Autonoma postganglionära fibrer: Nervtrådar som går från cellknippen i de autonoma ganglierna till synapser på olika målorgan.Autonoma preganglionära nerver: Nervtrådar som går från centrala nervsystemet till de autonoma ganglierna. I den sympatiska förgreningen utgår de flesta preganglionära nerverna från nervceller i den intermediolaterala pelaren i rygg märgen. I den parasympatiska förgreningen utgår preganglionnerverna från nervceller i hjärnstammen och korsbensmärgen.Sympatiska postganglionära fibrerParasympatiska postganglionära fibrerJärnbindande proteiner: Apoferritin är ett cellprotein, som när det bundit järn övergår till ferritin.NervtrådarGanglier, sympatiska: Nervknutor i det sympatiska nervsystemet, omfattande de paravertebrala (vid sidan av ryggraden) och prevertebrala (belägna framför ryggraden) ganglierna. Bland dessa finns de sympatiska kedjeganglierna, den övre, mellersta och nedre halsnervknutan, njuraortaknutan, bukganglierna och ganglion stellatum (halsens stjärnnervknuta).Parasympatiska nervsystemetSympatiska nervsystemetHexametoniumföreningar: Föreningar som innehåller en hexametylen-bis(trimetylammonium)katjon. Dessa har blodtryckssänkande verkan och verkar även som selektiva ganglieblockerare.Bretyliumföreningar: Preparat som används bl a som adrenerga blockerare.Ganglieblockerande medel: Medel som främst verkar genom att stoppa nervsignalöverföringen via nikotinreceptorer på autonoma postganglienervceller. Eftersom de har så bred verkan, omfattande blockering av både sympatiska och parasympatiska system, har de i terapeutiskt bruk till stor del ersatts av mer specifika läkemedel. De används dock fortfarande för blodtrycksreglering hos patienter med dissekerande aortaaneurysm och för att sänka blodtrycket under operationer.Ganglier, autonoma: Anhopningar av nervceller och deras utskott i det autonoma nervsystemet. I de autonoma nervknutorna bildar pregangliefibrer från centrala nervsystemet synapser till de nervceller vars axoner utgör de postgangliefibrer som leder till målorganen. Ganglierna innehåller även interna nervceller och stödceller, och preganglietrådar som passerar igenom till andra ganglier.Kostfibrer: De rester av växtcellers väggar som motstår den enzymatiska spjälkningen i människans matsmältningssystem. De består av olika polysaccharider och ligniner.Horners syndrome: Ett syndrom kännetecknat av defekter i det sympatiska nervsystemet i ena ansiktshalvan, inkl. ögat. Kliniska drag omfattar mios (förminskad pupill), lindrig blefaroptos (sänkt ögonlock) och halvsidig anhidros (ingen svettproduktion). Orsaker till tillståndet kan vara skada på hjärnstammen, nackryggmärgen, första bröstkorgnervens rötter, lungspetsen, halspulsådern, sinus cavernosus eller orbitalspetsen.Muskelfibrer: Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.PempidinGanglion cervicale superius: Den övre halsnervknutan, den största och översta av de paravertebrala sympatiska ganglierna.ElektrostimuleringGuanetidin: Ett blodtryckssänkande medel som verkar genom att selektivt blockera överföring i adrenerga postganglionnerver. Dess huvudsakliga verkan antas bestå i att det hindrar att norepinefrin frigörs vid nervändarna och att det ger underskott av norepinefrin såväl i perifera, sympatiska nervslut som i vävnader.PentoliniumtartratVagusnervMineralfibrer: Långa, böjliga, sammanhängande, naturliga eller konstgjorda fibrer av varierande längd. De bildar vissa minerals struktur. Deras medicinska betydelse består i deras förmåga att orsaka olika typer av dammlunga (t ex asbestos) efter arbetsmiljöexponering.Hypogastrisk plexus: Ett komplext nätverk av nervtrådar i bäckenområdet. Plexus hypogastricus sänder ut sympatiska nerver från ländknutorna och aortaflätan, parasympatiska nervtrådar från bäckennerven, och nerver till de inre organen.Denervering: Kirurgiskt avskärande eller avlägsnande av nerven till ett organ eller en kroppsdel.Atropin: En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.Muskelfibrer, snabb sammandragning: Skelettmuskeltrådar som kännetecknas av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ II myosin med stark ATPas-verkan och som påverkar ett flertal andra funktioner, som t ex sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.Muskelfibrer, långsam sammandragning: Skelettmuskeltrådar kännetecknade av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ I-myosin som har låg ATPas-aktivitet och påverkar flera andra funktioner, så som sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.Farmakologi: Läran om läkemedels ursprung, natur, egenskaper och verkningsmekanismer, samt deras effekter på levande organismer.Dysfunktion i bakre tibiasenaBomullsfiberSubduralblödning: Utgjutning och efterhand ansamling av blod i utrymmet mellan den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan. Blödningen inträffar främst ovanför storhjärnshalvorna, men kan även uppträda i bakre skallgropen och ryggmärgskanalen. Det finns egna termer för akut subduralhematom (subduralblödning, akut) och kroniskt subduralhematom (subduralblödning, kroniskt).Adrenerga fibrer: Nervfibrer som frisätter katekolaminer vid en synaps efter en impuls.SympatektomiKatter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.Ganglier: Anhopningar (nervknutor) av flerpolära nervceller, omgivna av svagt strukturerat bindväv, placerade utanför det centrala nervsystemet.Hypohidros: Utebliven eller onormalt liten svettning. Såväl generell som lokal hydrohidros är oftast förknippade med annat, underliggande sjukdomstillstånd.BlinkmembranAutonoma nervsystemets sjukdomar: Sjukdomar i de sympatiska och parasympatiska grenarna av det autonoma nervsystemet. Funktionsstörningar kan hänga samman med sjukdomar i hypotalamus, hjärnstammen, ryggmärgen eller det perifera nervsy stemet.SvansNervcellerAcetylkolin: En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.Marsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.TubokurarinParasympatomimetikaBetanidin: 1-bensyl-2,3-dimetylguanidinsulfat. Ett guanidinpreparat mot högt blodtryck som verkar genom att blockera den adrenerga signalleringen. Den exakta verkningsmekanismen är inte känd.SädesledareStressfibrerReflexNerver, utåtledandeVasoaktiv intestinal peptidTillväxthormonfrisättande hormonAbducensnervsjukdomar: Sjukdomar i den 6. kranialnerven (abducens) eller dess kärna i hjärnbryggan (pons). Defekter hos nerven orsakar svaghet i ögats sidomuskel (musculus rectus lateralis), vilken leder till horisontellt d ubbelseende och skelning (esotropi). Vanliga orsaker till nervskada är högt intrakraniellt blodtryck, skallskador, ischemi eller infratentoriella tumörer.Aktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.PurkinjetrådarDimetylfenylpiperaziniumjodid: En selektiv nikotinagonist som används för forskningsändamål. DMPP aktiverar nikotinreceptorer i autonoma ganglior, men har liten effekt på nerv-muskelkontakten.TyraminNervcellsutskott: Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.Synaptisk överföringNervtrådar, myeliniseradeKlorisondamin: En nikotinantagonist som huvudsakligen används som ganglieblockerare i djurstudier. Den har använts som medel mot högt blodtryck, men har i de flesta kliniska sammanhang ersatts av mer specifika prepa rat.Hjärtfrekvens: Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.Hjärt-kärlfysiologi: Funktioner och aktiviteter i hjärt-kärlsystemet som helhet eller i någon del av det.UnderkäksspottkörtelNerver, inåtledandeUtåtledande nervbanor: Nerver som leder impulser från från ett nervcentrum till ett mer perifert område.Ergotamin: Ett kärlsammandragande ämne som finns i centraleuropeisk ergot. Det är en alfa 1-selektiv adrenerg agonist som används vid behandling av migrän.SinusknutaSvettningTetrodotoxinDiafragmanerv: Mellangärdets motornerv. Diafragmanervtrådarna utgår från halskotpelaren (i huvudsak C4) och passerar plexus cervicalis på sin väg till mellangärdet.Kolinerga fibrer: Nervtrådar som efter impuls frigör acetylkolin vid synapsen.Omega-konotoxin GVIAFenoxibensamin: En alfaadrenerg antagonist (alfablockerare) med lång verkningstid. Den har använts för behandling av högt blodtryck och som perifert kärlutvidgande medel.Mossfibrer, hippocampus: Axoner till vissa celler i den tandade vindlingen (gyrus dentatus). De skjuter ut till vindlingens polymorfa skikt och till de närmaste dendriterna på hippocampus pyramidceller. Dessa mossfibrer får inte förväxlas med de mossfibrer som utgör afferenter i lillhjärnan.Tyrosin 3-monooxygenasParasympatikusblockerareMuskarinreceptorerAdrenergic alpha-2 Receptor AntagonistsBronkiell hyperreaktivitet: Kraftigare sammandragning av den glatta luftrörsmuskulaturen vid en given retning än vad som är normalt. Detta tillstånd ses hos praktiskt taget alla symtomatiska astmapatienter. Den påtagligaste mani festationen av muskelsammandragningen är minskade luftvägsdimensioner, vilka enkelt kan mätas i samband med lungfunktionstester.Hypotoni, ortostatisk: Blodtrycksfall vid ändrat kroppsläge till stående eller vid orörlig, stående ställning.Muskler: Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.NervändslutMekamylamin: En nikotinantagonist som absorberas lätt från tarmen och passerar blod-hjärnbarriären. Mekamylamin har använts som ganglieblockerare vid behandling av högt blodtryck, men används, som de flesta ganglieblockerare, oftast som forskningsverktyg.SympatolytikaNeuropeptid YMetakolinföreningar: En grupp föreningar som är derivat av beta-metylacetylkolin (metakolin).Hundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Rana catesbeianaFysostigmin: En kolinesterashämmare som snabbt tas upp genom membran. Den kan användas lokalt på bindhinnan. ProkainAutonoma nervsystemet: Den del av nervsystemet som reglerar de icke viljestyrda kroppsfunktionerna. Det utgörs av det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet.Glatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.PeronealnervTryckreceptorerRåttor, Sprague-DawleyNeurotransmittorsubstanserIleum: Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.Membranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).Elektrofysiologi