4-(2-hydroxi-3-((1-metyletyl)amino)propoxi)bensenacetamid. En kardioselektiv betaadrenoblockerare med egenskaper liknande dem hos propranolol, men utan någon negativ inotrop effekt.
Propanolaminer är en grupp kemiska föreningar som innehåller en propanolaminnertillväxt, vilket betyder att de har en propanolgrupp (ett kolatom med två väteatomer och en hydroxylgrupp) som är kovalent bunden till en aminogrupp (-NH2). Ett exempel på en propanolamin är noradrenalin, ett signalsubstans i nervsystemet.
Läkemedel som binder till men inte aktiverar betaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av betaadrenerga agonister. Adrenerga betaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, hjärt arytmi, kärlkramp, glaukom, migrän och ångest.
'Adrenergic beta-1 Receptor Antagonists', also known as 'Beta-1 Blockers', are a class of medications that block the action of adrenaline and noradrenaline on beta-1 receptors, which are primarily found in the heart. By blocking these receptors, beta-1 blockers decrease the heart's activity, leading to a decreased heart rate, reduced force of heart contractions, and lower blood pressure. These medications are commonly used to treat various conditions such as hypertension, angina, heart failure, and certain arrhythmias. Examples of beta-1 blockers include metoprolol, atenolol, and esmolol.
En selektiv adrenerg beta 1-blockerare utan stimulerande verkan. Den har svagare bindning till plasmaalbumin än alprenolol, och kan vara användbar vid angina pectoris, högt blodtryck och hjärtarytmier.
Propranolol är ett beta blockerare läkemedel, som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar, hypertension (högt blodtryck), sömnlöshet orsakad av PTSD (posttraumatisk stressstörning) samt för att förebygga migränanfall. Det fungerar genom att blockera beta-adrenerga receptorer i hjärtat och kärlen, vilket sänker hjärtslaget, blodtrycket och reducerar arbetets på hjärtat.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
Selektiv beta-1-receptorblockerare utan agonistverkan. Används vid högt blodtryck, kärlkramp och grön starr.
Läkemedel som används vid behandling av akut eller kroniskt högt blodtryck, oberoende av farmakologisk verkningsmekanism. Bland dessa läkemedel finns diuretika, adrenerga betaantagonister, adrenerga a lfaantagonister, angiotensinkonvertashämmare (ACE), kalciumkanalblockerare, ganglieblockerare och kärlvidgande medel.
Pindolol är ett ickeselectivt betablockerande läkemedel, som används för att behandla hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas eller smärta i bröstet under eller efter fysisk aktivitet till följd av hjärtklaffors dysfunktion) och oregelbundenhetar i hjärtslaget. Det fungerar genom att blockera effekterna av adrenalin och noradrenalin på hjärtat, vilket sänker pulsens hastighet och minskar blodtrycket.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med ungefär samma verkan och användningsområden som hydroklortiazid. Det har använts för behandling av ärftlig hyperkalemi, högt blodtryck, ödem och urinvägss jukdomar.
Ett tiaziddiuretikum som ofta anses som ursprungspreparatet i denna klass. Det minskar återupptaget av elektrolyter från njurkanalerna. Detta leder till ökad utsöndring av vatten och elektrolyter, så som natrium, kalium, klor och magnesium. Medlet har används för behandling av ett flertal tillstånd, bland vilka är ödem, högt blodtryck, diabetes insipidus och hypoparatyroidism.
En kardioselektiv beta-1-adrenerg antagonist som på vissa adrenerga platser har partiell agonistverkan.
Oxprenolol är ett beta-blockerande läkemedel, som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar, såsom hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas vid ansträngning eller rädsla på grund av syrgasbrist i hjärtat) och arytmier (hjärtfrekvensrubbningar). Det fungerar genom att blockera effekterna av adrenalin och noradrenalin, två hormoner som påverkar hjärtats frekvens och kontraktionsstyrka. På så sätt kan oxprenolol minska hjärtfrekvensen, blodtrycket och arbetskravet på hjärtat, vilket kan förbättra symtomen vid ovan nämnda sjukdomar.
