Binjurebark: Binjurens ytterskikt. Det utsöndrar kortikoider och androgener.Binjurar: Körtlar belägna i retroperitonealvävnaden vid njurarnas övre poler.BinjurebarkstumörerBinjuremärg: Den inre delen av binjuren; den syntetiserar, lagrar och släpper ut katekolaminer.Zona reticularisBinjurebarkssjukdomarBinjuretumörerBinjuresjukdomarAdrenokortikotropiskt hormon: Hypofyshormon som stimulerar utsöndringen av adrenokortikosteroider och främjar tillväxten av binjurebark. Det återfinns också i urin hos kvinnor och i serum hos dräktiga ston. Hormonet är en enkelkedjad polypeptid av 39 aminosyror, av vilka de 24 första är gemensamma för all arter. Denna sekvens av 24 aminosyror sägs stå för peptidens biologiska aktivitet, medan den återstående sekvensen av 15 aminosyror antas vara nödvändig för immunologisk specificitet.Zona fasciculataHjärnbark: Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.Binjurehypofunktion: Tillstånd där utsöndringen av adrenalt steroidhormon understiger kroppens behov.Prefrontal kortexSyncentrumZona glomerulosaSteroid-11-beta-monooxygenasMotorbark: Ett område i hjärnans frontallob där primär motorisk kontroll sker. Det ligger framför centralfåran.Binjurebarksadenom: En godartad tumör i binjurebarkceller, som liknar normala celler, men som är funktionellt autonoma. Blir vanligtvis ej över 5 cm men 20 cm stora tumörer har påträffats. Prognosen efter kirurgisk behan dling är ganska god.BinjurebarksfunktionstesterBinjurebarkshormonerAdrenokortikalt karcinom: En elakartad (malign) neoplasm i binjurebarkens celler, som uppvisar partiell eller fullständig histologisk och funktionell differentiering. Detta är sällsynta tumörer, som utgör endast 0,05-0,2 % av alla cancerformer. Hos kvinnor utvecklas funktionella adenokortikala karcinom oftare än hos män, medan män oftare än kvinnor får icke-funktionella. Hörselbark: Ett område i tinningsloben, knutet till hörselfunktionerna.Binjurebarkshyperplasi, medfödd: En grupp ärftliga rubbningar av binjurarnas steroidgenes, som varierar med kön, med den medfödda enzymdefektens svårighetsgrad och med debutålder. Den vanligaste formen, den viriliserande, beror på en 21-hydroxylasdefekt. Andra former är 11-hydroxylasdefekt, 17-hydroxylasdefekt, desmolasdefekt och 3-beta-hydroxysteroiddefekt.Somatosensorisk areaKosyntropin: alfa(1-24)-kortikotropin. En syntetisk polypeptid med adrenokortikotrop verkan.Aldosteron: (11-beta)-11,21-dihydroxy-3,20-dioxopregn-4-en-18-al. Ett hormon som utsöndras av binjurebarken och ingår i regleringen av elektrolyt- och vattenbalansen genom att öka retentionen av natrium och utsön dringen av kalium i njurarna.Adrenalektomi: Avlägsnande av en eller båda binjurarna.Adrenodoxin: Ett järn-svavelprotein som tjänar som elektronbärare i enzymatiska steroidhydroxyleringsreaktioner i binjurebarkens mitokondrier. Reaktionens katalyssystem består av adrenodoxinreduktas, NADP, adrenod oxin och cytokrom P-450.HydrokortisonKortikosteron: En binjurebarksteroid med svag, men betydelsefull verkan som mineralkortikoid och glukokortikoid.Aldosteronsyntas: Ett flerfunktionsmitokondrieenzym tillhörande gruppen cytokrom P450-enzym som katalyserar omvandlingen av kortikosteron till 18-hydroxikortikosteron och den därpå följande konverteringen av 18-hydroxikortikosteron till aldosteron. EC 1.14.99.