Bakteriofagen Pf1 är ett virus som infekterar och replicerar sig i bakterien Pseudomonas aeruginosa. Det tillhör gruppen filamentösa fager, med en cylindrisk, stavformad kapsid. Pf1-fagen har en specifik vävnadsretbarhet för P. aeruginosa och används ibland som ett verktyg för att identifiera denna bakterie i laboratoriemiljöer. När Pf1-fagen infekterar P. aeruginosa, införlivas dess genetiska material med bakteriens genetiska material, och använder bakteriens replikationsapparat för att producera nya viruspartiklar. Slutligen spricker cellmembranen och frisätter de nyskapade virionerna, vilket kan leda till lysing av värdbakterien.

"Pseudomonas aeruginosa colonization" definierar ett tillstånd där bakterien Pseudomonas aeruginosa har etablerat sig och kan reproducera sig på/i kroppen, ofta i samband med sjukdom eller skada. Det är vanligt förekommande hos personer med nedsatt immunförsvar eller som har medicinska enheter inne i kroppen, såsom katetrar. Kolonisationen kan leda till infektion och komplikationer om den inte behandlas.

Virus som infekterar bakterieceller.

Virulent bakteriofag och typarten för släktet T4-liknande fager, inom familjen Myoviridae. Den infekterar E. coli och är den mest kända av denna fagtyp. Virionet innehåller linjärt, dubbelsträngat DNA , med terminal redundans och cirkulärt permuterat.

En tempererad, inducerbar bakteriofag som utgör typarten av släktet lambdaliknande fager i familjen Siphoviridae. Dess naturliga värd är E. coli K12. Viruspartikeln innehåller linjärt, dubbelsträngat DNA med undantag för 12 komplementbaser vid 5´-änden av polynukleotidkedjorna. Vid infektion sluter sig DNA i cirkel.

Virus med Escherichia coli som värdorganism.

Virulent bakteriofag och typarten för släktet T7-liknande fager, inom familjen Podoviridae, som infekterar E. coli. Den består av linjärt, dubbelsträngat DNA, med terminal redundans och icke permutera t.

Fenomenet att en fag tar plats i värdbakteriens DNA och etablerar ett slags symbios mellan profagen och bakterien, vilket resulterar i att profagen förevigas i kommande bakterieceller. Vid aktivering av viruset genom olika utlösande faktorer, som t ex ultraviolett strålning, frigörs fagen, blir virulent och löser upp bakterien.

En "T-cell" (T-cell or T-lymphocyte) är en typ av vita blodcellar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet, särskilt mot virusinfektioner och cancer. De utvecklas från stamceller i benmärgen och mognar i thymus, varifrån de får sitt namn (T-cell = Thymus-cell). T-celler kan identifiera och binder till specifika antigener på ytan av infekterade celler eller främmande partiklar, vilket aktiverar dem att utveckla ett effektivt svar genom att sekretiera cytokiner, rekrytera andra immunceller och direkt döda de infekterade cellerna. T-celler kan delas upp i olika undergrupper baserat på deras fenotyp och funktion, till exempel CD4+ T-hjälparceller (T-helper cells) och CD8+ cytotox

En oplacerad temperad colifag tillhörande familjen Myoviridae med en linjär, dubbelsträngad DNA-molekyl som slumpmässigt kan tränga in vid vilken punkt som helst på värdkromosomen. Den ger ofta upphov till mutationer genom att störa bakteriens operon vid angreppspunkten.

En virulent bakteriofag och enda medlemmen av släktet Cystovirus som infekterar Pseudomonasarter. Viruspartikeln har ett segmenterat genom bestående av tre delar dubbelsträngat DNA, samt ett unikt lip idhaltigt membran.

Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Typarten för släktet Microvirus. Den är en prototyp av små, virulenta DNA-colifager med en enda spiralsträng av cirkulärt DNA som i samband med infektion konverteras till en dubbelsträngad, replikerba r form genom enzymverkan i värdcellen.

"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.

En oplacerad art av tempererad bakteriofag, inom familjen Myoviridae, som infekterar E. coli. Den består av linjärt dubbelsträngat DNA med vidhäftande ändar med 19 baser.

Tempererad bakteriofag av släktet Inovirus, som infekterar enterobakterier, särskilt E. coli. Det är en fag med filament och enkelsträngat, cirkulärt permuterat DNA.

Virusarter, vars nukleinsyra (arvsmassa) består av DNA (deoxiribonukleinsyra).

Bakteriofag av släktet T7-liknande fager, inom familjen Podoviridae, och mycket lik bakteriofag T7.

Bakteriofagtypning refererer til den videnskabelige metode at identificere og klassificere forskellige bakteriofager (bakterievirus) baseret på deres unikke karakteristika, såsom deres morphologi, genomsammensætning og værtsspecificitet. Dette er vigtigt i forskning og medicin, da det kan hjælpe med at forstå bakteriofagers rolle i økosystemer, udvikle effektive fagterapi-behandlinger og forbedre biokontrolmetoder indenfor landbrug.

En oplacerad, tempererad bakteriofag, tillhörande familjen Myoviridae, som infekterar E. coli. Den är den största av colifagerna och består av dubbelsträngat DNA, med terminal redundans, som är cirkul ärt permuterat.

