En dopa-karboxylashämmare som inte går in i central nervsystemet. Det ges ofta i kombination med levodopa vid behandling av parkinsonism för att hindra omvandling av levodopa till dopamin perifert, va rvid en större mängd når centrala nervsystemet. Medlet har i sig ingen antiparkinsoneffekt.

Den naturligt förekommande formen av dihydroxifenylalanin och det närmaste förstadiet till dopamin. Till skillnad från dopamin kan levodopa tas genom munnen och passerar blod-hjärnbarriären. Det tas snabbt upp av dopaminerga nervceller och omvandlas till dopamin.

Preparat för behandling av Parkinsons sjukdom. De vanligaste medlen verkar på det dopaminerga systemet i striatum eller de basala ganglierna, eller består av centralt verkande muskarinantagonister.

En grupp enzymer med bred specificitet. Enzymerna dekarboxylerar en rad aromatiska aminosyror, inklusive dopa (dopadekarboxylas), tryptofan och hydroxitryptofan. EC 4.1.1.28.

Onormala rörelser, som t ex hyperkinesi, hypokinesi, darrningar och dystoni, i samband med bruk av vissa läkemedel. Ansiktets, bålens, nackens och lemmarnas muskler påverkas mest. Tardiv dyskinesi är en form av hyperkinesi med onormala rörelser i ansiktet, tungan och nacken som uppträder vid behandling med neuroleptika.

En perifer hämmare av dopa-dekarboxylas. Det används vid parkinsons sjukdom tillsammans med levodopa för att hindra omvandlingen av levodopa till dopamin perifert, varvid perifera biverkningar minskas och mängden levodopa som når det centrala nervsystemet ökar. Därmed kan dosstorleken reduceras. Medlet har i sig ingen antiparkinsonismeffekt.

En noradrenalinprekursor som används vid behandling av Parkinsons sjukdom. Den racemiska formen (DL-treo-3,4-dihydroxifenylserin) har också använts, och den har provats för behandling av lågt ortostatiskt blodtryck. Det föreligger underskott av såväl noradrenalin som dopamin vid parkinsonism, och detta tros vara orsaken till att rörelser "fryser" i framskridet skede av sjukdomen. Kontrollerade studier har dock inte lyckats visa någon positiv effekt av medlet på detta fenomen.

Läkemedel som verkar på adrenerga receptorer eller på adrenerga transmittorsubstansers livscykel. Till dessa hör adrenerga agonister och antagonister.

En grupp organiska föreningar som bildas genom utbyte av en eller fler väteatomer i hydrazin mot alkyl- eller arylgrupper.

3,4-dihydroxyfenylättiksyra. En L-dopametabolit.

Ett betahydroxilerat derivat av fenylalanin. D-formen av dihydroxifenylalanin har svagare fysiologisk verkan än L-formen och används vanligen experimentellt för att bestämma om de farmakologiska effekterna av Levodopa är stereospecifika. Syn. dopa.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder characterized by the loss of dopamine-producing neurons in the substantia nigra region of the brain, leading to motor symptoms such as tremors, rigidity, bradykinesia, and postural instability.

Alla läkemedel som används för sin verkan på dopaminreceptorer, på dopaminets livscykel eller på de dopaminerga nervcellernas överlevnad.