genom förlust av vatten. Laktimer är enolformer av laktamer.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Sulbactam är ett beta-laktamantibiotikum som används som en kombinationspreparat tillsammans med cefoperazon för behandling av allvarliga infektioner orsakade av beta-laktamaseresistenta bakterier. Sulbactam hämmar beta-laktamasen hos bakterierna, vilket gör att cefoperazon kan fortsätta att vara verksamt mot dem.

Bakterier som bibehåller kristallviolettfärgen efter behandling enligt Grams metod.

Onormal höjning av kroppstemperaturen, oftast till följd av något sjukdomsförlopp.

Varje form av infusionsbehandling utanför sjukhuset eller annan vårdinrättning.

Ett släkte gramnegativa, gasproducerande stavbakterier som återfinns i människors och djurs avföring, i avlopp, jord, vatten och mejeriprodukter.

Varig inflammation i ögats inre vävnader. Dock angrips inte uveans alla skikt. Svampinfektion, nekrotiska, intraokulära tumörer och främmande föremål i ögat kan ge upphov till endoftalmit.

Ett släkte gramnegativa, fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som uppträder enskilt eller grupperar sig parvis eller i korta kedjor. Bakterierna förekommer vanligtvis i tarmarna och är opportunistiska patogener som kan ge upphov till bakteriemi, lunginflammation, urinvägsinfektion och flera andra infektionstyper hos människa.

Ticarcillin är ett beta-laktamantibiotikum som tillhör gruppen karbapenemer. Det används vanligtvis för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa. Ticarcillin har aktivitet mot en bred spektrum av bakterier och är ofta kombinerat med klavulansyra för att förhindra nedbrytning av antibiotikumet av beta-laktamasenzymer producerade av bakterier.

Långvarig (minuter till timmar) tillförsel av vätska i en ven genom venpunktion, antingen med hjälp av tyngdkraften eller pump.

Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.

Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande genom att inhibitera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en av de mest använda antibiotika sedan sin upptäckt på 1920-talet. Penicillin är verksamt mot grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier och används för behandling av en rad infektioner, till exempel halsfluss, lunginflammation och hudinfektioner.

Ett komplex av tre olika, men närbesläktade aminoglykosidsulfater, gentamicin C1, C2 och C1(subA), som erhålls från Micromonospora purpurea och närstående arter. De är bredspektrumantibiotika, men kan ge hörsel- och njurskador. De verkar genom att hämma proteinsyntes.

Oförenlighet mellan ett läkemedel och ett annat, vilket kan bero på att det ena preparatet har en kemisk sammansättning som gör det olämpligt att kombinera med ett annat. Oförenligheten resulterar oftast i någon oönskad reaktion, inklusive kemisk förändring eller destruktion.

Ett halvsyntetiskt, antibakteriellt preparat med pyridinsubstitution som isynnerhet används vid Pseudomonasinfektioner hos försvagade patienter.

Smitta som sprids inom en sjukvårdsinrättning. Syn. sjukhusinfektion; nosokomial infektion.