Bindkroppar
Ett slags kopplingspunkter som binder en cell till en annan. Ett av ett flertal differentierade regioner som, t ex, återfinns där cytoplasmamembranen hos celler intill varandra har nära kontakt. Den består av ett cirkelrunt område på varje membran, tillsammans med intracellularä mikrotrådar och en substans mellan cellerna som kan innehålla mukopolysaccharider. Syn. desmosomer.
Desmoplakiner
Desmoplakin är ett protein som spelar en viktig roll i hållfastheten hos celler i olika typer av vävnader, framför allt i huden och hjärtat. Proteinet är en central komponent i de strukturer som kallas desmosomer, som bildas mellan två intilliggande celler och fungerar som "klebefläcker" som håller cellerna samman. Desmoplakin bidrar till att fästa dessa desmosomer vid cellens cytoskelett, vilket är ett nätverk av proteiner som ger cellen form och integritet. Mutationer i gener för desmoplakin kan orsaka olika arvsmassaburna sjukdomar, till exempel diverse former av epidermolys os och kardiomyopatier.
Desmogleiner
Desmokolliner
Desmoplakin är ett protein som spelar en viktig roll i att hålla tillsammans de celler som bildar huden och andra organ i kroppen. Det gör detta genom att ingå i strukturer som kallas desmosomer, vilka fungerar som "klebemedel" mellan cellerna. Desmokolliner är ett annat namn på just detta protein, och det kan därför definieras som:
Gammakatenin
Gammakatenin är ett protein som utgör en del av den strukturella komponenten i mellanfilament i cellens cytoskelett, och spelar därför en viktig roll i att ge cellen stabilitet och form. Det är ett så kallat intermediärt filamentprotein och förekommer i flera olika typer av celler, framför allt epitelceller. Gammakatenin kan även ingå i andra proteinkomplex, till exempel desmosomer, som är ansvariga för celldelning och kontakt mellan celler.
Plakofiliner
Plakofiliner är proteiner som spelar en viktig roll i cellens skelett och hör till en grupp av strukturproteiner som kallas för desmosomala plakoglobiner. De återfinns huvudsakligen i de intermediära filamenten i cellkärnan, men även i desmosomer och adherens junctioner, vilket är speciella strukturer som hjälper till att fästa celler ihop med varandra. Plakofiliner bidrar till att stabilisera dessa strukturer och underlättar kommunikationen mellan cellerna. De har också visat sig ha en viktig roll i celldifferentiering, celldelning och celldöd.
Desmoglein 1
Desmoglein 1 är ett protein som förekommer naturligt i kroppen och spelar en viktig roll inom cell-till-cell-kontakten i huden och slemhinnor, där det hjälper till att hålla samman epitelcellerna genom att bilda desmosomer. Desmosomer är strukturer som agerar som "lås" mellan cellerna och ger stabilitet och integritet åt de vävnader där de finns. Desmoglein 1 är specifikt associerat med den typ av desmosom som kallas för utbuktande desmosom, vilket främst förekommer i olika slags epitel, till exempel hudens yttersta lagret.
Desmoglein 3
Desmoglein 3 är ett proteinfolyra som spelar en viktig roll i intercellulära kontakter, så kallade desmosomer, mellan hudens och slemhinnors epitelceller. Det är känt för att vara involverat i celladhesion och påverkas av autoimmuna reaktioner vid vissa typer av blåskador (pemphigus vulgaris), vilket leder till skalning och sårbildning.
Intercellulära förbindelser
Direktkontakt mellan en cell och en granncell. I de flesta fall är denna kontaktpunkt för liten för att ses i ljusmikroskop, men de kan synliggöras med hjälp av konventionell eller kryoelektronmikroskopi, som visar att den aktiva cellmembranen, den underliggande cytoplasman och det gemensamma extracellulära utrymmet är högt specialiserade.
Desmoglein 2
Desmoglein 2 är ett proteinfolyra som spelar en viktig roll i intercellulära kontakter, särskilt inom huden och sklemsyreproducerande vävnader. Det är en huvudkomponent i desmosomer, strukturer som kopplar tillsammans granne celler och ger stabilitet till epitelvävnaderna. Desmoglein 2 har också visat sig ha betydelse för cellytors reglering och signaltransduktion. Mutationer i DESMOGLEIN 2-genen kan orsaka autoimmuna sjukdomar som pemfigus vulgaris, en allvarlig hudsjukdom karaktäriserad av blåsor och sår.
Plakiner
I en enstaka mening kan "plakiner" definieras som proteiner eller glykoproteiner som hjälper till att hålla tillsammans celler och vävnader genom att bilda strukturer som kallas desmosomer, hemidesmosomer och kornektscontakter. Dessa strukturer är viktiga för cellernas mekaniska integritet och stabilitet. Plakiner spelar också en roll i signaltransduktion och cellkommunikation.
