Dupuytren Contracture
Dupuytren contracture är en benign (godartad) sjukdom som orsakas av en förändring i bindvävstissnar i handflatan och fingerlederna, vilket leder till att fingrarna böjs inåt och fastnar i denna position över tiden. Detta kan vara smärtsamt och försvåra vardagliga aktiviteter som att hälsa handen, kläda på sig eller greppa föremål. Dupuytren contracture är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer. Behandlingen kan variera från observation och fysisk terapi till injicering av kollagenaser eller kirurgi för att räta upp fingrarna.
Fascit, plantar
Inflammation i fotsulans bindvävsskikt, vilket ger upphov till smärtande häl. Fotsulans bindvävshinna (aponeurosis plantaris) består av band av fibrös vävnad som sträcker sig från hälens senfästen till tårna. Orsaken till inflammationen är oklar, men kan ha samband med en biomekanisk obalans. Trots att inflammationen ofta uppträder tillsammans med hälsporre, tycks de inte ha gemensam orsak.
Bukvägg
Bindvävshinneinflammation
Inflammation i bindvävshinnorna, t ex senskideinflammation. Det finns tre huvudtyper: 1. Eosinofil fasciit, vilken ger förtjockad, apelsinskalsliknande hud, påminnande om skleroderma; 2. Nekrotiserande fasciit, en svår, fulminant infektion (vanligen orsakad av en betahemolyserande streptokock) med utbredd nekrotisering av yttre bindvävshinnor; 3. Nodulär pseudosarkomatös fasciit, med snabbt ökande antal fibroblaster, mononukleära, inflammatoriska celler och kapillärkärl, oftast i anslutning till inflammerad senskida i underarmen. Tillståndet är inte malignt, men kan förväxlas med fibrosarkom. Syn. fasciit; fascit.
Lambåer
Vävnadsflikar av hud eller underhud (ibland med muskelvävnad) som lossas från underliggande vävnad, men får sitta fast vid en ände. De bibehåller sin blodförsörjning under överföringen till sin nya plats. Lambåer används vid plastikkirurgi för att täcka en angränsande defekt. Flikarna kan vara av typen stjälkad lambå, rotationslambå, tublambå osv.
Ligament
Trumhinneplastik
Trumhinneplastik är en medicinsk procedure där man återställer eller fixar en skada på trumhinnan, den tunnvävnad som separerar två hörselrum inne i inner ORBITA (öronbenet). Detta kan ske genom att antingen reparera eller ersätta den skadade trumhinnan med ett lämpligt substitut. Proceduren utförs vanligtvis av en öron-, näs- och halsspecialist (ENT-läkare) under lokal eller allmän bedövning. Trumhinneplastik kan behövas vid en rad olika tillstånd, inklusive kronisk medfödd eller förvärvad trumhinnesjukdom, infektioner, trauma eller tumörer.
Plastinbäddning
I en enskild mening kan "plastinering" definieras som ett konserveringsprocess där biologiska preparat, såsom celler eller vävnader, behandlas med en plastmaterial så att de blir halt och hållbara. Detta används ofta inom forskning och undervisning för att skapa långvariga och hanterbara exemplar av histologiska preparat. Plastineringen kan också användas för konstnärliga syften, där man skapar mer realistiska skulpturer av biologiska preparat.
Skelettförlängning
Nedsänkt ögonlock
Lår
Eye, Artificial
Rekonstruktivkirurgiska tekniker
Rekonstruktivkirurgiska tekniker är metoder inom kirurgin som innebär att återställa, korrigera eller ersätta förlorade strukturer och funktioner i kroppen, ofta efter skada, sjukdom eller medfött missbildning, genom att använda sig av patientens egna vävnader eller konstruera implantat som efterliknar naturliga vävnader.
Tinningmuskel
Den tinningmuskeln (Musculus temporalis) är en skelettmuskel belägen på lateral sida av huvudet, över tinningen och nedanför hjässbenet. Den har sitt ursprung från tinningbenets korbett och fortsätter neråt och lateralt till en senor som fäster på käkbenets framsida. Tinningmuskeln hjälper till att lyfta upp underkäken, dra den bakåt samt bita och krossa mat.
