Brosk
En typ av bindväv utan kärl, bestående av kondrocyter (broskceller)i en grundsubstans av typ 2-kollagen och kondroitinsulfat. Det finns tre typer av broskvävnad: hyalint brosk, fibröst brosk och elastiskt (gult) brosk.
Ledbrosk
Ledbrosk definieras som en skada på ledbanden, de tåliga band som hjälper till att stabilisera och stödja en led. Denna skada kan orsaka smärta, svullnad och instabilitet i leden. Ledbrosk kan vara ett tecken på en överansträngning, en skada eller en sjukdom som artrit. Behandlingen kan innefatta vila, isbehandling, smärtstillande mediciner, fysioterapi och i vissa fall operation.
Brosksjukdomar
Brosksjukdomar är sjukdomar som drabbar brosk, det elastiska, kushformade vävnadsmaterialet som hjälper att dämpa stötar och ge rörelsefrihet i lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan påverka broskets struktur, funktion och hälsa. Exempel på brosksjukdomar inkluderar artros (ledförslitning), broskinflammation (synovit), och osteokondrit, en sjukdom där blodleveran till brosket är störd.
Näsbrosk
En näsbrosk är ett ömsesidigt sjukdomstillstånd som orsakas av en infektion i näsan och de övre luftvägarna, vanligen orsakad av virus. Det kännetecknas av svullnaden och irriteradhet i slemhinnorna i näsan och halsskölden, som kan leda till svårigheter att andas genom näsan och hosta.
Artros
'Artrit' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar som drabbar lederna, medan 'artros' (också stavat 'osteoartrit') är den vanligaste formen av artrit. Artros karaktäriseras av en nedbrytning och förslitning av det broskartade lagret mellan de två benbenen i en led, vilket leder till smärta, stelhet och sämre rörlighet över tiden.
Struphuvudbrosk
Hyalinbrosk
Proteoglykaner
Proteoglykaner är glykoproteiner som består av en protein-kärna kovalent bundet till en eller flera långa, repeaterande disackaridkedjor, vanligen bestående av sockerarten glukosamin och galaktosamin. Dessa disackarider är ofta sulfaterade i olika mönster, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och vattenbindande kapacitet. Proteoglykaner utgör en viktig komponent i extracellulär matrisen (ECM) där de spelar roll för struktur, mekanisk buffring och signaltransduktion. De kan också vara involverade i cell-cell-kommunikation och bindning av tillväxtfaktorer och cytokiner. Proteoglykanernas specifika struktur och funktion varierar mellan olika typer och kan ha stor betydelse för hälsa och sjukdom, exempelvis vid artros och cancer.
Cartilage Oligomeric Matrix Protein
Knäartros
Icke-inflammatorisk, degenerativ knäledssjukdom som kan delas in i tre stora kategorier: tillstånd som hindrar normala, synkroniserade rörelser; tillstånd som framtvingar onormala rörelsevägar; och tillstånd som orsakar belastningskoncentration, vilken leder till förändringar av ledbrosket.
Aggrekaner
Aggrekaner är en typ av proteoglykan, en sorts molekyl som består av ett protein-kärnsubstanser och en eller flera sackaridkedjor (sockergrupper). Aggrekaner förekommer naturligt i kroppen, framför allt i broskvävnad och bindväv. De spelar en viktig roll för vävnadens mekaniska styrka och hållfasthet genom att hjälpa till att fästa proteiner i varandra och på så sätt forma ett nätverk av kollagenfibriller. Aggrekaner har också en viktig funktion för vätskebalansen i broskvävnad, eftersom de kan binda stora mängder vatten. Dessutom bidrar de till att skydda andra celler och molekyler från mekanisk skada genom att agera som en buffertzon.
Kollagen typ II
Ett trådigt kollagen som förekommer främst i brosk och glaskroppens vätska. Det består av tre identiska alfa1(II)-kedjor.
Glykosaminoglykaner
Matrilin Proteins
Matrilin proteins are a group of extracellular matrix (ECM) proteins that play important roles in the assembly, organization, and function of connective tissues, such as cartilage, tendons, and ligaments. These proteins are characterized by their ability to form multimeric complexes through the interaction of their von Willebrand factor type C (VWC) domains.
Broskbildning
Bildningen av brosk sker genom att kondrocyter ständigt delar sig och bygger upp en matris under sin utveckling. Broskbildning föregår ibland benbildning (osteogenes). Syn. kondrogenes.
Extracellulära matrixproteiner
Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).
