Benämning på de fasta hinnor som omger och stöder muskler och andra vävnader.

Den breda bindvävshinna som omger lårmusklerna.

Dupuytren contracture är en benign (godartad) sjukdom som orsakas av en förändring i bindvävstissnar i handflatan och fingerlederna, vilket leder till att fingrarna böjs inåt och fastnar i denna position över tiden. Detta kan vara smärtsamt och försvåra vardagliga aktiviteter som att hälsa handen, kläda på sig eller greppa föremål. Dupuytren contracture är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer. Behandlingen kan variera från observation och fysisk terapi till injicering av kollagenaser eller kirurgi för att räta upp fingrarna.

Inflammation i fotsulans bindvävsskikt, vilket ger upphov till smärtande häl. Fotsulans bindvävshinna (aponeurosis plantaris) består av band av fibrös vävnad som sträcker sig från hälens senfästen till tårna. Orsaken till inflammationen är oklar, men kan ha samband med en biomekanisk obalans. Trots att inflammationen ofta uppträder tillsammans med hälsporre, tycks de inte ha gemensam orsak.

De yttersta lagren av buken, som sträcker sig från bröstkorgen ner till bäckenet. Bukväggen består till största delen av muskler, men utgör totalt sju lager: hud, subkutant fett, bindvävshinna, bukmuskler, tvärsgående bindvävshinna, fettvävnad utanför bukhinnan och parietala bukhinnan.

Inflammation i bindvävshinnorna, t ex senskideinflammation. Det finns tre huvudtyper: 1. Eosinofil fasciit, vilken ger förtjockad, apelsinskalsliknande hud, påminnande om skleroderma; 2. Nekrotiserande fasciit, en svår, fulminant infektion (vanligen orsakad av en betahemolyserande streptokock) med utbredd nekrotisering av yttre bindvävshinnor; 3. Nodulär pseudosarkomatös fasciit, med snabbt ökande antal fibroblaster, mononukleära, inflammatoriska celler och kapillärkärl, oftast i anslutning till inflammerad senskida i underarmen. Tillståndet är inte malignt, men kan förväxlas med fibrosarkom. Syn. fasciit; fascit.

Vävnadsflikar av hud eller underhud (ibland med muskelvävnad) som lossas från underliggande vävnad, men får sitta fast vid en ände. De bibehåller sin blodförsörjning under överföringen till sin nya plats. Lambåer används vid plastikkirurgi för att täcka en angränsande defekt. Flikarna kan vara av typen stjälkad lambå, rotationslambå, tublambå osv.

Blanka, flexibla band av fibrig vävnad som förbinder skelettbenens ledändar. De är böjliga, starka och icke utdragbara.

Trumhinneplastik är en medicinsk procedure där man återställer eller fixar en skada på trumhinnan, den tunnvävnad som separerar två hörselrum inne i inner ORBITA (öronbenet). Detta kan ske genom att antingen reparera eller ersätta den skadade trumhinnan med ett lämpligt substitut. Proceduren utförs vanligtvis av en öron-, näs- och halsspecialist (ENT-läkare) under lokal eller allmän bedövning. Trumhinneplastik kan behövas vid en rad olika tillstånd, inklusive kronisk medfödd eller förvärvad trumhinnesjukdom, infektioner, trauma eller tumörer.

I en enskild mening kan "plastinering" definieras som ett konserveringsprocess där biologiska preparat, såsom celler eller vävnader, behandlas med en plastmaterial så att de blir halt och hållbara. Detta används ofta inom forskning och undervisning för att skapa långvariga och hanterbara exemplar av histologiska preparat. Plastineringen kan också användas för konstnärliga syften, där man skapar mer realistiska skulpturer av biologiska preparat.

Utökning i längdriktningen av ett skelettben i syfte att korrigera en anatomisk felaktighet, antingen medfödd eller uppkommen till följd av skada eller sjukdom. Behandlingen är inte begränsad till lån ga ben. De vanligaste kirurgiska metoderna innebär intern fixering och isärdragning.

Slapphet i det övre ögonlocket till följd av missbildning eller förlamning av ögonlockslyftarmuskeln (musculus levator palpebrae). Syn. blefaroptos.

'Lår' är inom anatomin benet under knäna, det vill säga den del av undre extremiteten som sträcker sig från knäled till vristen.

Konstgjorda ögon av glas eller plastmaterial, så utformade att de utåt skall likna naturliga ögon.

Rekonstruktivkirurgiska tekniker är metoder inom kirurgin som innebär att återställa, korrigera eller ersätta förlorade strukturer och funktioner i kroppen, ofta efter skada, sjukdom eller medfött missbildning, genom att använda sig av patientens egna vävnader eller konstruera implantat som efterliknar naturliga vävnader.

Den tinningmuskeln (Musculus temporalis) är en skelettmuskel belägen på lateral sida av huvudet, över tinningen och nedanför hjässbenet. Den har sitt ursprung från tinningbenets korbett och fortsätter neråt och lateralt till en senor som fäster på käkbenets framsida. Tinningmuskeln hjälper till att lyfta upp underkäken, dra den bakåt samt bita och krossa mat.

Inåtvändning av ögonlockskanten, t ex pga kramp. Syn. entropion.

En suturtekniker är en kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal som specialiserat sig på att utföra precisionella syttningar av vävnader under operationer för att främja läkandet och återställa funktionen efter skada eller sjukdom.