-.Kolesterolmonooxygenas (som spaltar sidokedja): Flerenzymskomplex, nödvändigt för omvandlingen av kolesterol till gonad- och binjurebarkshormoner. Det katalyserar sidokedjespjälkningen av C27-kolesterol till C21-pregnenolon i närvaro av syre och NADPH-ferrihemoproteinreduktas. Enzymet är en produkt av CYP11A1-genen och katalyserar brytningen mellan C20 och C22. Komplexet innehåller cytokrom P-450, ett flavoprotein, ett icke-hemjärnprotein och NADPH. EC 1.14.15.6.Steroidogenic Factor 1Nötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.Steroid-21-monooxygenasCushings syndrom: Ett tillstånd, oftast hos kvinnor, som beror på hyperadrenokorticism till följd av tumörer i binjurebarken eller hypofysens främre lob, eller på långvarigt bruk av glukokortikoider. Symtomen kan vara snabbt tilltagande fetma i ansiktet, på halsen och bålen, kyfos pga osteoporos i ryggen, högt blodtryck, diabetes mellitus, amenorré, hypertrikos hos kvinnor och impotens hos män, mörknande hud, polycytemi, buk- och ryggsmärtor, samt muskelförsvagning. När tillståndet beror på överproduktion av adrenokortikotropin i hypofysen kallas det Cushings sjukdom.BinjurebarkshyperfunktionAddisons sjukdom: En sjukdom kännetecknad av lågt blodtryck, viktminskning, anorexi, svaghet och ibland av en bronsliknande missfärgning av huden. Den orsakas av tuberkulos eller autoimmuna reaktioner i binjurarna som leder till aldosteron- och kortisonbrist. Utan behandling leder sjukdomen vanligtvis till döden.Steroid-17-alfa-monooxygenas: EC 1.14.99.9Entorinala kortex: En cellstrukturellt väldefinierad flerskiktsdel av hjärnbarken i höjd med mittre gyrus parahippocampalis, omedelbart bakom luktcentrum vid uncus. Entorinala kortex är ursprunget för det stora nervtrådssystem som leder till hippocampus, den så kallade perforantbanan.Adosterol: 6-beta-jodmetyl-19-norkolest-5(10)-en-3-beta-ol. En sterol som vanligvis tillsätts radioaktivt jod och används vid binjurebarkscintigrafi.PregnenolonNjurbark: Njurens ytterskikt, beläget under njurkapseln och bestående av njurnystan, distala och proximala njurkanaler.Ferredoxin-NADP-reduktas: Ett enzym som katalyserar oxidationen eller reduktionen av ferredoxin eller adrenodoxin i närvaro av NADP. EC 1.18.1.2.17-hydroxikortikosteroider: En grupp hydroxykortikosteroider som har en hydroxygrupp i position 17. Utsöndring av dessa substanser i urin används som en indiker ing av njurfunktionen. De används systemiskt i fri alkoholform, me n efter förestring av hydroxygrupperna ökar den topiska effekten.Hjärnans kartläggningHyperaldosteronism: Ett sjukdomstillstånd orsakat av överproduktion av aldosteron. Det kännetecknas av natriumretention och utsöndring av kalium, vilket leder till högt blodtryck och hypokalemi (kaliumbrist).Hypofys-binjureaxel: Samverkan mellan hypofysens framdel och binjurekörtlarna, som innebär att kortikotropin (ACTH) stimulerar binjurebarken och att binjurebarkhormoner hämmar produktionen av kortikotropin i hypofysens främre del.Steroider3-hydroxysteroiddehydrogenaser: Katalyserar oxidation av 3-hydroxysteroider till 3-ketosteroider.Kromaffinceller: Celler som lagrar epinefrinblåsor. Vid stress signalerar nervsystemet till blåsorna att utsöndra sitt hormoninnehåll. Namnet har de fått efter sin förmåga att färgas brunaktigt med kromsalter. De är t ypiskt belägna i binjuremärgen och i det sympatiska nervsystemets paraganglier.DehydroepiandrosteronKatekolaminer: En allmän klass ortodihydroxifenylalkylaminer härstammande från tyrosin.Melanokortinreceptor, typ 2: En undertyp av melanokortinreceptorer som främst finns i njurbarken. Den har specificitet för ACTH.Lillhjärnans bark: Den yttre grå substansen på lillhjärnan. Den består av två huvudskikt: stratum moleculare och stratum granulosum.Feokromocytom: En vanligtvis godartad, inkapslad, lobulär och kärlrik tumör av kromaffin vävnad i njurmärgen eller de sympatiska paraganglierna. Huvudsymtomet, som återspeglar den ökade utsöndringen av epinefrin och norepinefrin, är högt blodtryck, konstant eller intermittent. I samband med svåra attacker kan huvudvärk, svettning, hjärtklappning, oro, skakningar, blekhet eller ansiktsrodnad förekomma, likaså illamående och