Broskfrakturer
Kollagen
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
Knäled, djur
Den led mellan lårben och skenben hos hästar, nötkreatur och andra fyrfotingar som motsvarar knäleden hos människor.
Skenben
Nässkiljevägg
En nässkiljevägg, även känd som en "hudbarriär", är en funktionell barrière bestående av död cellskiva och lipider på ytan av huden som förhindrar penetration och spridning av vätskor, bakterier och andra främmande partiklar mellan kroppens inre och yttre miljö.
Epifyser
Kannbrosk
Nötkreatur
Sköldkörtelbrosk
En sköldkörtelbrosk är en abnormal, oftast godartad, vävnadsväxt på sköldkörteln som kan störa dess normalt funktion och leda till hormonella rubbningar.
Osteokondrit
Osteokondrit är ett medico-kirurgiskt begrepp som refererar till en sjuklig process där det uppstår en skada på den broskartade ytan av en benknöl (epifysen) i en led. Detta kan orsaka att benknölen dödas och lossnar, vilket kan resultera i formationen av en fritt rörlig knöl (en loose body) inne i leden. Osteokondrit är vanligt förekommande hos unga idrottsmän och kan orsaka smärta, ömhet och nedsatt rörlighet i den drabbade leden.
Matrixmetalloproteinas 13
Viktbärande
'Viktbärande' är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala belastningen eller påfrestningen på kroppen orsakad av att bära vikt, vanligtvis i form av kroppsfett och muskler. Detta inkluderar också faktorer som relaterar till hur vikten fördelas över kroppen, såsom central eller perifer, då detta kan ha en betydande effekt på hälsa och sjukdom.
Leder
I en medicinsk kontext, kan 'led' definieras som ett sammansatt ledvävnadsstruktur som möjliggör rörelse och stöd mellan två eller flera skelettben. Leden består av en gles yta på varje ben, övervikad av en glänsande vit vätska (sinovialvätska) fylld kapsel som hjälper till att reducera friktionen mellan de två benen. Leden kan även innehålla inre ledstrukturer såsom menisken i knäleden och läderskivan i handleden, vilka hjälper till att fördela trycket och ge extra stöd under rörelse.
Vävnadsteknik
"Vävnadsteknik" refererar till den vetenskapliga disciplinen som studerar och utvecklar metoder för att konstruera, regenerera eller reparera biologisk vävnad, ofta med hjälp av artificiella material eller tekniker. Det kan inkludera användning av celler, proteiner, polymers och andra biokompatibla material för att skapa konstruktioner som efterliknar naturlig vävnad, med syfte att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos skadad eller sjuk vävnad inom den medicinska behandlingen.
Ben och benvävnad
'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.
Hyaluronsyra
Lårbenshuvud
Ledhinna
Ledkapselns innermembran som omger den fritt rörliga leden. Den är löst förenad med den yttre fiberkapseln och utsöndrar ledvätska.
Extracellulär matrix
Magnetisk resonanstomografi
Ledvätska
Mekanisk påfrestning
Kondroitinsulfater
Derivat av kondroitin som har en sulfatdel förestrad till kondroitinets galaktosamindel. Sulfatet i kondroitinsulfat A, eller kondroitin-4-sulfat, och kondroitinsulfat C, eller kondroitin-6-sulfat, är förestrat i positionerna 4 och 6. Kondroitinsulfat B (betaheparin; dermatansulfat) är en olycklig benämning, då det inte är ett egentligt kondroitinsulfat.
Biomechanical Phenomena
"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.
Mandibularkondyl
Artrit, experimentell
Experimentellt framkallad ledinflammation hos djur m h a immunologiska metoder eller smittämnen som stimulerar till ett immunsvar (t ex immunologiska adjuvantia eller collagen).
Smörjning
Anbringande av ett ämne för att minska friktionen mellan två ytor. Det kan röra sig om oljor, fetter och liknande ämnen för smörjning av medicinsk utrustning, men även om ämnen som används för att minska vävnadsfriktion, som t ex hudsalvor eller vaginala glidmedel.
SOX9-transkriptionsfaktorer
SOX9 är ett transkriptionellt faktorprotein som binder till DNA och reglerar genuttrycket av målgener relaterade till utvecklingen av bland annat skelett, hjärta, lungor och reproduktiva system hos däggdjur.