"Salmonella-hoste" refererer til et individ eller et dyr som er infisert med Salmonella-bakterier, som kan forårsage sygdom hos både mennesker og dyr. Disse bakterier er ofte forbundet med fødevareborne sygdomme, der typisk resulterer i gastroenteritis, som viser sig ved symptomer som diarré, mavepine og opkastninger. Infektionen skyldes normalt at have spist kontaminerede fødevarer, såsom æg, kyllingkød, grøntsager eller mælkeprodukter. Det er vigtigt at notere at mange dyr, herunder reptiler og amfibier, kan være bærere af Salmonella-bakterier uden at vise tegn på sygdom, men de kan stadig overføre bakterierne til mennesker.

Siphoviridae är en familj av virus som infekterar både prokaryota och eukaryota värdar, men de är mest kända för att infektera bakterier. Virusen i denna familj har en icke-flexibel, stavformad kapsid med en längd på omkring 60-200 nanometer och en diameter på omkring 20 nanometer. Deras genom består av dubbelsträngat DNA (dsDNA) och har vanligtvis en stor genomstorlek på mellan 40 och 150 kilobaspar (kb).

"RNA-virus" refererer til en type infektiøs agent, som består af RNA (ribonukleinsyre) istedet for DNA som det genetiske materiale. Disse virusers reproduktion involverer en unik proces, hvor de overfører deres RNA-kode til værtscellen, hvorefter værtscellens maskineri benyttes til at oversætte RNA-koden til proteiner, som er nødvendige for virusets replikation. Mange kendte sygdomme, herunder influenza, SARS og COVID-19, forårsages af RNA-virus.

Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.

Bakteriecellers bristning till följd av mekanisk påverkan, kemisk verkan eller tillväxt av bakteriofager.

Bakteriofagen PRD1 är ett virus som infekterar och replicerar i gramnegativa bakterier, särskilt inom arten *Salmonella*. Viruset har en dubbelsträngat DNA-genom och en icosahedral symmetrisk kapsid. PRD1 är välstuderad som ett exempel på en grupp av bakteriofager med liknande egenskaper, kända som "PRD1-lika virus", och har använts som ett modellsystem för att undersöka grundläggande aspekter av bakteriovirusstruktur, genombildning och livscykel.

En stafylokockfage (Staphylococcus aureus-fage) är ett bakteriofag, det vill säga ett virus som infekterar och dödar stafylkocker (Staphylococcus aureus-bakterier), vilket kan användas inom medicinen för att behandla resistenta bakterieinfektioner. Definitionen i en enda mening:

Virus som har Bacillus som värd. De oftast påträffade bacillusfager är bakteriofag phi 29 och bakteriofag phi 105.

Podoviridae är en familj av små, encapsidereda virus med en dubbelsträngat DNA-genom (dsDNA) som infekterar både prokaryota och eukaryota värdar. Virusen i denna familj har en icke-segmenterad, lineär genom och är relativt små, med en diameter på cirka 60 nm. De har en karaktäristisk kort stjärt (pod) som används för att binda till och infektera värdcellen. Podoviridae ingår i den större gruppen Caudovirales, eller "svansviruses", som också inkluderar de två andra familjerna Myoviridae och Siphoviridae.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

"Streptococcus-angina" är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Streptococcus pyogenes, och kännetecknas av inflammation i hals- och svalgregionen. Också känd som stafylokockangina eller enbart streptokock. Sjukdomen kan ge upphov till komplikationer om den inte behandlas korrekt, såsom reumatisk feber och glomerulonefrit.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

'Viral tail proteins' refer to the protein structures located at the tail or tail-like region of certain viruses, which are important for the virus' attachment and entry into the host cell. These proteins can be found in bacteriophages (viruses that infect bacteria) and have a variety of functions, such as recognizing and binding to specific receptors on the host cell surface, helping the virus penetrate the cell membrane, and facilitating the injection of viral genetic material into the host. The specific structure and function of viral tail proteins can vary widely between different types of viruses.

Ett bakteriofagsläkte av familjen Leviviridae vars virus innehåller den korta genomvarianten och har en separat gen för cellupplösning.

Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.

Kondensering av gas, vätskor eller lösta substanser på fasta ytor. Hit hör också adsorptionsegenskaper hos bakterier och virus, liksom hos vävnader, behandlade med exogena läkemedel eller kemiska subs tanser.

DNA-paketering refererar till den process där dubbelhelixstrukturen av DNA komprimeras och organiseras på ett effektivt sätt inne i cellens kärna. Detta uppnås genom interaktion med proteiner som kallas histoner, vilka verkar som spolar runt DNA-strängarna och hjälper till att forma en struktur som kallas nukleosom. Nukleosomena paketeras sedan tillsammans med andra proteiner för att bilda en kompaktare struktur som kallas kromatin, vilket är den form av DNA som finns i cellkärnan. DNA-paketering är viktig för att reglera genuttryck och skydda DNA från skada.

Mångfaldigande av en DNA-molekyl.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

I en enkel medicinsk definition är ett profag prosjektet eller en del av ett bakteriechromosoms DNA som inte är del av den genetiska koden för bakteriens eget protein, utan istället kapslar in virus-liknande gener. När profagen induceras kan detta resultera i produktion och frisättning av viruslika partiklar, även kallade bakteriofager, som kan infektera andra bakterier. Detta är en del av bakteriens överlevnadsmekanism där den kan använda profagen för att ta över andra bakteriers DNA och öka sin egen fitness.

Ett släkte trådiga bakteriofager av familjen Inoviridae. Släktets medlemmar infekterar enterobakterier, Pseudomonas, Vibrio och Xanthomonas.