En beta-2-selektiv adrenerg antagonist, som används mest i djur- och vävnadsexperiment för att fastställa beta-2-receptorengagemang och identifiera beta-2-receptorer.
N-(3-acetyl-4-(2-hydroxy-3-((1-metyletyl)amin)propoxy)fenyl)butanamid. En kardioselektiv betaadrenerg antagonist med liten effekt på bronkialreceptorerna. Medlet har en stabiliserande och kinidinlikna nde effekt på hjärtrytmen samt en svagt sympatomimetisk verkan.
Beta-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, såsom adrenalin och noradrenalin. När ett katekolamin binder till en beta-adrenergg receptor utlöses en signaltransduktionsväg som leder till cellulära svar som exempelvis ökad hjärtfrekvens, bronkiodilation och glukosutilisering. Det finns tre huvudsakliga undertyper av beta-adrenerga receptorer: beta-1, beta-2 och beta-3, vilka varierar i distributionsmönster och funktion i kroppen.
Nifedipin är ett läkemedel som tillhör en grupp kalciumkanalblockerare, mer specifikt dihydropyridinderivat. Det används främst för behandling av olika former av högt blodtryck och angina pectoris (svårigheter att andas eller smärta i bröstet vid ansträngning på grund av otillräcklig blodförsörjning till hjärtat).
Förplanerade studier av säkerhet, effektivitet eller optimal dosering (om tillämpligt) för ett eller fler diagnostiska, terapeutiska eller profylaktiska läkemedel, en eller fler apparater eller tekniker, utvalda enligt förutbestämda kriterier och studerade med avseende på fördefinierade indikationer på gynnsamma och ogynnsamma effekter.
Nadolol är ett beta-blockerande läkemedel som används för att behandla hypertension, angina pectoris och hjärtrytmrubbningar.
Ett medel mot högt blodtryck som blockerar både alfa- och betaadrenerga receptorer.
2-((2-aminoetoxy)metyl)-4-(2-klorofenyl)-1,4-dihydro-6-metyl-3,5-pyridindikarboxylsyra, 3-etyl-5-metylester. En långtidsverkande dihydropyridinkalciumkanalblockerare som är effektiv vid behandling av angina pectoris och högt blodtryck.
En selektiv alfa-1-adrenerg blockerare med serumkolesterolsänkande verkan. Medlet är även effektivt vid behandling av högt blodtryck.
Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.
Skelettmuskulaturens förbrukning av energi. Belastningsintensiteten kan mätas som syreförbrukning, värmeproduktion eller hjärtfrekvens. Hit hör också utmattning, ett psykologiskt mått på energiuttömning.
Slumpmässig fördelning, eller random distribution, är ett koncept inom statistik och forskning som innebär att varje individ, observation eller utfall har lika stor sannolikhet att tillhöra en viss kategori eller grupp i en studie.
Puls definieras som den kraftiga, rytmiska expansiva fasen i hjärtats slagcykel, som kan kännas eller mätas genom att trycka lätt finger mot en artär, vanligtvis i handgelenet. Pulsen mäts i slag per minut och ger information om hjärtats frekvens.
Beta-1-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, neurotransmittorer och hormoner såsom adrenalin och noradrenalin. När dessa agonister binder till beta-1-adrenergiska receptorer stimulerar de en signalkaskad som leder till ökad produktion av cyklisk AMP (cAMP), vilket i sin tur aktiverar proteinkinas A (PKA). PKA reglerar sedan cellens metabolism och excitation-contraction-koppling i hjärtmuskulaturen, vilket resulterar i ökat hjärtrytthastighet, ökad kontraktionsstyrka och ökad relaxationshastighet. Beta-1-adrenergiska receptorerna finns främst i hjärtat och är viktiga mål för läkemedel som används för att behandla hjärtsjukdomar, såsom kronisk hjärtfailure och hypertension.