Prokollagen N-endopeptidas
Prokollagen N-endopeptidase, också känd som PNEL eller NEPN (N-terminala prokollagen endopeptidase), är ett enzym som tillhör metalloproteinaser-familjen och deltar i nedbrytningen av prokollagen till kolagen. Detta enzym klipper specifikt peptidbindningar nära N-terminalen på prokollagenmolekyler under den extracellulära matrisens bildningsprocess, känd som fibrillogenes. Denna aktivitet är väsentlig för att forma korrekt strukturerad kolagenfiber och reglera kolagennivåer i kroppen. Dysfunktion eller överaktivitet av PNEL har visats vara relaterat till flera patologiska tillstånd, inklusive fibrotiska sjukdomar och tumörväxt.
Uronsyror
Uronsyror är karboxylgrupphaltiga sockerarter som bildas genom oxidation av en hydroxylgrupp i en hexos, vanligtvis i position 6, och är en viktig delkomponent i många biologiska polysackarider såsom pektin, hyaluronsyra och kollagen.
Främre korsband
Artroplastik, subkondral
Subkondral artroplastik refererar till en medicinsk procedur där det subkondrala benet under ett gaffelartat ledyta, oftast knä eller höft, ersätts med ett konstgjort material. Detta görs vanligtvis för att lindra smärta och återställa funktionen hos en skadad eller artritisk led. Proceduren innebär ofta att man tar bort den skadade ytan av ledkulan och sedan ersätter den med en konstgjord komponent som är fäst i det subkondrala benet. Detta åstadkommer en smidig, funktionell ledyta som minskar smärtor och förbättrar rörligheten hos patienten.
Matrixmetalloproteinas 3
Ett extracellulärt endopeptidas (MMP-3; stromelysin 1; proteoglykanas) i däggdjursvävnader som liknar matrismetalloproteinas 1. Det bryter ned proteoglykan, fibronektin, kollagen typ III, IV, V och IX, och aktiverar prokollagenas. EC 3.4.24.17.
Celler, odlade
Polarisationsmikroskopi
Vävnadsodlingsmetoder
Tissue engineering methods refer to the scientific approaches that aim to repair or replace damaged tissues or organs by combining cells, biomaterials, and/or biologically active molecules to create functional substitutes. These techniques can involve a variety of strategies, such as scaffold-based tissue engineering, bioprinting, and regenerative medicine therapies, among others, with the goal of restoring tissue function and improving patient outcomes.
Ledinjektioner
En ledinjektiон är en medicinsk procedur där en läkare injicerar mediciner direkt in i en led, det vill säga den glesa vätskefyllda kapseln som omger rörliga ledben (t.ex. knä-, axel- eller fingerslagens led). Ledinjektioner används vanligtvis för att lindra smärta, inflammation och/eller svullnad i en led, orsakade av olika tillstånd som artrit, bursit, tendinit eller trauma. De innehåller ofta kortikosteroider, lokalbedövningsmedel och/eller smärtstillande medel.
Kollagen typ IX
Revben
Ett revben är ett av de långa, smala benen som bildar människans bröstkorg och skyddar viktiga inre organ såsom hjärtat och lungorna. Revbenen är sammanväxta med ryggkotorna i ryggraden och är ihopslutna framåt i fronterna av kroppen, vilket skapar en kasseformad struktur som kallas bröstkorgen eller thorax. Det finns totalt 12 par revben, och deras huvudsakliga funktion är att ge stöd och skydd till de viktiga organen i bröstkorgen.
Kollagenaser
Enzymer som katalyserar nedbrytningen av kollagen genom verkan på peptidbindningarna. EC 3.4.24.-.
Lektiner, C-typ
Benutveckling
Friktion
Kaniner
Kollagen typ X
Ett icke-fibröst kollagen som huvudsakligen påträffas i slutligt differentierade hypertrofa kondrocyter. Det är en homotrimer bestående av tre identiska alfa1(X)-enheter.
Humerus
Den humerale benet (os humeri) är ett av överarmsbenen och är beläget mellan skulderbladet och underarmen. Humerus är det längsta benet i övre extremiteten och articular med både skulderbladet och underarmen, vilket gör den viktig för rörelser som ska kunna utföras av armen.
Osteokondrodysplasier
"Osteokondrodysplasier" är ett samlingsbegrepp inom medicinen för en grupp med olika sjukdomar som alla påverkar skelettets tillväxt och utveckling genom abnormaliteter i ben- och broskvävnad. Dessa sjukdomar kan resultera i kortväxthet, skolios, låsben, lätta benbrott och andra skelettförändringar. Ordet "osteokondrodysplasi" kommer från grekiskan och betyder ungefär "skelett- brosk- missbildning".