kräkningar, bröst- och buksmärtor, samt parestesier i armar och ben. Incidensen av maligna typer är inte högre än 5%, men det går ingen klar patologisk gräns mellan godartade och elakartade feokromocytom.Körtelsvulst: Adenom. Godartad tumör, vars celler bildar tydligt körtelliknande strukturer eller härrör från körtelepitel.Magnetisk resonanstomografi: Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.Hypotalamus-hypofyssystem: Ett endokrint system av nervceller, nervtrådar, endokrin vävnad och blodkärl som producerar och släpper ut hypofyshormoner i cirkulationssystemet.Hypofysektomi: Kirurgiskt avlägsnande eller förstörande av hypofysen.RNA, budbärarMitokondrier: Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.AdrenarkeAminoglutetimid: En aromatashämmare som blockerar produktionen av binjuresteroider. Den hindrar också omvandlingen av androgener till östrogener. Aminoglutetimid har tidigare använts vid behandling av framskriden brös t- och prostatacancer.ProgesteronreduktasRåttor, Sprague-DawleyDehydroepiandrosteronsulfat: En förelöpare till androgener och östrogen och den rikligast förekommande steroiden i cirkulationssystemet.Hjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.NervcellerGlukokortikoider: En grupp kortikosteroider som påverkar kolhydratomsättningen (glukoneogenes, glykogendeponering i levern, höjning av blodsockerhalten), hämmar kortikotropinutsöndring och har uttalad antiinflammatorisk verkan. De spelar även en roll i fett- och proteinomsättningen, i reglering av artärblodtrycket och förändringar i bindvävsreaktioner på skada, i minskning av antalet cirkulerande lymfocyter, och för funktionerna i det centrala nervsystemet.Metyrapon: Ett ämne som blockerar enzymet steroid-11-beta-monooxygenas. Det används för att testa hypotalamus-hypofys-feedbackmekanismen vid diagnos av Cushings syndrom.Råttor, inavlade stammarImmunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.SteroidhydroxylaserCytokrom P-450: En stor grupp isoenzymer (hemproteiner) som utgör nyckelkomponenter i det flerfunktionsoxidassystem som dels ansvarar för biosyntesen av steroider, fettsyror och gallsyror, dels bioomvandlingen av många främmande föreningar till mutagena och cancerframkallande ämnen. De flesta däggdjur har ett flertal avlägset besläktade fenobarbitalinducerbara genunderfamiljer. De indelas efter sina sekvensöverensstämmelser snarare än efter sina funktioner i CYP-genfamiljer (>40% homologi) och underfamiljer (>59% homologi). CYP1-, CYP2- och CYP3-genfamiljerna står för större delen av läkemedelsmetabolismen. EC 1.13.-.Frontallob: Den främre delen av hjärnhalvan.Råttor, WistarFotostimuleringNervbanorAngiotensin II: Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.OrganspecificitetFoster: Den ofödda avkomman hos däggdjur som föder levande ungar. Fostertiden sträcker sig från embryonalstadiet, då de huvudsakliga organen tagit form, till födseln. Hos människan motsvaras det av tiden från och med den 9 graviditetsveckan. Foster skall särskiljas från embryo.Mineralkortikoider: En grupp kortikosteroider som främst förknippas med vätske- och elektrolytbalansen. Detta åstadkoms genom verkan på jontransport i njurkanalerna, som leder till retention av natrium och avsöndring av kalium. Mineralkortikoidutsöndringen i sin tur regleras av plasmavolym, serumkaliumhalt och angiotensin II.Kromaffinsystemet: De celler i kroppen som färgas av kromsalter. De finns längs de sympatiska nerverna, i binjurarna och vissa andra organ.Dexametason: En antiinflammatorisk 9-fluoroglukokortikoid (se antiinflammatoriska medel, steroida).OrganstorlekElektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.VävnadsdistributionTidsfaktorerSidodominansHjässlob: Den övre, mittersta delen av hjärnhalvan.Gyrus