Bioengineering, även känt som bioteknik eller genetisk engineering, är en gren inom teknik och naturvetenskap där man använder sig av principer och metoder från ingenjörsvetenskapen för att lösa problem relaterade till biologiska system, såsom celler, vävnader och organismer. Detta kan involvera design, konstruktion och användning av biologiskt material, system och processer för att skapa nya produkter och tekniker inom områden som medicin, jordbruk, miljö och energiproduktion. Exempel på bioengineering inkluderar utvecklingen av genmodifierade organismer, artificiella vävnader och proteser, biosensorer och biobränslen.
Tillämpning av ingenjörs- och teknikvetenskap inom biomedicinsk forskning och hälso- och sjukvård.
"Vävnadsteknik" refererar till den vetenskapliga disciplinen som studerar och utvecklar metoder för att konstruera, regenerera eller reparera biologisk vävnad, ofta med hjälp av artificiella material eller tekniker. Det kan inkludera användning av celler, proteiner, polymers och andra biokompatibla material för att skapa konstruktioner som efterliknar naturlig vävnad, med syfte att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos skadad eller sjuk vävnad inom den medicinska behandlingen.
Neuroendokrinologi är ett medicinskt specialområde som undersöker hur nervsystemet och endokrina systemet interagerar och påverkar varandras funktioner. Det handlar om studiet av de neuroendokrina cellerna, som är speciella celler som finns i både nerv- och endokrint system, och deras roll i att producera, transportera och sekretera hormoner. Dessa hormoner reglerar en rad fysiologiska processer i kroppen, såsom tillväxt, metabolism, immunförsvar, sömn-vakenhetscykler och reproduktion. Neuroendokrinologin undersöker också de neurala mekanismer som styr frisättningen av hormoner och hur dessa signaler bearbetas i målcellerna.
Konstgjorda organ som är sammansättningar av biomaterial och celler. Biomaterialet kan verka som hölje (behållare), som i bioartificiell lever, eller som barriär, som t ex vid bioartificiell hud.
"Tissue scaffolds" refer to artificial or naturally derived three-dimensional structures that are used as a template for the growth and regeneration of new tissue in medical treatments and therapies. These scaffolds provide a support system for cells to attach, grow, and differentiate, while also allowing for the transport of nutrients and waste products. They can be made from a variety of materials, including polymers, ceramics, and decellularized tissue, and are designed to degrade over time as the new tissue forms. The ultimate goal of using tissue scaffolds is to restore the function and structure of damaged or diseased tissues and organs.
Regenerativ medicin är ett område inom biomedicin som fokuserar på att ersätta, regenerera eller förbättra funktionen hos skadade, sjukliga eller åldrande celler, vävnader och organ genom att stimulera kroppens egna regenerativa förmågor eller med hjälp av tillförsel av nya, friska celler eller vävnader. Detta kan uppnås genom olika tekniker som stamcellterapi, biomaterial, bioengineering och genteknik. Målet är att återställa normal funktion och förbättra kvaliteten på livet för patienter med olika sjukdomar och skador.
Organisationer, såväl offentliga som fristående, med specialiserad kunskaps- eller forskningsinrikting, och ofta med speciell expertis, som t ex Vetenskapsakademien, Karolinska institutet osv.
Nisin är ett peptidantibiotikum producerat naturligt av vissa grampositiva bakterier, vanligtvis Lactococcus lactis. Det används som konserveringsmedel inom livsmedelsindustrin och har också visats vara verksamt mot vissa multiresistenta bakterier inom medicinen. Nisin fungerar genom att påverka bakteriens cellmembran, vilket leder till celldöd.
Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.
Anläggningar för framställning av produkter genom utnyttjande av syntesförmågan eller den kemiska omvandlingsförmågan hos biologiska system. Det kan röra sig om vanliga fermentorer, cellkulturperfusio n eller enzymbioreaktorer. För framställning av proteiner och enzymer används oftast rekombinanta mikroorganismer, däggdjursceller, insektceller eller växtceller.
"Vävnadsnybildning, eller fibros, är en patologisk process där normalt fungerande vävnad ersätts av keloid-liknande bindväv, vilket kan leda till stelhet, skada och organs dysfunktion."
Protein engineering är ett samlingsbegrepp för de metoder och tekniker som används för att skapa, utveckla och justera proteiner med önskade egenskaper genom direkt manipulation av deras aminosyrasekvens och/eller tertiärstruktur. Detta kan uppnås genom användning av molekylärbiologiska tekniker, såsom mutagenes, rekombinant DNA-teknik och strukturbaserad design, för att skapa gener med önskade modifieringar som sedan exprimeras som proteiner med nya eller förbättrade funktioner.
Nätverksliknande ämne i det extracellulära utrymmet och i förbindelse med cellytans basalmembran. Det främjar cellförökningen och erbjuder en stödstruktur för celler och lysat i odlingsskålar.
Stamcellstransplantation (SCT) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man överför stamceller från en donator till en mottagare, med syfte att ersätta skadade eller funktionshindrade celler i mottagarens kropp. Stamceller är grundläggande celler som har potentialen att utvecklas och differensieras till olika typer av celler i kroppen, såsom blodceller, leverceller, hjärnceller med mera.
Teknik för bevarande eller odling av djurceller in vitro. Den avser cellkulturer av dispergerade celler hämtade från ursprungsvävnad, från primär odling, eller från någon cellinje eller cellstam genom enzymatiskt, mekaniskt eller kemiskt avskiljande.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
L-iditol-2-dehydrogenas är ett enzym som katalyserar reaktionen där L-iditol omvandlas till L-sorbos med NAD+ som elektronacceptor, vilket resulterar i att NADH + H+ bildas.
"Ett sötningsmedel är ett icke-nutritivt eller lågnäringsvärdes sockerersättande ämne som används för att ge mat och drycker sötma utan att bidra till tandskador, viktökning eller störningar av blodsockernivån."
Ett kolhydrat i söta frukter och honung som är lösligt i vatten, alkohol eller eter. Det används som konserveringsmedel och i infusionsvätska för parenteral näringstillförsel (dropp).
Ett enzym som reversibelt katalyserar oxidation av en aldos till en alditol. Det har specificitet för många aldoser. EC 1.1.1.21.
Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.
NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.