Rinoplastik
Rhinoplastik är ett kirurgiskt ingrepp som innebär form- och storleksförändringar av näsa för kosmetiska eller rekonstruktiva ändamål. Operationen kan involvera justeringar av ben, brosk, hud och mjukvävnader i näsa för att förbättra dess funktionella och estetiska aspekter. Målet är att skapa en harmonisk och proportionell form som passar ansiktets overall-utseende och förbättrar patientens andning om detta är ett mål.
Kycklingembryo
En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.
Benvävsbildning
En benvävsbildning är en abnorm growth eller multiplikation av celler inom benvävnaden, som kan vara godartad ( icke cancerbildande) eller elakartad (cancerbildande).
Tissue Scaffolds
"Tissue scaffolds" refer to artificial or naturally derived three-dimensional structures that are used as a template for the growth and regeneration of new tissue in medical treatments and therapies. These scaffolds provide a support system for cells to attach, grow, and differentiate, while also allowing for the transport of nutrients and waste products. They can be made from a variety of materials, including polymers, ceramics, and decellularized tissue, and are designed to degrade over time as the new tissue forms. The ultimate goal of using tissue scaffolds is to restore the function and structure of damaged or diseased tissues and organs.
Förkalkning, fysiologisk
Kollagen typ XI
Ett trådigt kollagen som främst återfinns i interstitiellt brosk. Det är en heterotrimer innehållande alfa1(XI)-, alfa2(XI)- och alfa3(XI)-enheter.
Ledsjukdomar
Benhinna
I medicinsk kontext, betyder "Benhin" ett rött pigment som förekommer naturligt i vissa kroppsvätskor och vävnader hos människor, till exempel i ögats regnbågshinna. Benhinnan är en del av det visuella systemet och hjälper till att filtrera ljus som kommer in i ögat. Det är ett viktigt indikator på hälsan hos det visuella systemet, eftersom förändringar i färgen eller mängden av benhinnan kan vara tecken på olika sjukdomstillstånd.
Bakben
Någon av de båda bakre extremiteterna hos fyrfota, landlevande djur, ej tillhörande primaterna. Bakbenet består av femur (lårben), tibia (skenben), fibula (vadben), tarsalben (fotledsben), metatarsalben (mellanfotsben) och tår.
Ledinflammation
Elastisk brosk
Chondroitin Sulfate Proteoglycans
Chondroitin sulfate proteoglycans (CSPGs) are a type of complex molecule found in the extracellular matrix of many tissues, including cartilage. They are composed of a protein core with one or more glycosaminoglycan (GAG) chains attached. Chondroitin sulfate is a type of GAG that is negatively charged due to the presence of sulfate groups.
Kondrosarkom
En långsamt växande elakartad tumörform med ursprung i broskceller, vanligast i bäckenets ben eller nära ändarna på långa benpipor, hos medelålders eller äldre människor. De flesta kondrosarkom uppkommer "de novo" (utan föregående förändringar), men några kan uppstå i en befintlig, godartad broskvävsförändring eller hos patienter med enkondromatos.
Matrixmetalloproteinaser
En familj zinkberoende metalloendopeptidaser som medverkar till nedbrytningen av komponenter i den extracellulära matrisen. EC 3.4.24.-.
Interleukin-1
En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.
Glykoproteiner
Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.
Odlingsmetoder
Metoder för bevarande eller odling av biologiskt material under kontrollerade förhållanden i laboratorium. Hit hör odling av celler, vävnader, organ eller embryon in vitro. Såväl djur- som växtvävnader kan odlas på ett flertal sätt. Kulturerna kan härröra från normal eller onormal vävnad, och utgöras av en enda celltyp eller en blandning av celltyper.
Alcianblått
Sulfater
I en enkel medicinsk definition är en sulfat ett salt eller estrar av svavelig syra (H2SO4). Sulfater innehåller ofta svavel i oxidationstillstånd +6 och kan ha diverse farmakologiska effekter beroende på vilket ämne de är bundna till. Exempel på läkemedel som innehåller sulfatgrupper är magnesiumsulfat och natriumsulacrylat.
Ledhinneinflammation
Inflammation i en ledhinna. Tillståndet är oftast smärtsamt, i synnerhet vid rörelse, och kännetecknas av skiftande svullnad pga utgjutningar i en slemsäck.
Benmorfogenesproteiner
Celldifferentiering
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
Vävnadsnybildning
Ledgångsreumatism
En kronisk, systemisk ledgångssjukdom som kännetecknas av inflammatoriska förändringar i ledhinnor och ledstrukturer, omfattande nedbrytning av kollagen bindväv och försvagning av benvävnad. Sjukdomen har okänd etiologi, men det finns antydan om autoimmuna mekanismer.