cinguli: En av vindlingarna (gördelvindlingen) på hjärnhalvans mediala yta. Den omger hjärnans rostrala del och hjärnbalken och utgör en del av det limbiska systemet.ReaktionstidMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Fushi tarazu-transkriptionsfaktorerStress, fysiologiskAutoradiografi: Radiografiskt framställd bild av ett föremål eller en vävnad på fotografisk plåt som exponerats för strålning från radioaktivt material inuti objektet.HistocytokemiHyperplasiCykliskt AMP: Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.In situ-hybridisering: Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.Endokrina körtlar: Körtlar utan till- och frånförselkanaler som utsöndrar ämnen direkt i cirkulationssystemet och påverkar ämnesomsättning och andra kroppsfunktioner.Hypofys: En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.Hyperandrogenism: Ett tillstånd orsakat av överproduktion av androgener i njurbarken, äggstockarna eller testiklarna. Hos män är den kliniska betydelsen ringa, men hos kvinnor ses de vanliga manifestationerna hirsutism (hårighet) och virilism (mansdrag) hos patienter med polycystiskt ovariesyndrom och adrenokortikal hyperfunktion.Bassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Tvång, fysisktDjur, nyföddaBildbehandling, datorstödd: Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.Cyanoketon: 2-alfa-cyano-17-beta-hydroxi-4,4',17-alfa-trimetylandrost-5-en-3-on. En androstenolon-nitrilförening som blockerar steroidbildning.OvaryKromaffinkorn: Små korn i binjurarna och andra organ, vilka har till uppgift att syntetisera, lagra, omsätta och utsöndra epinefrin och norepinefrin.Psykomotorisk funktionKatter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.ReninNervnätBukladesin: N-(1-oxobutyl)adenosin-cykliskt 3',5'-(hydrogenfosfat)-2'-butanoat. Ett cykliskt nukleotidderivat som härmar verkan av endogent, cykliskt AMP och som förmår passera cellmembran. Det har kärlsammandrag ande egenskaper och används som hjärtstimulant.Morrhår: Styva hår som sticker ut från området kring nosen hos de flesta däggdjur och fungerar som beröringskänselspröt.Hormoner: Kemiska ämnen som har specifik, reglerande inverkan på ett eller flera organs funktioner. Ursprungligen avsågs ämnen som utsöndrades av olika endokrina körtlar och transporterades med blodet till målorganen. Begreppet har dock utvidgats till att även omfatta ämnen som inte produceras av de inre körtlarna, men som har liknande effekter.TinninglobCeller, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Mikrosomer: Mikroblåsor som bildas av det endoplasmatiska nätverket när celler brister. De kan isoleras genom differentialcentrifugering och utgörs av tre strukturtyper: ojämna vesiklar, släta vesiklar och ribosomer. Ett flertal enzymatiska processer är förknippade med mikrosomfraktioneringen.Binjureresttumör: En sällsynt, oftast godartad, äggstockstumör som tros härstamma från embryonala binjurerestceller. Den ger upphov till varierande grad av maskulinisering.Androgener: En klass sexhormoner förknippade med de sekundära manliga könsegenskaperna, med spermaproduktion och könsdifferentiering. Förutom att förstärka virilitet och könsdrift ökar de också retentionen av kvä ve och vatten, och stimulerar tillväxt av skelettet.Kemisk stimuleringFrysetsning: En avbildningsteknik, där celler fryses till mycket låga temperaturer och öppnas med diamantkniv för exponering av cellernas innerytor eller membran. Därefter frystorkas de för att ytbeståndsdelarna skall framträda, och med hjälp av skuggning kan så ytorna betraktas i elektronmikroskop. Metoden skiljer sig från frysfrakturering genom att inga frysskyddsmedel används, varvid sublimeringen av vatten ger etsade ytor.ElektrostimuleringMyelolipom