Pemfigus
Intermediära filament
Cytoskelettproteiner
Desmosomala kadheriner
Desmosomala kadheriner är transmembrana proteiner som spelar en viktig roll i intercellulära kontakter, så kallade desmosomer, mellan epitelceller och andra celltyper med höga mekaniska spänningar. De möjliggör starka adhesioner genom att bilda homofila komplex med varandra på ytan av två intilliggande celler, vilket är viktigt för celldesmens och vävnadens strukturella integritet.
Elektronmikroskopi
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Hornämnen
En klass fibrösa proteiner eller skleroproteiner av betydelse både som strukturproteiner och för studiet av proteinsammansättning. Denna proteintyp utgör huvudbeståndsdelen av epidermis, hår, naglar, hornvävnad och den organiska grundmassan i tandemalj. Två huvudformer har beskrivits: alfakeratin, vars peptidstomme bildar en alfahelix (högerspiral), och betakeratin, vars stomme har en sicksack- eller veckad struktur.
Epidermis
Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.
Kadheriner
En grupp funktionellt likaratade glykoproteiner som ansvarar för den kalciumberoende cell-till-cell-vidhäftningen. De delas in i underklasserna E-, P- och N-kadheriner, med distinkt immunologisk speci ficitet och fördelning i vävnaderna. De åstadkommer celladhesion via en homofil mekanism. Dessa föreningar har betydelse för uppbyggnaden av vävnader och hela kroppen.
Akantolys
Epitel
Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Keratinocyter
Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.
Adherenspunkter
Anslutningspunkter, där cellskeletten till celler, gränsande till varandra, är sammankopplade. De utgörs av specialiserade områden på plasmahöljet, där buntar av mikrofilament fäster vid höljet genom transmembranlänkningsenheter, cadheriner, som i sin tur genom sina ytterstrukturer fäster vid angränsande cellers cadheriner. I cellskikt bildar de adhesionsband som helt omger cellerna.
Immunfluorescensteknik
Alfakatenin
Alpha-catenin är ett protein som spelar en viktig roll inom cellens adherens junctions, strukturer som medierar cellextraknipning och sammanhållning. Det interagerar med både cadheriner (adhesionsmolekyler) och actinfilament i cytoskelettet, och fungerar som en bindande länk mellan dem. Alpha-catenin bidrar också till att reglera cellulär signaltransduktion och kan påverka celldelning och cellyttväxling.
Immunelektronmikroskopi
Armadillo Domain Proteins
'Armadillo Domain Proteins' are a group of structural proteins characterized by the presence of one or more armadillo repeats, which are ~42-44 amino acid long motifs that fold into a helical structure. These proteins play crucial roles in various cellular processes such as signal transduction, cytoskeleton organization and regulation of gene expression. Examples of armadillo domain proteins include β-catenin, p120 catenin, and plakophilin, which are involved in the Wnt signaling pathway and cell adhesion.
Cytoskelett
Tunga
I medicinsk kontext, refererar "tunga" till ett parastitärt insekt av arten *Pediculus humanus capitis*, som orsakar hudsjukdomen pedikulosis kapitis, mer känd som huvudlöss. Tungor är små, platta, utplattade insekter som lever och lägger ägg (nitar) i människors hårstrån, vanligtvis nära skallen. De suger blod från varmhudaden och orsakar ofta klåda och irritation. Tungor sprider sig genom direkt kontakt med infekterade personer eller delad användning av saker som hattar, hårborstar och sängkläder.
Hud
Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).
Hundar
Plektin
Plectin är ett cytoskelettprotein som spelar en viktig roll för cellstruktur och celldynamik. Det fungerar som en molekylär bro mellan olika komponenter av cytoskelettet, såsom aktinfilament, intermediära filament och mikrotubuli. Plectin bidrar till att stabilisera cellens struktur och är involverat i celldelning, vesikeltransport och mekanisk signalering.
Frysfrakturering
Tight Junctions
Vimentin
"Vimentin är ett typiskt intermediärt filamentprotein som uttrycks i mesenchymala celler, inklusive fibroblaster, endotelceller och glatta muskelceller. Det spelar en viktig roll i att ge struktur och integritet till cellens cytoskelett."
Nötkreatur
Keratoderma, palmoplantar
En grupp av mest ärftliga tillstånd, kännetecknade av förtjocknad hud i handflator och på fotsulor till följd av onormalt omfattande keratinbildning, vilken leder till hypertrofi i hudens hornlager (hyperkeratos).