ADAM-proteiner
ADAM-proteiner (en akronym för "A Disintegrin And Metalloprotease") är en familj av transmembrana proteiner som innehåller en zinkberoende metalloproteasdomän, en disintegrin-like domän och en epidermal growth factor (EGF)-liknande repeats. Dessa proteiner deltar i en rad cellulära processer, såsom cellytiska processer, celladhesion, signaltransduktion och proteolys av cellmembranbundna proteinreceptorer och extracellulära matrisproteiner. Vissa ADAM-proteiner har också visat sig ha en viktig roll i immunologiska respons och reproduktionsprocesser.
Sjukdomsmodeller, djur
RNA, budbärar
Språngben
Osteofyt
En osteofyt är en benbildning som utvecklas vid ledytegringar, ofta orsakade av artros eller annan degenerativ ledskada. Den består av benvävnad och kallas även för knölbildning eller randutskott. Osteofyter kan vara små och asymptomatiska, men i vissa fall kan de orsaka smärta, stelhet och andra symtom beroende på deras storlek och placering.
Fiberbrosk
En brosktyp vars massa innehåller stora buntar av kollagen typ 1. Fiberbrosk finns typiskt i ryggradens broskskivor (diskar), blygdbenssymfysen, skenbensmeniskerna och brosk i synovialleder.
Skalle
I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.
Organkulturmetoder
Organ culture methods refer to techniques where intact organs or pieces of organs are cultured and maintained in a lab setting, allowing for the study of their physiology, metabolism, and response to various stimuli while preserving the complex tissue structure and cell-cell interactions found in the native organ.
Fibrillära kollagener
Osteochondritis dissecans
Osteochondritis dissecans (OCD) är en sjuklig tillstånd där ett fragment av ben- och broskvävnad lossnar från en ledyta, oftast i knäet eller andra belastade leder. Detta orsakas av en minskad blodförsörjning till området, vilket leder till nekros (död) av ben- och broskvävnaden. Fragmentet kan vara fäst kvar eller lossna helt och vandra runt i leden, vilket kan orsaka smärta, ömhet och nedsatt rörlighet i leden. OCD drabbar vanligtvis unga idrottare och aktiva personer under tonåren till tidiga 20-talet, men kan även uppstå hos äldre individer som utsatts för skada eller annan sjukdom i leden. Behandlingen kan variera från vila och fysioterapi till kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och storleken på fragmentet
Sårläkning
Höftartros
Svin
In situ-hybridisering
Benmorfogenesprotein 2
Hajar
Mesenchymal Stromal Cells
Mesenchymal Stromal Cells (MSCs) are a type of adult stem cells found in various tissues, including bone marrow, adipose tissue, and umbilical cord blood. They have the ability to differentiate into multiple cell types, such as osteoblasts, chondrocytes, and adipocytes, under specific conditions. MSCs also exhibit immunomodulatory properties, making them a promising tool in regenerative medicine and the treatment of various diseases, including graft-versus-host disease, autoimmune disorders, and tissue injury. It is important to note that the term "Mesenchymal Stem Cells" has been replaced by "Mesenchymal Stromal Cells" in the scientific community as MSCs are not truly stem cells due to their limited differentiation potential compared to embryonic stem cells.
Hästar
Stora, uddatåiga, växtätande hovdjur av familjen Equidae (hästdjur). Det finns ett flertal olika raser av tamhäst, och de varierar mycket i storlek. Hästar har svettkörtlar över hela kroppen och svettas mycket vid ansträngning.
Osteokondrit
Osteokondrit är ett medico-kirurgiskt begrepp som refererar till en sjuklig process där det uppstår en skada på den broskartade ytan av en benknöl (epifysen) i en led. Detta kan orsaka att benknölen dödas och lossnar, vilket kan resultera i formationen av en fritt rörlig knöl (en loose body) inne i leden. Osteokondrit är vanligt förekommande hos unga idrottsmän och kan orsaka smärta, ömhet och nedsatt rörlighet i den drabbade leden.
Fotled
Aging
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.
Kondroitinaser och kondroitinlyaser
Enzymer som katalyserar elimineringen av glukuronatrester från kondroitin A, B och C, eller som katalyserar hydrolys av sulfatgrupperna i 2-acetamido-2-deoxi-D-galaktos-6-sulfatenheterna i kondroitinsulfat. EC 4.2.2.-.
Hydrogeler
Brosktumör
Elasticitetsmodul
Elasticitetsmodul, även kallad Youngs modulus, är ett mått på ett material's styvhet och bestäms som spänning per deformation. Det definieras som sambandet mellan mekanisk spänning och relativa längdeändringar i ett material då det belastas elastiskt. Elasticitetsmodulen uttrycks vanligtvis i enheten pascal (Pa) eller gigapascal (GPa).
