I en enkel medicinsk definition är betakrystalliner proteiner som förekommer naturligt i människokroppen, särskligen i ämnesomsättningsorganen lever och bukspottkörtel. De fungerar som en del av vårt immunförsvar genom att binda till främmande partiklar såsom bakterier eller virus, vilket aktiverar komplementsystemet och fagocytering (fagocytos) av dessa främmande partiklar. Betakrystallinens struktur ändras när det binder till en främmande partikel, vilket leder till att det blir synligt under mikroskop och kan användas som markör för att identifiera ämnen i blodprover eller andra kroppsfluider.
'Beta-krystallin B-kedjan' är en del av det protein som byggs upp av kollagenliknande kedjor i humant öga, specifikt i linsen. Denna proteinkedja hjälper till att ge linsen dess transparens och förmåga att bryta samman ljus för att skapa en skarp bild på näthinnan. Variationer i Beta-krystallin B-kedjan har visats vara associerade med olika ögonsjukdomar, till exempel katarakt (grå starr).
En heterogen grupp vattenlösliga, strukturella proteiner i ögonlinsen hos ryggradsdjur. Det är dessa proteiner som gör linsen genomskinlig. Det finns fyra större undergrupper, alfa, beta, gamma och delta, samt ett flertal mindre grupper, som klassificeras med hänsyn till storlek, laddning, immunologiska egenskaper och arttillhörighet. Alfa-, beta- och deltakristalliner finns i linsen hos fåglar och kräldjur, medan alfa, beta och gamma återfinns i ögonlinserna hos alla övriga ryggradsdjur.
'Betakrystallin A-kedja' är ett protein som utgör en del av det komplex som bildar betakrystalliner i linsen hos djurs och människors ögon. Betakrystalliner är strukturella proteiner i linsen, och deras funktion är att underlätta ljusbrytningen för att skapa en skarp bild på näthinnan. 'Betakrystallin A-kedja' kombineras med 'betakrystallin B-kedjan' för att bilda heterodimerer, vilka sedan dimeriserar och hexameriserar för att bilda betakrystallinernas högre ordnade strukturer. Mutationer i gener som kodar för betakrystalliner kan leda till olika former av katarakt, en ögonsjukdom som orsakas av opklarning av linsen.
En genomskinlig, bikonvex struktur i ögat, innesluten i en kapsel och belägen bakom iris och framför glaskroppen. Längs kanten är den något överlappad av ciliarutskotten. Ciliarkroppens (strålkroppens) anpassning är avgörande för ögats avståndsinställning.
I en enkel medicinsk definition är 'alfakrystaller' (α-krystaller) inslag av abnormt protein som kan ses under mikroskopi i leverceller hos vissa personer med a1-antitrypsinbrist, en genetisk störning. Proteinet a1-antitrypsin, som annars är ett skyddande protein i lungorna, ansamlas istället i levern och bildar kristaller, vilket kan leda till skada på levercellerna.
Partiell eller fullständig grumling av linsen eller linskapseln i det ena eller i båda ögonen, vilket ger försämrad syn eller blindhet. De olika typerna av grå starr bestäms efter sin morfologi (utbre dning, form, läge) eller etiologi (orsak och debuttidpunkt). Syn. katarakt.
En elektroforesmetod där en andra elektrofores på en vinkelrät bana görs på de komponenter som separerats vid den första elektroforesen. Det vanliga mediet vid denna teknik är polyakrylamidgel.