Baroreflex: Ett negativt återsignalleringssystem som ger korttidsverkande blodtrycksförändringar. Hjärtfrekvens: Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.TryckreceptorerSympatiska nervsystemetBlodtryck: Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.Fenylefrin: En alfaadrenerg agonist (alfastimulerare) som används som pupillvidgande, nässlemhinneavsvällande och hjärtstimulerande medel.Karotissinus: Utvidgningen på den gemensamma halsartären vid förgreningen till den yttre och inre halsartären. Den innehåller baroreceptorer, som vid stimulering ger sänkt puls, kärlvidgning och blodtrycksfall.VagusnervAutonoma nervsystemet: Den del av nervsystemet som reglerar de icke viljestyrda kroppsfunktionerna. Det utgörs av det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet.ReflexNitroprussidSolitärkärnaBradykardi: Mycket långsam hjärtverksamhet, dvs mindre än 60 slag per minut.Valsalvas manöverDenervering: Kirurgiskt avskärande eller avlägsnande av nerven till ett organ eller en kroppsdel.Hjärt-kärlsystemet: Kroppens blodcirkulationssystem.Medvetande: Ett tillstånd som innebär uppmärksamhet på jaget och omgivningen.RygglägeTrimetafanPulsådror: Artärer. Blodkärl som leder blod från hjärtat.Kärlsammandragande medel: Läkemedel som används för att åstadkomma sammandragning av blodkärlen.Reflex, onormalHjärt-kärlfysiologi: Funktioner och aktiviteter i hjärt-kärlsystemet som helhet eller i någon del av det.Hjärta: Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.LBNP: Yttre dekomprimering av kroppens nederdel. Tekniken används för att studera ortostatisk intolerans och verkan av tyngdkraft och acceleration, för att åstadkomma simulerad blödning vid fysiologiska studier, att undersöka hjärt-kärlfunktion och för att minska påfrestningar på buken i samband med förlossning.TippbrädetestParasympatiska nervsystemetHypotoni, ortostatisk: Blodtrycksfall vid ändrat kroppsläge till stående eller vid orörlig, stående ställning.Vasomotoriska systemetGanglieblockerande medel: Medel som främst verkar genom att stoppa nervsignalöverföringen via nikotinreceptorer på autonoma postganglienervceller. Eftersom de har så bred verkan, omfattande blockering av både sympatiska och parasympatiska system, har de i terapeutiskt bruk till stor del ersatts av mer specifika läkemedel. De används dock fortfarande för blodtrycksreglering hos patienter med dissekerande aortaaneurysm och för att sänka blodtrycket under operationer.Halsartärer: Någon av de två artärer i sidorna av halsen som försörjer huvud och hals med blod. Båda delar sig i två grenar, den inre halsartären och den yttre.Bäckenhögläge: Kroppsläge med huvudet lägre än resten av kroppen. En längre tid i detta läge kan ge tillfälliga fysiologiska besvär.TakykardiPeronealnervKroppsställning: Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.Svindel: Känsla av obalans, desorientering eller att omgivningen rör sig. Begreppet används ofta som synonymt med yrsel.Högt blodtryck: Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.Autonoma nervsystemets sjukdomar: Sjukdomar i de sympatiska och parasympatiska grenarna av det autonoma nervsystemet. Funktionsstörningar kan hänga samman med sjukdomar i hypotalamus, hjärnstammen, ryggmärgen eller det perifera nervsy stemet.Centralt ventryck: Ventrycket mätt vid höger förmak med hjälp av en kateter genom armbågsvenen till den övre hålvenen och som är ansluten till en tryckmätare.Hemodynamik: Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.Autonom denervation: Bortkoppling av någon del av det autonoma nervsystemet av terapeutiska eller undersökningsskäl.VagusnervsjukdomarElektrokardiografiFörlängda märgen: Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.SympatomimetikaRåttor, Sprague-DawleyHjärt-kärlmodeller: Teoretiska framställningar som simulerar hjärt-kärlsystemets uppförande och verkningssätt, processer eller fenomen. Hit hör även matematiska beräkningar och bearbetning med datorer och annan elektronisk utrustning.Fotopletysmografi: Pletysmografisk mätning, där intensiteten hos ljus som reflekteras från hudytan och de därunder belägna röda blodkropparna används för att bestämma blodvolymen i mätområdet. Det finns två typer, transmissionsmetoden och reflektansmetoden.Kärlvidgande medel: Läkemedel som används för att åstadkomma en utvidgning av blodkärlen.Kardiovaskulär avbetingning: Förändring i hjärt-kärlfunktionerna, särskilt efter en tid av viktlöshet eller kraftlöshet, som förmodligen har samband med förflyttning av blodmängd från de nedre extremiteterna till bröstkorgen, vil ket resulterar i reflexdiures och minskad blodvolym.G-dräkterPulsBlodtryckssänkande medel: Läkemedel som används vid behandling av akut eller kroniskt högt blodtryck, oberoende av farmakologisk verkningsmekanism. Bland dessa läkemedel finns diuretika, adrenerga betaantagonister, adrenerga a lfaantagonister, angiotensinkonvertashämmare (ACE), kalciumkanalblockerare, ganglieblockerare och kärlvidgande medel.Mikroinjektioner: Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.Njure: Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.Fjärde hjärnventrikel: En oregelbunden hålighet i rombencefalon, mellan förlängda märgen, bryggan och isthmus framför och lillhjärnan bakom. Den löper i ett med ryggmärgskanalen och hjärnakvedukten (aquaeductus cerebri), och genom öppningar i sidan och mitten står den i förbindelse med det subaraknoida rummet.Sympatiska postganglionära fibrerKemoreceptorceller: Celler specialiserade på att upptäcka kemiska ämnen och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Kemoreceptorer kan kontrollera yttre stimuli, som vid smak och lukt, eller interna stimuli, som halterna av syre och koldioxid i blodet.Angiotensin II: Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.Kärlmotstånd: Den kraft som motverkar blodflödet i en kärlbädd. Den är lika med skillnaden i blodtryck över kärlbädden delad med hjärtminutvolymen.Motion: Oftast regelbunden, fysisk aktivitet avsedd att leda till god fysisk kondition och hälsa.Infusions, IntraventricularArterial PressurePure Autonomic FailureRåttor, inavlade SHRAtropinderivat: Analoger och derivat av atropin.NoradrenalinAndningInjektioner, intraventrikulära: Injicering i hjärnventriklarna.Svimning, vasovagalSkelettmuskulatur: En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.Sinus aortaeHundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Blodtrycksfall: Onormalt lågt blodtryck, vilket kan ses vid chock, men som inte nödvändigtvis är ett symtom på chocktillstånd.NackeAndningsmekanikNitroglycerinVagotomiTelemetriAdrenerga fibrer: Nervfibrer som frisätter katekolaminer vid en synaps efter en impuls.SugningLosartan: En angiotensin typ 1-receptorantagonist med blodtryckssänkande verkan, genom minskad pressoreffekt av angiotensin II.Signalbehandling, datorstöddSinusknuta