Suturtekniker
En suturtekniker är en kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal som specialiserat sig på att utföra precisionella syttningar av vävnader under operationer för att främja läkandet och återställa funktionen efter skada eller sjukdom.
Skinkor
Halsplexus
Ljumskbråck
Ett bråck i buken med en utbuktning i ljumskområdet. Det kan klassificeras efter bråckställe. Indirekta ljumsbråck uppträder genom den inre öppningen av ljumskkanalen. Direkta ljumskbråck uppkommer genom defekter i bukväggen i Hesselbachs triangel. Den förra typen ses vanligen hos barn och unga människor, den senare hos vuxna.
Okben
I en enkel medicinsk definition kan man säga att "ögats öppning" eller "ögonspringan" är det som kallas ögonbrynsluckan (latin: *rima palpebrarum*). Detta är den öppning i ansiktet genom vilken ögat ser ut, och den bildas av de två ögonlocken (*palpebrae*) som kan öppnas och stängas för att skydda och hålla fuktighet i ögat. Ögonbrynsluckan har också muskler som kontrollerar rörelserna hos ögonlocken, och dess storlek och form kan variera mellan individer.
Alcianblått
Fascit, nekrotiserande
En fulminant grupp A-streptokockinfektion som börjar med svårartad cellulit och sprider sig till såväl de yttre som inre bindvävshinnorna, med proppbildning i underhudskärlen och gangrän i de underliggande vävnaderna. Oftast utgör ett hudsår ingångsplatsen för infektionen, men ibland kan inget sådant sår påvisas.
Ludwigs angina
Ventralbråck
En ventralbråck, även kallat inguinalhernia eller ingombråck, är en utbulning av bukhinnevävnad genom en svag punkt eller ett hål i muskler och senor i underlivet.
Haverssystemet
Encyklopedier, principer
MedlinePlus
Revben
Ett revben är ett av de långa, smala benen som bildar människans bröstkorg och skyddar viktiga inre organ såsom hjärtat och lungorna. Revbenen är sammanväxta med ryggkotorna i ryggraden och är ihopslutna framåt i fronterna av kroppen, vilket skapar en kasseformad struktur som kallas bröstkorgen eller thorax. Det finns totalt 12 par revben, och deras huvudsakliga funktion är att ge stöd och skydd till de viktiga organen i bröstkorgen.
Jonkanaler
Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.
Gallkapillärer
Benombyggnad
Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.
Lichen planus
En inflammatorisk, kliande sjukdom i hud och slemhinnor som kan uppträda lokalt eller utbrett. Tillståndet kännetecknas av distinkta, lilafärgade, flata blämmor på företrädesvis bål och böjytor. Utslagen kan vara isolerade eller flyta samman till plack. Histologiskt ses en sågtandsmönstrad epidermal hyperplasi och vakuolförändringar i epidermis basalskikt, tillsammans med ett kraftigt inflammatoriskt infiltrat av huvudsakligen T-celler i överhuden.
Fotmissbildningar, förvärvade
Hammartå
Ett tillstånd med en rad samhörande symtom och ledförändringar i fotens småtår och metatarsofalangealleder. Syndromet kan omfatta något eller samtliga följande yttringar: hammartå, klotå, dropptå, överlappande lilltå, exostos (bensporre), hyperostos (benförtjockning), liktornsbildning eller sammandragen tå.
Yrkesval
Yrkesval, även kallat professionell kompetens eller yrkesmässig lämplighet, är en medicinsk term som refererar till en individ’s förmåga att utöva sitt yrke på ett säkert och effektivt sätt. Det inkluderar kognitiva förmågor såsom minne, uppmärksamhet, domedriverande förmåga, samt fysiska förmågor som rörelsekoordination, balans och styrka. Yrkesval kan påverkas av medicinska tillstånd, ålder, psykiska problem eller drog-/alkoholberoende, och en individ med nedsatt yrkesval kan vara i risk att skada sig själv eller andra under arbetet.
Karriärstege
Likenoida utslag
Tillstånd där det förekommer vävnadsskada i undre epidermis tillsammans med inflammatoriska infiltrat i papillärhuden, vilket stör kontakten mellan epidermis och dermis. Lichen planus är prototypen för alla lichenliknande utslag.