"Skinkor är en grupp av kräldjur som kännetecknas byggnadsvis av ett långsträckt, strömlinjeformat, och smalt kroppsformat, med fyra extremiteter beväpnade med klor, och ett tungmönster som består av en rad av ögonlika sköldar som löper längs kroppens mittlinje."

Utbuktning eller slinga på ett organ eller en vävnad genom en onormal öppning.

Ett nätverk av nervtrådar som utgår ifrån de fyra översta halssegmenten av ryggmärgen. Nätverket sprider hudnerver till delar av nacken, skuldrorna och bakhuvudet, samt motornerver till halskotpelaren s muskler, till musklerna under tungbenet och till mellangärdet. Syn. halsnervnätet.

Ett bråck i buken med en utbuktning i ljumskområdet. Det kan klassificeras efter bråckställe. Indirekta ljumsbråck uppträder genom den inre öppningen av ljumskkanalen. Direkta ljumskbråck uppkommer genom defekter i bukväggen i Hesselbachs triangel. Den förra typen ses vanligen hos barn och unga människor, den senare hos vuxna.

I en enkel medicinsk definition kan man säga att "ögats öppning" eller "ögonspringan" är det som kallas ögonbrynsluckan (latin: *rima palpebrarum*). Detta är den öppning i ansiktet genom vilken ögat ser ut, och den bildas av de två ögonlocken (*palpebrae*) som kan öppnas och stängas för att skydda och hålla fuktighet i ögat. Ögonbrynsluckan har också muskler som kontrollerar rörelserna hos ögonlocken, och dess storlek och form kan variera mellan individer.

Ett kopparhaltigt färgämne som används som gelatinerande tillsats i smörjmedel och för färgning av bakterier samt histiocyter och fibroblaster in vivo.

En fulminant grupp A-streptokockinfektion som börjar med svårartad cellulit och sprider sig till såväl de yttre som inre bindvävshinnorna, med proppbildning i underhudskärlen och gangrän i de underliggande vävnaderna. Oftast utgör ett hudsår ingångsplatsen för infektionen, men ibland kan inget sådant sår påvisas.

Svårartad cellulit i det submaxillära utrymmet med sekundär spridning till området mellan tungan och hakan. Tillståndet beror oftast på infektion i det nedre kindtandsområdet eller penetrerande skada till munbotten.

En ventralbråck, även kallat inguinalhernia eller ingombråck, är en utbulning av bukhinnevävnad genom en svag punkt eller ett hål i muskler och senor i underlivet.

En död kropp, vanligtvis en människokropp.

En cirkelrund benvävnadsstruktur, bestående av ett centralt hål, Havers kanal, omgivet av koncentriska benvävnadslameller, genom vilket löper benvävnadens närings- och blodtillförande kärl.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.

Ett revben är ett av de långa, smala benen som bildar människans bröstkorg och skyddar viktiga inre organ såsom hjärtat och lungorna. Revbenen är sammanväxta med ryggkotorna i ryggraden och är ihopslutna framåt i fronterna av kroppen, vilket skapar en kasseformad struktur som kallas bröstkorgen eller thorax. Det finns totalt 12 par revben, och deras huvudsakliga funktion är att ge stöd och skydd till de viktiga organen i bröstkorgen.

Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.

Fina intracellulära kanaler i levern som leder galla till leverlobernas gallgångar. Syn. canaliculi biliares.

Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.

Tillstånd som kännetecknas av att fotvalvet sjunkit.

En inflammatorisk, kliande sjukdom i hud och slemhinnor som kan uppträda lokalt eller utbrett. Tillståndet kännetecknas av distinkta, lilafärgade, flata blämmor på företrädesvis bål och böjytor. Utslagen kan vara isolerade eller flyta samman till plack. Histologiskt ses en sågtandsmönstrad epidermal hyperplasi och vakuolförändringar i epidermis basalskikt, tillsammans med ett kraftigt inflammatoriskt infiltrat av huvudsakligen T-celler i överhuden.

Förvrängning eller missbildning av foten eller någon del av den till följd av olyckshändelse eller sjukdom efter födseln.

Ett tillstånd med en rad samhörande symtom och ledförändringar i fotens småtår och metatarsofalangealleder. Syndromet kan omfatta något eller samtliga följande yttringar: hammartå, klotå, dropptå, överlappande lilltå, exostos (bensporre), hyperostos (benförtjockning), liktornsbildning eller sammandragen tå.

Yrkesval, även kallat professionell kompetens eller yrkesmässig lämplighet, är en medicinsk term som refererar till en individ’s förmåga att utöva sitt yrke på ett säkert och effektivt sätt. Det inkluderar kognitiva förmågor såsom minne, uppmärksamhet, domedriverande förmåga, samt fysiska förmågor som rörelsekoordination, balans och styrka. Yrkesval kan påverkas av medicinska tillstånd, ålder, psykiska problem eller drog-/alkoholberoende, och en individ med nedsatt yrkesval kan vara i risk att skada sig själv eller andra under arbetet.

System för förhöjd eller sänkt status inom ett yrke eller förflyttning mellan yrkesområden.

Tillstånd där det förekommer vävnadsskada i undre epidermis tillsammans med inflammatoriska infiltrat i papillärhuden, vilket stör kontakten mellan epidermis och dermis. Lichen planus är prototypen för alla lichenliknande utslag.