Synlig ansamling av vätska i eller under epidermis.

2,3-dimetyl-7-oxabicyklo-(2.2.1)heptan-2,3-dikarboxylanhydrid. Ett giftigt ämne från skalbaggen spanska flugan (Cantharis vesicatoria) eller skalbaggar av släktet Epicauta. Det blockerar proteinfosfat as 1 och 2A (PP1 resp. PP2A).

"Pemfigoid, bullös" är en autoimmun hudsjukdom som karaktäriseras av bildandet av blåsor (bullae) på huden och slemhinnor. Det orsakas av antikroppar som attackerar proteiner i basalmembranet, den tunna skikt som separerar epidermis från dermis. Detta leder till en separation mellan dessa lagret, vilket resulterar i blåsor och sår. Det finns två typer av bullös pemfigoid: den vanligaste formen är "vanlig bullös pemfigoid" som primärt drabbar äldre vuxna och främst påverkar huden, medan den andra formen, "paraneoplastiskt bullös pemfigoid", ofta förekommer hos cancerpatienter och kan påverka både hud och slemhinnor.

Sjukdomar i huden som kännetecknas av lokalt förekommande eller allmänt spridd blåsbildning. De klassificeras efter plats och utseende hos blåsorna. Utbrotten kan komma spontant eller föregås av infektion, vävnadsskada eller solljusexponering. Bakomliggande faktorer kan vara immunologiska eller genetiska.

Pemphigus är en grupp autoimmuna hudsjukdomar som karaktäriseras av blåsor och sår på huden och slemhinnor, orsakade av antikroppars attack mot desmoglein-proteiner som håller samman hudcellerna.

Desmoglein 3 är ett proteinfolyra som spelar en viktig roll i intercellulära kontakter, så kallade desmosomer, mellan hudens och slemhinnors epitelceller. Det är känt för att vara involverat i celladhesion och påverkas av autoimmuna reaktioner vid vissa typer av blåskador (pemphigus vulgaris), vilket leder till skalning och sårbildning.

Alla förpackningsformer och emballage för läkemedel och biologiska produkter. Hit hör ampuller, kapslar, tabletter, lösningar och andra former. Emballaget kan bestå av behållare - såväl inre som yttre -, flaskor, askar och kartonger.

Exsudat är vätskor, celler eller cellprodukter som långsamt utsöndras från blodkärl från oftast inflammerade vävnader. Transsudat är vätskor som passerar membran eller sipprar genom vävnad eller ut i vävnaders extracellulära utrymmen. Transsudat är tunnflytande och innehåller få celler eller proteiner.

Flytande beståndsdelar av levande organismer.

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

En grupp genetiskt betingade sjukdomar som kännetecknas av blåsbildning i eller avflagning av hud och slemhinnor. Det finns fyra huvudtyper: aquisita, simplex, lethalis och dystrophica. Av de tre senare finns flera varianter.

Desmoglein 1 är ett protein som förekommer naturligt i kroppen och spelar en viktig roll inom cell-till-cell-kontakten i huden och slemhinnor, där det hjälper till att hålla samman epitelcellerna genom att bilda desmosomer. Desmosomer är strukturer som agerar som "lås" mellan cellerna och ger stabilitet och integritet åt de vävnader där de finns. Desmoglein 1 är specifikt associerat med den typ av desmosom som kallas för utbuktande desmosom, vilket främst förekommer i olika slags epitel, till exempel hudens yttersta lagret.

En form av epidermolysis bullosa som kännetecknas av traumatiskt framkallad, subepidermal blåsbildning, utan ärftlig sjukdomshistoria. Direkt immunfluorescens visar lagring av IgG vid den dermala-epidermala kontakten.

Staphylococcus aureus-skapad epidermal nekrolysis (SAN) är en allvarlig hudreaktion orsakad av infektion med Staphylococcus aureus-bakterier, som producerar exfoliativa toxiner. Detta skapar en dermon epidermal separation och nekros, vilket leder till att stora delar av huden lossnar, ofta i form av stora blad. SAN är en livshotande tillstånd som kräver intensiv vård och kan leda till komplikationer såsom sepsis, andningssvårigheter och permanent hudskada.

"Sugning" är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där läkare eller sjuksköterska använder ett rör (sond) för att tömma magsäcken på maginnehåll, ofta när en patient inte kan svälja eller är medvetslös. Detta kallas också gastrisk sugning eller magtömning.

Exotoxiner från Staphylococcus aureus, fagtyp 2, som orsakar epidermal nekrolys. De består av proteiner med molekylvikter mellan 26 000 och 32 000 och ger upphov till ett sjukdomstillstånd som går under flera namn, som t ex Lyells syndrom, Ritters syndrom, epidermal exfoliation, toxisk epidermal nekrolys m m.