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Höftled
Vävnadstransplantation
Vävnadstransplantation är en medicinsk procedure där delar av vävnad tas ifrån en donator och placeras i en mottagare med syfte att ersätta skadad, sjuk eller saknad vävnad. Denna procedure kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, från hudskador till hjärtklaffsjukdomar. Vävnadstransplantation skiljer sig från organtransplantation genom att vävnaden inte innehåller blodkärl eller andra strukturer som behöver en direkt koppling till mottagarens cirkulationssystem för att fungera korrekt.
Broskförkalkning
Närvaro av kalciumsalter, särskilt kalciumpyrofosfat, i broskstruktererna i en eller flera leder. När förkalkningen åtföljs av giktliknande symtom kallas tillståndet pseudogikt.
Tillväxtdifferentieringsfaktor 5
Akondroplasi
Bristande utveckling av broskvävnad i skelettets tillväxtzoner som börjar redan i fosterlivet och leder till dvärgväxt med korta armar och ben men med normal bål.
Biologiska markörer
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Interleukin-1beta
Interleukin-1β (IL-1β) är en typ av cytokin, ett signalsubstans som utsöndras av kroppens vita blodkroppar (leukocyter) för att aktivera immunförsvaret och påverka inflammationen i kroppen. IL-1β är involverad i den akuta inflammatoriska svarskedjan och kan orsaka feber, smärta, rödhet och svullnad vid en infektion eller skada.
Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktion
Matrixmetalloproteinas 1
Ett av metalloproteinasenzymerna, som i huvudsak är ansvarigt för klyvning av fibrillärt kollagen. Det kan bryta ned interstitiella kollagener av typ I, II och III. EC 3.4.24.7.
Genuttryck
Hydroxiprolin
Interleukin-1-alfa
Interleukin-1-alpha (IL-1α) är en typ av cytokin, ett signalprotein som utsöndras av vissa celler inom kroppens immunförsvar för att aktivera andra celler och påverka deras funktion. IL-1α spelar en central roll i inflammatoriska processer och är involverad i regleringen av immunresponsen, celldifferentiering, apoptos (programmerad celldöd) och hematopoesis (blodcellsproduktion). Det kan orsaka feber, sömnlöshet, smärta och andra systemiska symtom vid sjukdom. IL-1α uttrycks av en rad celler, inklusive makrofager, fibroblaster och epitelceller, och verkar genom att binda till sin specifika receptor, IL-1R, på målcellernas yta.
Benmorfogenesprotein 7
Svepelektronmikroskopi
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Elektronmikroskopi
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Glukosamin
Djurmodeller
Polychondritis, Relapsing
Relapsing Polychondritis (RP) är en sällsynt autoimmun sjukdom som orsakas av inflammation och skada av broskvävnad över hela kroppen. Sjukdomen tenderar att variera i svårighetsgrad och kan påverka ett eller flera organ. De vanligaste symptomen inkluderar recurring smärta, ödem och rodnad av brosk i näsan, örat och struphuvudet. Andra delar av kroppen som kan drabbas innefattar ögon, hjärta, lungor och blodkärl. Symptomen tenderar att vara recurring med perioder av försämring (exacerbation) följt av förbättring (remission). Det finns ingen känd orsak till sjukdomen och det finns inget botemedel, men behandling kan hjälpa att kontrollera inflammationen och förebygga skador på broskvävnaden.
Onkostatin M
Onkostatin M, även känt som OSM, är ett cytokin proteinsignalmolekyl som produceras av aktiverade T-celler och makrofager. Det fungerar som en multifunktionell proinflammatorisk mediator i cellulär kommunikation och har roller i regleringen av celldelning, celldifferentiering, apoptos (programmerad celldöd) och angiogenes (kärlväxt). Onkostatin M binder till sin specifika receptor, onkostatin M-receptorn, och aktiverar en intracellulär signalkaskad som leder till dess biologiska effekter. Det har visat sig spela en viktig roll i patofysiologiska processer som inflammation, immunförsvar, fibros (vanligtvis sjuklig bindvävsväxt) och cancer.
Artrografi
Kollagen typ I
Den vanligaste formen av trådigt kollagen. Det är den huvudsakliga beståndsdelen av ben- och hudvävnad och utgörs av en heterotrimer av två alfa1(I)-kedjor och en alfa2(I)-kedja.