Ett barbiturat med hypnotiska och sedativa, men icke ångestdämpande, egenskaper. Bieffekterna är en följd av dosberoende CNS-påverkan, och det föreligger en hög risk för tillvänjning.
Nitrazepam är ett läkemedel som tillhör gruppen bensodiazepiner och används främst för behandling av korttidsinsomnia (svårigheter att somna in eller vakna tidigt på morgonen) och också vid behandling av epilepsi. Det fungerar genom att påverka en specifik kemisk substans i hjärnan, GABA (gamma-aminobutyriska syran), vilket hjälper till att reducera oro, spänning och excitation. Nitrazepam bör endast användas under kort tid och under nära medicinsk övervakning på grund av potentialen för beroende och andra biverkningar som kan vara allvarliga.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
En hjärtstimulerande glykosid som ibland används istället för digoxin. Den har längre halveringstid än digoxin, och de toxiska effekterna, vilka liknar digoxinets, varar längre.
Prototypen för psykosmedel av fentiazintyp. Liksom andra läkemedel denna klass tros klorpromazinets antipsykosverkan bero på en långvarig anpassing i hjärnan till en blockering av dopaminreceptorer. Klorpromazin har flera andra verkningsmekanismer och användningsområden, bl a mot illamående och ihållande hicka.
Ett antikonvulsivt medel mot flera typer av krampanfall, som t ex myotoniska och atoniska kramper, ljuskänslighetsepilepsi och absensepilepsi. Det föreligger dock risk för toleransutveckling. Det har sällan verkan vid utbredda tonisk-kloniska krampanfall eller partiella kramper. Verkningsmekanismen tycks omfatta förstärkning av GABA-receptorreaktionerna.
'Narkoterapi' är ett samlingsbegrepp för användandet av kontrollerade substanser, vanligtvis narkotika eller psykoaktiva ämnen, inom medicinskt behandlingssyfte. Detta kan inkludera användning av metadon som ersättningsbehandling för opiattillvänne, eller användning av LSD i terapi mot alkoholism. Definitionen av narkoterapi kan variera beroende på jurisdiktion och kontext, men det är alltid under medicinsk övervakning och med godkännande från myndigheter.
Saliv är ett vattenbaserat sekret som produceras av käkspeckarna och tungspetsgländerna i munhålan. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också elektrolyter, enzymer och proteiner som hjälper till att bryta ner mat, skydda tänderna och underlätta sväljningen.
En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.
Icke specialiserad tandvård, med inriktning på primärtandvård.
Lokalt angrepp på tandytan, vilket inleds med urkalkning av emaljen, fortsätter med enzymatisk nedbrytning av organiska strukturer och slutar med att det bildas hålrum. Om inte angreppet hejdas kan urholkningen tränga igenom emaljen och tandbenet tills pulpan nås. De tre vanligaste teorierna om uppkomsten av karies är att syra från bakterier leder till urkalkning; att mikroorganismer bryter ned emaljprotein; eller att keratolytiska mikroorganismer producerar kelater som leder till urkalkning.
Personer med legitimerad behörighet att utöva tandläkaryrket.
Muntorrhet definieras som ett tillstånd där slemhinnan i munnen är torr och obekväm, ofta orsakad av brist på nedsköljning eller syrebrist i kroppen.
Herbal medicine refers to the use of plants and plant extracts to treat illnesses and improve overall health. This practice has been used for thousands of years in various cultures around the world and is still widely practiced today. Herbal medicines can be consumed in many forms, including teas, capsules, powders, and tinctures. While some herbs have been shown to have medicinal properties, it's important to note that their effectiveness and safety may vary depending on several factors, such as the quality of the product, the dosage used, and individual health conditions. It is always recommended to consult with a healthcare provider before starting any new herbal medicine regimen.