Resultats reproducerbarhet
Metalloproteaser
Gälbågsregion
Styrd vävnadsläkning
Metoder för att påskynda och styra vävnadsläkning och -förnyelse, som t ex ben- eller nervnybildning. Hit hör implantering av tillväxtspår i det skadade området för att stimulera och kontrollera tillväxten av nya celler. Spåren kan vara av syntetiska eller naturliga material och innehålla stödceller och tillväxtfaktorer.
SOXD-transkriptionsfaktorer
SOXD-transkriptionsfaktorer, även kända som SOXD proteiner, är en undergrupp av SOX-proteiner (SRY-relaterade HMG-box) som inkluderar SOX5, SOX6 och SOX13. Dessa transkriptionsfaktorer delar en konservativ HMG-box-domän, vilken binder till specifika DNA-sekvenser och regulerar genuttrycket under utvecklingen av flera olika system, inklusive nervsystemet och skelettmuskulaturen. SOXD-proteinerna har förmågan att bilda heterodimerer med varandra samt med andra SOX-proteiner, vilket ger upphov till en komplex regulering av genuttryck.
Hexosaminer
Hexosaminers är en grupp av aminosocker som innehåller en aminogrupp (−NH2) och sex kolatomer (hexos). De förekommer naturligt i kroppen och har viktiga funktioner, till exempel som en del av strukturella komponenter i cellmembranet och som signalmolekyler. Hexosamin är också en del av vissa proteoglykaner och glykoproteiner.
Underkäke
Transforming growth factor beta
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellväxth, celldelning, cellifferentiering, apoptos och extracellulär matrisproduktion. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellytan och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till cellcykeln och andra cellulära processer. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes, fibros och immunsuppression.
Tarsalleder
Sjukdomsförlopp
Aminopropionitril
Histocytokemi
Histochemistry and cytochemistry are related fields of study in pathology that deal with the identification and localization of specific chemical components (such as enzymes, proteins, and carbohydrates) within cells (cytochemistry) and tissues (histochemistry). Histocytochemistry can be defined as the application of histochemical techniques to the study of cellular components. These techniques often involve the use of stains or dyes that react with specific molecules, allowing for their visualization under a microscope. This information can be useful in understanding the function and behavior of different cells and tissues in health and disease.
Patellofemoral Joint
The patellofemoral joint is the articulation between the patella (kneecap) and the femur (thigh bone). It is a synovial joint, which means that it is surrounded by a joint capsule and contains synovial fluid to reduce friction during movement. The primary function of the patellofemoral joint is to provide stability and efficient force transmission during knee flexion and extension, particularly during activities such as walking, running, and jumping. Dysfunction or injury to this joint can result in various conditions, including patellofemoral pain syndrome, chondromalacia patella, and patellar dislocation.
Bildframställning, tredimensionell
Förfarande för skapande av tredimensionella bilder med hjälp av digital teknik, fotografering och andra metoder. Så kan, t ex, tredimensionella bilder skapas genom att en sekvens av tomografibilder läggs på varandra med datorhjälp, medan fotografiska 3-D-bilder (holografi) kan åstadkommas genom att fotografisk film exponeras för interferensmönstret som uppstår när två laserstrålar riktas mot ett föremål.
Bröstben
Hypertrofi
I medicinen refererer "hypertrofi" til en forstørrelse af en organ eller væv som skyldes en øget størrelse på de eksisterende celler, og ikke fordi der er dannet flere celler (som ved hyperplasi). Dette sker ofte som en adaptiv respons til en øget belastning eller stimulus, såsom et stigende arbejdskrav hos hjertets musculatur under hypertension eller en forstørrelse af skeletmuskulaturen ved krafttræning. Hypertrofi kan også observeres i patologiske tilstande, såsom hjertet under hypertrofisk cardiomyopati.
Hyaluronglukosaminidas
Modeller, biologiska
Svavelradioisotoper
Svavelradioisotoper är atomkärnor av grundämnet svavel (symbol: S), som har förändrat kärnstruktur jämfört med den stabilaste isotopen, och därför är radioaktiva. Det vill säga, de sänder ut ioniserande strålning under sitt sönderfall till en mer stabilt tillstånd. Exempel på svavelradioisotoper inkluderar ^35^S, som har 16 neutroner istället för den vanligaste isotopens 14, och har en halveringstid på 87,4 dagar.
Papain
Papain är ett enzym som utvinns från olika papayaarter och används inom medicinen som ett proteolytiskt enzym, vilket betyder att det bryter ned proteiner till mindre peptider och enskilda aminosyror. Papain har antiinflammatoriska, antioxidativa och cicatrizerande egenskaper och används därför för behandling av sår, mag-tarmsjukdomar, muskelsmärtor och inflammationer. Det kan också användas som ett koagulant vid blödningar efter operationer.
Transforming Growth Factor beta3
Transforming Growth Factor beta3 (TGF-β3) är ett cytokin proteinsignalmolekyl som spelar en viktig roll i cellens tillväxt, differentiering och homeostas. Det är specifikt känt för sin roll i reglerandet av embryonal utveckling, benreparation och fibros. TGF-β3 är en del av TGF-β superfamiljen som inkluderar flera andra proteiner med liknande funktioner.
Kollagen typ VI
Ett icke-trådigt kollagen som bildar ett nätverk av mikrofibriller i bindvävets extracellulära matrix. Alfaenheterna i kollagen typ VI sammanfogas till antiparallella, överlappande dimerer som i sin tur formerar sig till tetramerer.
Kondroitinlyaser
Enzymer som katalyserar elimineringen av delta-4,5-D-glukuronatrester från polysackarider innehållande 1,4-beta-hexosaminyl- och 1,3-beta-D-glukuronosyl- eller 1,3-alfa-L-iduronosyllänkar och som därmed åstadkommer en polymerisering. EC 4.2.2.4 verkar på kondroitinsulfat A och C, dermatansulfat och långsamt på hyaluronat. EC 4.2.2.5 verkar på kondroitinsulfat A och C.
Endopeptidaser
En undergrupp av peptidhydrolaser. De klassificeras huvudsakligen utifrån sin katalytiska verkan. Specificitet används endast för identifiering av enskilda enzymer. De omfattar serinendopeptidaser (EC 3.4.21), cysteinendopeptidaser (EC 3.4.22), asparaginendopeptidaser (EC 3.4.23), metalloendopeptidaser (EC 3.4.24) samt en grupp enzymer som ännu inte placerats in i någon av ovannämnda klasser (EC 3.4.99). EC 3.4.-.
Alkaliskt fosfatas
Cellodlingsmetoder
Benombyggnad
Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.
Benbildning, heterotop
Tarsus, djur
I en enda mening kan tarsen hos djur definieras som den del av extremiteten som motsvarar mellanfoten hos människan och är belägen ovanför metatarsus (motsvarande människans främre fotled). Tarsen utgör en del av bakbenet hos fyrbenta djur, såsom hundar och katter, och består av flera små ben, kända som tarsalia.
Finita element-metoden
Hundar
Sefaros
I medicinsk kontext, är "sefarer" inte en etablerad eller allmänt accepterad term med en specifik definition. Det kan vara att du har förväxlat det med någon annan term eller begrepp inom medicinen. Kan du ge mer kontext eller information om var du hittat denna term, så kan jag gärna försöka hjälpa dig att klargöra vad det kan syfta på.
Kallus
Hemartros
Skelett
Benmärgssjukdomar
Benmärgssjukdomar är en övergripande beteckning på sjukdomar som direkt eller indirekt beror på skada eller avvikelse i benmärgen, vilket är det vävnadslager i ben och bäcken där blodbildningen sker. Benmärgssjukdomar kan påverka produktionen och funktionen hos de olika celltyperna i blodet, såsom röda och vita blodkroppar samt blodplättar, vilket kan leda till symtom som anemi, infektioner och blödning. Exempel på benmärgssjukdomar är leukemi, lymfom, multipel myelom och aplastisk anemi.
Metatarsalben
Mellanfotens fem långa ben, som bildar leder med fotvristbenen upptill och tårnas falangealben nederst.
Reglering av genuttryck, utveckling
Skelettsjukdomar, utvecklingsbetingade
Developmental skeletal disorders are a group of medical conditions that affect the development and growth of the bones and joints, often manifesting during childhood or adolescence. These disorders can result from genetic mutations, environmental factors, or a combination of both, leading to abnormalities in bone structure, strength, and function. Examples of developmental skeletal disorders include:
Tympanoplastik
Tympanoplastik är en chirurgisk procedur där ett hål eller en lucka i trumhinnan (tympanum) repareras, ofta genom att använda ett litet stycke brosk eller en konstgjord membran. Proceduren utförs vanligtvis för att behandla hörselrelaterade problem som orsakas av skador, infektioner eller andra tillstånd som påverkar trumhinnan och/eller medelörat. Tympanoplastik kan också ingå i en kombinerad operation tillsammans med mastoidectomi (bortoperation av mastoidprocessen) för att behandla kroniska medelörsinfektioner eller kirurgiskt borttagande av kolesterolskorpor (hörselstenar).